Gentlemannamanér i tunnelbanan

Lördagskväll och rekord i fasthållda dörrar, som alltid. 80% av dörrmarodörerna är män av alla de åldrar, varför de tar upp ett så stort procentantal har att göra med den s.k. gentlemans-dörrhållningen. Vore det inte för den hade flera kvinnor varit lika goda kålsupare.

Många kvinnor, framförallt de äldre, suckar idag om att den dörröppnande gentlemannen är en art som tillhör det förflutna och som dränkts i vågskummet efter skutan år2000. Men de har fel, det är bara att komma ner i tunnelbanan en vanlig kväll och beskåda hur killarna ställer sig tvärs mellan dörrarna så att de inte går igen varpå flickvännen kan trippa in mellan ett till slut slappt dörrpar. So what om tuben blir en minut sen eller två? Den moderne gentlemannen måste fullgöra sin plikt!

Eftersom jag aldrig kan hålla mig från att öppna käften, frågade jag givetvis en av dessa grabbar varför de gillar att bli råmanglade av blå plåtdörrar. Svaret blev lika kort och enkelt som biologistiskt; ‘jag är ju man och tål det, min tjej kan ju bli skadad’. Ooookej. Mig vara stor, fysiskt överlägsen man som ska skydda värnlös fysiskt underlägsen stackars kvinna/ägodel, typ. Så då var jag ju bara tvungen att fråga tjejen vad hon tyckte om det hela! Hon svarade att hon inte hade bråttom, utan kunde vänta till nästa tåg som var det hon egentligen skulle ta. ‘Men han vill ju sååååå gärna hjälpa till och det är ju jätteromantiskt att han gör vad som helst för mig, som att stoppa ett tåg…’ Vid det laget började jag undra tyst för mig själv om hon var så bortkollrad som det lät eller helt enkelt bara sadist. Om det är det senare är det sannerligen a match made in heaven -hon kan bygga ett dörrpar i vardagsrummet och klämma sin masochistiske pojkvän hur många gånger de vill!!! Jippie!

Next Sto-op Fathertown Beach

Vi har alla stört oss på utropsrösten ‘Stefan’s svengelska utrop och oartiga ‘av med er för f-’ vid ändstationerna. Turisterna har klagat på att de inte förstår det som sägs efter ‘next stop’ och har efterlyst engelska namn på stationerna så att de förstår. Nu syftar vi givetvis på den amerikanske turisten på Tjuvlyssnat som myntade det ärorika uttrycket blurbleblurb. Tänk om linjekartan fanns på engelska så att han fått vara nöjd? Jomen, det gör den som bekant på The Local. Frågan är bara om inte vi förare skulle se ännu mer clueless ut när de frågar efter vägen med de här stationsnamnen…

Nästa Stora mo- eh- Brommabryggan?

För andra gången på en vecka (iaf vad jag vet) har en 18 mot Vällingby fått stanna mitt i växeln ner mot Brommadepån i Alvik, med resultatet att föraren fått byta körände och köra tillbaka tåget till Alvik. Båda gångerna har det varit tillträdande förare som råkat ut för detta. Det måste vara höjden av snopenhet; man byter ett par ord med avgående förare, garvar åt ett skämt, vinkar hejdå, trycker snabbstart och får stor råchock när tåget viker av från den riktiga tågvägen. Där blir det tvärnit och rop till TLC -’jag skulle väl till Vällingby?’ Frågan är om man egentligen ska lasta förarna för att de inte ställt om destinationen, när det är SL som har hjärntvättat oss i fem månader att 18 bara går till Alvik.

I övrigt har det varit en rätt händelselös kväll på TUB1. Två fall av tonårsgrabbar som håller i dörrarna för att polarna ska ut och pissa på plattformen, men inte så mycket mer. Södra bilen fick däremot ett digert uppdrag, att åka till Husby där TUB3 hade PUT. Som alltid när de orden yttras på radion blir det litet tystare i hytten, man grips av medkänsla för föraren som körde och även av allvaret att det faktiskt hade kunnat hända vem som helst av oss andra.

Veckans länk

Slösurfade litet grann (sådär som man gör medan det väntas på att åka iväg till GUPet) och hittade ett kort blogginlägg på Yimby angående den nya dygnet runt-trafiken. Det är egentligen de efterföljande kommentarerna på inlägget som är intressanta, där diskussionen sträcker sig från fördelarna med förarlösa tåg till varför TUB ut till Täby skulle omvandla den fina förorten till en kåkstad… En annan fascinerande aspekt med dessa kommentarer är personernas uttalanden om hur SLs pengar borde användas. Förarlöst = inga förarlöner = fler avgångar, enligt fleras tycke. Vad täta avgångar skulle innebära dygnet runt även på vardagar rent kostnads- eller underhållsmässigt har de självfallet inte vägt in. För att citera en kollega: ‘trafikanterna har lärt mig att man får ha starka åsikter om saker man inte har någon som helst kunskap av’.

Det är i vilket fall som helst ett utmärkt och underhållande litet tittfönster in i folks fördomar om kollektivtrafiken, men även om varandras samhällsvillkor.

Intro

Ah, då var den här: bloggen som tills vidare kommer att skrivas av en spärrvakt och en förare. Vi aspirerar inte på att vara lika bitskt briljanta som Hatbloggen eller stilistiskt suveräna som Lucknuckan, men vill ändå på vårt sätt bidra till mängden bloggar om Stockholms älskade TUBtrafik. Eventuellt kan det bli fler skribenter i framtiden, men vi börjar med två och ser hur det går. Häng med, dörrarna stängs. Pfft…