Gnet-tisdag

Jahapp. Då ringde de ändå till sist, Veoliahoran tröstar sig dock med att vi var fem-sex stycken som gnetade/jobbade extra idag. Det var iallafall en trevlig arbetsdag, regnet till trots. En förändring i positiv mening har nämligen ägt rum med vagnparken; ett stort antal 20-vagnar har plötsligt fått bromsar igen! Och en 20-vagn med bromsar är way mycket bättre än en 22-vagn. Uhm, scratch that. 22-vagnarna har riktig AC. Men ändå!

När Veoliahoran susade förbi Medborgarplatsen stod ett gäng killar och glodde på spåret. Vid ITV:erna stod tre killar till och skrattade gott medan de såg sin kompis lida alla helvetets kval över att hans skateboard hade hamnat på spåret. Grabben ska ha så mycket cred för att han inte hoppade ned själv, utan faktiskt kontaktade spärren för att få upp den på ett riskfritt sätt. Med andra ord kom snart ett trafikbefäl till platsen och sedan var brädan uppfiskad på tre röda. Ett stycke lycklig skejtarpojk levererad.

På norrsidan om stan skedde mycket roligt. Bland annat fick vi ett ypperligt exempel på Teamwork i tunnelbanan. Så här kan det låta på radion vid ett skeende när två norrgående och två södergående tåg rullar förbi samma plats direkt efter varandra:

Tåg 1 (söderut): Det står klottrare mellan Abrahamsberg och Stora Mossen, de målar på berget.
Tåg 2 (norrut): De hoppar in i skogen nu.
Tåg 3 (söderut): De tog med sig en sektion i staketet.
Tåg 4 (norrut): Hålet ligger vid avståndsmärke 9+3.

Därmed var det lätt för TLC att veta precis vart det hela hade skett och vad som behövde göras. Klotter- och skadegörelsegruppen var ute och tog kort inom en halvtimma. Staketet lagas säkerligen inatt.

Mer som ska lagas inatt är växeln in till bryggan Gullmarsplan. Den hade spårledningfel eller någonting dylikt och ville inte fungera. TLC vände därför hemgångarna på lite andra ställen än vanligt. Tur 8 fick efter tömning Gup gå i transport ner till Hötorgsbryggan och vända, medan 21:an fick gå via bryggan Skärmarbrink ut på motan och upp på plattform tre för byte av körände. Man kan ju hoppas på att det går bra för gubbarna som ska få fason på växeln inatt. Annars väntar ett antal dagars smärre kaos runt nio-tiorycket när flera turer ska in i hallen. Det borde funka imorgon, banarbetarna kan sina saker beträffande spåren.

Igår togs hastighetsbegränsningen vid Åkeshov bort, vilket innebar att det gick att köra i 70 knyck igen! Men eftersom ingenting kan vara riktigt enkelt med den här banan sattes det idag upp en ny hastighetsbegränsning från Alvik och upp genom Vinkelboda. Maxhastigheten där blir nu 20, varför och hur länge detta kommer att pågå var det ingen som visste. Däremot är den felinlagd. Enligt tilläggsmärkena ska 20-sträckan börja 200m efter stationen, men hastigheten i banan är sänkt redan från plattformens slut. Det ska bli spännande att se hur det funkar imorgon under rusningen. Alvik är, liksom Gullmarsplan, ett av de där ställena på banan där man kör ikapp tågen framför. Det kan nog milt uttryckt bli litet köbildning.

Kö blev det förresten idag upp till Slussen, där 35:an parkerat sig på plattform fyra. Föraren hade blivit hotad av några killar som tänkte ‘plocka’ honom Slussen södra. Helt korrekt begärdes därför vakter dit. Men de syntes inte till, varför 35 stod kvar ett tag. TLC stannade de efterföljande tågen allteftersom, sex minuter senare kunde trafiken börja rulla söderut igen. Mer bråk skulle det bli under kvällen; när 74 skulle ner i hallen ombads hon ta det försiktigt in till Råcksta då man fått uppgifter om att tre män höll på att slåss. Några minuter senare rapporterade E på 74 tillbaka och menade att ‘de är kvar, bråkar som galningar’. Kort därefter kom vakterna fram till platsen för att avstyra det hela.

Veoliahoran fick höra att föraren på 35 försökte undvika en kollega som försökte krama honom i mässen, efter att han pratat med platschefen om det som hände Gamla stan-Slussen. 35:an menade att det var bra om man talade med chefen när sådant händer och att det är ‘bra att vi visar våra känslor’. Han förväntade sig väl inte att kollegan då skulle hojta ‘kom i min famn’ och börja jaga honom.

Stockholm i mitt hjärta

Efter att faktiskt ha fått sina första hatmail (Hurra!) känner Veoliahoran att det är dags att klargöra sin position. De rara mejlen handlar om inlägget Svinholmen från i fredags där några personer ilsket reagerat på två saker:

1) Stockholmen/Svinholmen – jaså, ser du stockholmare som svin, jävla utomsocknes ¤#*X(<¤ + etcetera könsord om Veoliahorans person. Det föreslogs att jag skulle flytta tillbaka till den håla jag flyttat in till Stockholm från. Problemet är väl bara det att min släkt har bott här sedan Hansatiden och jag kan inte tyska. Annars har jag hört att Berlin is the shit.

2) Användningen av ordet ‘hannarna’ och ‘köttkorv’ i relation till pissoaren plattform 3, Gullmarsplan. Herregud, den här bloggen är fullproppad av ironier och sarkasmer, vilket ni redan vet. Ta ett skämt. Men det var skoj att få veta att signaturen T kallar lille T för ‘den lena springaren’. Det gjorde Veoliahorans dag, även om det innebar en ny regel om att inte dricka något framför datorn.

I övrigt räcker det att åka norrut över Söderströmsbron under solnedgången för att påminnas om att Stockholm stundvis är så vackert att hjärtat nästan brister.

Vi avslutar givetvis på ett klipp på när Paolo Roberto knäpper en bira på tuben i Stockholmsnatt, för det är ju bara så jävla hardcore.

En högst rimlig begäran

Idag hade vi ännu en trevlig måndag med klar himmel och kall men hög härlig luft! Eftermiddagen inleddes med att tåg stoppades här och var på norra sidan staden eftersom man skulle starta om datorn för Åkeshov. Det brukar i korthet innebära en reboot med litet skoj sidoeffekter; signaler hoppar ur eller börvärdet sjunker radikalt vid körningen trots grönt ljus. Därför står tågen alltid stilla vid omstarten. Denna gång gällde stoppordern endast de norrgående tågen, men omstarten märktes även för det första södergående tåget i trakterna i form av just börvärdesfall. I övrigt inga konstigheter, trafiken rullade igång snabbt.

Annars har signaler som hoppar ur eller hänger sig blivit ett större problem på senare tid. Det är inte bara den bortre norra vid Gullmarsplan som hoppar ur oftare nu, utan även signalen Medborgarplatsen och Rådmansgatan. Folk har ropat om dem ett antal gånger i veckan de senaste månaderna. Är det buggar i systemet eller en föraning om någonting en konspirationsteoretiker skulle fnissa sig salig över? Den som lever får se. För oss är det bara gammalt hederligt ban-kajko.

Under en av Veoliahorans resor ut till Hässelby idag bad en äldre dam om att få en pratstund. Det skulle visa sig att hon ville diskutera ett åtgärdspaket som skulle göra Hässelby gård bättre anpassad för henne och handikappade. Ny hiss, en ny IDTS-skylt framme hos föraren så att hon kunde se när tåget kommer då den andra skylten sitter så långt borta och sedan om vi förare kunde stanna litet längre på stationerna (en halv minut/stn, HAG-HÄS på 67 minuter, mao.) eftersom vårdcentralen ligger i Hässelby gård och ingen som kommer därifrån hinner på. Sedan skulle vi vänta med att köra förrän alla satt sig ned ordentligt. Detta är givetvis högst rimliga saker att begära, vilket man även berömde tanten för. När Veoliahoran småkontrade med att stationsuppehållen blir kortare beroende på hur sena tågen är, på om t.ex. ungdomar hållit upp dörrarna inne i stan, kom hon med ännu ett åtgärdspaket; poliser, hundpatruller och elchocker. -Ja jävlars, gamla tanter är inte att leka med! Tänk på det nästa gång, när ni tycker att de ser milda, snälla och oförargliga ut med sina käppar och rollatorer.

När fredagen kommer har Veoliahoran jobbat massor med dagar i sträck. Ringer de imorgon är det nämligen dags att ta ett gnet, eftersom PLE har tjatat vecka efter vecka. Man måste som sagt visa på litet god arbetsvilja och hora ut sig, även om det bär emot att känna sig billig. Cash är cash. Sedan kanske telefonen är tyst en vecka eller två. Hoppas…

Mupparna på Bacardi

Det var en seg söndag idag, som alltid. Arbetarna som sätter upp staket ute längsmed Farstagrenen livade dock upp radion från och till genom allmänt muppbeteende. När Veoliahoran kom i full rulle söderut från Gubbängen hoppade arbetsledaren tillika tågvarnaren ut från sidan av norrspåret och heilade litet grann. Sedan kom han på hur klartecknet ser ut och gjorde det istället. Gubben fick en bekräftande blinkning med helljuset tillbaka illa kvickt, vilket räckte för att han skulle lämna spåret. Geniet hade tydligen fortsatt i samma stil hela dagen, eftersom tur 1 senare ropade att arbetsledaren nu befann sig mitt i spåret och gjorde klartecken. Ettan fick förståeligt nog både chock och hjärtklappning, men mådde bättre sedan när det hade landats i Farsta Strand. När Veoliahoran körde förbi Gubbängen några timmar senare viftade de med en pinne som klartecken…

Som vanligt på en söndag runt fyra-tiden började folk åka hem från stan i samlad tropp, vilket brukar innebära överfulla innerstadsplattformar där ett antal hundra pers ska försöka proppa in sig i för korta tåg. Mellan fyra och halv sex mottog därmed TLC anrop från ett antal tåg vilka hade fått felkoden om för stort lasttryck, vilket i sin tur leder till att maxhastigheten sänks till 60. Detta tillstånd brukar vara ända upp till Gullmarsplan, där det blir så att (som en förare uttryckte det idag) hela världen går av. Då släpper felkoden och man kan börja rulla. Tidigt på morgonen och efter sju är det tunnsått med trafikanter, men just när alla butiker stänger och folk vill hem borde det nästan gå ett par extratåg. Inte nog med att 3/4 av Stockholm har glömt att det är söndag och har ställt sig på fel ställe på plattformen, det uppstår dessutom en hel del panik ibland när barnvagnar, rullväskor och femtielvahundra pers ska tränga sig fram för att komma på först. Extratåg i den tidsluckan vore således välkommet.

Tur 31 meddelade vid halv sju att han hade med sig en alldeles för full man i sin V1:a. Mannen hade stått och väntat på tåget för att sedan trilla ihop i en liten hög på plattformen mitt framför ögonen på föraren. Men på något vänster hade han kommit upp och lyckats vingla sig ombord. Tji fick han eftersom vakter senare mötte upp turen och förklarade att farbror var för full för att åka tunnelbana. Även tur 33 fick besök av vakter som tittade till en dyngfull man som en trafikant menade inte såg ut att må så bra. Fylleanropen på radion låg annars lågt under kvällen. Någon enstaka varning att berusade befann sig på olika plattformar kom in, men annars var det en typisk söndag. Lugn och trist.

Den då så mycket festligare lördagens sista rester gick att beskåda här och var på utomhusplattformarna men även nere på Brommabryggan, där tombuteljerna stod på rad. Veoliahoran undrar i stillhet om det är så värst party-party att dricka alkocider och Bacardi nere på en vändbrygga. Vad är grejen, liksom? Trots orimligheten i att festa på ett kallt, snålblåst depåområde med ranglig träställning, står/ligger det alltid spritpavor och ölburkar överallt därnere efter helgen. Å andra sidan var det inte mer än en vecka sedan några glada förare genomförde The Tunnelbanan Drinking Game, vilket går ut på att man börjar med en öl i Hagsätra och arbetar sig ner mot Hässelby… Kanske tog de en svängom nu helgen efter ner till bryggan för lite vals, dricka och rajtan tajtan? Only time will tell. Veoliahoran efterlyser i sådana fall bilder att posta här på bloggen.

Pyspunka

Lördagen skulle visa sig vara betydligt lugnare än fredagen. Kanske har folk redan supit upp pengarna? Eller så är det helt enkelt så att alla de som Veoliahoran körde in till stan med sitt sista tåg kommer att leva rövare inatt med de stackars kollegorna? Nja. Allvarligt talat har de flesta blivit mer avslappnade nu när tågen går hela dygnet på helgerna. Det är klart att det är skönt att veta att det går att ta sig hem och att det är okej om man stannar den där timman extra ute för att umgås med polarna. Det har lett till snäppet färre dörrhållningar på stationerna, iallafall. Skadegörelse, pinkande överallt och nödöppnade dörrar kvarlever dock som alltid, tillsammans med ett och annat draget nödbromshandtag. Skulle det också försvinna vete fan om man skulle känna igen sig på jobbet…

Dagens gulligaste tjuvlyssning kom redan medan Veoliahoran väntade på sitt tåg in till Guppet och måste återges här nedan. Det är så härligt illustrativt på hur skrytnivån höjs eller sänks beroende på medvetandenivå.
Fyllo till fyllo: ‘Vet du vem som satte ihop det allra första bordet till McDonald’s i Sverige? Va, va? Det gjorde jag, serru! Fan, man e ju kung.’

På arbetet inleddes eftermiddagen med total tystnad på radion. Inget vatten att rulla igång bloggkvarnen med, således. Sedan kom tur 2 som en räddande ängel! K rapporterade in nödöppnad dörr och upprepade felkoden. TLC var lugna och meddelade att det rörde sig om den berömda falska dörrfelkoden, det var bara att kvittera bort felet på IDU och köra. Men halvvägs in till Gullmarsplan bestämde sig tåget att det inte ville vara med längre och rapade upp A-fel 23. Luftläcka. K fick order att utrymma tåget och invänta trafikbefäl. Citybilen började stolpa iväg till Liljeholmen för att hämta montören, samtidigt som även södra bilen svarade och styrde mot Guppet där tvåan hade pyspunka. Med ett saftigt vagnfelsstopp norrut på plattform ett var det upplagt för jättepropp bakom tvåan, eftersom det betydde att två linjers trafik effektivt ströps.

Med just effektivitet som ledord började TLC stoppa de norrgående tågen prydligt bakom tvåan, samtidigt stoppade man nitton vid Guppet, nitton i Skanstull samt bakomliggande tåg. Tur 21 och 3 skulle slussas ut på motspår från Skärmarbrink till plattform tre för att sedan gå vidare genom växlarna framför bryggan och ut på norrspår. Medan citybilen snurrade runt utåt Liljeholmen hade södra bilen kommit fram och TB konstaterade att man skulle få sära på vagnarna där läckan fanns. Tågen som stått stilla söderut kunde nu börja röra sig, medan norrgående tågen fick avvaktamedan man körde undan trasan (eller blir det trasorna när man delat tåget?) på bryggan. TLC kunde nu andas ut och släppa på trafiken norrut igen. Ekipagen på bryggan fick gå i transport in i Högdalsdepån, där K hämtade ut nya vagnar och begav sig i transport till Guppet för att där kunna avgå i rätt tid norrut på sitt nästa varv. Allt som allt tog stoppet en kvart – tjugo minuter.

I jämförelse med den apparaten framstod resten av dagen som rena rama dansen på rosor. Det var bara småproblem som ropades in eller meddelades från TLC. Någon timma efter stoppet försökte två tjejer plocka med sig en fåtölj på en sjutton, medan en kille tyckte att det var hur normalt som helst att kånka ombord ett klaffbord på en annan tur. Kort efter det kom första ‘underlig figur nära plattformskanten’-varningen för dagen vilket innebar ett par tågs suicide watch tills personen ifråga klivit på en tur utan att vingla ner på spåret. 41:an fick veta vid Slussen att han skulle ha en avtuppad man i sin V2 och att det skulle röra sig om en överdos, varför vakter tillkallades att kolla om så var fallet. Eftersom ambulans inte tillkallades rörde det sig säkerligen helt enkelt om en praktfylla som sov ruset av sig. Veoliahoran hade tre sådana sussandes i ett och samma tåg runt sjutiden. Man låter dem sova ett varv, har de inte gått av när man kommer den där andra gången till ändstationen är det dags att be om vakter. Men de tre i tåget visade sig vara av den sorten som vaknar till, upptäcker att ‘jävlar, var är jag? bäst att gå av’ och antingen byter tåg eller inväntar stationen de egentligen skulle till. Skulle man däremot köra nitton och ha Bajsmannen (aka ‘den berömda illaluktande mannen’) i tåget kliver han aldrig av, utan fortsätter åka fram och tillbaka tills vakter kommer… om de nu mot förmodan gör det. Vakterna vill helst inte ta i honom med tång eller köra honom någonstans med bilen då det skulle kräva sanering efteråt. Dessutom kan de inte göra något åt att hans närvaro stör de andra passagerarna, eftersom han inte stör ordningen. Enda gången de kommer är när förarna säger att de har en sovande fylla istället. Jag har inte sett till honom sedan i våras, de har nog plockat in honom på psyk igen. Nåväl. Vi har ju åtminstone ett original intakt med Jesustanten, iallafall.

Framåt kvällen fortsatte det att vara lugnt, med skillnaden att horder människor började vallfärda in till stan. Veoliahoran kunde riktigt känna i stolen hur tåget blev lättare när ett hundratal klev av för att göra krogarna osäkra vid Medborgarplatsen. Folk myllrade som svartmyror på plattformen medan de köade till rulltrappan. Mitt i helglunken ropade tur 3 ut över radion att en trafikant hört och sett en ruta bli krossad infart Gubbängen. Föraren blev ombedd att besiktiga tåget i Farsta Strand och jodå, det var en ruta som var helt krackelerad. Eftersom det bara var ytterfönstret som blivit sönderkastat kunde vagnen fortsätta i trafik, men det blev ett självklart tågbyte varvet efter, med tur 4 som ändå skulle ner i hallen. Saker händer i klump i tuben, en nitton varnade för spårbeträde Brommaplan samtidigt som en annan tur sorgset meddelade att hon nog körde över en katt i Blackeberg. Spårbeträdarna var förmodligen bara rekande klottrare och katten tycktes antingen ha klarat sig eller ha nio liv eftersom efterföljande tåg inte såg till den. En sjutton fick fel signalbild in till bryggan Gullmarsplan, ett evenemangståg parkerade på Pollak. Sedan blev det tyst på radion.

Veoliahoran reste hem i mellanhytt med radion på, snurrandes mellan alla tre banornas radiokanaler, men det var lugnt. Som förare blir man då fundersam, man vet att lugnet och tystnaden kan bedra. Eller kanske var det inte bara tur två som åkte på pyspunka idag, utan även Stockholm?

Svinholmen

Varje löningshelg genomgår de stressade stockholmarna en förvandling. Tror man att svinaktigheter begås i trafiken från dag till dag har man inte upplevt en löningshelg i innerstaden. Det brukar börja vid halv tre-tiden med de första fyllorna som prompt, trots att de redan vinglar betänkligt, ska åka tunnelbana in till stan för att där tanka i sig ännu mer. Men ändå är läget relativt lugnt eftersom alla inte har slutat jobba. Några har jävlats genom att hålla i dörrarna för länge på flera tåg, men ännu har inte ytan mer än krusats milt. Vi som kör sitter och väntar, håller tummarna. Kanske blir det inte lika jävla jobbigt den här månaden? Kanske, kanske kommer det gå att kliva av den sista turen med det goda humöret intakt? Timmarna går och vi väntar. Timmarna går och inget händer. Och sedan kommer det; Armageddon!

Men var sak har sin tid och plats. Veoliahoran skuttade på sitt första tåg vid Guppet, glad i hågen och avslappnad efter en härlig fridag. En kollega hade muntrat upp tutf:en ordentligt genom att berätta om killen som försökte plocka ombord en utombordsmotor på stn Stora Mossen under gårdagen. Tänk vad folk vill släpa ombord konstiga saker egentligen. Nåväl, på radion ropade TLC att tur 42 skulle få vakthjälp i Hagsätra med en trafikant som med en lång dörrhållning försenat turen några minuter. Vakterna gick dock bet eftersom killen gick av redan i Högdalen. När 42 rapporterade in detta kontrade TLC med att han skulle ta det försiktigt in till Hagsätra då det varit spårbeträde där, man misstänkte att det kunde vara klottrare i farten. Väl i Hagsätra avsynades spåret utan resultat. Samtidigt ropade man på tur 2 och meddelade att trafikanter hade slagit larm om att det låg en utslagen person i tåget. Vakter skulle därför gå igenom tåget vid Guppet. Veoliahoran vet inte hur det gick, djungeltrumman menade senare att det var ett känt fyllo som drogs ut för att sedan åka med nästa tur istället.

Under dagen småkrånglade både banan och tågen. Växelfelet i Högdalen visade sitt fula tryne igen och tur 49 fick gå på motan från Svedmyra till Högdalen. Den här gången löste det sig snabbt, eftersom man i och med växelfelet tidigare i veckan visste ungefär vad som var på tok och kunde fixa problemet. Tur 35 rapporterade att tittskåpet för ITV:n i Svedmyra slog gnistor när mikrofonen råkade komma åt. Det var alltså strömförande… Vilket inte är så kul för vare sig föraren eller någon ovetandes stackars trafikant som kanske är trött och lutar sig mot skåpet i väntan på sitt tåg. Efter 35:an ropade en annan tur upp och varnade nästföljande tåg för eventuellt spårbeträde Brommaplan. Några småkillar hade lyckats ha ner en fotboll på spåret och det var inte helt osannolikt att de kunde få för sig att klättra ner för att hämta upp den. Nu skulle elaka tungor kunna lägga ihop ett plus ett och säga att de faktiskt gjorde det, med konsekvensen att det blev skyltstrul på stationen. Det ligger slingor en liten bit från varje station, så kallade IDTS-slingor, vilka plockar upp informationen/datan från tåget och sänder det till plattformsskyltarna. Skyltarna vid Brommaplan var svarta ett bra tag efter anropet om killarna och bollen. Tåg ropade och sade att de var mörka och TLC sade att man jobbade på att laga det. Någon i mässen påpekade frankt att grabbarna mycket väl kunde ha jagat efter bollen och kommit åt någon av slingorna. Idel spekulationer, men vem vet?

Tur 20 ropade på radion om ett kvarvarande fel i tåget; föraren hade kört in samma vagnar i depån kvällen innan och hade då skrivit en vagnfelsrapport på felet. Detta hade alltså inte åtgärdats, varför TLC tog kontakt med depån där beskedet blev att tåget fick fortsätta i trafik till ingång ikväll. Och föraren blev tillsagd att skriva ännu en felrapport. Här skulle vi egentligen ha satt in en pausfågel för att begrunda det fantastiska underhållet av trafiken, men går istället direkt vidare till plattpesten. Det kändes som att var och varannan tur idag rapporterade att de hade plattor i V1 eller V3. Det är absolut inte ovanligt på hösten eftersom vi dels har regndagarna, dels den berömda lövhalkan och på det slitna bromsar som gör att man ibland får lov att slänga spakfan i fullbroms för att kunna stanna på stationer.

När Veoliahoran mitt under passet åkte norrut dök ett orienteringsmärke upp stn Brommaplan. Ännu en hastighetsbegränsning! Hurraaaa!!! Sarkasm åsido, det visade sig att en lastbil har kört in i bron vid Åkeshov och att man är osäker på bärigheten. Vi får därför inte köra fort över den av säkerhetsskäl -det ska besiktigas en massa först innan det ges klartecken för full gas. Fram tills att så har skett är det sth 30 på större delen av sträckan mellan Brommaplan och Åkeshov. Just i Åkeshov kom ett anrop vid sjutiden om att ungdomar med stora påsar i nävarna siktats. Det skulle kunna vara glada tonåringar på väg till en fest eller dylikt, men erfarenheten säger oss att om grabbar med munkjackor/tröjor och halsdukar över munnen bär runt på annat än systemkassar en fredagskväll, då brukar de vara klottrare. Dessutom är just ändstationerna extra utsatta för klotterattacker eftersom det är platser där tågen står still längre än femton sekunder. Klottrare behöver bara några minuter på sig för att vandalisera en hel vagn utvändigt. Visst, de får se sin tag/sitt namn åka genom stan och det är säkert jordens kick, men ingen kommer kunna åka med det tåget särskilt länge då det tas ur trafik. Pointless. Men å andra sidan… ska man verkligen använda logik på lokaltrafikens ligister?

Det var annars ovanligt lugnt för att vara en fredag. Ingenting stort hände under större delen av eftermiddagen. Tur 2 ropade upp från Slussen om att han hade ett hindrat dörrpar och inte kunde få klarsignal. Det var bara att gå bak och se vad det var som felades i sammanhanget, samtidigt som TLC stoppade trafiken norrut. Det började bildas en tät tågkö ända upp till Skärmarbrink och Globen. Men tvåan var snabb, kom på rull och rapporterade att någon lustigkurre hade satt fast en sådan där galge med klädnypor på dörren. Det blev startskottet för att helgen hade börjat. Snart haglade rapporter om fyllor, nödöppnade dörrar, stökiga gäng och spyor över TUB1:s radiofrekvens. Till vardags håller folk upp dörrarna några gånger per dag och förare, under en stökig helg gör de det hela jävla tiden. Gärna återfinns dessa saker i kombinationer, ty det är så sant som det är sagt att en olycka sällan kommer ensam. Har man en av de ovan listade sakerna, har man strax två och har man otur trillar hela korthuset på en gång. För att illustrera detta ska vi ta ett exempel.

J berättade för Veoliahora om sin fredagskväll:
J körde 34:an och fick en felkod om nödöppnad dörr i V3. Hon kollade tågstatus och såg att den var ren, bara för att sedan få ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr i V2. När hon gick bak för att återställa stod gänget drängfulla grabbar som öppnat dörren där och brölade för att sedan springa ner henne. Dörren drogs till återställning, men alla vi som en gång har fixat en tubdörr vet att den går igen sjukligt långsamt. Därmed hann ett antal personer springa emellan och hålla dörrparet tills den började låsa sig. Nu ville hon bara dra igen dörren och åka, eftersom det blivit kö bakom. När föraren skjuter igen dörren kommer en kille springande mot den och halkar på plattformen. J öppnar munnen för att fråga hur det gick, men killen börjar skrika på henne. Till hennes förvåning vrålar han ‘Vad fan gör du!’ och ‘Misshandel!’, etc. J ber om ursäkt för att han halkade på plattformen och meddelar att tåget mot Farsta ligger precis bakom. Mot T-Centralen således.
Där ser allt ut att gå bra, hon ropar att tåget går hitan ditan och dörrarna stängs. I sista sekunden springer en brud fram med en handväska och får in hörnet på den precis i kanten mellan dörrarna. Tåget är när detta händer åtta minuter sent efter debaclet vid Hötorget. Tjejen kräver ‘Öppna! Kan du öppna nu! Du ska öppna!’ J svarar sammanbitet (råstressad) ‘Kan du dra ut väskan?’ Tjejen drar ut väskan, där en bit lossnar och sitter kvar i dörren. Hon drar ut den också och blänger surt på föraren, som nu är 10 minuter sen. ‘Jävla subba!’ får vår tutf höra. Ska man släppa på en trafikant i det läget? Hell no. J konstaterar att bruden, som bara velat hindra tåget för att kräva det öppnat för sin egen höga person, lika gott kan ta tåget bakom eftersom hon kommer fram lika snabbt iallafall. Och nu kanske hon har lärt sig att gå på när dörrarna är öppna nästa gång.
För att göra kvällen så mycket roligare håller en kille upp dörrarna i Slussen (trots att de redan är öppna, varpå mekanismen låser sig som ett brev på posten) så att hans kompis, som spyr på bana tvås spår, hinner med. Dörren går igenom überlångsamt och blir hindrad två gånger till. Några snubbar får sedan för sig att de faktiskt ska gå av i Medborgarplatsen när dörrarna praktiskt taget har stängts. I Skanstull blir föraren hotad med stryk för att hon inte kör till Skarpnäck.

När Veoliahoran i sin tur skulle köra från Guppet och söderut visade det sig att hannarna varit framme och marinerat avlösningsplatsen. Stora rännilar väta rann snett över plattformen, det formligen stank frän urin. Dessvärre använder de flesta våra avlösningsplatser som urinoar, trots att det finns offentliga toaletter i närheten. Somliga kvällar när man ska promenera ner för att ta över tåget står de där på rad… det är fanimig vidrigt, men jag antar väl att det är bättre att de uträttar sina behov där än att de gör det nere på spårområdet där det är livsfarligt att vistas. Många är vi förare som har fått slänga oss på tyfonen eller nödbromsen på grund av att en kille klättrat ned på spåret, langat fram köttkorven och vattnar makadamen. En del sådana ljushuvuden har till och med dött för att de skulle dit och slå en drill. På kvällen är det väldigt svårt att urskilja silhuetter nere på banan i kontrast till ljuset på plattformen. Kontrasten blir så skarp att en person som står i skymundan, om än på spåret, smälter in i det mörka.

När det var dags att ta sig hemåt började TLC anropa hemvändande tåg och be förarna jobba över eftersom det behövdes två tågbyten på grund av klotter och skadegörelse. Tur 21 fick vänta i Skärmarbrink på ettan som hade fått vagnen fullklottrad, medan en annan turs vagnar fick ersätta ett tåg som hade fått rutor krackelerade (vilket kan innebära en säkerhetsrisk för passagerare). Hur turen med krackeleringar hade fått dem vete fasen, men Veoliahoran skulle inte bli det ringaste förvånad om snorvalparna i Kärrtorp legat i bakhåll med sina luftgevär och skjutit på tågen nu igen. Eller om stenkastarna från Sandsborg haft sitt kvällsnöje.

Och det är så här våra arbetsdagar ser ut under helgerna. Smuts, stank, hot, ordningsproblem och skadegörelse. Man förstår varför varenda förare med självbevarelsedrift på det här bygget söker ut-tjänster… Vi andra går fortfarande på myten om att helg-OB:t är värt det.

Veckans video

Till minne av den hädangångna Hatbloggen visar Veoliahoran glatt en gammal goding till filmklipp. Det rör sig givetvis om den allra första reklamfilmen för tunnelbanan i Montreal. Luta er tillbaka och njut:

(Veoliahoran frånsäger sig allt ansvar för det eventuella beroende denna trallglada dänga kan framkalla.)

Apport, Fido!

Tågen småkraschade här och var precis innan rusningen idag. En snopen förare ropade in att fyra dörrpar i tåget vägrade öppnas, trots upprepade dörrmanövrar. Någon kvart senare rapporterade en extratur i Högdalsdepån att en hel tågsidas dörrar inte gick upp. Lösningen på problemen var givetvis den allsmäktiga omaktiveringen…

Men det var de enda vagnfelsrelaterade sakerna av vikt under kvällen, istället skulle det bli en riktigt mänsklig arbetsdag (mao mer folk än vagnar strulade) vilken inleddes för Veoliahoran med att två grabbar höll på att klättra in mellan vagnarna för koppelåkning. Föga anade de att en tutf satt i mellanhytten och skadeglatt flinande knackade på fönstret. De backade genast undan och beslöt sig för att åka med tåget på det riktiga sättet; som passagerare istället för köttfärs. Senaste inrapporterade bekräftade koppelåkningen slutade med att C fick stanna i Medis och invänta ambulans eftersom killen som stått på kopplet trillat ned från det och brutit benet. Den förolyckade hade tur eftersom någon sett detta och larmade C, som gick bak för att se vad som stod på. C20 funkar liksom inte så bra för tågsurfarna, annat är det med CX-vagnarna som har stegar man kan hålla sig fast med. Då och då kommer det ett anrop från en tur vid Gamla stan eller Slussen som rapporterar att tåget bredvid på bana 2 har koppelåkare.

Trots en mänsklig dag skulle ju självfallet banan trilskas och säga sitt för dagen. Redan på första varvet med första tåget ropade TLC åt alla förare att det nu var halv matning mellan Slussen och Skanstull söderut. Vi fick med andra ord inte använda snabbstarten och kunde bara köra med halvt pådrag. De håller på med elförsörjningsarbeten på den sträckan, bland annat är det en likriktarstation som är urkopplad där varför det ibland under rusningen blir plötsliga strömbortfall som gör att tågen bara smäller, skakar och ‘pruttar’ sig fram. Den här banan börjar kännas fånig att köra nu, den är så stenålders att det fanimig är småarbeten med hastighetsbegränsningar överallt. Utöver den nästintill permanenta hastighetsbegränsningen vid Gamla stan är det nu även 30 på båda söderplattformarna Gullmarsplan, eftersom det byts slipers för glatta livet under vardagsnätterna.

Men än långsammare skulle det gå. B rapporterade att en hund befann sig på spåret mellan T-Centralen och Hötorget. Blott för ett ögonblick svävade en bild förbi i Veoliahorans huvud av hur en mer korkad trafikant lyckats kasta ner något på spåret som jycken hoppat efter. Man undrar ju hur folks husdjur hamnar där. Katter sittandes på rälen är vanligt på utesträckorna, men hundar är mer sällsynt. För några månader sedan sprang en vit pudel hela vägen från Skärmarbrink till Björkhagen med ordningsvakter och krypkörande sjuttonturer i släptåg. Frågan var om den här hunden skulle pricka av hela tunnelsystemet innan någon fick fatt i den. TLC beordrade avsyning på sträckan för både norr- samt södergående tåg, medan Citybilen trampade pellen i botten och styrde kursen mot Hötorget. Både tur 76 och 25 kunde efter några minuters krypkörning konstatera att det inte alls fanns någon hund på spåret, till allas lättnad. Citybilen bekräftade även den att sträckan var utan anmärkning. Fanns det en vovve måste den ha kommit upp på en plattform eller något liknande. Men vem vet -den kanske har gömt sig under en brygga någonstans? Nästa gång någon ropar in en ylande hyttdörr kanske det inte är en hyttdörr de hör…

Det långsamma tuffandet genom staden livades dock upp med att polisen beordrade att tåg inte skulle stanna vid stn Odenplan. Tur efter tur började rulla förbi stationen, vars uppgångar stängdes alternativt tillfälligt avspärrades. Tio minuter senare hävdes ordern. Den norra uppgången förblev däremot stängd ett bra tag eftersom TLC trots klartecken att släppa på trafiken inte verkade ha fått någon direkt kontraorder av polisen beträffande själva stationsuppgångarnas vara eller icke. Detta resulterade i massvallfärd till södra uppgången för alla i tågen samt mer folk vid St Eriksplan, vilka hade letat sig dit efter att ha vänt vid den stängda uppgången Odenplan.

Mitt i passet klev pösskjortemannen på Veoliahorans tåg. Han är lite av en småkändis med sitt stripiga hår, buskmustasch, brillor och skitig pösskjorta. (Alla som någon gång har sett honom på stan eller som har bevistat medeltidsveckan i Visby vet vem jag menar.) Han har alltid en lodig sportbag med sig vart det än bär, varför det går hejdundrande vilda skrönor om alltifrån att han skulle vara mysko bibelviftarsektmedlem till yxmördare. Nu kunde det iallafall konstateras att han inför hösten har uppgraderat sig från pösskjorta till pösskjorta och urtvättad bombarjacka a la GTA IV. Det är skönt att veta att våra original iallafall är måna om sin hälsa under vintern så att vi får behålla dem.

Tur 5 ropade in vid åttatiden om att en man låg däckad på Fridhemsplans norra plattform, vid södra änden. Om det bara var en överförfriskad herre eller ett sjukdomsfall förtäljer inte historien, men det stod ett antal människor på plats med dragna mobiler och ringde SOS samtidigt som TLC skickade ut folk att kolla vad som stod på. Uppenbarligen låg mannen med hälarna på vita linjen, mycket nära spåret, vilket innebar att efterföljande turer fick ta det försiktigt in på stationen. Oftast brukar det vara alkohol eller droger inblandade när någon har tuppat av sådär, när ambulansen väl är på plats är det sällan personen vill följa med. Och vägrar man vård fungerar samhället så fint att man slipper åka med till farbror doktorn, även om man sedan skulle ragla ut på gatan och däcka på trottoarkanten istället. (När trafikanter larmar föraren om att det är någon som inte mår bra/ligger på golvet/är avsvimmad brukar det krasst nog i nio fall av tio vara ett fyllo eller en pundare som bara sover riktigt jävla tungt. Men när ett riktigt sjukdomsfall uppenbarar sig, då vet man det med besked eftersom fler än bara de medelålders damerna kommer fram och larmar eller ropar via nödtalenheten att något är på g.)

Samtidigt började det ropas kort och tvärs på radion om en trafikant som hade glömt en ryggsäck på en arton. Tur 1 hade blivit tillfrågad om han hade den, men det visade sig att ägaren hade missat att haffa turen 9, som efter en snabb koll meddelade att han hade ryggsäcken i hytten. Det skulle bli kvällens längsta följetong eftersom den lille killen som glömt väskan stod i Alvik och jagade efter rätt tåg i flera timmar. Han gick fram och tillbaka mellan plattform ett och fyra för att fråga om det kanske var tåget som stod inne som hade hans ryggsäck, men eftersom flera tåg kommer in samtidigt i Alvik missade han nian i flera vändor. 20.24 fick han beskedet att nästa linje 18 söderut var rätt tåg och tio minuter senare kunde han äntligen gå hem, trött men glad över att ha fått tillbaka sin ryggsäck.

Mjölk ger starka ben

Måndagarna brukar vara förrädiskt lugna, det är först på tisdagarna som folk gaskat upp sig efter deppen över att helgen är slut. Följaktligen blir det mer stress och spring i benen på de allra flesta ju längre veckan lider. Det resulterar i fler dörrklämningar och djärvare tilltag för att komma med tåget. Idag när Veoliahoran börjat åka från några stationer har stressade, ilska trafikanter slängt sig mot tåget och bultat på hytten varhelst de kommit åt. De ser bara att hyttdörren stängs och att föraren sätter sig, men har ingen aning om att tutf:ar innan de ens sätter sig redan har tryckt på snabbstarten, vilken gör att tåget rullar igång. Många har en stark tilltro till sin egen förmåga att kohandla sig ombord på tåget, de vill helt enkelt att hyttdörren ska öppnas så att de kan lirka med föraren alternativt skälla ut denne. Allt för att komma med tåget. Att kasta sig mot tåget eller slänga ut armar framför hyttfönstren eller slå på det är lika säkerhetsvidrigt som det är oempatiskt och korkat. Flera gånger när folk gör så för att stoppa tåget (särskilt armarna framför tåget-grejen) måste man ju stanna snabbt. Det innebär ett stort rörelseryck för de stackars medtrafikanter som redan sitter i tåget, dessutom går tåget ofta i nödbroms av diverse anledningar vilket skapar förseningar. Detta påfund har börjat användas mer och mer den senaste tiden och det är outsägligt obehagligt.

Det blev växelfel ute på banan idag, växeln vid plattform fyra i Högdalen ville inte låsa sig, varför tågen fick gå via mellanspåret. Två avgångar fick ställas in. Tur 38 fick byta körände vid pfd 4 och gå på motan upp till Enskede gård för att sedan ta trafikanter och gå i rätt tid norrut. Tur 40 fick gå på motan från Svedmyra till Högdalen och gå via mellanspåret. Södra radiobilens trafikbefäl kom sedan till platsen tillsammans med reparatörer, vilka återställde en hop pryttlar i ställverket och fick igång växeln igen. Efter att TLC hade provlagt växeln fram och tillbaka var alla nöjda och den kunde låsas i rätt läge för vidare färd söderut. Tur 41 suckade över att det minsann inte blev något äventyr för dagen. (Kör man dag ut och dag in är det bara kul om det händer lite saker ibland.) Felet varade väl en tjugo-tjugofem minuter och gav inget djupare avtryck i övriga trafiken.

Kvarglömda affekter är en ständigt lika rolig sak vi förare brukar hitta vid byte av körände. Veoliahoran har under sin tutf-karriär bland annat hittat knark, tv-spel, barnvagnar, barn, kameror, mobiler och en gammelmormor. Idag gjorde tur 40 dagens fynd när det i Hässelby strand hittades en rollator i tåget. Då kan man lugnt säga att mjölk ger starka ben; våra gamlingar är vid så god vigör att de spänstigt skuttar ut och glömmer kvar sina gånghjälpmedel. Eller mjölk och mjölk… de är säkert gamla plankare. Det gör under för just spänsten har man hört. ;-P

Apropå viga och stressade trafikanter måste ju kvinnan som inte orkade vänta på tågvändningen nämnas; P anropade TLC från bryggan nere i Alvik och meddelade att han fått en dörr i tåget nödöppnad samt att trafikanten hastade över depåområdet i riktning mot Stora Mossen. Det där med att ha tålamod och kliva av på rätt ställe utan att behöva oroa sig för strömskenor, tåg och spårvagnar tycktes tydligen ha gått helt förbi henne. Man får iallafall vara glad över att hon klarade sig oskadd. Men att trafikanter använder spårområdena som genväg är inte någonting nytt: för två-tre veckor sedan hade en man dykt upp från nödutgången nere i Farsta strand, för att knata i makadamen bredvid spåret, fram till plattformsgrinden och vidare upp på stationen…

Tur 5 hade en permanent uppdykande felkod 1031 och var tvungen att be om tillstånd att trycka P varje gång det var dags att lämna Farsta strand. Felrapporten skrevs nio på morgonen, tio timmar senare blev det äntligen tågbyte. Extraturen 78 turade om till 5 och parkerade plattform fyra i väntan på femman, som i sin tur på väg upp till Guppet tumhjulsrullade sig till 78 och satte Högdalen som slutdestination. Och så var vi av med det tåget från banan.

J avhyste en snubbe med kamphund från sitt tåg, efter att husse bussat hunden på en annan trafikant. Man undrar ju om det var samma kille som åkte med Veoliahorans tåg tidigare på dagen. Beskrivningen matchade iallafall, alla ni som bor i en förort kan typen -tanig kille, bautajacka, sned keps och kampvovve de knappt har styr på. Det är läskigt när personer använder hundar som något slags gangstaaccessoar. Några av dessa hundägare har koll på jyckarna, men i sex fall av tio är så inte fallet. Då blir det ursinnigt skällande, fräs och folk som vrålar av rädsla alternativt smärta bakom ryggen på en.

Andra avhysningar värda att nämna för dagen var den utslagna kvinnan på tur 27 som fick bärgas av ordningsvakter samt tur 34 som rapporterade att han blev stående ett tag vid Thorildsplan eftersom han skulle ‘avhysa några ungjävlar som leker med dörrarna’. Grabbarna fick inte åka med utan hamnade helt sonika på plattformen medan 34 körde vidare söderut. Nästa tur ärvde dem, men då hade de hunnit lugna ner sig betydligt. Ungar som ställde till ofog var det annars gott om ikväll, Sandsborg och Bagis var bara några av det flertal stationer som hade spårbeträde. Spårbeträde ställer givetvis till det för trötta resenärer som vill hem eftersom tågen som åker förbi måste avsyna spåret mellan stationerna i sth 20. Några sjuttonturer rapporterade in invändigt klotter, vilket får tas som ett hösttecken. Det börjar bli för kallt för att måla tågen på utsidan nu. Men man ska aldrig säga aldrig. Snart är det novemberlov…

A not so manic Monday

Kring halv ett ropades det in om sjukdomsfall ute vid Skogskyrkogården och därmed blev det stopp i trafiken för linje 18. Som grädde på moset mitt i kaoset konstaterade man att det blivit fel på en växel därikring och plötsligt var det inte stopp längre, utan totalt inställd trafik mellan Farsta Strand-Skogsis. En halvtimme senare rullade silverfiskarna igen, men nu var turerna en kvart försenade hit och dit. Ytterligare en halvtimma tog det för turlistan att repa sig innan rätt tåg gick på rätt tid.

För oss på TUB 1 hände det annars inte så mycket, ett extratåg ute på banan ville inte öppna dörrarna på stationerna, föraren var därför tvungen att först trycka på permissivknappen och sedan dörröppning för att få upp dem. Inga felkoder dök upp i tågstatus och ordern från TLC blev att göra en hel omaktivering nere i Farsta strand (mao man ‘bootar’ om tåget genom att helt stänga av det). Kul, kul. Men det tycktes i vart fall fungera, eftersom turen gjorde sina vändor för att sedan åka ner i hallen.

Omaktivering vid ändstation är skoj. Man avaktiverar tåget med dörrarna stängda och nödbelysningen går igång, sedan passar man på att byta körände och aktiverar tåget igen. Oftast försvinner de flesta felkoderna då och det är bara å kör. Folk brukar stå som fågelholkar och stirra på det mörka tåget för att sedan haffa en och oroligt fråga om tåget kommer att åka. Det är förståeligt att en frågar, men när varenda person ska stoppa en och fråga blir det gärna förseningar, eftersom det tar ett tag att starta upp plåtskrällena. Windows ska igång, lufttrycket ska pumpa upp, det ska loggas in på IDU med förarlogin, belysningen ska på och sedan kan man öppna, åka försenad och kolla om felen har försvunnit ur tågstatus. Har de inte det ska det till en enorm ihopklappning för att ta tåget ur trafik. Övertron till tekniken lever varm uppe på TLC. Den allmänna åsikten tycks vara att omaktiveringar löser det mesta. Om inte, får man improvisera; -Inga bromsar? Lugnt, kör litet försiktigt, bara. -Slirar tåget nästan förbi varje station trots att det är torrt ute? Äh, en del av vagnarna är sådär. Kör försiktigt. Veoliahoran fick en arbetsdag för några månader sedan manuellt dra igen sin hyttdörr på varenda station eftersom motorn som stänger den hade lagt av. Så länge det inte försenade mer än fem minuter var det tydligen okej…

Fyllon och pundare fanns det gott om idag, det ropades in om den ena än den andra som dansade på vita linjen eller stod nere och pissade på spåret eller satt och dinglade med benen från plattformskanten. Och så undrar allmänheten varför folk ibland dör i lokaltrafiken? Tur att förare och medresenärer finns som kan rapportera in de diverse dumheter som förekommer. Ser spärrexpeditören att en mycket berusad person är på väg upp för att åka, ringer denne och larmar direkt, varpå TLC ropar ut på radion till alla turer som ankommer platsen att de ska ta det försiktigt. Vi har råkoll, men givetvis går det inte att vara på plats 24/7 och se allt. I torsdags trillade det exempelvis ner en full kille på spåret framför ett tåg som ankom Guppet, men folk på plattformen larmade ordningsvakterna på stationen, vilka fiskade upp honom innan det hann bli PUT. (De levde uppenbarligen efter devisen ‘men larma inte TLC eller föraren’, som lite småchockat fick veta av en trafikant på plattformen att han kunnat köra på någon bara sekunder innan avlösningen.)

I övrigt, inte mycket alls att rapportera. Det var en klar, typisk höstdag och folk var lugna ikväll. Å andra sidan kan det ju vara lugnet före stormen eftersom lönen kommer på torsdag… Då jäklar blir det dyngfylla och ordningsproblem.

Tvärbanan drabbades idag av personalbrist och fick ställa in turer, medan TUB2 och TUB3 i sedvanlig ordning lyckades få en hel radda vagnfel med inställda avgångar som resultat. Jag vet inte varför de banorna har haft så himla många vagnfel den senaste tiden, är det på grund av att det fortfarande körs med CX-vagnar månne? Eller är det för dem precis som för oss, att C20 pajar i tid och otid? Fortsättning följer.