Lions and tigers and bears! Oh, my!

Det första Veoliahoran fick höra för dagen på väg norrut var TLCs allmänna meddelande till alla förare på gröna linjen om att det rådde gult läge idag igen. Jippi. Nu var det tydligen som så att man hittat ett finurligt sätt att göra alla förare skyldiga som synden; gult läge var infört eftersom plattor uppkommer i V2 och slutvagn vid körning. Nevermind att man kör försiktigt och inte hör klicketiklånkande under ledarvagnen… Vidare sade man att alla 70-turer var inställda (dvs extratågen på arton) och två vantringståg skulle finnas tillgängliga i Farsta och Hässelby efter klockan fyra. Inte för att vantringen hjälpte så värst: med extraturerna borta och ordinarie arton vändandes Vällingby blev det stora luckor mellan en del tåg. Plattformarna inne i stan kryllade av trafikanter som fyllde på för varje minut, tågen fick lämna mängder människor till bakomvarande tåg. Det här var ännu en sådan där dag då det var svårt att köra ikapp. Först när rusningen lagt sig och det blev grönt läge (det senare vid halv nio-nio) började tågen gå i tid.

Snart ropade tur 22 i Skarpnäck och undrade om det räckte med att trycka P på hennes felkoder, 1033 samt 56. TLC menade att det gjorde det, varsågod och tryck. Men icke, 22:an rapporterade att tåget inte drog och fick istället dra till med den ständiga universallösningen omaktivering. 24:an stod under tiden och väntade i Bagarmossen på att en parkeringsplats skulle bli ledig. Väntan blev inte alls särskilt lång, omaktiveringen fungerade och 22 kom på rull. Tänk vilket strul det skulle blivit om linje 17 hade haft extratåg. I söderorternas lokaltidning skrev man för någon månad sedan om huruvida den ofullbordade uppgången på plattformens södra sida borde byggas klart och öppnas. SL hade hasplat ur sig att nej, det var inte alls aktuellt. Däremot skulle avgångarna från Skarpnäck bli tätare. Hm. Är det ens möjligt?

Det märktes att Halloweenfesterna var igång inne i stan då diverse gastar, änglar, lejon, djävlar, vampyrer, björnar och nunnor fraktades genom förorterna efter att jobbpendlarna kommit hem till sina fredagsmiddagar och lekprogram på TV. Skönaste maskeradkostymen för kvällen måste ändå ha varit den kvartett glada vänner utklädda till Mario, Luigi, en goomba och Princess Peach som glatt spatserade ombord på Veoliahorans tåg i Alvik. Det slår an hjärtesträngarna i ens nördhjärta.

Efter att ha ropat ett antal gånger på tur 7 i Farsta strand hade TLC fått beskedet att föraren kunde höra dem men att det gick inte att sända tillbaka. Åttan fick därför det ärorika uppdraget att testa radiosändningen när han anlände, först från V3 och sedan från V1. Åttan menade att sändningsstörningarna var ett känt problem sedan flera år tillbaka där nere, men skulle ändå försöka. Sändningen från V3 fungerade först efter ett flertal försök, från V1 fungerade det med en gång. Trots svårigheterna att komma fram från V3 jublade TLC och förklarade år 2008 som året då radiosändningen från Farsta strand fullt ut fungerade. Men hallå? Sjuan, då? Veoliahoran har också varit med om att sändningen inte fungerar som den ska i Farsta, det brukar ta en stunds fipplande med radioknappen för att komma fram. Det luktar följetong här… stay tuned under vintern. När vi ändå är på Farstagrenen kan vi nämna tur 1, som fastnade med hyttdörren i plattformen på Tallkrogen varenda gång tåget stannade norrut där. Det var tydligen även det ett känt problem, när det ska åtgärdas var det däremot ingen som visste.

Nästa tåg att få problem var 38:an. Men den turen hade inget vagnfel, utan drogs med ordningsstörande trafikanter i form av stökiga killar som höll i dörrarna på stationerna. Det hade gått så långt att de stod i dörrparen och frågade personer på plattformen om de skulle med tåget. Sade folk att de kunde tänka sig att åka med höll de rara gossarna upp dörrarna för dem. TLC kontaktade TryggC som meddelade att vakter skulle komma i Bandhagen, av alla ställen. Föraren på tur 38 ombads säga till om killarna klev av på vägen.

Någon gång mellan sex och sju hojtade TLC att turerna på ingång Odenplan skulle se till att inte få med en dam med kundvagn. Förarna sade att det var uppfattat och hon verkade sedermera inte heller ha kommit med något av tågen. Men Veoliahoran måste ju bara fråga; hur fan kommer man igenom spärren med en kundvagn? Ögonblicken därefter meddelade en tur att han hade två påverkade killar bakom sig som satt och spydde. Kräkskavalkaden hade således börjat och jourstäd fick dra på sig hjältehandskarna, greppa moppen och rycka ut.

Några ungar i Farsta tyckte för övrigt att det var skitkul att leka med en grön spot nere på vägen bredvid Farsta centrum. Veoliahorans hela synfält badade i grönt ljus såpass att bländfläckarna dansade framför ögonen och det var tur att banan sitter i ryggen, annars hade det varit svårt att stanna tåget eftersom ungjävlarna sprang efter och tyckte det var skitkul att blända en förare. När de såg att man började använda turlistan som en avskärmare var det uppenbarligen inte lika roligt längre och de försvann innan tåget började rulla mot ändstation. Tur att de gjorde det, annars hade det blivit lite meck med att förklara för TLC varför turen saknade en signallampa, då den säkerligen skulle ha kastats mot de små snorvalparna. Veoliahoran var dock inte ensam med att ha blivit utsatt för ungstreck, en av fyrtioturerna rapporterade senare från Hagsätra att han blivit äggad, när föraren skulle byta körände hade han sett att V3 var alldeles smetig av ägg.

En kvart efter omeletten blev pojkstrecken utbytta mot blodigt allvar när evenemangståg 94 ropade på radion från Gullmarsplan norrut att det var några killar som slogs på plattformen. Vakter behövde definitivt rycka in, en kille blödde. Tur 21 tog det försiktigt in till plattform ett strax därefter då hon hört alltsammans på radion. De låg ner och bråkade, slagen regnade över dem. Ordningsvakter kom till platsen, så även polis och ambulans. 21:an rapporterade att slagsmålet avstyrts men att det behövdes städare omgående då plattformen var blodig. Medan trafiken gick sin gilla gång nedanför, stod polisen och hörde vittnen berätta om vad som hade hänt. Ambulansen stod parkerad utanför glasdörrarna vid bussarna och två sjukvårdare arbetade med den misshandlade. Rubriceringen blev grov misshandel och såg man ansiktet på offret förstod man varför. Givetvis hade gärningsmännen redan flytt fältet med tunnelbanan.

Tio minus

Det började med att bana 2 fick PUT vid T-Centralen kvart över elva på dagen. När brytaren för att göra sektionen strömlös fälldes visade det sig snart att även bana 1 blev strömlös och inte kunde rulla som vanligt. Ersättningsbussar sattes in mellan Slussen och Hötorget för gröna linjen och mellan Mariatorget-Stadion för röda. Cirka 1½ timme senare var trafiken åter igång, med kraftiga förseningar som följd. Det blev inte bättre av att regnet bestämt sig för att ösa över Stockholm hela dagen; läge gul stirrade förarna i vitögat och tycktes hångarva åt deras försök att köra igen förlorade dyrbara minuter. Som om inte det vore nog började extratågen trots alla förseningar att rulla ut på banan och läggas ut framför de ordinarie turerna, som då blev ännu senare. Ingen hann ikapp. Tio minus var standarden för resten av eftermiddagen. När Veoliahoran började jobba satt ett stort antal förare på fel tåg eller hade fått order att köra vidare trots att de hade slut för dagen. Avlösningarna sprack på löpande band och det blev många specialvarianter på avlösningar allteftersom TLC försökte lappa ihop både turlistans avgångar samt förarnas kommenderingar.

Flera rapporter kom under mörkrets fall över staden om att Skogskyrkogårdens plattformsbelysning var mörk. När N ropade undrade man om gatubelysningen nedanför lös. Jodå, det gjorde den, sade N. Konstigt tyckte TLC, men lät sedan saken bero en stund. Ett antal rapporter senare beslöt man sig för att stänga stationen då den var svart och helt sonika köra förbi den. Förbikörningen inleddes 16:57, förarna skulle informera trafikanterna när de kom till Tallkrogen repektive Sandsborg om att ersättningsbussar satts in sträckan Tallkrogen-Sandsborg för de som skulle av vid Skogskyrkogården. Kvart över sex öppnades stationen för trafik igen, då man lyckats få igång belysningen på plattformen.

Medan detta pågick fortsatte förseningarna, det var som om bana ett aldrig riktigt hade hämtat sig från stoppet tidigare under dagen. Det gula läget ju även det, som ovan nämnts, hade fångat oss alla i ett dödläge. Många turer fick därför vända upp på diverse roliga ställen för att kunna gå någotsånär i tid. En artontur fick exempelvis vända vid Thorildsplan, andra fick vända Islandstorget eller Krillan.

Mitt under rusningen meddelade tur 43 att en 14-15 årig tjej stod på söderspåret Skanstull och visade med gester åt föraren att han skulle köra över henne. Han stannade såklart direkt och sände på radion. En trafikant drog upp tjejen på plattformen, hon verkade dock vara lika instabil som tidigare. Polisen ryckte ut och ordningsvakt tillkallades för att omhänderta henne. Föraren hade ett gott signalement att ge dem. Han lät småchockad men var enligt egen uppgift okej, han hade sett henne i god tid. Samtliga tåg i båda körriktningar uppmanades ta det mycket försiktigt infart Skanstull utifall att tjejen skulle göra något dumt innan polisen kom fram. Tågen saktade in, förarna liksom polisen var uppmärksamma och beredda på det värsta medan sökandet pågick. Men ingen kunde hitta tjejen igen, hon hade försvunnit från platsen.

Ungefär samtidigt beordrades tur 79 att bege sig utåt Hagsätra till för att bli vantringståg, eftersom nittonturerna hunnit bli duktigt sena genom stan. Tung trafikantbelastning plus stora förseningar är liksom lika med kaos… 79 gick i 41:ans tid norrut och det blev sedan förarbyte i Rågsved. Samma procedur upprepades med flera fyrtioturer. Efter att ha vantrat åt 44:an fick 79 sedan åka tillbaka upp till Hagsätra och agera vändhjälp åt tur 31 samt 32. Det sista vantringsuppdraget blev att köra i 33:ans tid från ändstation och möra upp gamla 33 norrut. Stureby blev bytesplatsen, föraren på 33.an hoppade över på sitt nya tåg och låg äntligen i tid. Tur 79 rullade tillbaka för att sedan äntligen få gå i transport ner till Vällingbydepån.

Efter att tur 8 råkat ut för ett smärre missöde fick evenemangståget 94 tura om och vikariera som en ny tur 8 till Farsta strand och sedan norrut till Gullmarsplan för att tas ur trafik. Medan den gamla åttan rullade in i Högdalsdepån fick 94 återgå till att vara evenemangståg och tågväg lades upp mot Pollak, där det skulle bli till att invänta evenemangets avslutande samt order om destination och avgångstid. 94 var dock tvungen att låna plattform tre en stund, för att släppa av tre trafikanter som hade missat att tåget tagits ur trafik. Med ännu en nitton försenad gick detta utmärkt.

Under tiden fick ännu en artontur problem. Ettan fick lov att med hjälp av en stationsvärd stänga av sin V2 på grund av invändigt blött klotter. Med lite tur skulle det hinna torka på resan genom stan så att vagnen kunde öppnas igen för resenärer. Kvällen bjöd på flera andra klotteranrop men av mindre slag, det verkar således som om sprejligisterna har vaknat ur sin höstlovsslummer från gårdagen.

Allt som allt var det en riktig skitdag på jobbet, men vi förare gör som alltid; kavlar upp ärmarna och knotar på ändå. Det var iallafall tack och lov inte blixthalka denna eftermiddag, regnet var av det bra slaget som rinner undan från rälen och därmed gör att bromsarna biter rätt bra. Vi hade en himla tur som slapp duggregn. Tänk go’vänner vilka förseningar vi hade varit uppe i då…….

Pizzan i silverfisken

Tur 33 ropade vid femtontiden in att en transport hon mött var helt mörk: även i fronten, dvs framljusen var släckta. Det lät konstigt, tyckte TLC och hojtade i sin tur på den berörde föraren som körde transporten. Han fick fram att ‘allt slocknade för mig här inne, vet inte vad jag ska göra’. Ouch. TLC frågade om det som för dem givetvis är viktigast, dvs ‘fungerar tåget, det drar väl?’ Svaret blev det garderande ‘ja, än så länge iallafall…’

Därikring rapporterade en tur att någon lagt en spya i hans tåg. V passade på att flika in där och meddela att hon fått tejpa fast en metro med ‘dörrparet avstängt’-lappar över ett säte eftersom det varit helt inmjölat med krita eller dylikt och färgade av sig. Jourstäd fick rycka ut för att städa samt sanera, någonting som de skulle få göra flera gånger under återstoden av onsdagskvällen.

Ett radiokviller senare berättade 43:an att han sett, medan han stod och väntade på tåget, hur skyddsbrädan över strömskenan framme vid hållmärket på Gullmarsplans norrspår höll på att hasa ner. Den tycktes ligga an mot strömskenan och när tåget kom in hade det även låtit som om strömskorna slog i där. En tredjedels vagnpark utan strömskor lät inte direkt lockande och TLC skickade genast ärendet vidare till signalgubbarna så att de kunde titta på det.

Under tiden hojtade 44:an till om att en kille tappat ner sin MP3-spelare på spåret och att man nog borde ta det försiktigt infart Gamla stan norrut. Hon hade sagt till honom att gå ner och prata med spärrvakten, men erfarenheten säger att en del folk brukar nicka jakande, börja gå mot dörrarna men sedan vända tillbaka och skutta ned på spåret själva så fort tåget har åkt. Tur 5 fick uppdraget att köra in försiktigt samt inspektera läget. Rapporten till TLC löd att det förvisso stod en kille i norra änden på plattformen, men det verkade snarare vara bana 2:s spår han var intresserad av. End of story, med andra ord.

Nu hade signalgubbarna letat sig ner på norrspåret vid Gullmarsplan under Citybilens vakande öga, TB stod i kontakt med TLC för vidare information angående skyddsbrädans vara eller icke. Förarna uppmanades till höjd uppmärksamhet under infart och utfart norrut, ty de två varselklädda herrarna befann sig mitt i spåret mellan tågen för att granska strömskenan och brädan. Under tiden fick förarna på samtliga norrgående nitton order om att inte använda snabbstarten samt att köra försiktigt och börja gasa på först i backen ned till Skanstull, eftersom man inte ville göra situationen med den havererande skyddsbrädan värre. Några minuter över fyra meddelade TLC att alla kunde köra som vanligt igen och att det var lugnt att använda snabbstarten. När Veoliahoran åkte förbi såg det ut precis som vanligt med mörknat snett trä och smutsavlagringar. Vi får väl vänta och se om det blir bytta brädor stn Gullmarsplan framöver.

Ännu en tur ropade in en spya i sin silverfisk, över säte och golv denna gången. Föraren hade spånat spyan i Hagsätra, det var bara för jourstäd att kavla upp ärmarna och rycka ut med sin vagn igen.

Samtidigt sprang en hund runt på plattformen i Farsta strand, tur 6 såg inte till någon ägare och hade avgångstid. Tur 7 blev ombedd att se om hunden fanns kvar. Det visade sig att en ägare fanns, både hund och matte/husse befann sig en stund senare på sjuans tåg för färd in mot stan. Sjuan berättade att han sagt till ägaren att koppla hunden av säkerhetsskäl. Hm. Med sådana hundägare är det ju inte så himla förvånande att jyckarna ibland springer ner på spåret och orsakar trafikkaos. En del personer verkar inte alls vara särskilt rädda om sina djur.

Kvart i sex bad tur 24 i Åkeshov för femtioelfte gången på dagen om att få trycka P för att kunna avgå söderut (V3 drogs med en permanent 1031). Föraren beordrades tura om till 75 och ställa in Farsta strand, TLC hade nu tröttnat på ropandet och ville äntligen bli av med tåget. 75:an (som ändå snart skulle in i hallen) stod parkerad på Brommabryggan och blev självfallet en ny 24:a med destination Skarpnäck. Uppe vid Gullmarsplan bytte förarna plats med varandra. Slutet gott…

Nästa spya visade sitt stinkande tryne och stackars jourstäd kallades ut till ännu en tur.

Strax efter sju ropade svarvvagnen i Vällingbydepån på radion till TLC, som snabbt undrade om han var klar att börja rulla samt vilket spår vagnen kom från. Föraren harklade sig och menade att han ropat eftersom tåget inte hade klarsignal. I samma ögonblick valde den gröna lampan att den faktiskt ville fungera och instruktionen blev att åka i transport till Rådmansgatan för att vända på bryggan där. Det blev fallet även för de övriga transporterna till Bromma under kvällen.

Tur 25 fick höra från en trafikant att en av glaspanelerna i passagerarutrymmet hade lossnat. Det var bara att kolla det på ändstation och ett av fästena som höll glaset på plats hade lossnat, det andra fästet höll även det på att lossna. Än så länge verkade det dock hålla. TLC körde med sitt sedvanliga; ‘bedömer du att vagnen kan gå i trafik’ vilket alla förare vet egentligen betyder att de redan ändå har bestämt sig för att den kan rulla vidare. Det är ytterst få gånger tåg byts/tas ur trafik direkt. -Legenderna säger att det först är när alla ‘dörrparet avstängt’-lappar är slut i hela tåget som det inte finns något annat alternativ…

Dagens hjälte var definitivt jourstäd, som sedan återigen fick ge sig ut på uppdrag efter att ännu en tur fått en spya och en annan tur fått en ‘förorening’ (skit/piss/etc.) i sin V2:a. TLC borde hedra de tappra städarna med en lyxig hjältelya samt en egen bat-signal på mässtaket Gullmarsplan, så jädra mycket som de fick ränna runt ikväll.

Trick or treat

Jahapp. Då har DK-listan för den 31:a kommit och det ser ut att ha gått troll i den så det yr mossa om kanterna… Låt oss säga så här; tänk er att man ställer upp lika många stolar som det finns förare och man tar bort en. Sedan blir det till att leka Hela havet stormar och vanka runt stolarna till musik. Förarna knuffas nu ned på stolarna av osynliga krafter och en blir utan stol/tjänst (dvs. blir heldagsreserv). Det är litet grann så tjänsterna har fördelats på fredag -en del förare har kvar sina ordinarie tjänster, andra får hålla tillgodo med en främmande tjänst medan DK-personalen i alla fallen är vinnare eftersom de inte har nummertjänst. Varför sådan schemaröra, kan man fråga sig?

Tja, av någon outgrundlig anledning har man fått för sig att det är Allhelgona/helgdag på fredag. Vilket det absolut inte är, den helgdagen infaller först på lördag. Den 31:a oktober är Halloween och senast jag kollade var Halloween en amerikansk tradition med keltiska rötter. Visst, den har anammats av en del som kör temafester i skräckanda under helgen men går inte att förväxla med Allhelgona. Man skulle iochförsig kunna se företagets kors och tvärs-schemaläggning på fredag som ännu ett utslag av den totala sekularisering vi ändå har i Sverige. Det blir teoretiskt så mycket roligare! Medan vi funderar på detta är det väl bara att överlämna resten i ödets händer; blir tjänstelotteriet bus eller godis för förarna? På fredag vet vi mer.

För mer charmiga obegripligheter överlämnar vi till nyhetsprogrammet Fagott:

Veckans video

Hela tisdagen har Veoliahoran haft en viss modern klassiker till låtjävel på hjärnan. Därför tvingas även ni, kära läsare, att lyssna på den.

Struldagsknytis

Ordinarie turer, extraturer och transporter trängdes under eftermiddagen i en osalig röra längsmed hela gröna linjen. Det var foror hit och orderbyten dit så till den milda grad att Veoliahoran stundtals kände sig som en tjuvlyssnare på ett torg fullt med fiskmånglare. Vid Gullmarsplan sprang reserven kors och tvärs med turlistor, eftersom några tåg saknade sådana. Man undrar hur många exemplar det har tryckts av den nya då det enligt uppgift varken fanns extralistor i kopplingskiosken Guppet eller vid Alvik södra. Ute på banan var även ett IDTS-partaj av Guds nåde. Flera tåg hade problem med att komma upp på skyltarna, andra visade helt fel i stil med turen som visade att den körde linje 10, medan TLC såg siffrorna 70 på stora tavlan. Tur 79 såg ut som tur nio, tur 33 fick upp ‘ingen påstigning’ vid ändstationerna och det var ett allmänt snurrande samt gnuggande på bokstavshjulen. Småstrulet slutade givetvis inte med detta. Det är ju höstlov denna vecka för Stockholmsskolorna, vilket i förlängningen betyder mer klotter och slit i dörrarna.

Dagens höjdare var nog ändå när en tur vid Hötorget norrut ropade upp till TLC om att trafikanter i tåget kommit fram och meddelat att det fanns en mamma i mitten av tåget som saknade en barnvagn. Hon var i smått upplösningstillstånd, barnvagnen stod kvar med barn och allt mitt på T-Centralen. En källa bekräftade detta, en annan sade att den upprörda modern krävt att tåget körde tillbaka. Hur det nu än var förklarade TLC att kvinnan fick lov att gå av och ta tåget på andra sidan plattformen till T-Centralen. Det var litet brusigt på radion emellanåt, men det lät som om de ville att föraren skulle gå bak och prata med kvinnan. Det började nu bildas en mindre kö bakom den stillastående turen. Radiokontakt med annan tur följde, barnvagnen hade uppmärksammats och skulle stå under bevakning tills mamman kom tillbaka. Jaaaa… återigen undrar man hur det hela gick till egentligen från början. Skulle hon av eller på? Veoliahoran skulle inte bli det allra minsta förvånad om det rörde sig om backus mammus, typen som själv backar in i tåget först och sedan drar vagnen efter sig. De har en tendens att ibland släppa barnvagnen för att rätta till den egna väskan och efter det åter greppa ekipaget för att baxa in det. I vilket fall var det både olyckligt och snöpligt. Föraren blev genast tillsagd att skriva en trafikhändelserapport på det hela eftersom det med största sannolikhet kommer ett klagomål på detta. Veoliahoran inväntar givetvis artikeln ‘Förare lämnade spädbarn på T-Centralen’ i diverse skvallerblaskor. Så fort det är ungar inblandade tar det hus i helvete. Se fler exempel på arga föräldrar i City och Aftonskvallret.

Vid åttarycket hojtade 33:an att det brann infart Bandhagen under plattformskanten, varpå TLC undrade hur mycket det brann. Föraren svarade att det nog gick att släcka med pulversläckaren i hytten. Några minuter senare visade det sig att han inte ens behövde den utan kunde släcka iallafall. Ingen skada skedd, ingen släckare tömd. TLC var mycket nöjda. Det var mer som hände ute på nitton, tur 38 ropade från Enskede gård söderut och varskodde TLC om att det förmodligen fanns klottrare i V2 eftersom grabbar med dragna tuschpennor skuttat in där. Föraren fick i uppgift att kolla om det vandaliserats när tåget nått ändstationen. Hon rapporterade att inget klotter hittades i vagnen och 38 kunde i godan ro börja rulla norrut igen i cirka tio minuter, det vill säga tills tåget återigen ankom Enskede gård. Där stod en ordningsvaktspatrull som stannade turen för att titta igenom vagnen efter klottret som inte fanns. Samtidigt skorrade det ilsket till på radion och en sjutton svor ve och förbannelse över det jämrans höstlovet eftersom ungarna ute längsmed Skarpnäckgrenen jävlades genom att slita i dörrarna. För övrigt gick ‘nödöppnade dörrar’-tabellen i tid hela dagen, varannan timme var det någon dåre som skulle krångla sig av trots stängda dörrar.

Höstlovet åsido, kvällen skulle inte vara komplett utan mindre ATP och banstrul. Tur 20 hade fått störtdykande börvärde inne i stan och gått i nödbroms, vilket såklart innebar att föraren var tvungen att trycka P för att kunna köra vidare. Ingen orsak till den plötsliga nödbromsen stod att finna. Mysteriet tätnade även utåt Hagsätragrenen när en tur fick 1031 mitt under infart till stn Enskede gård, med ett börvärde som dök ner på noll för att sedan skjuta upp i höjden igen. När Veoliahoran stötte ihop med föraren var denne uppenbart förbryllad. En annan kände sig bara luttrad efter alla småproblem under kvällen och tänkte att vad fan, bantrubbel som grädde på moset under höstlovet vore väl skoj. Då har man mycket att skriva om.

Har Veoliahoran gått och blivit bloggskadad?

Gula tvåvagnsdagen

Hela denna dag regerade det gula läget, trots att det inte på långa vägar var lika halt som i fredags. TLC tänkte väl att det ändå skulle gå fort ute på banan eftersom det bara var två vagnar att hålla koll på. De hade totalt räknat bort shoppingresenärerna som höll upp dörrarna för varandra på löpande band. Korta tåg på söndagar har körts i femtielva år, känns det som. Ändå ställer folk sig helt fel varenda jävla helg. Veoliahoran började allvarligt fundera på att göra en fet utvändig målning längs båda tågsidorna med stora röda bokstäver som lydde ‘Ja, det är SÖNDAG och TVÅ vagnar, lär er någon gång för h-vete’. (Men, men. Fördelen med att ha två vagnar en halkdag är iallafall att man har lite marginal att leka med när det ska stannas på stationerna.)

Då regnet kom och gick tillkom även lata samt vattenrädda trafikanter. Det blev en salig röra. Vid Hötorget var plattformen svart med folk som tänkte att det var världens smartaste idé att knuffa sig ombord på ett redan fullsmockat tåg. Det blev till att ropa och vara bad cop, men trots det klämdes en innerstadsterrorfarsa (ni kan typen: mullejacka, kulturskägg och stickad halsduk) mellan dörrarna. Han hade lyckats ramma in barnvagnen i vagnen men hade inte fått rum själv och med folk svishandes in framför näsan i ett närmre dörrpar hade man inte heller sett honom. Småbarnsföräldern tänkte att han skulle vara ett fint föredöme för sitt barn och började yla ‘misshandel’, ‘jävla hora’, ’ska jag slå ihjäl dig’, med mera. Trots att dörrknappen redan var tryckt på. Problemet är just fördröjningen; ser vi att någon är klämd tar det en stund för kommandot att nå fram till datorn. Och då är det rena brinnande vreden borta i det aktuella dörrparet. Folk borde verkligen lära sig att ta nästa tåg.

Nästa var T-Centralen… som blev en repris av Hötorget minus klämning. En kvinna undrade om tåget gick till Skanstull. Jo och det gjorde nästa också, menade Veoliahoran. Men hon hade jättebråttom, sade hon och knuffade sin lille son mot tåget. Han tvärstannade och bara glodde på jyttret av armar och ben. Kvinnan tittade tillbaka på en med något slags min som tycktes säga ‘men det är du som är föraren – säg åt dem att gå ur så att just jag och min grabb får åka med’. Blandat med total vanmakt. En man på plattformen hade backat undan med sitt barn och han sade lugnt följande till kvinnan: ‘Det är bara en minut till nästa tåg, ska du leta plats blir det två eller tre. Vänta här så kommer du fram snabbare.’ Veoliahoran sneglade kvickt runt för att se om Dolda kameran var i farten. Det var den inte, alltså var det helt enkelt en sällsynt förståndig trafikant man hade att göra med. Han fick ett varmt leende och sedan bar det av mot Gamla stan.

Utöver folkmassorna mitt på dagen hände det inte så mycket ute på banan. Några staketarbetare på Farstagrenen hade glömt att ringa in till TLC, varpå befäl skickades ut till Tallkrogen. Men väl på plats var de spårlöst försvunna. Kan vi börja dra spökhistorier om banarbetarfantomer, månne? De jobbade inte alltför långt från Skogskyrkogården.

Några nödöppnade dörrar och okynnesdragningar av nödbroms förekom under eftermiddagen och kvällen, säkerligen eftersom de små ligistglinen har tålamod minus fem. Åker tåget in för långsamt för somligas smak nödöppnar de helt enkelt en dörr så att de kan hoppa av i farten. Det faller in i samma puckokategori som trafikanterna som glömmer gå av eller inte får med sig sin kompis och därmed drar i nödbromsen, samt de eviga attacksprinterna mot redan stängda dörrar för ihärdigt passknappstryckande trots att tåget börjat rulla. Eller de trafikanter som tecknar ’stopp omedelbart’ för att stanna tåget eftersom de vill kliva på tåget som precis har missats.

Förväxlad dag

Ehm… idag var det på tok för lugnt för att vara en lördag. Knappt något hej eller hå på radion alls att tala om, vilket kändes trist -folk orkade inte ens ropa in om plattor… Veoliahoran cruisade mest runt och dåsade i hytten. De värsta fridstörarna under hela kvällen var ett gäng pruttfulla tanter som säkert haft kärringträff inne på någon restaurang och nu skulle vidare hem till den med illrosa sjal.

Vid halv tre anropade tur 3 TLC och sade att hon hade en fylla ombord som inte lyckades kliva av tåget i Alvik. Han försökte väl, men var så full att han ramlade baklänges hela tiden. Föraren meddelade att det nog skulle ta någon minut extra innan tåget kunde rulla. TL skrockade till och sade att det var uppfattat. Efter en stund ropade 3:an igen och nu hade mannen kommit av tåget tack vare fyra andra passagerare som hade fått lov att bära av honom. Eftersom karln uppenbarligen knappt visste vad som var fram, bak, höger eller vänster kunde det ju vara bra att skicka några vakter för att hjälpa honom tillrätta. TLC svarade att jodå, de var på gång. Tur 33 följde senare upp med att vakterna fanns på plats och talade med mannen. Det är bara att hoppas han kom hem som han skulle och sov ruset av sig. Det lär bli en jädrans huvudvärk där imorgon, om man säger så.

Andra artonturer rapporterade in blött invändigt klotter i sina vagnar. En fick till och med stänga av V2 eftersom den var så illa åtgången. Inte för att trafikanterna märkte något, vi vet alla att det bara finns två vagnar enligt dem i ett trevagnståg: den första och den sista. Jourstäd svishade runt på saneringsjobb, i övrigt var det störningsfritt.

En ny trend sveper genom förarkåren; stolmassakern. Fem gånger den här veckan har det noterats att någon förare håller på och tejpar ‘dörrparet avstängt’-lappar runt stålstängerna till nackstödet för att hålla detta uppe. Det är bra att den föraren kan sitta bekvämt, dessvärre blir det omständigt för oss andra när lapparna inte går att ta av. H begärde ut en montör med kniv för att fixa nackstödet på 24:an häromdagen eftersom det var inställt på max. Dessutom har det hänsynslösa sluthyttsåkandet gjort comeback med råge. Veoliahoran har fått ställa om sin stol ett antal gånger på ändstationerna under stor tidspress. Dammit, säger man bara. Dammit, you all! Åk mellanhytt för fan om ni ska ställa om stolen! Morr. Någon som hade problem med förarstolen ikväll var 41:an som rapporterade att reglaget som tippar stolsryggen framåt och bakåt inte fungerade. Den hade fastnat i det mest framtippade läget, vilket självklart var mycket obekvämt: frågan är om det ens gick att sitta i stolen. TLC lovade i vart fall att skicka ut en reparatör med verktygslåda till honom för att få felet åtgärdat.

Ja, så lugnt har det varit denna eftermiddag och kväll. Man kunde nästan tro att det var söndag. Efter en mindre inspektion konstaterade man att det var tre vagnar i tåget och att datumet på IDU:n var korrekt, det var alltså inte fråga om någon förväxling av dagarna eller ett inträde i Twilight Zone. Rena semestern, med andra ord.

Men som vi tidigare har konstaterat är det enbart så lugnt eftersom det nu bedrivs dygnet runt-trafik. Folk åker in ännu senare till stan. Den större delen av Veoliahorans arbetsdag var bara lugnet före stormen. Först vid tio-elva började det hända grejer. Eller ska man vara ärlig var det stackars P på 38:an som fick allt skit på en gång. Han hade lyckats komma in halvvägs till Thorildsplan söderut då ett antal nödbromshandtag drogs och dörrar nödöppnades. Det gick inte att ta sig någonvart, han var tvungen att gå bak och återställa innan tåget kunde köras in ordentligt till stationen. Det var några osaliga velande fylltrattar som bestämt sig för att de skulle av, enligt broder A som befann sig i passagerarutrymmet. Som om inte det skulle vara nog otur för tur 38, ropade P ungefär en halvtimme senare att han inte kunde åka vidare från en station eftersom det stod ett mindre mentalt begåvat purjo och höll i dörrarna. P hade till och med hotat att utrymma tåget om killen inte släppte, men denne stod envist kvar. Först när vakter var på väg gav kvastskaftet med sig och släppte. P muttrade likgiltigt och menade att man fick se hur länge den friden varade.

Det ser ut att vara bäddat för mer ordningsproblem under lördagsnatten, med andra ord! Under fredagsnatten hade det varit såpass stökigt att alla linjer var försenade upp till femton minuter. Undras om det rekordet kan bräckas inatt nu när vintertiden börjar? Det innebär trots allt en extra timme att festa, samt vara full och redlös på.

Blöt fredag

Fredag och löning, trevligt som bara den för Veoliahoran som givetvis jobbar hela helgen. Wheeeee! Givetvis var det extra bråttom hem samt en snäppet tidigare rusning än vanligt eftersom folk skulle hinna hem, käka, byta om och hasta vidare in till krogen. De första fyllorna rapporterade in vid tvåsnåret, men annars var det relativt lugnt på den fronten. Först framåt tio-elva började killarna stå och pinka kors och tvärs nere på Stockholms tunnelbanespår. På en nitton kunde man från utsidan se en tjej springa med en flaska höjd över huvudet genom tåget, jagandes några garvande killar. Fan vet vad som hade hänt, men magkänslan sade att ilskan hos flaskvifterskan var berättigad.

Men vi backar bandet till tre-tiden. Tur 27 fick order av TLC att starta om sin stationslista eftersom vagnarna i hans tåg hade gjort revolt och ropade ut fel stationer. Varje vagn hade sin egen specifika åsikt om vart tåget befann sig. Sagt och gjort, 27:an löste problemet galant. Minutrarna efter meddelade tur 1 att några ungar höll på att slå sönder Selecta-automaten på Vällingbys södra plattform. Detta är mycket populärt, även i Bagis var det Selecta-vandalisering på gång, men de osnutna valparna som klev av Veoliahorans tåg för att försöka tillskansa sig gratis godisbitar stannade i steget och bara glodde på maskinen. Den har nämligen blivit plomberad av företaget, det sitter en metallplatta där glaset egentligen skulle ha varit och automatens öde är ovisst. De där automaterna blir bara klottrade, sparkade, välta och kissade på vart man än kör, det är ett under att de fortfarande tillåts vara kvar på plattformarna. I juli var det en överförfriskad ung herre som tyckte att facket var ett utomordentligt ställe att pissa i, exempelvis. Hur kul är det på en skala för en ovetande trafikant att köpa en kexchoklad (mums!) en kvart efteråt och öppna luckan för att plocka upp den (ick!)?

Ingen eftermiddag utan regn är denna hösts motto, även denna eftermiddag infördes därför gult läge. Upptrappningen till läget följer ett etablerat mönster sedan ett par dagar tillbaka: en förare meddelar att det regnar. Resten av förarna tänker ‘Tyst, för fan! Det blir säkert torrt om fem minuter och då sitter vi där med sänkta hastigheter i fyra timmar.’ Radiotystnad följer. Sedan ropar en annan förare att det är halt i den och den backen. TLC slänger då ut en fråga till valfritt slumpat tåg på banan om huruvida det är halt. Föraren rapporterar att det är inte alltför farligt. Sedan ropar någon från andra sidan staden och säger att det halkar där nu. Då blir det kod gul. Så var det även denna dag, med tillägget att turen som blev tillfrågad meddelade att det inte var så farligt om man använde snöbromsen… vilket var ett big no-no för TLC. Numera är det strikt förbjudet att använda putsbromsen för att rensa bort vattnet, eftersom den tär på hjul och boggi. Översatt till ren svenska betyder det bara är ren skär bondtur om tågskrället stannar på vissa stationer. Lösningen borde vid det här laget vara att kräva leverantören på fungerande bromsar, men icke då. Självklart skjuts ansvaret återigen över på förarna -men är någon av oss egentligen överraskad? Nåväl. Kvällens första gula läge varade iallafall till runt halv åtta.

I norra änden av plattform två vid Gullmarsplan stod B och väntade på sitt tåg. Det hade börjat skymma ute. Skyltarna ville aldrig räkna ner till en minut, varför det gick att konstatera att Hässelby-kärran var försenad. Sju minuter efter ordinarie avgångstid från Guppet kom tur 33 nedkrypandes för backen. B noterade roat att det var en trafikledare som satt bakom körspaken, denne tyckte att det var väldigt halt ute och lämnade mer än gärna ifrån sig tåget. B undrade lite frankt om någon på TLC frågat varför turen var sen, vilket annars brukar vara deras standard om ett tåg släpar efter. Liksom TL på 33:an tycks de allt som oftast glömma bort hur det är att köra under dessa väderförhållanden. Svaret blev ett ansträngt leende. Sedan tog B över och halkade vidare ner till Hässelby.

Medan Veoliahoran lunchade klampade en förare in i mässen och frågade om någon hört vem det var som hade kört 26:an och huruvida föraren var okej eller inte. Som Spike även har skrivit, i en kommentar till gårdagens blogginlägg, började det bland förarna cirkulera rykten om att några klottrare hade givit sig på föraren och slagit honom. Förarlarmet hade tyckt att det var ett utmärkt tillfälle att sluta fungera och vakter hann därför inte tillkallas. Nu hade Veoliahoran inte hört detta på radion själv, dock vandrade strax en kall kår längsmed ryggraden eftersom det körts 17 tidigare på dagen. Återigen fick man sig en tankeställare. Våld och hot finns i konstant vår vardag som förare, frågan är bara vem det drabbar. Ofta när man får hot är de av det tomma slaget, men det är tamigfan lika jävla obehagligt varenda gång man hör att en kollega råkat illa ut.

Vid halv tio rapporterade tur 34 in att det duggade ymnigt i västerort och att Råcksta var halt. TLC sade typ ‘jaha’ och sedan blev det tyst på radion. TLC meddelade att tur 36, som vanligtvis ska ner i Vällingbydepån, skulle nu till Högdalsdepån istället och föraren ombads köra i transport till Alvik där han skulle bli avlöst. Mer tystnad följde från TLC. Sju minuter senare rapporterade man att det nu var gult läge på hela gröna linjen eftersom ett regnväder höll på att svepa in över Stockholm. Tio minuter efter det fick transporten 36 bautaslirning av tågkänningen efter 35:an och gled förbi den röda signalen, varpå tåget gick i nödbroms. Föraren hade kört försiktigt och hållt avståndet väl, men hade inte haft en chans att stanna när tåget plötsligt började fullbromsa samt snorglida. Han blev beordrad att stå kvar tills vidare. Någon minut senare ropade 18.1 upp och förklarade att han glidit förbi Alvik norrut. Föraren undrade om det var möjligt att vända i Åkeshov istället. Ordern från TLC blev att byta körände och åka tillbaka till stationen, eftersom tåget ändå belade växeln ned till Brommabryggan. Man återkom sedan till föraren på tur 36, som blev tillsagd att trycka P och köra till Alvik för ordinarie avlösning, där skulle han även invänta trafikbefäl. En halkkväll med smärre kaos, med andra ord. Det är bara att vara tacksam över att ingen fick för sig att nödöppna dörrar på ettan eller dra nödbromshandtag någonstans samtidigt. Då hade det varit fullfjädrad katastrof in the making.

Fyllorna drog som sagt igång på allvar runt halv elva. Flera incidenter följde på det, bland annat fick nian  draget nödbromshandtag söderut vid Gamla stan, varpå trafiken stoppades bakom under några minuter. Uppe vid Gullmarsplan snubblade några killar ur Veoliahorans tåg och ställde sig ogenerat på rad framför näsan på en för att pissa ner avlösningsplatsen. Den förste att bli klar ställde sig mellan dörrarna och väntade på sina polare eftersom de skulle åka vidare. Man kan lugnt säga att det var en blöt kväll på flera olika sätt.

I skrivande stund har det varit både förbikörning Johannelund på polisens order samt ett tekniskt fel (vad nu det kan vara – spårledningsfel?) i banan. Veoliahoran är mycket glad över att ha lyckats ta sig hem innan det sistnämnda, eftersom det enligt SLs kära störningsinfo fortfarande är störningar i trafiken. Det står inte huruvida det ‘tekniska felet’ är löst eller ej på deras hemsida, i värsta fall blir det väl en bitterljuv överraskning imorgon.

Globalt skurkeri

Sossarna släppte ett intressant pressmeddelande idag, nyss läste de upp kontentan av det hela på ABC: Lars Dahlberg, oppositionslandstingsråd för sossarna/andra vice ordförande för SL, kräver att Veolia transport utesluts från upphandlingen av tunnelbanan om de inte ‘genast avbryter sitt folkrättsvidriga projekt’. Veolias dotterbolag i Israel ansvarar nämligen för drift samt underhåll av en spårväg som nu byggs på ockuperad mark i Palestina. Eftersom SL beslutade så sent som i september att stödja Global Compact, kan det mycket väl bli en uteslutning, då affärer med en ockuperande makt sannolikt innehåller ett stort mått kränkande av mänskliga rättigheter. Att SL stödjer GC betyder självklart att även deras underleverantör måste göra det.

Det känns inte direkt kul att få reda på att bolag förknippade med ens arbetsgivare håller på med skurkerier.