Fridagsnöje?

Urban Exploration – spökstationen i Kista
2, 25 & 30 juni & 2 juli kl 18 OBS! Samtliga biljetter slutsålda.
Urban Exploration är en subkultur som ägnar sig åt att utforska stängda och förbjudna platser i staden, ofta kloaker och tunnlar under jord. I Stockholm är den aldrig öppnade tunnelbanestationen intill Kista ett favoritmål. Vi vandrar från postmodern miljonprogramsarkitektur i Kista genom Igelbäckens naturreservat och ner i underjorden.
Guide: Hanna Gårdstedt, byggnadsantikvarie Stadsmuseet
Samling: utanför Kista kyrka, Kista Torg
Längd: ca 1,5 timmar

(Det lär inte ha tagit lång tid innan de där biljetterna såldes slut. Många människors fantasier sträcker sig bortom vår yrkesmässigt praktiska syn på Kymlinge som en tråkig betongklump.)

Kurvig söndag

Värmen fortsätter att ligga som en tät filt runt Stockholm och turisterna kommer oftare fram för att fråga om vilka tåg som går till Gamla stan eller var vissa hotell ligger. Sommaren är speciell; det bubblar och sjuder av aktivitet under dagen, sedan när svalkan drar in över Riddarfjärden för att klättra vidare över söders höjder blir det alldeles stilla. Fyra-fem personer per station, om ens det, kliver på tåget som alltid lika troget kör dem hem.

Det var en lugn dag, ett tågbyte genomfördes på grund av att tur 8 hade en hytt med stinkande AC. Flera fyllor omhändertogs av vakter och tur 39 stoppades av polisen på T-Centralen. Även tåget bakom stoppades av polisen, eftersom de ville att föraren skulle säga åt TLC att stoppa turen på TCE. Det var oklart exakt vad polisen hade i görningen, men de lyfte ut en person ur tåget och gick iväg (utan att göra klartecken åt föraren), ett gripande kunde därmed iallafall bekräftas och föraren fick order att köra vidare.

Flera solkurvor rapporterades in och den som fanns i backen ner till Alviks station på norrspår krävde spårjourens omsorger. Tågen norrut stannades i omgångar medan arbetet fortskred, men när trafiken väl släpptes på ordentligt kändes en tydlig skillnad. Senare var det Högdalsdepåns tur att få solkurvor på medspåret bearbetade av jouren. Hemvändarna fick därför köra på motspår in i hallen.

Under helgen har linje sjutton körts på normalspår söderut och trafikanterna hade börjat vänja sig vid förfarandet när det under söndagskvällen blev enkelspårstrafik igen. Mycket spring mellan plattformarna förekom, eftersom det inte fanns informatörer på plats.

En växel i norr, ett slagsmål i söder

Det pep till på radion och sedan rapporterades två män vara i mindre nöd på olika delar av banan. Från Hökarängen ropade tur 58 om att det låg en man på plattformen i Hökarängen. Han var mycket full och hade en rollator med sig, kanske behövde han hjälp? Lite senare klev han på det södergående tåget och gick tryggt av i Farsta strand. I Hässelby strand meddelade tur 71 att en man verkade ha gjort sig illa, han befann sig på plattformen och blödde litet grann. Föraren hade frågat honom om hjälp skulle tillkallas, men hade inte fått något tydligt besked. Nästa tåg kunde ta det försiktigt och se hur det stod till med mannen, eller kanske kunde Trygg-C skicka någon?

Senare på eftermiddagen gick TLC ut med ett allmänt meddelande till förarna på linje nitton. Söderspåret mellan Hässelby strand-Hässelby gård stängdes av för banarbete och därför skulle sträckan trafikeras på enkelspår. Förmodligen var det den klassiska solkurvan där som skulle bearbetas eftersom den hade varit litet större än vanligt denna dag.

I Alvik kom nästa banaktualitet när TLC ropade på tur 55 på Alviksbryggan och gav föraren tillstånd att köra mot röd signal, genom två växlar i kurva och in på söderspåret. Den första växeln skulle även granskas, eftersom den inte gick att lägga om. Föraren rapporterade att det utöver det sedvanligt skräpande tidningspappret inte fanns något som såg onormalt ut. Tur 64, som släpade efter, hade fått ställa in destination Alvik istället för Åkeshov för att hamna rätt söderut. Föraren avvaktade i Alvik medan TLC försökte lägga om växeln, men detta gick inte och ordern blev att tömma ur tåget, gå i transport till Abrahamsberg och vända där. Tur 56 fick vända i Alvik, men sedan var vändadressen Abrahamsberg under någon timma medan man försökte få ordning på växeln. Till allas lättnad gick det snart att använda bryggan i Alvik igen och saker gick åter sin gilla gång.

Tur 60 ropade in ett slagsmål på plattformen i Kärrtorp. TLC lyfte luren till Trygg-C och bad tur 68 att ta det försiktigt vid inkörning. 68:an meddelade att personerna hade lugnat sig, men de var kvar på plattformen. Uppenbarligen hade de bara tagit en liten paus; när tur 61 stannade söderut tio minuter senare var det fullt slagsmål igen. Likaså när tur 60 hade vänt och kommit tillbaka norrut. Tur 60 fick stå kvar medan vakterna landade på stationen och tur 62 varnades på 60:s inrådan då en tjej i sällskapet hade varit nere på spåret. Inom kort grep vakterna bråkstakarna och lugnet sänkte sig över söderort.

Tur 52 ropade in att snabbstarten inte fungerade och att det inte gick att dra tåget manuellt heller -om man inte först bromsade innan körspaken lades i pådrag. Mysko, tyckte föraren och det tyckte TLC också, särskilt som det inte fanns några felkoder. Efter att ha konsulterat med montör sade TLC åt föraren att dra spaken fram och tillbaka medan tåget stod still. Det skulle förmodligen fungera.

Det var annars en lugn, varm lördag med många turistfrågor och de numera obligatoriska ‘hur kommer jag till Kungsträdgården/Kista/etc’-frågorna från blå linjens trafikanter på T-Centralen.

Turlisteröran som Gud glömde

Fredagen var snäppet mer händelserik än torsdagen, delvis på grund av att gårdagens nyhet rörande Michael Jacksons död var på vartenda löp i stan men framförallt på grund av att lite av det vardagskaos vi brukar ha på jobbet återkom.

Det började med att föraren på tur nio ropade in att hon hade fått fel turlista; istället för en fredagslista hade tåget utrustats med en måndag-torsdagslista. Direkt efter ropade ännu en förare som också hade fel turlista i tåget. TL sade åt alla som inte hade fredagslistan att säga till och en efter en ropade turer spridda över hela banan in och anmälde sig. Till sist stod det klart att åtminstone nio tåg fanns på listan. En snabb lösning ordnades genom att en reserv sprang ned till Gullmarsplan norrut med en bunt turlistor i näven för att placera dessa i kuren mitt på plattformen. Där fick förarna med fel turlista byta till sig den gällande för dagen.

Sedan fick tur 38 i Hagsätra felkod 59, som vägrade ge med sig trots olika åtgärder. TB skyndade dit samtidigt som tågen avvaktade i Rågsved innan vidare färd söderut då det bara gick att använda en plattform så länge trasan stod inne. Föraren såg efter att tåget var tomt och snart rullades 1 st. trasa till Högdalsdepån, där det hämtades ut ett nytt vagnsset. Nya 38:an gick i transport till Alvik, där föraren gjorde en plattform fyra-vändning och blev avlöst.

Rusningen var full av diverse rop om signaler hit och dit, polisen beordrade förbikörning av Stureby på grund av slagsmål och vid fem-halv sex kom ett efterlängtat besked; linje sjutton mot Skarpnäck skulle nu få gå på normalspår hela vägen vilket innebar att Björkhagen kördes förbi och att det norrgående tåget inväntade trafikanterna i Kärrtorp för att köra dem tillbaka en station. Och plötsligt gick trafikerandet av linje sjutton riktigt smidigt! Mitt i yran av att linje sjutton gick som den skulle ropade tur 68 från Vällingbydepån. TL replikerade snabbt att det var spår ett som gällde, varpå 68:an förklarade att det varit halt i depån och att han kört förbi växelknappen. Det blev till att köra tillbaka tåget upp i backen för att sedan kunna köra in på rätt spår.

TLC varnade förarna på linje arton för ett rollatorfyllo i Hökarängen. Och tur fyras IDU pep till och visade att felkod 18, nödbroms ansatt i tåg, indikerades från en hytt. Föraren gick bak för att inspektera hytten, samtidigt stannades två tåg. När han kom tillbaka var det med beskedet att två småkillar hade tryckt in svampen, en kvinna såg dem lämna hytten genom innerdörren. Mysteriet var löst, svampen var återställd och trafiken rullade som den skulle.

Seg sommardag

En trist sommardag är över. Det mesta som hördes över radion var den-och-den turen på Pollak, framför signal 257 eller liknande och som ville ha signal för att kunna köra. En och annan blockering söderut/norrut på grund av att medspårs-/enkelspårståget släpade efter blev det ju förstås, med förseningar och blixtvändningar som följd.

Tur 65 iordningställde fel tåg i Vällingbydepån och ropade in detta. TLC förhörde sig med rangeringen om föraren kunde ta ut tåget, men det gick inte. Hon fick istället gå till nästa spår och iordningställa det rätta tåget också. Tur 24 var tvungen att göra en omaktivering eftersom IDU:n var mörk vid uppnycklingen i Åkeshov, som tur var verkade tåget sedan fungera.

Under eftermiddagen ropades det in solkurvor söder om Stora mossen, mellan Hässelby strand-Hässelby gård (den gamla vanliga?) och söder om Guppet men på söderspår, som omväxling.

Det gjordes ett tågbyte i Alvik eftersom det var något fel på tur 20. Men det blev inte så mycket roligare…

Nödöppet

Med värmen kommer en stor bekväm dåsighet och allmänna vagnproblem -utöver mecket med sjutton, förstås. Enkelspårstrafiken har fungerat bättre idag, men det kommer fortfarande vara folk som frågar hur man gör i spridda skurar under resten av veckan eftersom en del har varit på semester, sedan börjar sommarbarnen trilla in och deltidarna hoppar in i helgen. Vändningarna vid Skogskyrkogården fortsätter under rusningstid och röda signaler stirrar förarna i ansiktet kring Skärmarbrink, om man går på alla de anrop som gjorts från området under eftermiddagen.

Tröga dörrar som stängdes för långsamt drogs två turer med och lösningen där var enkel; dörrarna stängdes av innan de hann leda till några större bekymmer. Tur 6 överraskades av att få en dörr nödöppnad på bryggan i Brommadepån. Föraren såg att den var öppnad mot bryggan men hittade ingen person och kunde återställa utan problem. Ingen tycktes ha dykt upp kringirrandes i depån, varför det är rimligt att anta att personen klättrat ut över ett staket eller liknande. Tur 3 ropade in att en snubbe gjort ett spektakulärt spårspring över fyra av fem befintliga spår vid Guppet och tur 8 ropade ett par gånger under dagen om sitt pratorutrop angående ersättningsbussarna för blå linjen. Ropen ska göras på T-Centralen och Fridhemsplan, men på åttan kom de på diverse udda stationer som exempelvis Gullmarsplan (!) av alla ställen.

Allmänna smågrejer roapdes in via radion och TLC trafikledde rusningstågen som vanligt. En trasa hade vi också, men den ställde inte till något större stopp. Det gjorde däremot personen som nödöppnade en dörr på tur 39 som stannat Globen (?) söderut. Föraren återställde, men hade fortfarande kontrasignal när han kom tillbaka till hytten. Det visade sig att nödöppnargynnaren även hade dragit ett nödbromshandtag, självklart efter att föraren lämnat hytten första gången. Det var bara att gå bak och återställa det också och hasta mot Hagsätra för att där försöka utnyttja vändtiden till max.

Strax ropade tur 4, som hade lämnat Alviksbryggan och nu stod mitt i växeln mot backen till Alvik med en nödöppnad dörr. Medan föraren ropade in detta började larmet från en nödtalenhet pipa. Det var en upprörd kvinna som varit kvar i tåget och som fått panik. Föraren fick order av TLC att först försöka lugna henne och byta körände för att åka tillbaka till bryggan, samt återställa dörren. Tur 5 beordrades vända i Abrahamsberg, men tätt inpå det ändrade TL det till en plattform fyra-vändning och att femman skulle bli en ny fyra. Och fyran blev en femma. Kvinnan på gamla fyran gick till slut av i Alvik, skakad men välbehållen.

När tur 39 väl hade nått Hagsätra ropade TLC på föraren, men fick inget svar eftersom han bytte körände. Då ropade man istället på tur 40 och sade åt föraren på det tåget att vända i Rågsved och gå som en ny tur 39 norrut. Det hade varit något knivdåd eller rån i trakten och gamla 39:an (nya tur 40) fick inte lämna Hagsätra på ett tag. Trafiken var dock igång mycket snabbt och inga fler omtågningar skedde på nitton. Tur 43 fick däremot problem emd en envis felkod 56 som dök upp inte mindre är tre (!) gånger under färden söderut. När föraren kom till Globen konstaterade han att det nog var dags att tömma ur tåget när han kom till Högdalen och ta in det i hallen. TLC höll med och tömningen skedde istället med en gång. 43:an rullade således i transport in i depån och jagade sedan fatt i VM…

Sjuttoncirkusen

Skönaste felanmälan denna dag kom från övningståg 81, som stod på bryggan vid Gullmarsplan och ville mot Hammarbydepån. Det gick inte att ställa in någon destination eftersom tumhjulet hade gått sönder. Det går vilt till på utbildningsenheten, låter det som!

På tur 28 hade en man hotat de andra trafikanterna och Trygg-C skickade bilpatrull söderut. Mannen gick av i Skarpnäck och fortsatte föra liv samt skrika på folk i allmänhet. Tur 41 ropade från Vällingby med en fylla ombord som strax innan ankomst till stationen skulle ha varit nere på spåret, han kräktes också med jämna mellanrum. Ännu en gång ryckte ordningsvakterna ut. Det skulle komma att ropas in fler fyllor, men dagen på radion tillhörde framförallt linje sjuttons enkelspårstrafik.

Som vi alla vet har det byggts en träplattform till vänster om norrspåret under våren. Från och med idag är stationen avstängd för renovering fram till den 10:e augusti, då det är tänkt att den ska stå klar och trafikanterna liksom förarna möttes imorse av beskedet att det är 20-minuterstrafik på linje 17. Varför? Jo, på grund av att sträckan Skärmarbrink-Björkhagen trafikeras på enkelspår söderut. Först går ett motspårståg förbi, sedan är det medspårstågets tur. Varannan sjuttontur trafikerar sträckan Åkeshov-Gullmarsplan med vändning på Pollak, förutom när ‘fulnitton’ (som TLC kallade dem) kör i rusningen. Då ska dessa tåg vändas på plattform ett i Skärmarbrink, men då detta visat sig fungera dåligt under dagen fick de bara tömma ur i Skärmarbrink och sedan gå i transport till Skogskyrkogårdens plattform ett för att vända där istället. Ett tag lät det nästan som om stackars TL skulle få hjärtinfarkt över radion, då vem som helst kan räkna ut att det blir mycket meck med tåg som kör åt bägge hållen på samma spår, eller som får fulvändas, vändas upp i Alvik och dessutom med signaler som trilskas. En av de signaler som ibland sinkade färden norrut med någon extra minut var huvudsignal 300 i Skärmarbrink som dragits ur från automatiken på grund av all trafik via pfd ett. Många förare ropade om att den stod i stopp och den var inte ensam -även på Pollak jävlades signalen en stund så att det fick läggas rödgult.

Efter förra plattformsrenoveringen i Hammarbyhöjden var det många förare (inklusive VH) som hade antagit att vi skulle köra förbi Björkhagen söderut, men stanna norrut. Vi minns alla smidigheten i den ack så enkla, men briljanta, lösningen att köra förbi och låta norrgående tåg vänta in södergående tågs HYÖ-trafikanter för att sedan köra dem till deras hemstation. Eftersom det hade fungerat så bra var det den självklara lösningen även denna gång. Trodde vi. Sedan började ryktena om enkelspårstrafik florera. Därför ropade flera förare och undrade vad det var som gällde, varpå TLC gick ut med allmänna meddelanden som bekräftade ryktena. Så ser resten av sommaren ut på sjutton. Stackars trafikanter.

Nåväl. Nog om sjutton. En tur körde förbi Stora mossen norrut efter att ha suttit i andra tankar (sådant händer), sedan blev tur 63:s avgång från Vällingby mot Guppet inställd på grund av skadegörelse som hade drabbat tur 42 i form av två krackelerade rutor. 42:an åkte ner i VY och 63:an blev således en ny 42:a. Station St:Eriksplan var lika hal som vanligt både norr- och söderut, vilket ledde till att spårjouren ryckte ut. Framåt kvällen åkte YTL runt på en ‘plocka upp folks saker från spår’-runda. Efter det skuttade någon av okänd anledning ner på spåret vid Gullmarsplans plattform två och tur 42 ropade blixtsnabbt in springet. Lika snabbt hoppade spårbeträdaren upp och tittade på medan föraren långsamt körde in tåget på stationen. Mannen stod i norra änden av plattformen och verkade göra sig beredd att gå ombord. Efter att ha fått en personbeskrivning ringde TLC efter vakter.

Midsommarrapporten

Midsommarafton. Hände det mycket? Nej, det kan man nog inte säga. Men givetvis finns det ändå en del att berätta:

Tur 61 hade nått Stora mossen norrut när en man i V1:an blev akut sjuk och föraren slängde sig på radion för att begära ambulans. TLC lyfte luren för att ringa, strax därefter ropade föraren igen och menade att en akutbil också behövdes; mannens puls gick inte att hitta. Tur 62 vändes i Alvik och blev en ny 61:a, samtidigt som tur 77 lades in på motspår mellan Alvik och Abrahamsberg. Ambulans och brandkår kom fram till Stora mossen, några minuter senare meddelade gamla 61:an att hon kunde åka men motspårståget var på infart och föraren fick istället tömma tåget för att sedan åka ut på linjen efter 77:an. Tur 61 blev en ny 62:a, begärde jourstäd i V1 och rullade mot Åkeshov. På plattformen i Stora mossen arbetade fortfarande ambulanspersonalen med att rädda den sjuke mannen, för att sedan transportera honom till närmsta sjukhus. Veoliahoran med kollegor följde hela dramat över radion och höll tummarna för att mannen skulle återhämta/klara sig.

Några timmar senare ropade tur 59 in spårspring i Gamla stan, vilket innebar att både bakomvarande tåg och röda linjen varnades. Det hade varit två personer som skuttat ner och sedan upp igen, en av dem hade gått ombord på 59:an men den andra syntes inte till. Därav varningen.

Midsommaraftonseftermiddagen var lugn med spridda skurar över banan vilka hindrade tristessen från att infinna sig. Vändtiden på fyra minuter i Skarpnäck hjälpte likaså den till med att hålla förarna på alerten.

Framåt kvällen ropade tur 83 att 81:an som stod norrut i Högdalen var målad, vilket förmodligen hade skett i Hagsätra. TL bad 83:an att kolla om klottrarna var kvar på ändstation och föraren kunde snart torrt konstatera att de var försvunna men att staketet var ordentligt uppklippt. När 81:an landat i Hässelby strand ropade föraren in detaljerna om målningen och fick veta att den synts mycket bra från TLC när tåget var i Gullmarsplan och att tågbyte var beställt. Tur 65 i Kristineberg flikade då in; ‘Har ni ett klottrat tåg i Hässelby strand? Fotograferna sitter i Kristineberg.’ -Som brukligt är, när wannabegraffarna har vandaliserat tåget, satt de och väntade på att tåget skulle komma söderut igen så att verket kunde förevigas och spridas på nätet/olika kanaler. Det var två stycken killar, en mindre till växten och en större. De satt på muren nedanför skolan, i linje med tvåvagnsmärket. Tur 58 fyllde i att de bar mörkblå kläder, jeans och att den ene hade en stor kamera i näven. TLC bad senare tur 81 att se om de fotograferade hans tåg för att stärka skadegörelsens proviniens och 81:an bekräftade att det gjorde de.

Tur 83 råkade på nästa varv ut för stenkastning på väg till Hagsätra och 81:an ombads ta det försiktigt. Vandalerna hade flytt sin kos, men skadan var skedd -föraren på 83:an rapporterade in att de hade träffat en dörruta särskilt illa och den var krackelerad. Men bara ytterfönstret, det inre var intakt. Detta skrevs på och sedan kom montören i stan för att tejpa den.

Dagen innan hednariten

Regnet var tillbaka idag, men det var inte ett lika mysigt regn som vi hade under helgen. Den här gången var det smådugg som gjorde spåren fläckvis svinhala och tur 41 halkade förbi Alvik redan på tidiga eftermiddagen. Mängder P-knappstryckningar på grund av backning till nödbroms ropades det dessutom om under både eftermiddagen och kvällen. Det var mycket folk ute, men det var väntat eftersom det är midsommarafton imorgon och de flesta reser över hela Sverige till sitt midsommarfirande. Imorgon kommer det vara kolugnt i jämförelse. Trots mycket folk i rörelse hände det inte särskilt mycket i trafiken.

Tur 22 led av radioproblem och kunde inte anropa TLC, varpå montören skickades till T-Centralen för att se vad som gick att göra. Han tittade på radion och omaktiverade den, samt provsände. Resultatet var lyckat och 22:an slapp sändningskrångel under återstoden av dagen, som för övrigt bjöd på totalt skylthaveri längsmed hela Skarpnäckgrenen. Tågen som stod inne vid en station visades enbart där och då, IDTS-skyltarna var annars mörka sånär som på det ständigt rullande meddelandet om blå linjens avstängning. I Skarpnäck sprang därmed trafikanterna mot tågen som om deras sista stund vore kommen och det förekom även korsspringning mellan tågen eftersom de inte visste vilket som skulle åka först. Ryktet sade att skyltarna börjat fungera framåt kvällen.

TLC ropade på tur 41 i det absolut mest angelägna av ärenden; ett barn hade glömt sitt gosedjur på tåget och mamma eller pappa hade ringt in med hopp om att dyrgripen skulle återfinnas. Och föraren hittade en älskad gosekanin på tåget! Dessvärre hade det då varit skiftbyte på TLC och ordern blev att slänga kaninen i boxarna Slussen. Föraren insisterade på att kaninen var efterfrågad och TL förhörde sig om saken, för att sedan berätta att ägarna skulle möta upp i Stureby norrut. Slutet gott allting gott!

Ett mötande tåg ropade in tur 38:s V3:a som klottrad. V3 var den berömda Pepsodentvagnen och målningen var utförd i exakt samma färger som fanns på reklamen, varför föraren som vände tåget i Hässelby helt missade att den var klottrad. Tur 39 ropade snart att det stod två killar på plattform fyra och hade något fuffens för sig. De gömde sig runt hörnet med ryggen mot väggen när föraren tittade åt deras håll och vakter skickades dit i preventivt syfte.

Snackisarna för torsdagen:

• Den mystiska Alviksbryggan där felkoder av alla de slag uppstår vid uppnycklandet i V3 när man vänder var ett kärt samtalsämne. TLC meddelade att det beror på något strömgap som har uppstått just där och förarna undrade väl mest om det kommer att åtgärdas. Tur 3 drogs med en evig 1031 som innebar P-knappstryckning innan tåget kunde dra och flera turer fick hastighetsbegränsningsfelkoder och linjespänningsbortfall.
• Det talades även om MTR:s övertagande i november, oavsett hur det går med överprövningsprocessen, vilket går att läsa om på klubb 119:s blogg. Vi har även fått ett anonymt mejl från en insatt kollektivtrafikkälla med en länk till konkurrensverkets yttrande angående SL:s utvärderingsmodell.

Nödbroms på nödbroms

En torr dag med solsken! Hurra! Och en mycket lugn dag var det dessutom. Knappt en vissling hände, om det ens. Det var först under senare delen av eftermiddagen ett par småhändelser bildade ett trevnadens (eller ej) jobbhalsband. Tur 10 råkade exempelvis ut för brandlarm i sitt tåg och stannade Slussen söderut för att se om det brann någonstans. Det gjorde det inte. Tian rullade strax vidare med en lagom lång tågsvans efter sig. En gubbe fastnade i hissen i Högdalen och några fyllor lyftes av.

Dagens stora händelse var tur 37:s många nödbromsar. Föraren hade försökt lämna Skanstull norrut men funnit det lönlöst eftersom tåget prompt gick i nödis direkt när körspaken lagts framåt i pådrag. Tillstånd till P-knappstryckning fick han två gånger i rad, men tåget gick fortfarande i nödbroms varje gång börvärdet hoppade upp. En omaktivering gjordes för att kanske få igång silverfisken och den fungerade till en början; P trycktes och så fort börvärdet flög upp pep A-felet om nödbroms fram. Föraren fick order att köra till Medborgarplatsen och där utrymma tåget samt invänta trafikbefäl. TB landade Medis nästan direkt och bröt (i samförstånd med TLC) HS för att få fart på tåget. Under tiden köade tåg både söder och norr om Medborgarplatsen; södergående stod still eftersom man tog förbi en sjuttiotur på motspår, det var svårt att veta hur långt stoppet skulle bli och norrgående hade trasan i vägen. Först tycktes TB och förare ha problem med att flytta tåget; det drog helt enkelt inte. Men efter att ha tryckt P ännu en gång fick föraren rull på tåget och tågväg rakt till Hötorgsbryggan, där han fick vända och köra trasan i transport mot hallen (?). Trafiken släpptes på igen efter att motspårståget hade hamnat på medspår igen och sammanlagt uppgick förseningen till en sju-åtta minuter.

Senare under kvällen ropade en förare in att han hade blivit kallad för allehanda saker av ett gäng ungdomar enkom för att han hade gjort sitt jobb och stängt dörrarna. Föraren bad om att få bli avlöst, han hade ingen lust att köra vidare om folk skulle bete sig som svin och vi förstår honom. En del trafikanter har inte lärt sig att veta hut som barn och kallar därför personer förbehållslöst för vadhelst de behagar utan att tänka på att det är en medmänniska som de riktar sina verbala slag mot. En reserv tog tåget vid första lämpliga avlösningstillfälle så att föraren fick andas ut och en kollega mötte upp så att han fick tala ut.

Strax därefter ropade TLC att någon i Bagarmossen ämnade ta med sig en cykel på tåget. Tur 28 meddelade att trafikanten hade cyklat runt på norra delen av plattformen och hon visste inte om han hade smitit på tåget eller ej. Tur 27 ombads ta det försiktigt vid infarten till Bagis, men rapporterade relativt omgående att en person gått av tåget i Skarpnäck och nu åkte rulltrappa med cykeln.

Från andra sidan stan ropade tur 36 för att berätta att det stått två killar på viadukten mellan Johannelund och Vällingby, varav den ene hade dragit ned byxorna och urinerat på tåget. TLC mumlade något om mer eller mindre bra sätt att roa sig på och varnade tågen i närheten. Sedan ropade de på tur 25, som hade fått tårgas sprutat i tåget. Föraren stannade till vid Guppet och gick bak för att lukta. Det verkade som om tårgasen hade vädrats ut och tåget var kördugligt.

Dagens mejl från röda linjen:

”Kolla in datumet för när det är ok att sätta på ac:n efter doftbehandlingen. 060913. Vad vill Tågia säga oss? Både jag och TLC kunde konstatera att Tågia har en förlegad tideräkning. Det roliga är att den var avstängd via säkringsskåpet och ska nog vara avstängd. Men frågan är till när, september, eller 2013? Båda alternativen är skandal.”

Tideräkning enligt Tågia?