Skanstullsbrottet

Blommorna är vattnade, duggregnet stänker sina små små prickar på fönstret och en trött förare sjunker ned i sin skrivbordsstol, där dagens arbete rinner iväg för att ersättas av ett avslappningens lugn.

Den underbemannade trafikledningen (de var två istället för tre idag) fick några saker att sysselsätta sig med under eftermiddagen. Bland annat med dagens fylla; snubben som kissade på Hötorgets plattform för att sedan med neddragna kalsonger stå och vingla på norrgående tur 76, vilken fick ordningsvaktsassistans när tåget stannade på stn Fridhemsplan. Föraren på tur 71 meddelade en kort stund senare från Gamla stan att trafikanterna talade om att det försiggick en misshandel i tåget. Han gick bak för att titta. TLC började stanna tåg bakom och det dröjde inte länge förrän en TL hojtade ‘STÅ STILL, TUR 71! TUR 71, DU FÅR INTE ÅKA! STILL!’ Vilket de gjorde eftersom två polispatruller hade ryckt ut med blåljuset på och nu var på väg upp till stationen, där slagen hade fortsatt hagla men nu på plattformen. Efter ingripande kunde trafiken släppas på igen och rulla som vanligt. Bortsett från dessa händelser var eftermiddagen rätt lugn på alla linjer utom arton, men det hör dagen till; plattformsvakter fanns på Skogskyrkogårdens plattform för att hjälpa till med dörrstängningen och som alltid under alla helgons dag vallfärdade horder stockholmare till kyrkogården för att tända ljus och ställa ut blommor vid gravarna. Stundtals var plattformen så fullproppad att TLC bad förarna tipsa sina resenärer om att de kunde ta en kort promenad från Sandsborg för att slippa trängseln. Även ordningsvakter skickades ut för att hålla koll när trängseln blev som värst.

Något som vi glömde att skriva om igår var att det under fredagen hade blivit fel på tidtabellen för linje nitton och att IDTS-skyltarna visade fel i Hässelby såväl som Hagsätra samt genom staden. Ända fram till tiosnåret. Igår började det även dunka litet grann när man körde söderut från Skanstull. Idag hade dunket växt till gedigna smällar, vilket ropades in runt sextiden. TLC undrade vart det smällde till och en förare menade att det var i rälen. Efter att några tåg hade kört försiktigt för att inspektera sträckan (som vi tidigare har haft rälsbrott på), i sth 30 och 20, stannades tur 62 i Skanstull och TLC gick ut med ett allmänt meddelande om att det på grund av ett allvarligt banfel inte gick att trafikera Skanstull via plattform två. Det var någon skarv som hade gått upp och måste lagas. 62:an tömdes ur och blev stående tom medan motspårstrafiken drog igång på plattform ett. Tågen åkte i konvoj tre och tre norr- respektive söderut medan banjouren kom till platsen för att reparera rälen.

Linje sjutton kortades snabbt till Gullmarsplan och sedan Skärmarbrink för att minska antalet tåg som behövde åka i konvojen norrut. Flera tåg ställdes upp på bryggor, man började förbereda att köra in ett antal i hallen också. Drygt en timma efter att motspårstrafiken hade börjat rulla (med sina fullsmockade tåg och hindrade dörrar) hade banjouren givit klartecken till att låta ett provtåg köra i sth 15 över den nylagade rälen. Det stillastående tåget rullade således förbi och fortsatte långsamt uppför backen till Gullmarsplan, där det blev ett av de fyra tåg som skulle trafikera linje sjutton. TLC gick ut med informationen att de behövde hämta mer ‘material’ för att kunna göra en fullständig reparation och tillade att det förmodligen skulle dröja till nio innan plattform två kunde börja trafikeras. Nu började förare undra om de skulle bli avlösta och om de som hade slut för dagen kunde gå hem. TLC visste inte, eftersom det inte satt någon på TX. Samtidigt kortades linje arton till att endast trafikera Farsta strand-Gullmarsplan med fyra-fem tåg, linje nitton skulle fortsätta åka hela vägen genom staden och ut till Hässelby.

Minutrarna gick och duggregnet bjöd på halkcirkus söder om staden. På TX hade F landat för att vara kommunikationscentral mellan förare, TLC och alltihopa. TLC meddelade lättat att förarna kunde ringa honom vid ändstation om man hade suttit länge på ett tåg. Kvart i nio var det klart -efter ytterligare körning konstaterades det att trafik kunde bedrivas normalt på sträckan Slussen-Gullmarsplan och tågen gick tillbaka till sina ordinarie destinationer. Då återstod bara det allmänna avlösnings- och omtågningspusslet. Flera förare hade suttit mycket länge på sina tåg, en del fick gå hem tidigare medan andra hade fått sitta över tiden och reserverna fick att göra. Som tur var fick tågen köra i full sth från Skanstull och dessutom skulle kvartstrafiken och halvtimmestrafiken snart börja, vilket förr eller senare brukar göra att saker och ting ordnar upp sig. Och självklart kom spårspringet precis då. Tur 82 fick endast köra till Svedmyra eftersom en kille med ljusa jeans och röd täckjacka skuttade runt på spåret mellan Svedmyra och Stureby. När 82:an till sist kunde köra långsamt, långsamt fram till stationen hade spårbeträdaren tagit sig upp på plattformen och denne klev helt sonika på tåget för att åka med söderut.

En icke-uniform bloggpost

Uniformsreglerna kom med posten igår. Eller ‘beklädnadsbestämmelserna’ som de så fint kallas, eftersom längre namn på saker inger mer respekt. Vi får i det hemskickade dokumentet veta att informationen kommer att uppdateras kontinuerligt på det kommande intranätet Tubnet samt vad som är okej eller inte för medarbetarna att bära. Den som bär en MTR-uniform uppmanas att uppträda trevligt och korrekt för att främja företagets image. Även om VH är helt införstådd med att vi alla blir representanter för MTR i och med uniformen, vet hon att det inte är så himla lätt att vara trevlig alla gånger mot trafikanter. Särskilt inte om de precis har missat tåget och skriker individspecifika okvädingsord efter en. Att vara korrekt brukar oftast misstolkas som otrevligt eller nedlåtande om man försöker le vänligt under samtalet. Det vore iofs rätt häftigt om man genom att dra på sig MTR-uniformen plötsligt blir rena servicedemonen. Vi får se om kläderna har den effekten nu på måndag. Säg till om ni känner er mildare och mer serviceinriktade.

Vi får även se hur uniformstilldelningen har gjorts, dvs. strikt efter könstillhörighet. Extra lustigt är det att se hur maskuliniteten värnas om -det står specifikt att kjol och sjal inte får bäras av män, utan enbart av kvinnor. I formuleringen ‘vi ser gärna att personalen till skjorta/blus bär uniformsslips alternativt uniformsscarf’ finns tillägget att scarfen är till för kvinnorna. VH känner på rak arm till en tio-femton kvinnor som hellre bär slips än scarf och två män som hellre bär scarf eftersom de får strypkänsla av slips. Längre fram i dokumentet tydliggörs det än mer att ‘plagg som är avsedda att bäras av kvinnor (t ex kjol) får inte bäras av män’ samt att slips är ‘valfritt att bära’ och att scarf ‘är valfritt att bära, får dock inte bäras av män’. VH misstänker att man inte har funderat över på hur många sätt en scarf kan bäras. Som en mindre halsduk, till exempel.

Nu till allmän reflektion: Tänk om en man av någon anledning behöver dambyxor? Då väcks givetvis frågan ‘och hur blir det för damer som vill ha herrbyxor’? Vi beställer byxor efter den passform vi har, om en person sedan är kurvigare om höften som man eller rakare som kvinna ska detta inte exkludera en från att få fungerande byxor. VH hoppas att det ordnas upp till en andra beställningsfas/tilldelningen och att det då går bra att beställa de plagg man som anställd behöver utan att efteråt behöva ägna längre tid åt att byta ett antal plagg. Ett par kollegor har muttrat om diskriminering och en konfronterade kundtjänsten på klädföretaget med frågan ‘men tänk om jag är transsexuell, då?’ när hon ville beställa herrbyxor, vilket tydligen gjorde att telefonisten tystnade, kallsvettades och fick fram ett tafatt ‘men, men, eeeeh’ med alla anti-diskrimineringslagar i bakhuvudet… Nu jäklades kollegan med telefonisten, men det var för att få fram en intressant poäng.

Nåväl. Vidare lär vi oss att mörka strumpor rekommenderas ska bäras till byxor och att kvinnor ska bära hudfärgade nylonstrumpor utan mönster eller märken vid bärande av uniformskjol. Till uniformen ska mörka skor med täckt tå och häl bäras, gympadojjor och högklackat är ej tillåtet men enfärgade fritidsskor utan mönster eller märken får bäras. Uhm… högklackat är förståeligt, men gympadojjor och fritidssko är nästan samma sak och stört omöjliga att få tag på utan något slags mönster eller märke. Tilldelningen av (neutrala?) skor sker först i April 2010.

Nyheten med namn/befattningsbrickan får vi även veta mer om; det är obligatoriskt fr.o.m. den 1:a januari att bära en bricka med befattning eller förnamn på till uniformen. Det roliga är att arbetstagaren själv kan välja att ett annat förnamn trycks på namnskylten, dock krävs godkännande från närmaste chef. VH vill heta Lars-Gunnar, men anar litet smått att det inte lär gå i god jord. Nej, istället kommer det såklart att bli befattningen som träs i brickhållaren på skjortans vänstra sida. Om någon klagar på service kräver de ofta att få ens namn och en bricka med detta på häller bensin på elden. VH har haft tillräckligt många serviceyrken för att ha sett kassörskor sitta och stressgråta i fikarummet så orden hoppar när de ska beskriva det hemska kundmötet de nyss utsatts för. Många gånger har cheferna, om namnet lämnats ut, sagt åt de anställda att infinna sig i kassan/på kontoret en viss tid för att personligen be om ursäkt till en kund som i många fall var den som gjorde/hade fel i första taget. Namnbrickor är av ondo. Det fungerar i vissa sammanhang och länder men inte i ett så färskt serviceland som Sverige är, där kunderna mest tycks tro att service går ut på att klaga/ösa skit över en anställd för att efteråt få kråset smörjt av en annan anställd. Cynisk, much? Nej, bara arbetserfaren.

Bitterfittan i teamet konstaterar; uniformen är bra. Reglerna sämre. VH hoppas optimistiskt på att de tolkas med gott svängrum.

Tillägg eftersom Daniel undrade om vi har läst de gamla uniformsreglerna -ja, det har vi och vi vet att de i stort sett ser likadana ut. Några detaljer har bytts ut och småsaker har förtydligats. Men det är alltid kul att gnälla. ;-P

Slagfält och fylleslag

Den usla strömförsörjningen fortsätter ute i västerort; alla bortfall av linjespänning, etcetera har med elrenoveringen på sträckan att göra. De håller på och mekar med elskåp, kabel och likriktarstationer till vansinne där. Det behövs säkerligen och under tiden kommer tågen plötsligt inte vilja dra eller få tuppjuck så pass att det enda som hjälper är att slå ifrån.

Ordningsproblem är ett passande ord att beskriva dagen med. Först hade gröna linjen det struligt i Sandsborg och ett par timmar senare slogs några för fullt på röda linjen, varpå varenda ordningsvakt kallades in för att få styr på röran. Detta innebar att vakter var smått omöjliga att få tag på och de allehanda turer som ropat om praktfyllor, sovande/icke sovande, fick vänta tills slagsmålet på bana 2 var omhändertaget. Precis innan vakterna återigen begav sig till andra delar av tuben än bara tvåan meddelade tur 5 i Farsta strand att en kille nyss hade varit nere på spåret. TLC varnade nästa tåg och menade att föraren skulle ta det försiktigt för säkerhets skull, utifall att spårbeträdaren hoppade ner en andra gång. Femman fyllde i att någon kanske borde kolla upp killen, eller grabben, som var 13-15 år och var i sällskap med en missbrukare. Det kunde vara en förälder, men även en langare.

TLC ringde Trygg-C och sedan rapporterades femhundratolv fyllor in från olika delar av banan, vilket resulterade i att de stackars vakterna rände än hit än dit under eftermiddagen. En tur de inte hann till var tur 8, som hade ropat om en sovande fylla i V2 och skulle få hjälp på väg norrut. En rådig trafikant ringde efter ambulans vilket innebar att åttan snällt fick stå i Tallkrogen och vänta där medan TLC började planera hur man skulle köra runt tåget under tiden. Räddningsinsatsen tog dock inte så lång tid, utan drygt tio minuter senare gick det bra att köra vidare. Förhoppningsvis hade mannen vaknat till och fått en flaska vatten eller något för att återställa sig lite. Senare på kvällen skulle Tallkrogen återigen bli omnämnt över radion, när några snorungar tyckte det var skitkul att blända föraren på tur 2 med grön laser. Även nästa tåg terroriserade de, men den föraren hade vis av varningen dragit ner solskyddet ordentligt.

VH slapp det mesta vad gäller ordningsproblem, men några grabbar som tryckte igång nödtalenheten för att beställa pizza och låtsas sälja droger förgyllde kvällen. Särskilt när det slumpade sig som så att en vaktpatrull klev ombord just genom det dörrpar slynglarna stod vid. Det var mycket roande att följa uppläxningen över nödanropet eftersom de just hade tryckt igång det på nytt. Grabbarna, med kamphundsaccessoar, lommade surt av stationen efter, sparkade på en ölburk och pekade finger åt föraren. En kvart senare höll en dyngrak lirare upp dörrarna en hel minut medan hans kompisar försökte förklara att det var tåget på andra sidan plattformen som var det de skulle åka med…

Ack, allhelgona! Denna helg som är en anspråkslös sådan kretsandes kring alla helgons dag vilken firas till åminnelse av de döda. Ett tillfälle att minnas sina nära och kära, åka ut i den mörkruskiga höstkvällen och tända ett ljus på graven, för att där reflektera och kanske tyst i samspråk med familjen tala om svunna glada tider då den döde målade deras vardag i sprakande färger medelst enbart sin närvaro. En respektens högtid, helt enkelt. Halloween började vi så smått fira i Sverige ivrigt påhejade av kommersiella krafter under nittiotalet och då gärna på allhelgonaafton, för att dela upp de två dagarnas agendor än tydligare. Hur firar man Halloween enligt svensk modell då? -Genom att supa skallen av sig, såklart! Det märks inte minst i tuben; vinglande tjejer och killar pissar ogenerat öppet på plattformarna, eller spyr upp middag samt drinkar, fastnar i dörrpar, nödöppnar dörrar/drar nödbromshandtag, somnar över tre-fyra säten för att sedan bli avplockade av vakter… och så vidare. En kollega menade torrt att man lika gärna kunde plasta in plattformarna under Halloween, Lucia och första veckan i juni för att underlätta städarnas arbete. Nästa morgon rullar man ihop plasten och slänger den. VH vet inte hur det skulle fungera praktiskt, men det är alltid bra att ha visioner och därmed applåderar vi kollegans initiativ.

Vänt i mossen

Det var rena semesterdagen att vara ute och köra idag. Utöver att det hänger sysslolösa ungar som uttråkat suckar och stönar på plattformarna hände det väl ingenting dunderintressant. Eller gjorde det? VH:s frontruta blev stenkastad två gånger, varav en inomhus (då snarare burkkastad) och under eftermiddagen började rapporter om stenkastning från idrottshallarna i Brommaplan åter strömma in. Tur 36 hade bland annat oturen att få sten haglande över sig. Utöver det roade sig de små liven med att skruva på vattnet i slangskåpet på stn Skanstull. Nu ska vi vara rättvisa och nämna att föraren faktiskt inte visste om det var ungarna som stod bredvid det kaskadsprutande skåpet som var ansvariga. Men det antyddes. Vattnet hade behövts på stn Skogskyrkogården där en papperskorgsbrand bröt ut ett tag senare.

Dagens händelse var höstlovet dock inte ansvarigt för; tur 12 gick i sekundär mod på väg från Abrahamsberg söderut och TLC stannade tåg på löpande band medan omaktivering skedde. Ingenting tycktes hjälpa, tåget utrymdes och kördes till Stora mossen. Där landade nordvästra bilen för att hjälpa till att få igång trasan då man ämnade vända den för transport direkt in i Vällingbydepån. Föraren hade efter diverse omaktiveringar först fått en blank skärm (den var inte mörk utan bara vit) och sedan återigen en svart skärm. Dessutom lös kontrasignalen knallröd. TLC sade åt dem att vrida 72:an och därmed förbikoppla körsignalen, bara de kom iväg. Nästan samtidigt hälsade YTL/TB att de hade fått klarsignal i V1 och var redo att köra. Inom kort rullade tåget på bra och alla tåg som köat bakom kunde köra vartefter det blev grönt på signalerna.

Och Sockenplangubbarna glömde att släcka strålkastaren idag, till alla förares förtjusning. (Obs, sarkasm.)

Nymodigheter på g

Idag får alla som gått över till MTR hem generell info, specifik info för ens verksamhetsområde samt ett (än så länge namnlöst) nyhetsblad. I alla papper kan vi läsa oss till vad som gäller för den 2:a november. Bland annat ska MTR-uniformen inte bytas mitt i ett skift, som en del rykten har hävdat, utan bara om man börjar jobba efter kl. 02:30. Vidare får vi veta att ett intranätskelett läggs upp med tillgång från platskontoren (dvs inom nätverket) till att börja med och att detta ska heta Tubnet. Äntligen ett namn som är en skön mix av allvar och humor! Efter ett tag kommer inloggningsuppgifter i brevlådan och då ska det även gå att logga på hemifrån.

Flera förare har undrat vilka stationer plattformsvärdarna ska befolka och nu vet vi; T-Cen, Fridhemsplan, Gamla stan, Slussen, Liljeholmen, Östermalmstorg, Alvik, Västra skogen och Gullmarsplan. Det är enligt det generella infohäftet de hårdast belastade stationerna, varför behovet bedöms vara störst där. I övrigt kommer ambulerande mobila team hjälpa spx att ha sluten spärrlinje och ge kundservice, hantera hittegods, med mera, med mera. Mycket kundfokus blir det, mao.

I trafikverksamhetsinfon kommer en sekundbaserad avgångsmodell införas, istället för den nuvarande gammalmodiga som går efter minuter. Men det är det framförallt körsimulatorerna, som ska användas i förarutbildningssyfte, som är den klart roligaste nyheten. Simulatorkörning ska användas i allmän utbildning, samt för att förbereda sig på halkkörning och snö. MTR har här tagit fasta på sanningen om de ständigt uppkopplade samt onlinespelande förarna och förstått att endast flitigt dataspelande kommer att göra oss till bättre förare. Förhoppningsvis kommer det finnas bonusbanor och high score-listor i programmet/spelet. Det står även att en helt ny organisation för utbildning kommer att införas; ett datoriserat utbildningsprogram för förare och trafikledare ska introduceras. Betyder detta att hela utbildningsenheten slopas alternativt att utbildarnas uppgift blir att ha utvecklingssamtal när provresultat printats ut från datorn?

Den som lever får se. Under tiden kan vi roa oss med att försöka hitta på ett lämpligt namn till MTR:s nyhetsblad. Är det någon som har några kreativa förslag redan nu?

Höstlovet stinker

Det är förkylt uppe på TLC nu. När en del TL ska meddela något över radion låter det som om de har stoppat upp marshmallows i näsan, de stackarna. Som tur var behövde de inte prata alltför ofta idag.

Tur 32 hade fått rapporter om en kvinna med psykos som härjade i tåget. När föraren gick bak för att få en bild av läget visade det sig att kvinnan hade gått av stationen innan. Efterföljande tåg varnades lite fint för en eventuellt förvirrad person på plattformen i Thorildsplan. Sedan rabblade man upp dagens lista med inställda tåg och lät rusningen dra igång. Den var förvånande lugn ända fram tills tur 35 fick ‘fel på körkontroll’, dvs körspaken och var tvungen att tas ur trafik, åka i sporrsträck till hallen för vagnrotation/spaklagning och sedan ut igen.

I rusningens slut ropade tur 28 att det luktade äckligt på stn Slussen; någon svavelliknande substans. TLC undrade om det kunde vara den vanliga stanken på stationen och föraren svarade att det kunde det kanske vara. En minut senare hälsade han att någon hade slängt en stinkbomb i tåget och att det var vad som hade luktat. TLC sade åt honom att kolla V3:an i Skarpnäck och en kvart efter 28:ans anrop upplyste tur 12 att hennes tåg också hade fått stinkbomber i vagnarna, två till tre stycken bomber. Även den föraren fick i uppdrag att inspektera vagnen vid ändstation. Först att rapportera var 28:an, som hade hittat källan -vilket var något från Buttericks som sparkades ned på spåret. Vagnen luktade dock fortfarande ganska illa…

Stenkastning och klotter igår, stinkbomber idag… det är väl höstlov den här veckan?

Cyklar och sten

Cyklar, bara en massa jävla cyklar! -kändes det som denna eftermiddag. Både i Gullmarsplan och Skanstull ville folk åka med kedjemonster på tågen. Allmänna avropningsarbeten blev det då, tur 2 fick av misstag med sig en av dessa cyklister och fick order att ropa av honom men det var litet svårt att se om det hade haft någon effekt eftersom plattformen Gullmarsplan var smockfull med folk som skymde sikten.

Från Brommaplan kom rapporter om stenkastning. Flera tåg hade fått stenar på fronten, sidorna, etcetera och snart kunde en förare följa upp med info om att det två killar hade parkerat sig utanför sporthallarna där de roade sig med stenkastningen. Tur 26 meddelade inom kort att hennes tåg blivit klottrat i takhöjd och frågan var om det inte också hade blivit stenkastat. I vilket fall som helst ordnade TLC ett tågbyte mellan 26:an och tur 45 i Gullmarsplan söderut. De båda turerna snurrade om numren direkt och körde på. Nästa tågbyte ägde rum någon timma senare i Skärmarbrink norrut, mellan tur 27 och 77. 27:an hade nämligen riktigt knackiga vagnar -vare sig utrop eller dörrsignal fungerade. Bättre då att få undan tåget från banan. Två andra tåg, som båda hade ett gemensamt problem, fick dock inte byta. På dessa tåg var förarna tvungna att permissivöppna dörrarna på varannan station, den andra gemensamma nämnaren var att tågen dessutom hade flera hjuldiameterfel.

Tur 4 ropade om att trafikanter hade sagt att en innerruta på ett dörrpar var lös och på väg att trilla bort. Felet skrevs på, men föraren menade att det inte såg fullt så allvarligt ut som man hade sagt och tåget rullade därför runt med rapporten i fönstret resten av kvällen. Fyran skulle ställa till med mer besvär senare; föraren som satt på tåget behövde bli avlöst eftersom han skulle ta tur 40 i Gullmarsplan en halvtimme senare. TLC bläddrade i papper och kollade tjänster, varpå det meddelades att ingen ordinarie avlösare verkade finnas. De sade åt föraren att han nog var tvungen att köra vidare, de fick lösa det när tågen kom norrut igen. Därmed efterlyste de övertidsarbetsvilliga förare som kunde köra fyran från Gullmarsplan till Alvik från 22:15 – 22:45. Tystnaden på radion talade sitt tydliga språk. Snart ropade man igen -var det ingen som kunde tänka sig att jobba över? Som sista försök lirkade de till sig en inte direkt överförtjust förare på tur 21, som skulle in i hallen. Föraren på fyran fick således sin avlösning söderut och kunde passa tur 40. Slutet gott.

Rent allmänt under dagen verkade det vara problem både med strömmen i västerort (vilken slogs av och på av sig själv) och med att se en del turnummer. Radion verkade ha blivit litet bättre, men många knastrade fortfarande när de sände.

Helvetesdugg

Hela dagen regerade helvetesdugget och i timmar var det gult läge, vilket innebar att de flesta tåg var mer än lovligt försenade. Placeringen hade dessutom kommit upp, vilket mottogs med blandade känslor. Och tur 20 fick en hel hord nödbromshandtag dragna i Bagis och var tvungen att gå bak för att återställa. När det är flera handtag brukar man i regel hitta ett sjukdomsfall i samma vagn, men här rörde det sig om multipel okynnesdragning av några snorungar som glatt sprang iväg från tåget under återställandet.

Rusningen kom och genast märktes halkan då de berömda fyraminutersluckorna gjorde att flera tåg fick tung belastning genom staden; är man som förare redan sen är det alltid så upplyftande att veta att tåget för varje innerstadsstation kommer att bli senare och senare. Och senare. Nian fick hjälp vid Guppet att få av den beryktade rullatorfyllan, vilken senare dök upp på tur 33 också. En sjutton blev taggad. TLC ropade om att någon trafikant som blödde i ansiktet eventuellt var på väg att göra något dumt i Alvik, det var oklart vilken körriktning det gällde varpå samtliga tåg varnades. Tur 21 och 71 var först på ingång efter varningen och tog det försiktigt (vilket man garanterat ändå gör när det är halt ute, iaf Alvik norrut). Vakter var på väg.

Till sist kom det efterlängtade gröna läget tillbaka. Det höll sig kvar i drygt två timmar, tills tur 34 gled förbi Globen och gult läge infördes åter.

En rätt vanlig lillördag

Några extraturer inställda, 72:an åkte bara ut med två vagnar, tur 8 fick OV skickad till sig för att förklara för galen attacksmåbarnsmamma att man inte får hindra dörrarna hur länge som helst för att ens snubbe och barnvagn befinner sig i biljetthallen… och tur 40 meddelade TLC att kontrollanterna hade konfronterat en kille som helt sonika då hade hoppat ned på norrspåret i Råcksta för att fly undan. Det var rusningens början.

Under högrusningen ropade tur 3 in att någon man stod i Krillan med byxorna nerdragna. Nästa tur fick uppdraget att se om detta stämde. Det gjorde det, iallafall litet halvt sådär -mannen hade knäppt byxorna, men betedde sig enligt föraren allmänt underligt och verkade inte alls vara intresserad av att åka tåg. Ordningsvakter beställdes. Någon timma senare sade TLC åt tur 71 och 12 att stå still i Tallkrogen respektive Skogskyrkogården. En man hade ramlat ned på spåret i Gubbängen och man behövde få upp honom. En stund senare fick de två väntande tågen köra vidare, under förutsättningen att de tog det väldigt försiktigt vid infart till stationen eftersom mannen låg på plattformen relativt nära kanten. Inga stopp fanns det att rapportera om, däremot var det en hektisk dag överlag eftersom människor i alla åldrar slet i dörrar, skällde och var stressade som bara den.

Tur 9 ropade under kvällen om att en man hängde i ett brostaket strax norr om Farsta centrum, dvs. han klättrade längsmed brons utsida. Åttan ombads se efter om det var så och hälsade att han iallafall inte såg något. VH vet att det hänger någon fastknuten säck eller liknande på en av broarna -kan det vara den som spökar? Nåväl. I Alvik hade tur 37 fått veta av en trafikant att det luktade bränt i V2 och föraren gick bak för att se om det brann, var och vad. Ett par minuter senare berättade han att det var en liten pappersbit som hade brunnit. Den var numera en pyttehög aska på vagnsgolvet. När TLC skulle ta till orda bröt vad som lät som en taxibeställning eller liknande in på radion och när denna hade försvunnit konstaterade man att bana 1 börjat få in utomstående radiotrafik på kanalen. Utöver de massiva störningar, ljudgap, brus etc som har förekommit på sistone får vi alltså även in andras radiokommunikation. Hm.

Tur 28 rapporterade att en kille åkte skateboard efter fyrans buss över Skanstullsbron, vilket TLC menade inte gick att göra så mycket åt. När föraren menade att någon källa kunde kontaktas, exempelvis polisen, meddelade TL att man skulle ringa bussgaraget.  Någon som inte hade skejtat bakom en buss men nog var väl så utmattad var snubben som däckade på tur 38 och sov utbredd över fyra hela säten. Honom plockade ordningsvakterna av sedan.

Och strålkastaren vid Sockenplan då? Den var släckt ikväll, efter en överenskommelse som träffades tidigare under dagen med bygget.

Dagens snackis: återigen placeringen. Sökningsresultaten hade inte kommit upp i skåpet utanför TX och fanns inte heller på intranätet. Imorgon blir det således som vi får se vad det är som gäller ett år framåt.

Varde strålkastarljus

Rusningen inleddes med att tur 31 (?) anropade TLC från Thorildsplan där cowboykontrollanter hade stoppat hans tåg eftersom de skulle bötfälla en kille. Han undrade med harm i rösten om de verkligen fick göra så och meddelade att han tänkte ringa från Hagsätra senare. Några tåg till passerade stationen innan extraturen 71 också gjorde det, denna åkte vidare till stn Fridhemsplan för att därpå hastigt och lustigt gå i sekundär mod. Nu var det inte en dunderstoppmod denna gång, utan det räckte med en omaktivering för att få turen på rull. Precis som under tidigare veckor, sedan sprickbildningen i vagnarna upptäcktes, var flera extratåg inställda och förarna kunde lugnt ta en långrast i väntan på sina nästa tåg.

När mörkret slöt sig runt Stockholm började belysningens bleka ljusrör blinka igång på stationerna. Men de glömde av Farsta centrum och trots att gatubelysningen gradvis skänkte sitt ljus åt ringlande trottoarer och resliga fasader förblev stationen mörk. DLC kontaktades omgående och skickade ut jouren. Någon annan som var ute och hjälpte till var den montör som på Alviksbryggan tejpade tur 7:s trasiga ruta. Samma brygga fick sedan besök av tur tre, vars förare meddelade att tåget hade blivit klottrat av samma gäng som drönade omkring i söndags längsmed linje arton. De hade färgpennorna med sig denna gång också…

I Hässelby strand hade man nu efter helgen äntligen fått upp en fritextskylt om att det gick bra att trycka P. Problemet var att det endast fanns en skylt, vilken satt vid plattform två. Alla som skulle lämna stationen från plattform ett var således tvungna att be om tillstånd att trycka P iallafall. Dagens mesta irritationsmoment tillfaller precis som under förra veckan strålkastaren på byggarbetsplatsen vid Sockenplan, som så fint bländar förarna i bägge körriktningar. TLC lät hälsa att man inte kunde göra något åt den då fanskapet inte stå inne på tubens område. Det var dessutom en låst arbetsplats, vilket innebar att strålkastaren inte heller kunde stängas av. En förare hälsade att han tänkte plocka med sig slangbellan imorgon, andra menade att de kunde tala med bygget på förmiddagen om vikten av att bländljushelvetet släcktes när de gick hem för dagen. Radiomottagningen/sändningen fortsätter för övrigt att genomusel på sina ställen. Många gånger hör varken vi eller TLC vad kollegor säger, andra gånger går det inte att sända alls. Förarna kan oftast iallafall höra TLC, men tågen är det svårare med. Framförallt är det i tunnlar (ironiskt med tanke på att vi kör tunneltåg) som bruset eskalerar. En kollega sade att radiosystemet håller på att bytas eller fräschas upp, men det låter snarare som om det går sin undergång till mötes.

Dagens snackis: Idag var sista inlämningsdagen för placeringen och alla frågar alla vad de har sökt, andra går mest runt och gruvar sig inför domedagen resultatet som anslås imorgon eller i övermorgon.