Flera turer hade fått klotter idag, men annars var det lugnt och vilsamt att köra tåg denna lördag. Den mest minnesvärda händelsen på radion var 55:ans inrapporterande om att det brann någonstans nära Blåsut/Hammarbydepån. Södra bilen befann sig i Älvsjö men fick direkt medgivande och ryckte ut med blåljus medan räddningstjänsten kontaktades. Under tiden spanade förarna efter eldens exakta placering. Tur 60 meddelade att det brann strax innan Skärmarbrink, till vänster om norrspåret under en bro. Det var ingen stor brand. TL hälsade att både södra bilen och brandkåren var på väg. Södergående turen 59 följde upp rapporterna med att upplysa TLC om att branden var vid den sydligaste bron, ungefär vid parkeringen utanför tunnelbanans område. TL frågade om södra bilen hade hört det och befälet, som precis hade landat i depån, bekräftade. 59:an tillade att det var ungefär där ‘de brukar öva med sina skyddsvästar’ vilket fick svaret ‘jag ser den’. Inget mer hördes om branden, vilket får tolkas som att den var en nätt bagatell för brandkåren.

Jordbävning blev det inte när stora trafikstrulet efter flera veckor till sist kom, men nog kan man säga att det var en intensiv arbetsdag för alla förare, spx, pfv, ksv, trafikledare, med flera. Redan under fredagens tidiga timmar hade ett spårledningsfel kunnat konstateras vid Slussen och detta skulle vara hela dagen, kvällen och nästan in mot natten. På eftermiddagen blev nian av med en strömsko och fick totalt strömbortfall flera gånger på sträckan Medborgarplatsen-Gullmarsplan. I Skärmarbrink var det bara att tömma tåget och ta in trasan på bryggan. (Självklart såg traktens mindre begåvade ‘konstnärer’ till att klottra tåget i flera omgångar under kvällen.) Samtidigt verkade det som om strömskon vid sitt frånfälle även hade tuttat eld på tidningspapper eller dylikt i växeln mellan Slussen och Medborgarplatsen, där rökutveckling uppstod. (Enligt SvD var det en fiberduk, inte papper.) Både befäl och räddningstjänsten ryckte ut till stationen och trafiken stannades tills dess att inspektionen av platsen var klar. När klartecken till körning kom luktade det fortfarande bränt papper -tillsammans med spårledningsfel både infart Slussen söderut och sedermera även i växeln Gullmarsplan söderut mot Skärmarbrink var kaoset snart ett faktum.

TLC, som var en man kort denna eftermiddag, gjorde så gott de kunde med att styra om trafiken. Dessvärre hade de fått order from above att inte ställa in extratågen, som därför åkte ut på banan och orsakade mer kaos när hela innerstan snabbt blev igenkorkad av södergående köande tåg som bara kunde köra några meter åt gången fram till signal 013 infart Slussen, där förarna fick trycka P och passera signal i stopp. (Likaså var det framför signal 239 vid Gullmarsplan.) Hade tåget väl kommit förbi signalen var det bara att köra i normal hastighet. Ganska snart insåg man att det var alldeles för många tåg ute och dessa började tömmas, köras in på bryggor och vändas upp på diverse ställen. Inga omtågningar gjordes under de första timmarna, utan förarna åkte omkring med sina (i vissa fall 30-50 minuter) sena tåg och hoppades på bättre tider. Dessa bättre tider kom tyvärr inte direkt, utan många förare satt över tiden på sina tåg eller fick lov att fortsätta köra efter att de hade slutat för dagen.

Mitt i alltihop fick tur 72 ett nödbromshandtag draget i Fridhemsplan och fick gå bak för att återställa. Tur 12 ombads vända vid Rådmansgatan på bryggan och gå i transport till Vällingbydepån, men var istället tvungen att gå i trafik när det visade sig att två fulla ryssar fortfarande fanns kvar ombord. Tur 79 fick ett nödbromshandtag draget på Pollak och tur 78 jublade över att signal 013 blev grön, men ropade mindre muntert sedan över radion för att hälsa att tåget gått i nödis eftersom signalen tvärt slog om till rött. Banarbetarna höll nämligen på att fixa och dona med den fastlåsta växeln som orsakade felet och signalen slog om litet som den ville under en timma tills de (slitandes i sitt anletes svett) började få fason på den.

Under tiden ropade fler och fler förare att de hade suttit maxtiden sex timmar på sina tåg och syndikalisternas blockad blev verksam efter fem timmar på samma tåg. TLC och TX pusslade med avlösningar, raster och hemgångar så gott det gick. Men med sengångarkörandet genom staden var det svårt att få till de ordinarie avlösningarna. Reserverna gick åt fort, som alltid vid större trafikstörningar var det bara att hålla tummarna för att det stod någon och väntade när man skulle ha rast eller gå hem. Radion dominerades av P-knappstryckningar och både trötta, rastberövade förare samt trafikledare som varken fick toapauser eller ro. För att rensa upp bland tågröran ute på banan började tåg köras in i depåerna på löpande band. När det blev dags för nästa skift på TLC hade orken runnit av oss alla och de förare som hade suttit alldeles för länge på sina turer, utan någon avlösning ännu i sikte, fick ställa upp tågen på bryggor, mellanspår och äntligen gå hem. Förutsatt att de inte jobbade över genom att köra transporter till Vällingbydepån eftersom Högdalshallen enligt uppgift nästan var full.

I samma veva började de festsugna stockholmarna ge sig ut på stan för att sätta sprätt på lönepengarna. Tonårsfyllorna som höll i dörrar, spårsprang i Blåsut och nödöppnade samma dörrar som de höll i bidrog inte direkt till att minska de förseningar som fanns. Som tur var hade omtågningen då påbörjats och framåt elva var det flera tåg som låg någorlunda rätt tidsmässigt.

MH hade i jämförelse med sina kollegor en relativt lugn dag, men likaväl var det förbannat skönt att komma hem. Kära arbetskamrater, vi slet alla som djur idag och förtjänar att sova riktigt jävla gott i natt.

Tomas Ledin bjuder på nostalgitripp:

Som lilla mosmenyn har berättat, under det föregående inlägget, finns bloggen listad i mycket gott sällskap under rubriken ‘Tubkultur’ i Citys helgupplaga. MH sitter mest och fnissar över parallellen subkultur-tubkultur just nu, men bjuder givetvis på ett urklipp:

Saxat ur City.

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ’slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget.

Efter det andra dragna nödbromshandtaget på 90 minuter (både tur 41 och 2 råkade ut för okynnesdragningar) undrade MH om det skulle bli lillördag i förskott, men trafiksabotörerna blev färre från och med rusningen.

Tur 33 ropade förbryllat om en manöverpanel i sin hytt; den hade skruvats fast upp och ner, vilket innebar att öppnaknapparna stängde och stängknapparna öppnade tågdörrarna. Föraren menade att det redan fanns en felrapport skriven sedan tidigare på dagen och frågade om det fanns något förslag på vad som skulle göras. TLC tyckte att det lät ‘helt knasigt’, men tyvärr var det något man nog enbart kunde åtgärda i depån. Även nästa förare på 33:an ropade om panelen och TLC meddelade att felet var känt. Huruvida någon linjemontör kom till undsättning eller ej vet vi inte. I samma veva felanmälde tur 1 sin körspak som var trög och önskade sig en mätning. Montörerna skulle få fullt upp under större delen av tisdagen.

En handfull minuter senare ropade tur 43 att två killar lekte dörrvakter i hans tåg och att vakter gärna fick plocka av dem omgående. TLC lyfte luren och i nästa andetag hälsade tur 44 att något par slogs på stn Gamla stan. Vakter skakades fram till 43:an och tur 22 fick i uppgift att se hur det såg ut i GAS. 22:an rapporterade att det var lugnt på plattformen och ordningsproblemen slog efter det av på takten. Tur 43 hade det däremot en smula mer kämpigt; i backen upp till Gullmarsplan jävlades strömförsörjningen med tåget, på väg in till Hagsätra fick föraren köa eftersom tåget innan höll på att lämna stationen norrut och strax därpå gick tåget i nödis. MH kände med kollegan när denne kärnfullt sade att ‘det är inte min dag idag’. Alla har vi sådana skitdagar på jobbet emellanåt -dagar då tåget alltid är sent, när trafikanterna fastnar i dörrar mer än vanligt och när vagnfel eller ordningsproblem står som spön i backen. Kanske blir det ett stopp eller skäll som grädde på moset. Alla kan känna igen känslan, vare sig man kör tåg eller inte.

Tur 8 fick göra en omaktivering efter att tågets dörrar hade självstängts vid två tillfällen, tur 75 blev sen ner i depån efter att en man letat igenom V2:an efter sina tappade nycklar och tur 39 (?) körde nästan på en hund i Högdalen -hunden smet ut genom ett hål i staketet när tur 41 rullade från stationen. Snart ropade tur 76 att mannen i Vällingby stod kvar, nu utanför hennes V2:a. Kanske tänkte han leta igenom den också? 75:an tyckte att det lät underligt med tanke på att personen hade åkt med hennes tåg, vad skulle han då i det efterföljande tåget att göra? MH misstänkte att mannen ämnade leta efter nycklarna på spåret. (Hur jakten på dessa gick har vi ingen aning om, någon bloggläsande kollega kanske vet mer.)

Senare rapporterade tur 42 att plattformen i Svedmyra verkade vara hal då en kvinna hade halkat omkull två gånger i rad och spx fick ta sig en titt för att bedöma huruvida det behövde sandas. Tur 7 ropade från Odenplan norrut om att södergående sjuttons V1:a var målad. TLC hojtade på tur 28 för att höra om föraren hade sett något när han hade bytt körände, men det hade han inte vad MH förstod. Hade tåget blivit målat på bryggan? Nåväl. Medan sjuan fortsatte sin tjänstgöring ämnade tur 8 rulla mot hallen men fick stanna till vid plattform tre i Gullmarsplan för att ruska liv i en sovande och få av denne innan det var dags för hemfärd på allvar.

Nej, kära kollegor i Alvik, Liljeholmen, Västra skogen, m.fl. Det är inte så att Guppet har blivit det sämsta platskontoret i någon undersökning eller så. Under förra veckan började det lukta illa på stationen, på onsdagen kunde man skönja en svag doft av ruttet bajs och kloakvatten vilket sedan växte sig starkare under de närmsta dagarna och nu går folk omkring med ansträngda miner, håller andan med mera när de ska upp/ned för trapporna. Det luktar fördjävligt rent ut sagt och förmodligen är det väl några avloppsrör eller liknande som sprungit läck.

Ute på banan orsakade en gummimatta mindre rabalder vid Islandstorget, särskilt efter att den hade kilats fast mellan skyddsbrädan och strömskenan. Snart bröt man strömmen för att hämta upp den. Under rusningen blev det nästan spårspring vid Hötorget, men den ‘mysko’ personen försvann strax efter TLC:s allmänna varning och trafiken rullade lugnt vidare.

I övrigt ropades det i tid och otid om skyltningen av hastighetsbegränsningen vid Slussen, där ett växelpar har låsts fast mellan bana två och ett (nu har vi på ettan sth 30 både till och från GAS medan tågen på tvåan svischar förbi i normal hastighet). Skyltningen var litet knapphändigt gjord och ändrades på flera gånger under dagen; slutmärket flyttades och dessutom saknades orienterings- och tilläggsmärken vid pf1 i Medis…

Dagens snackis: Julfesten är nu fullbokad och går inte längre att anmäla sig till.

Konspirationsteorierna är många kring  spioneriet av spärrkollegorna som DSTS har tagit upp (och senare förtydligat). Några kollegor menar att ksv spionerar på spx och att, håll i er nu, pfv spionerar på tutf. Som det låter verkar nyanställda ha fått i uppgift att gå ut civilklädda och föra anteckningar/övervaka kollegor eftersom MTR vill kartlägga kötider, etcetera. Något som kunde ha gjorts innan verksamheten övertogs. MH-inboxen har fått ett flertal mail där frågan har varit ‘är pfv spioner?’ och svaret är att vi vet inte. Under tiden kan vi säkerligen hitta på trehundraelva sköna skämt om det hela.

Sjuan fick ett tågbyte i Gullmarsplan norrut ungefär samtidigt som en kollega på infart till Medis söderut såg att en person ramlade ned på spåret framför tåget. Föraren stannade tåget och trafikanterna drog upp mannen på plattformen. Han var mycket full och omhändertogs senare av ordningsvakt så att han inte skulle ramla ner en gång till. TLC mötte upp vid Gullmarsplan för att se hur det var med den chockade kollegan och en annan förare hade redan innan ankomsten snabbavlöst henne.

Mellan Gubbängen och Skogskyrkogården fanns en YTL på plats och begärde C-skydd med jämna mellanrum. Vad detta handlade om vet vi inte, men eventuellt kanske banarbetarna som vandrade längsmed Farstagrenens spår hade något att göra med detta.

I Hagsätra stod tur 38 och i V2 låg en däckad fylla mot ett av dörrparen. Det gick inte att få liv i mannen, trots att en bekant till honom gjorde sitt bästa med väckningsförsöken. Vakter beställdes. Senare undrade TLC om 38:an hade sett någon polis eller ambulanspersonal, varpå föraren menade att hon nu stod i Rågsved och att det dragits ett nödbromshandtag just i V2. Ordern blev att invänta ambulansen och föraren traskade bak för att återställa handtaget under tiden. När hon kom tillbaka meddelade TLC att fyllan hade vinglat av och att det gick bra att köra vidare, vilket var just det som föraren också hade tänkt säga.

Rusningen var lugn, trots att trenden med mycket folk på stan tycks hålla i sig. En kollega menade att det har blivit fler avstigande i Fridhemsplan och teoretiserade kring att flera resenärer har fått för vana att åka gröna linjen istället för den blå för att komma dit. Vem vet? Tur 77 genomförde dagens andra tågbyte när TLC sade åt föraren att ta 78:ans vagnar redan i depån. Och 78:an fick 77:ans gamla vagnar samt passagerare i form av personer som skulle göra någon mätning från vagnen. Vid femsnåret började det att regna, men det enda hala spåret som rapporterades in var den gamla återkommande plattformssträckan på St:Eriksplan…

Så lugnt som det har varit de senaste veckorna är det väl snart dags för jordbävning eller dylikt. Tills dess kanske bloggen borde flytta till Twitter?

Det mest charmiga som hände igår var tveklöst bangubbarna som befann sig i backen upp till T-Centralen på norrspår. Flera förare ropade om dem och TLC varnade tågen eftersom de tre varselklädda kunde vara svåra att se om de gick runt kröken. Efter ännu ett rop om att de fortfarande irrade runt i backen meddelade TLC att banarbetarna som befann sig där hade skrivit in sig på tvåan, de hade således gått vilse.

I övrigt en för MH kolugn rusning. Någon timma efter rusningen bestämde sig en nitton för att trilskas litet grann Odenplan norrut och bli stående cirka tio minuter. Trafiken var snart igång igen.