Fyllor, fyllor, överallt var det fyllor denna tisdag. MH hade inte mindre än två rollatorfyllor i sitt tåg samtidigt under eftermiddagen. Som tur var traskade de snällt av på sina stationer istället för att somna eller bli illamående. -Från Skanstull ropade en förare om att en ‘fullgubbe’ låg avsvimmad mot plattformsgrinden i norränden av plattform två. Kort därefter rapporterade nästa förare att det inte bara var en utan hela två gubbar som snarkade liggande intill varandra mot grinden. Ordningsvakter kallades, under tiden kom ett anrop från en arton som hälsade att en fylla klivit av i Sandsborg och ‘raglade mot söderspåret’. Tur 3 och 71 varnades, trean fick med sig mannen i tåget och fortsatte mot Farsta strand. När tåget lämnade stationen blev det stenkastat av ungar och TLC tog uppgifter om var de stod någonstans. Samtidigt undrade nya turen 48 om han skulle gå i transport från hallen eller ej, vilket resulterade i transport till Åkeshov för att därifrån gå i trafik. Trean ropade igen från Farsta strand, där ‘den katastroffulla’ mannen hade vinglat av tåget för att sedan kliva på det igen. Vakter skulle titta till mannen i Sandsborg, men han gick av redan i Hökarängen för att hälsa på ‘två kompisar i samma skick’ och sedan strosa ombord på tur 74, som ropade från Tallkrogen där han klivit av. Tur 76 meddelade att han hade klivit på hennes tåg och att hon höll ett öga på honom och sedan tycktes han ha hittat rätt station ty mer nyheter om mannen hördes inte över radion.
Det var mycket folk ute, precis som det var förra veckan och tågen var tidvis tungt belastade genom innerstan. Men trafiken flöt ändå på bra. Något som är glädjande är att plattformsvärdarna börjar varma i kläderna nu och särskilt de vid Gullmarsplan var idag mycket behjälpliga vid dörrstängningarna genom att övertala dörrhindrare att ta nästa tåg, patrullera plattformen och svara på trafikantfrågor.
När tur 23 ropade att hans hytt var iskall och att det bara blåste kalluft trots att värmen vridits upp, påmindes vi om att det snart är vinter och frågan är om den berömda ‘kretskortsbristen’ kommer att orsaka ännu fler tågbyten detta år. Förhoppningsvis går alla kalla hytter/vagnar att ‘laga’ med korten så att vare sig förare eller trafikanter behöver huttra av köld. Tur 5 ropade också om ett vagnfel; hennes tåg hade fått en felkod om allvarligt ATP-fel vilket innebar att en felrapport skrevs som fick följa med in i hallen. Nästa felanmälan kom från tur 25, som hade en kraftigt vibrerande körspak. Föraren menade att det kändes som om handen var bortdomnad när man släppte spaken efter inbromsning. Det lät inte alls bra tyckte TLC och ordnade ett tågbyte med 76:an i Skärmarbrink.
I övrigt var det en lugn dag, en svinkall eftermiddag och en mindre kall kväll.
Dagens snackis: 1) DK-listorna, cred till Dan Petrini som tagit på sig att skicka ut dem igen. 2) Namnskyltarna.
TLC ropade på tur 38 för att fråga om föraren hade märkt av något bråk i sitt tåg. Allt såg normalt ut under dörrstängningarna, men inom kort stannades turen i Åkeshov söderut för att invänta polisen som ville gå igenom tåget. 38:an blev stående, när tur 21 kom till stationen fick tåget tömmas som vanligt via vänstersidan men inga dörrar fick öppnas på högersidan. Istället bytte 21:ans förare körände och passade radion. Man ville ge polisen mer tid att leta efter de eventuella våldsverkarna. När 21:an hade avgångstid fick föraren köra i transport till Brommaplan för att därifrån gå i trafik. 71:an, som hade fått vänta i Ängbyplan, kunde nu köra förbi via mellanspåret. När sedan tur 22 ankom stationen började förfarandet med att stanna tåg bakom 38:an bli opraktiskt och då rymde man helt enkelt ur den så att polisen fick leta folk på plattformen istället. När en tom 38:a sedan rullade iväg blev det allmän förbikörning Åkeshov söderut, medan norrgående tåg fortfarande stannade. Några minuter senare hävdes förbikörningen och eftermiddagen kunde fortsätta med rusning och allt.
Fyllor och dylikt var det mesta som ropades in under rusningen. Tur 1 släppte av en aggressiv fylla i Hökarängen, tur 43 hade en man i sin V1:a som ofredade kvinnor och tur 8 hade en drogad/påverkad kvinna sittande i sin V2:a. De två sistnämnda turerna fick hjälp i Slussen och Skärmarbrink. Mot slutet av rusningen meddelade TLC att tur 76 förmodligen hade ett sjukdomsfall ombord. Det lät som om även det var en fylla eftersom TLC tog personbeskrivning och vidarebefordrade infon till Trygg-C.
Runt halv nio-nio pajade ett tåg och blev stående i Kristineberg söderut under cirka en kvart-tjugo minuter. Det bidrog givetvis till förseningar efter att stoppet ordnats upp.
Det såg ut att bli en dag utan regn, men som alltid på fredagar är det ändå en del som får en blöt kväll. En man på tur 25 tycktes ha börjat tidigt, ty han satt i V1, luktade alkohol och var blodig. Föraren tillade att han reagerade på tilltal, men var allmänt förvirrad. TLC ringde Trygg-C och ordningsvakter skulle komma efter vägen. Rusningen smög igång, det var inte så mycket som hände medan dagsljuset dröjde sig kvar. Tur 73 fick tågbyte redan i hallen, vad MH hörde och det nya tåget var inte perfekt det heller, utan hade en mörk strålkastare som måste ordnas till innan turen kunde rulla iväg. Till slut valde man att ta ut 73:an via Råcksta istället för den vanliga transporten till Hässelby strand och i trafik därifrån. När så nattsvärtan kröp fram över Stockholm hälsade tur 21 att stn Björkhagen var mörk. YTL/befäl skickades dit för att undersöka huruvida det gick att trafikera stationen eller ej och bedömde att det inte borde vara alltför problematiskt att stanna eller genomföra dörrmanövrar. Som en förare senare uttryckte det fanns där iallafall ledljus. Nåväl, ingen rusning är komplett utan ett stopp och tur 71 ropade att trafikanter hade sagt att det fanns en avsvimmad person i tåget. Ett befäl hade funnits på tåget och höll på att se hur det var med det misstänkta sjukdomsfallet. Under tiden stannade TLC tågen bakom. Efter någon minuts spänd väntan ljöd YTL:s röst i radion; ‘har ni vakter? Det är en fylla.’ varpå trafiken strax rullade igång igen.
Den kommande halvtimmen felanmälde tur 40 sin förarstol som åkte fram och tillbaka utan att kunna låsas, värdarna tittade på medan trafikanterna stormade dörrparen samt försökte undvika att dras med i strömmen och TLC meddelade för femtioelfte gången att alla som skulle jobba söndag måste dubbelkolla DK-listan eftersom det hade blivit fel i tjänsterna som låg på intranätet. Ute på banan blev det småhalkigt då regnet till sist ändå föll och tur 37 menade att det var mycket, mycket halt i Hässelby gård. TLC frågade runt om det var halt och fick jakande svar från flera förare men samtidigt även lugnande besked om att det gick att köra om man idkade försiktighet. Ett tag senare frågade de tur 38 om ‘halkläget’ igen och föraren sade att det blivit gradvis halare längre norrut. I en handvändning blev det då gult läge i västerort. Föraren förtydligade sig i Hässelby gård med att det var halt där, men att det inte varit svårt att stanna någon annanstans. Inbakat i de orden fanns en antydan om att gult läge inte var nödvändigt. På södra sidan stan hade började regnet avta, likaså på norra sidan. Nästa gång TLC vände sig till tågen i västerort menade 38:an att det var gott fäste, tur 42 ställde sig litet mer tvekande till detta och det gula läget blev kvar.
En kvart senare upplyste 42:an TLC om att det inte regnade längre och tur 43 märkte i sin tur inte ens av någon halka. Grönt läge återinfördes till allas glädje. Några kollegor i mässen menade senare att det varit en överdosering av gult läge den senaste tiden och MH är böjd att hålla med. TLC:s knapptryckarfingrar tycks klia rysligt ofta, ungefär som på en revolverman i vilda västern. Vi vet att hjulplattor är dåligt, men de flesta förare kan hantera halkan bra. När det bara släpper vid inbromsning och tåg börjar glida förbi stationer, det är då färgskalan kan börja bli gul eller röd.
Kvällen fortsatte med ett påtagligt lugn, det typiska fredagslugnet innan fylleslagen krogen. TLC meddelade att det inte bara var söndagen som blivit fel på intranätet, utan även måndagen och att förarna skulle se till att kolla DK-listorna igen. Runt niotiden kom spårspringet, vilket rapporterades från Thorildsplan. Tur 31 ombads ta det mycket försiktigt och se om personen var kvar. Mannen hade klättrat upp på plattformen på förarens uppmaning, men verkade inte vara helt ‘klar i huvudet’. Han såg mycket förvirrad ut och snart gick en ordentlig varning ut över radion om en ‘psykiskt instabil’ person som eventuellt var sugen på att beträda spåret igen. Sedan började man stanna tågen på bägge sidor om Thorildsplan; ordningsvakter fanns nämligen i närheten och ingen spårtrafik skulle bedrivas förrän mannen hade gripits.
När gripandet i Thorildsplan var klart kom duggregnet till söderort och tur 6 gled rejält förbi Farsta centrum med pompa och ståt. Blixthalkan slog till och det gula läget var därmed tillbaka…
Under eftermiddagens tidiga timmar kom ett flertal rapporter om en kvinnlig filmare på stn Fridhemsplan som hade ställt upp stativet en meter från plattformskanten och filmade en blind kvinna med ledarhund. Det var i sig inte så anmärkningsvärt kanske, men det faktum att den stackars jycken stod med nosen en decimeter från tåget (dvs extremt nära plattformskanten) för att utgöra det perfekta filmscenariot gjorde att förarna reagerade och undrade om någon kunde informera dem om säkerhetsriskerna. Efter ett tag hade den blinda kvinnan försvunnit med hunden och filmaren tyckte nu att hon skulle få några snygga actionbilder på ankommande tåg, varpå hon lutade sig ut mot dem när de kom farande. Vakter var på väg att beställas, men kvinnan var borta när nästa tåg skulle titta efter henne.
Tur 24 fick tågbyte med ett reservtåg från depån vid Islandstorget på grund av plattor (?), tur 8 fick ett nödbromshandtag draget i Skogskyrkogården (vilket var jättetrevligt för föraren då nian strax stannade i Sandsborg) -några minuter senare var åttan åter på väg söderut och istället ropade en förare om att det var osedvanligt halt Thorildsplan norrut. Efter en stund gled en tur nästan förbi där och en allmän varning om försiktighet utfärdades. Rusningen hade börjat och den skulle försvåra det för tågen att komma i tid eftersom extratågen rullade ut. Med ett nästintill fixerat gult läge kunde man lätt räkna ut att förseningarna snart skulle vara ett faktum. Och visst skulle det bli akutvändningar, tiominutersförseningar på nitton och brutala/snabba dörrstängningar för att ta igen förlorad tid. MH såg en kollega klippa en hel kö mycket effektivt, en annan delade på ett turistsällskap… Regniga dagar innebär nästan alltid fullproppade inomhusstationer, vilket säkerligen prövade värdarna ordentligt; att få folk att sprida ut sig jämnt längsmed plattformen är som att ställa ned en skål foder till en hungrig hund och förvänta sig att den inte kommer kasta sig över skålen.
Apropå hundar ropade tur 34 in att en hund hade sprungit på spåret i Ängbyplan och föraren menade att han nog hade kört över den; den hade försvunnit in under tåget. Kanske låg den där, han visste inte och ville gärna titta om den hade överlevt. Det hade den. Tur 8 rapporterade snart att hunden sprang omkring på norrspåret, TLC sade åt föraren att tuta (vilket gjordes) och hunden sprang då över till söderspåret. TLC gick ut med en varning till förarna om den lösa hunden, efter det meddelade tur 35 att även han hade tutat sitt spår fritt… vilket betydde att jycken ränt över till norrspåret igen.
Ungefär samtidigt ropade en södergående arton från T-Centralen, där en kvinnlig filmare hade stått med sitt stativ och lutat sig halvt in över spåret för att få bra bilder när tåget rullade in. TLC tackade för informationen, då man försökte jaga fatt henne på grund av hennes usla säkerhetstänk. Eventuellt skickades personal eller vakter för att tala med henne. TLC ropade på tur 9 som hade stannat i Ängbyplan och förhörde sig om läget där. Föraren svarade att hunden i det ögonblicket befann sig på spåret framför tåget och att spärrexpeditören var sugen på att hoppa ned för att hämta upp den. Då spx inte har spårbehörighet ombads föraren hämta upp hunden, vilket han också gjorde och inom kort var vovven räddad och i tryggt förvar hos spx.
Rusningen med förseningar fortsatte och nästa rapport om filmare kom. En arton hade en kille i tåget som dokumenterade sin omgivning med en stor kamera på axeln. Föraren undrade om han fick filma i hennes tåg, TLC svarade att privatpersoner får filma men är projektet av professionell art måste tillstånd finnas. Kameran var som sagt stor, men det var litet osäkert huruvida någon skulle komma och titta till filmaren eller inte. Någon timma senare var det dags för tågbyte igen, denna gång var det ett orderbyte då hallen ville ha in tur 7:s vagnar tidigare och föraren fick snällt vänta in åttan vid ändstation och ta den som en ny sjua. På andra sidan stan, närmare bestämt vid Fridhemsplan, såg tur 42 att två personer bar ombord en stor möbel längst bak på det södergående tåget. TLC frågade tur 26 om han hade sett en möbel bäras ombord, men föraren hade inte sett något och tingesten förblev ett tyst mysterium.
Runt niotiden blev tur 1 nedmålad i Brommadepån. Tre maskerade killar hade klottrat på V2:an och när föraren upptäckte detta hade de sprungit iväg, men troligen befann de sig fortfarande inne på depåområdet. Föraren menade att de nog borde skicka ut personal att kolla, samt varna nästa tåg som även det löpte risken att bli klottrat. Tur 21 ombads se hur stor målningen var när tåget rullade förbi den, i backen, stillastående ettan och rapporten till TLC löd att det var längsmed de undre panelerna och stort i omfattning. Som tur var skulle kluddet inte synas mot plattformssidan under färden söderut och ettan fick order att gå i trafik till Högdalen och in i depån för att där byta tåg. Han meddelade sin avlösare, som sedan fick kontraorder -hon skulle bli avlöst i Gullmarsplan och sedan passa tur 8 norrut, vilken då skulle bli nya turen 1. Sjuans gamla vagnar, som hallen ville ha in tidigt, stannade således ändå kvar ute på banan. En kvart senare hälsade tur 21 att han tydligen hade råkat få med sig skyddsplasten (?) som hängt från Skanstulls tak. Den stora plastremsan hade släpat efter tåget hela vägen till Skarpnäck innan den upptäcktes och plockades bort.
Dagen var lugn, men läget var gult. Snön hade kommit till Stockholm och vita små prickar smälte mot frontrutan hela eftermiddagen och under större delen av kvällen. Följaktligen var det stundtals ganska halt på utomhussträckorna och småförseningar blev det. Särskilt som en arton behagade få vagnfel strax innan extratågen började rulla ut från depåerna. Men annars var det bara att luta sig tillbaka och njuta av julstämningen som infann sig de gånger snöandet tilltog. Dessvärre fanns det varken tomteluva, glitter eller någon ljusslinga att pynta hytten med men efter lunchen hade emteärrhoran kommit över en lussebulle vilket höjde mysfaktorn med några hundra procent.
På T-Centralen verkade det ha varit strömavbrott, ty snart ropade TLC att vare sig hissar eller rulltrappor fungerade på södra sidan. Någon kvart senare kom strömmen tillbaka och då hade det hunnit vara strömbortfall på ett annat ställe, nämligen i Åkeshov. Bland extratågen verkade det ha blivit strul med tur 45, som på väg upp till Råcksta trilskades och föraren fick köra tillbaka tåget till depån. Följden av det var att nitton blev sen, att 46:an fick vänta en stund längre innan det var dags att åka ut över Råcksta samt att 45:an till sist enbart kördes i transport rakt till Högdalsdepån.
Rusningskalabaliken var den vanliga, det vill säga folk som våldskutar mot dörrar blandat med den tålmodigt framträngande massan som trycker sig in genom första dörrparet innan de inser att en stackars mamma försöker komma av och åter backar ut. För att sedan börja om det sega påtryckandet igen. Det där med att avstigning sker innan påstigning fastnar sällan under rusningens mest trängselfyllda timma. Många, särskilt yngre, är himla duktiga på att kliva åt sidan för trafikanterna som kliver av. Sedan har vi de som är sådär lagom halvartiga, dvs går ett tredjedelssteg åt sidan för att bevaka att de har bäst läge att själva komma ombord när avstigningen är avklarad. Ungefär en fjärdedel av dem tröttnar mitt i artigheten och kliver ändå på mitt i avstigandeströmmen. Vid T-Centralen var det litet lugnare än vanligt när MH:s tåg rullade in på stationen, eftersom en plattformsvärd i varselväst och röd keps patrullerade längsmed plattformen med övervakande hökblick. Trafikanterna såg detta och tycktes därför identifiera åtminstone halva stationen som värdens ‘turf’, varpå de aktade sig för att hindra dörrarna. MH bara log och konstaterade att det borde bildas någon kultig fanclub till värdens ära. Under rusningen verkar det annars som om plattformsvärdarna lätt kommer bort litet grann, men det är svårt att ha en klar och tydlig agenda i en såpass ny yrkeskategori. Som ‘nyanställd’ skrev i kommentaren till förrförra inlägget, har inte värdarna några andra befogenheter än muntliga. Vilket gör det knepigt att uppfylla den vision om gudasmidig dörrstängning som vår kära arbetsgivare vill uppnå…
Rent personalpraktiskt meddelade föraren på tur 25 att han hamnat på fel tåg. Han skulle egentligen ha tur 75. Föraren som nu satt på 75:an fick köra vidare eftersom det inte stod någon ‘förvirrad stackare som gått av 25:an för tidigt’ vid Gullmarsplan. Därmed sprack det på tur 22 också. Efter litet pusslande lade TLC tur 25 framför 75:an på väg norrut så att 75:ans egentliga förare kunde gå av och invänta rätt tåg. Med pusslet blev det till och med en förare över till tur 22 när den åkte söderut. Vid Gullmarsplan hände det fler saker. Bland annat ropade en förare att två knattar hade kastat in något mellan dörrarna under dörrstängningen och att han upptäckt vad det var på nästa station, när trafikanterna med andan i halsen meddelade att det var en stinkbomb. Och här trodde vi att höstlovet var över; allt allt skulle vara frid och fröjd igen. Sedan ropades ett skoj dörrkommunikationsfel in av en förbryllad förare som hade tryckt på öppna, varpå dörrar hade öppnats för att sedan direkt stängas av sig själva. TLC sade åt honom att skriva på felet och det var även underförstått att han skulle återkomma om vagnen fick spel igen. Dryga halvtimmen gick innan TLC meddelade att polisen hade beordrat förbikörning av Hässelby gård, där det nyss hade varit ett rånförsök. Förbikörning blev det även senare på kvällen, men den gången av Gamla stan. Runt den tiden skulle tur 23 in i Vällingbydepån, men då TLC skulle vända en sen nitton på mellanspåret fick 23:an göra en snabb vändning på plattform ett så att 33:an, som väntade i Råcksta, kunde ta sig fram till Vällingby.
Det har inte varit någon direkt drömstart för MTR; första dagen var det lövhalka, tredje dagen kom snön, det har varit förseningar varje dag och trafikanterna börjar såklart prata om att ingenting har förändrats, vilket även går att läsa i Urspårnings bloggpost Revolutionen som kom av sig, eller? . Hur mycket går det att ändra på svenskt väder och att tågen inte är anpassade för det? Eller att en del dörrhindrande/överstressade trafikanters beteenden och attityder inte bara automatiskt försvinner för att bättre punktlighet har utlovats? Förändringarna kommer, men långsamt. Städande och renoverande av plattformar har vi märkt i större utsträckning under de senaste veckorna (ett flertal taktila plattor har lagts på utomhusstationerna, t.ex.) -mer av den varan kommer det att bli under de närmaste tre månaderna. Under tiden jobbar vi alla, tutfar, spxar och värdar, på så gott vi kan och skämtar som alltid rått men hjärtligt om allt mellan himmel och jord.
Följande kom i VH-mailen idag: ”Du skrev att du inte visste nåt om handdatorn så här e några bilder.” Bifogat var mycket riktigt flera bilder på den nya handdatorn som plattformsvärdar, servicevärdar med flera (?) kommer att bära med sig i tjänsten. Det ser ut att vara en Nautiz X5/Nautiz eTicket, som enligt produktinformationen är optimerad för biljett- och säkerhetskontroller. Operativsystemet är Windows Mobile och tjänstemännen med datorn på sig ska lätt kunna ta reda på väsentlig trafikinformation snabbt. Störningsinformation poppar upp som mail/meddelanden i realtid på skärmen så att personalen alltid ska veta hur de bäst ska kunna serva kunden. En riktigt fiffig mackapär, med andra ord. Men låt oss nu bjuda på ett montage av bilderna:
Idag var det dagen D i tuben och allas vår första arbetsdag för den nya arbetsgivaren MTR Stockholm.
Både i Metro och City slogs det på stora trumman att idag var dagen kommen och nu fanns det 162 plattformsvärdar, femtioelva servicevärdar, datorer, synkroniserade klockor, med mera, med mera. VH/MH/Whatever såg en värd per plattform under rusningen och de var litet svåra att urskilja i allmänhet tills man kom på knepet; de hade knallröda kepsar. En del saknade uniform men bar varselväst och andra saknade varselväst men bar uniform. Än så länge verkade de inte ha några ambitioner att assistera vid dörrstängningen annat än att vinka en hälsning när man öppnar hyttdörren, för att sedan stå där och titta på medan dörrarna stängs och trafikanterna våldskutar mot den krympande dörrspringan för att försöka hindra stängningen. Men det är å andra sidan bara första arbetsdagen för dem och konsten att packa in folk i tåget kanske kommer senare.
Den förändring som mest har synts under dagen är de nya uniformerna och en del omtejpade vagnar. I spärren verkade tideräkningen dock ha närmat sig år 2009. Den berömda storstädningen är väl igång snart och det blir intressant att se hur den går, ty precis som Lucknuckan skriver kan det förekomma vattenspolning av stationerna vilket skulle få roliga resultat när det fryser på… (‘Tur 32, ta det försiktigt vid Brommaplan. Det var några trafikanter som halkade ner på spåret igen.’) Vi ser dock fram emot att ha en hel och relativt ren arbetsplats när det hela är över.
Klockorna får vi om åtta veckor, handdatorerna vet vi tyvärr inget om.
Nu till ett par av dagens händelser: Tur 26 fick ett nödbromshandtag draget i Alvik och var tvungen att gå bak och återställa. Det var i samma vagn, nästan bakom förarens rygg och borde inte ta så lång tid men tåg efter tåg stannades bakom och först efter ett antal minuter meddelade föraren att tåget rullade. Han hade glömt nycklarna i när han stängde hyttdörren och gick till nödbromsen, varpå lite allmän akrobatik eller kollegejakt säkerligen hade genomförts. Men sådant händer ibland, oftast gör man inte om det på ett par år om ens någonsin eftersom det är så förbannat omständigt att låsa sig ute från hytten. Nästa tur att ropa på radion var 37:an, som hade försökt lämna Islandstorget men istället fick en felkod om att körspaken inte fungerade varpå tåget surt gick i nödbroms. En P-knappstryckning räckte denna gång.
Under hela eftermiddagen och större delen av kvällen var det gult läge på banans utomhussträckor. Det var torrt och inte det minsta halt, varför flera förare ropade att det minsann inte var några problem att köra där de befann sig. Det kändes dessutom urfånigt att tuffa runt i sth 60 när 70 verkligen behövs för att komma i tid på vår tjusiga bana. Men läget var befogat; några tåg hade glidit förbi stationer på grund av lövhalka enligt TLC som förklarade det med att stark vind + löv = tågsoppa, ungefär. Värst verkade det ha varit på linje nitton, där de flesta förbiglidningarna skedde. Först runt halv åtta-tiden på kvällen hävdes det gröna läget. Något som också hade hävts (men tidigare) var förbikörningen av Farsta centrum. Stationen hade haft det dåliga omdömet att förbli mörk när skymningen sänkte sina vingar över staden. Belysningen blinkade igång och var på en halvtimma innan den återigen tvärslocknade och TLC införde allmän förbikörning.
På kvällen tänkte man även se till att rulla ut en transport från Brommadepån, då den hade varit i svarven. Svarvvagnens förare ropade för att ge det dystra beskedet att hans vagn hade fått totalt linjebortfall. Skulle han försöka sig på lite batteridrift, månne? TLC frågade om det gick att bara ligga i nolläge på rull, men tyvärr befann sig vagnen i uppförsbacke och batteridrift var det enda som förmodligen skulle fungera. Det blev med andra ord från Alvik och norrut samt från Stora mossen och söderut under några minuter medan vagnen flyttades undan. När föraren återgick till normal drift pep flera Alviksbetonade felkoder fram på IDU:n såsom ex. 1031. Men tåget drog iallafall och det kortvariga stoppet löstes upp. Strömmen kom och gick även mellan Råcksta och Åkeshov några gånger under dagen. Varje gång man slökör runt i västerort förväntar man sig att TL ska yla ’slå ifrån!, slå ifrån!’ som om det var någon Baader-Meinhofkupp i görningen. Vi hoppas att allt arbete med strömmen därute är klart inom en snar framtid.
Som ni ser har bloggen fått ett provisoriskt namn och en ny snygg bild som akutbeställdes igår kväll. Fint, va?
Gårdagen var som bekant kaosartad, vilket ofta brukar betyda att dagen efter är kolugn och så var fallet idag. Det mest uppseendeväckande som ropades om på radion var 41:ans ‘åksjuka’ passagerare som ‘lämnade maginnehållet kvar’ i vagnen efter att ha raglat av på stn Brommaplan. Spyan spånades i väntan på städ och sedan blev AIK svenska mästare, vilket ledde till allmänt glädjeskrål från uppsluppna, lagom fulla supportrar litet här och var. Någon timma senare var de fullare men icke desto mindre glada och nu blandades ’skönsången’ med vuxna män som grät öppet av lycka innan de skrålade ‘SM-GULD, SM-GULD, SM-GUUUULD!’ och hoppade in i tåget.
På VH:s tåg hände inte så värst mycket. Några föräldrar använde sätet som skötbord vid ändstation när de skulle byta blöja, men sådant ser man lite då och då. Evenemangstågen körde fram och tillbaka mellan Globen och Alvik, men fick inte med sig så mycket folk eftersom matchen Hammarby – Häcken på söderstadion inte drog någon storpublik. Djurgården lyckades ta sig till kvalplats och BP spelar i allsvenskan nästa år. Vi ser som alltid fram emot att köra supportertåg till Johannelund.
En förare på tvåan siktade en MTR-anställd i mässen på LIH runt elvatiden och förkunnade i ett tipsmejl till oss att: Kineserna har anlänt!
