Spring till vänster och gör en piruett?

Bangubbar. Can’t live with them, can’t live without them.

Alla vi som kör de blådörrade silverfiskarna genom stadens tunnlar vet en sak säkert och det är att man aldrig ska lita på bangubbarna. De kan nämligen bete sig litet hur som helst, eller efter behag som man också skulle kunna säga. På utbildningen kallades de för ‘muppar’ kort och gott.

Det finns några regler och praktiska rutiner man måste ha koll på när man är på spåret. För att kunna beträda spåret utan att farbror blå tillkallas måste man ha en orsak, tunnelbehörighet, varselklädsel, signallampa och framför allt tillstånd av TLC. De som inte uppfyller dessa kriterier är att betrakta som obehöriga. (Men… det är inte så lätt alla gånger, ibland kan man exempelvis stöta på varselklädda personer med ficklampor i tunnlarna eller vid kanten av stationerna. Ofta brukar de ha en kamera i näven och varselvästen ser mer ut som en motionsväst än en företagsväst. Då har man med en tågentusiast eller dylikt att göra, dags att ropa upp till TLC och höra om personen är inskriven med andra ord.)

Okej. Då vet vi villkoren för att få beträda spåret, väl där nere finns det också en bunt saker att hålla reda på. En tågvarnare måste finnas i sällskapet, för att signalera till de andra att det är dags att flytta sig till skyddsutrymmet. Man måste vara borta från spåret tio sekunder innan ankommande tåg och signalen KLAR ska alltid ges till föraren, som i sin tur bekräftar tillbaka att hon/han har sett sällskapet. Tågvarnaren är extra viktig eftersom det inte bara är tåg i turlistan som är ute och kör. Övningståg, transporter, lok, med mera finns även på banan. Man måste även tänka på var man sätter fötterna. Strömskenan är givetvis ett BIG nono, likaså är det viktigt att inte gå på fel sida av/i en växel då man kan fastna med foten. Vid tågets passage ska man stå i skyddsutrymmet med ryggen mot väggen och näsan mot tåget.

Regler och rutiner i all ära. Då kommer vi till hur de efterlevs. Många gör helt rätt och är borta från spåret eller står i skyddsutrymmet i god tid för att ge klarsignal. Sedan har vi då muppbeteendet… ta exempelvis när Hötorgsbryggan rasade litet grann i mars-april, vilket orsakade stora trafikstörningar eftersom bryggskrället slog strömskorna av alla tåg som stannade där. Då skulle bangubbar ut och inspektera detta, vilket resulterade i att när Veoliahoran kommer körande i full fart från Hötorget kliver en bangubbe ut mitt i spåret hundra meter framför och gör klarsignal. Han står lugnt kvar och väntar på bekräftande signal tillbaka. Instinktivt vad göra? Bromsa! En annan gång när man är på väg in söderut Stn Odenplan är det ett helt gäng neonorangea gubbar som klättrar ner på spåret vid hållmärket medan tåget är halvvägs in på stationen. Återigen: bromsa! Väl nere vinkar de glatt utan att göra klartecken och smiter runt hörnet bakom stationen. Ett annat storslaget exempel på mupperi var en kväll under Farstaavstängningen, när gubbar var ute vid bryggan Skärmarbrink och inspekterade den nya växeln som 18 skulle gå igenom. De står på bryggan allihop och jag väntar mig ett klartecken inom kort -tåget rullar norrut i ordinarie hastighet. Det enda de behöver göra är att blinka med lampan. Men nej, en gubbe hoppar istället ner från bryggan, kryper in under den och sträcker ut överkroppen över spåret och ger först efter detta klarsignal. Det är som om de många gånger lallar runt i sin egen lilla värld där saker och ting ska fixas och så kommer de på i sista stund att det var något de skulle göra… men vad var det nu…?

Igår tog priset i SM för höstens hittills skönaste bangubbarmuppar. Veoliahoran kommer åkande norrut i halvfart från Rågsved och vet att det ska finnas tre gubbar på spåret eftersom de var där redan söderut. De neongulvästade gubbarna står i skyddsutrymmet till söderspåret, de ser ut som gula små prickar mot gruset. Toppen, tänker man och slänger spaken i full gas. Då pekar en av dem på norrspåret och sedan börjar en lustiger dans där de skuttar över båda strömskenorna, en gör något slags halvpiruett eftersom han inte verkar veta vart han ska, Veoliahoran kalkylerar blixtsnabbt tågspeed VS bangubbsspeed och bromsar ner till 30-40. Hundrafemtio meter bort ser det ut som om en snubblar på rälen och en annan stampar på stället som om fötterna inte kan enas om vilken som ska först. Efter ytterligare några sekunders förvirring hoppar den sista jämfota in i skyddsutrymmet för norrspåret, där alla tre står som små ljus och ger klartecken med utsträckt arm. De vinkar mycket allvarligt när tåget far förbi. Veoliahoran vinkar tillbaka, tänker på bröderna Marx och måste bita sig i kinden för att inte garva. Ner till Högdalen, stanna tåget. Sedan småfnissas det ända till Stureby, så att tårarna nästan rinner.

Ja, bangubbar är fan för roliga. Love ‘em or hate ‘em -man kan iallafall lugnt säga att de hindrar jobbet från att bli för repetitivt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s