Se upp för dårarna

En person är bra full när denne inte ens kan kliva av tuben ordentligt. Ikväll var Veoliahoran nära att klämma en väldigt orangeklädd person som svajade betänkligt, men snabb som man är attacktrycktes det öppnaknapp och dörrarna stelnade till i stängningsrörelsen för att sedan gå upp igen. Den orangeklädde stod med ena halvan av kroppen på plattformen och den andra inne i tåget ett tag. När försening var i antågande stressplingade Veoliahoran med micken lite för att få personen att röra på sig. Han lyfte handen i en ‘vänta lite’-gest och sneglade ner mot golvet. Längst nere vid dörrparet kom först en hand ut på plattformen, sedan en till. Så sakteliga kröp det ut en man, som hade rejäla problem med att resa sig upp. Inte undra på att hans polare tog tid på sig att gå av, crawlingmannen behövde definitivt översyn. Efter en handvinkning konstaterade Veoliahoran att det nog var ett klartecken eller något liknande för att kunna stänga dörrarna. Mannen på marken började vid sidan av sin kompis att krypa mot den södra utgången. Det såg ut som om en orange Michelingubbe var ute och rastade en ljusblå hund, ungefär. Eftersom de befann sig på tryggt avstånd från tåget stängde jag dörrarna och åkte, men det är klart att man undrade hur det gick för dem. Stackars snubbe, hoppas att han kom till sans och slapp krypa hela vägen hem iallafall.

Idag var det annars lugnt ute, vilket det alltid brukar vara på söndagarna. Lite folk ute, bara två vagnar att hålla reda på och inga extratåg att bekymra sig om. Det är skönt att veta att det bara är att köra, eftersom det finns tillräckligt stor lucka mellan ens eget och det framförvarande tåget. Men det där med att bara ha två vagnar brukar också vara ytterst förargligt eftersom ett stort antal personer parkerar fötterna där de är vana vid att stå när det är fullängdståg. Mycket springande blir det, med andra ord. På större stationer kan det stundvis bli riktigt tröttsamt när en evig våg trafikanter bara måste med just Veoliahorans tåg. Det är i de stunderna man lite tyst tänker att två vagnar är lite snålt. Å andra sidan, den största snålheten är ändå de två ynka envagnstågen som trafikerar Gullmarsplan-Skarpnäck på helgnätter. De stackars Skarpnäckresenärerna trängs som packade sillar i den enda vagnen och turen blir alltid försenad för att det är svårt för alla att få plats. Har man otur ligger det en spya över halva golvet också. Där kunde man faktiskt fanimig köra tvåvagnståg.

Igår slutade Veoliahoran tidigt, som bekant. (Visst är det underligt hur vår uppfattning av ‘tidigt’ går efter några år?) De tappra tunneltågförare som fick jobba hundskiften belönades med att trafikanter ställde till med så mycket problem på en del turer att dessas ingångar fick ställas in (mao. på grund av ordningsproblem). Ett tåg blev även drabbat av skadegörelse. Sådant är egentligen himla onödigt, det drabbar bara medresenärerna. Vi tutfar kan däremot stå hela natten på samma station eftersom vi har fett OB och schysst övertidsersättning. 😉

Dagens enda händelse som stod ut var förbikörningen av stn Tallkrogen under en timma på order av Polisen. När vi får den ordern brukar det ha varit ett rån eller någon som har blivit misshandlad/angripen i närområdet. Vad det var den här gången förtäljer inte historien. Dagens mesta replik har varit ‘Se upp för dårarna!’, följt av hysterigarv de gånger Veoliahoran har greppat micken för att hojta. Om man fått 50 öre för varje gång ett pucko fällt just den frasen hade det bara varit att packa väskorna efter ett par veckor och flytta till Bora Bora. Helena Bergström är på min shit-list vissa dagar. Det är så jävla gammalt nu, liksom…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s