Den dörrklämdes olidliga lättja

”ÖÖÖÖÖH! ÖH!”, brölar den unge mannen som kommer springande i helvetesfart när dörrarna precis nästan stängts. Han kastar sig fram och får tag i dörrkanten, för att sedan med våld slita upp första dörrparet och klampa in. Dörren går med snigelfart igen -eller skulle ha gjort det om inte femtioelva pers med tunnelseende och skygglappar fått upp ögonen för dörren. Den hinner med sina tre automatiska stängningsförsök medan folk baxar sig genom i febrig desperation för att hinna med tåget. Veoliahoran får göra ny dörrstängning på den separata dörren, eftersom det är att begå en tidtabellens harakiri om man öppnar dörrarna på nytt vid T-Centralen. Tre minuter sen på grund av en enda snubbes brutala omedkänsla för takt samt medresenärer, lämnar tåget T-Cen med en radda tåg i kö efter sig. När Veoliahoran bromsat in vid Gamla Stan och öppnar dörrarna kommer givetvis dörrbrottarsnubben ut först, med lugnare men raska steg. Allt detta för en stations resa. Flera tågs försening för en persons resa. Ett tusental medresenärer sena på grund av att en person var så jävla lat att han inte kunde gå från Åhlénsbyggnaden till Gamla Stan. Det tar fem minuter att gå längsmed Drottninggatan dit. Lika lång tid som det nu tog att komma fram med tuben.

Annan dag, annan tid: Hötorget. En kvinna slänger sig i sista stund in mellan dörrarna och blir klämd. Hon ylar ‘Snälla, snälla, snälla, jag måste åka med!!!’ Veoliahoran förbarmar sig, öppnar dörrarna en gång till för sprattelgumman mellan andra dörrparet och gör ny dörrstängning. Rullerull ner till T-Centralen och visst går hon av där, utan vare brådska eller minsta anstymmelse till stress.

Vi är i Högdalen denna gång och ser en kvinna som med hjärtskärande röst ylar ”SNÄLLA, jag måste med! Kan du öppna dörrarna, snälla!?!” och drar Veoliahoran i uniformsärmen. ”Du kommer att få dålig karma, råka ut för något hemskt om jag inte får åka med.” En tung suck inombords, hon lär inte ge sig eftersom hon sliter i uniformsärmen hårdare och nästan är på väg att trycka sig in i hytten (mycket obehagligt, har folk ingen skam?). Det är ingen idé att kalla på vakter, eftersom de inte hinner fram på två stationer. Veoliahoran ber henne ta ett kliv tillbaka, öppnar dörrarna så kvinnan kan kliva in samt att vi kan ta oss därifrån allihop, stänger och åker vidare. Kvinnan är givetvis bara lat, hon orkar inte vänta på nästa tåg och går av i Rågsved för att ta sig hem. Lugnt nu, utan att skynda. Tyst funderar Veoliahoran på om det går att nominera trafikanter för Emmys.

Lärdom: Alla de som är mest desperata att komma med tåget och skriker åt föraren att öppna + valfria könsord, samt som sliter upp dörrar/blir klämda när de ska med, åker bara en station. Sedan går de av och ignorerar blankt strulet de lämnar bakom sig eller obehag de orsakat.

Fråga: Vad är grejen? Varför ställa till med sådant spektakel bara för att åka en station? Lathet/lättja, dumhet, solipsism eller vad?

Veoliahoran kommer nu att mässa litet grann; Jag blir alltid förbannad när man inte tänker på andra. Många trafikanter verkar ha intrycket av att tunnelbanan är till för deras egen bekvämlighet, att den ska gå som det passar just deras behov. Tja, grejen med kollektivtrafik är att det även är flera hundra andra resenärer som bekvämt vill kunna ta sig från punkt A till punkt B. För att möjliggöra den större visionen snabb, bekväm kollektivtrafik für alle måste vi alla hjälpas åt. Att enstaka pers tror att hela världen står och faller med att de inte hinner med ett tåg som de redan är försenade till (annars skulle de inte kasta sig fram och fastna i dörrarna), gör inget gott för medresenärerna. Visa hänsyn – var ute i god tid. Eller gå, om du bara ska en station framåt.

Annonser

4 responses to “Den dörrklämdes olidliga lättja

  1. cx vagnarna var bra. för de smällde bara igen snabbt utan massor av tjut och trams. *pang* sa det bara så gick de igen. många av dörrarna studsade tillbaka för de gick igen så hårt. ingen som vågade sträcka in kroppen då. dessutom kunde man snabbt dra igen hyttdörren själv om det kom någon idiot.

  2. I min spärr idag hände följande, en trafikant har frågat efter en väg i närheten och min kollega visar på karta hur personen ska gå- då en annan trafikant kommer och helt bryskt sliter undan den första trafikanten och skriker ”vafan gör du vi ska ju med tåget” och sen tittar bakåt och säger till sin medtrafikant ”ja det är ju inte DIG jag är arg på, det är inte ditt fel att han inte kan sköta sitt jobb”.

    Det är stockholm det…

  3. gf: Fan vad man önskar att det gick att dra igen hyttdörren snabbt på C20, men fanskapet tar flera sekunder att stänga. Tillräckligt med tid för att någon ska in med näven och få dörren att hänga sig.

    mise: Stockholm, indeed.

  4. Jeg jobber hverken med SL eller Veolia, men jeg tar mye t-bane, så interessant å lese om hvordan det er fra en førers perspektiv! Skjønner ikke noe av det tekniske pratet, men morsomt alikevel! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s