Mjölk ger starka ben

Måndagarna brukar vara förrädiskt lugna, det är först på tisdagarna som folk gaskat upp sig efter deppen över att helgen är slut. Följaktligen blir det mer stress och spring i benen på de allra flesta ju längre veckan lider. Det resulterar i fler dörrklämningar och djärvare tilltag för att komma med tåget. Idag när Veoliahoran börjat åka från några stationer har stressade, ilska trafikanter slängt sig mot tåget och bultat på hytten varhelst de kommit åt. De ser bara att hyttdörren stängs och att föraren sätter sig, men har ingen aning om att tutf:ar innan de ens sätter sig redan har tryckt på snabbstarten, vilken gör att tåget rullar igång. Många har en stark tilltro till sin egen förmåga att kohandla sig ombord på tåget, de vill helt enkelt att hyttdörren ska öppnas så att de kan lirka med föraren alternativt skälla ut denne. Allt för att komma med tåget. Att kasta sig mot tåget eller slänga ut armar framför hyttfönstren eller slå på det är lika säkerhetsvidrigt som det är oempatiskt och korkat. Flera gånger när folk gör så för att stoppa tåget (särskilt armarna framför tåget-grejen) måste man ju stanna snabbt. Det innebär ett stort rörelseryck för de stackars medtrafikanter som redan sitter i tåget, dessutom går tåget ofta i nödbroms av diverse anledningar vilket skapar förseningar. Detta påfund har börjat användas mer och mer den senaste tiden och det är outsägligt obehagligt.

Det blev växelfel ute på banan idag, växeln vid plattform fyra i Högdalen ville inte låsa sig, varför tågen fick gå via mellanspåret. Två avgångar fick ställas in. Tur 38 fick byta körände vid pfd 4 och gå på motan upp till Enskede gård för att sedan ta trafikanter och gå i rätt tid norrut. Tur 40 fick gå på motan från Svedmyra till Högdalen och gå via mellanspåret. Södra radiobilens trafikbefäl kom sedan till platsen tillsammans med reparatörer, vilka återställde en hop pryttlar i ställverket och fick igång växeln igen. Efter att TLC hade provlagt växeln fram och tillbaka var alla nöjda och den kunde låsas i rätt läge för vidare färd söderut. Tur 41 suckade över att det minsann inte blev något äventyr för dagen. (Kör man dag ut och dag in är det bara kul om det händer lite saker ibland.) Felet varade väl en tjugo-tjugofem minuter och gav inget djupare avtryck i övriga trafiken.

Kvarglömda affekter är en ständigt lika rolig sak vi förare brukar hitta vid byte av körände. Veoliahoran har under sin tutf-karriär bland annat hittat knark, tv-spel, barnvagnar, barn, kameror, mobiler och en gammelmormor. Idag gjorde tur 40 dagens fynd när det i Hässelby strand hittades en rollator i tåget. Då kan man lugnt säga att mjölk ger starka ben; våra gamlingar är vid så god vigör att de spänstigt skuttar ut och glömmer kvar sina gånghjälpmedel. Eller mjölk och mjölk… de är säkert gamla plankare. Det gör under för just spänsten har man hört. ;-P

Apropå viga och stressade trafikanter måste ju kvinnan som inte orkade vänta på tågvändningen nämnas; P anropade TLC från bryggan nere i Alvik och meddelade att han fått en dörr i tåget nödöppnad samt att trafikanten hastade över depåområdet i riktning mot Stora Mossen. Det där med att ha tålamod och kliva av på rätt ställe utan att behöva oroa sig för strömskenor, tåg och spårvagnar tycktes tydligen ha gått helt förbi henne. Man får iallafall vara glad över att hon klarade sig oskadd. Men att trafikanter använder spårområdena som genväg är inte någonting nytt: för två-tre veckor sedan hade en man dykt upp från nödutgången nere i Farsta strand, för att knata i makadamen bredvid spåret, fram till plattformsgrinden och vidare upp på stationen…

Tur 5 hade en permanent uppdykande felkod 1031 och var tvungen att be om tillstånd att trycka P varje gång det var dags att lämna Farsta strand. Felrapporten skrevs nio på morgonen, tio timmar senare blev det äntligen tågbyte. Extraturen 78 turade om till 5 och parkerade plattform fyra i väntan på femman, som i sin tur på väg upp till Guppet tumhjulsrullade sig till 78 och satte Högdalen som slutdestination. Och så var vi av med det tåget från banan.

J avhyste en snubbe med kamphund från sitt tåg, efter att husse bussat hunden på en annan trafikant. Man undrar ju om det var samma kille som åkte med Veoliahorans tåg tidigare på dagen. Beskrivningen matchade iallafall, alla ni som bor i en förort kan typen -tanig kille, bautajacka, sned keps och kampvovve de knappt har styr på. Det är läskigt när personer använder hundar som något slags gangstaaccessoar. Några av dessa hundägare har koll på jyckarna, men i sex fall av tio är så inte fallet. Då blir det ursinnigt skällande, fräs och folk som vrålar av rädsla alternativt smärta bakom ryggen på en.

Andra avhysningar värda att nämna för dagen var den utslagna kvinnan på tur 27 som fick bärgas av ordningsvakter samt tur 34 som rapporterade att han blev stående ett tag vid Thorildsplan eftersom han skulle ‘avhysa några ungjävlar som leker med dörrarna’. Grabbarna fick inte åka med utan hamnade helt sonika på plattformen medan 34 körde vidare söderut. Nästa tur ärvde dem, men då hade de hunnit lugna ner sig betydligt. Ungar som ställde till ofog var det annars gott om ikväll, Sandsborg och Bagis var bara några av det flertal stationer som hade spårbeträde. Spårbeträde ställer givetvis till det för trötta resenärer som vill hem eftersom tågen som åker förbi måste avsyna spåret mellan stationerna i sth 20. Några sjuttonturer rapporterade in invändigt klotter, vilket får tas som ett hösttecken. Det börjar bli för kallt för att måla tågen på utsidan nu. Men man ska aldrig säga aldrig. Snart är det novemberlov…

Annonser

2 responses to “Mjölk ger starka ben

  1. Haha, ja, nödöppnade dörrar i Bromma är ju så kalas. Jag hade med mig en kille en gång som när jag stod mitt över växeln ner till bryggan nödpöppnade en dörr. Jag knatade neråt och då ser jag att han står mitt i makadamen och verkar försöka bestämma sig för vilket håll han ska gå åt.

    Lyckas övertala honom att klättra upp i tåget igen, via en mellanhytt. Det gör han till slut, och har noll förståelse för att hans tilltag inte är så lämpligt. Vad jag samtidigt upptäcker är att han har en kasse med sprejflaskor med sig. När vi kommer upp till Alvik igen så står det 3 vakter och väntar… 😛

  2. Klockrent! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s