Pyspunka

Lördagen skulle visa sig vara betydligt lugnare än fredagen. Kanske har folk redan supit upp pengarna? Eller så är det helt enkelt så att alla de som Veoliahoran körde in till stan med sitt sista tåg kommer att leva rövare inatt med de stackars kollegorna? Nja. Allvarligt talat har de flesta blivit mer avslappnade nu när tågen går hela dygnet på helgerna. Det är klart att det är skönt att veta att det går att ta sig hem och att det är okej om man stannar den där timman extra ute för att umgås med polarna. Det har lett till snäppet färre dörrhållningar på stationerna, iallafall. Skadegörelse, pinkande överallt och nödöppnade dörrar kvarlever dock som alltid, tillsammans med ett och annat draget nödbromshandtag. Skulle det också försvinna vete fan om man skulle känna igen sig på jobbet…

Dagens gulligaste tjuvlyssning kom redan medan Veoliahoran väntade på sitt tåg in till Guppet och måste återges här nedan. Det är så härligt illustrativt på hur skrytnivån höjs eller sänks beroende på medvetandenivå.
Fyllo till fyllo: ‘Vet du vem som satte ihop det allra första bordet till McDonald’s i Sverige? Va, va? Det gjorde jag, serru! Fan, man e ju kung.’

På arbetet inleddes eftermiddagen med total tystnad på radion. Inget vatten att rulla igång bloggkvarnen med, således. Sedan kom tur 2 som en räddande ängel! K rapporterade in nödöppnad dörr och upprepade felkoden. TLC var lugna och meddelade att det rörde sig om den berömda falska dörrfelkoden, det var bara att kvittera bort felet på IDU och köra. Men halvvägs in till Gullmarsplan bestämde sig tåget att det inte ville vara med längre och rapade upp A-fel 23. Luftläcka. K fick order att utrymma tåget och invänta trafikbefäl. Citybilen började stolpa iväg till Liljeholmen för att hämta montören, samtidigt som även södra bilen svarade och styrde mot Guppet där tvåan hade pyspunka. Med ett saftigt vagnfelsstopp norrut på plattform ett var det upplagt för jättepropp bakom tvåan, eftersom det betydde att två linjers trafik effektivt ströps.

Med just effektivitet som ledord började TLC stoppa de norrgående tågen prydligt bakom tvåan, samtidigt stoppade man nitton vid Guppet, nitton i Skanstull samt bakomliggande tåg. Tur 21 och 3 skulle slussas ut på motspår från Skärmarbrink till plattform tre för att sedan gå vidare genom växlarna framför bryggan och ut på norrspår. Medan citybilen snurrade runt utåt Liljeholmen hade södra bilen kommit fram och TB konstaterade att man skulle få sära på vagnarna där läckan fanns. Tågen som stått stilla söderut kunde nu börja röra sig, medan norrgående tågen fick avvaktamedan man körde undan trasan (eller blir det trasorna när man delat tåget?) på bryggan. TLC kunde nu andas ut och släppa på trafiken norrut igen. Ekipagen på bryggan fick gå i transport in i Högdalsdepån, där K hämtade ut nya vagnar och begav sig i transport till Guppet för att där kunna avgå i rätt tid norrut på sitt nästa varv. Allt som allt tog stoppet en kvart – tjugo minuter.

I jämförelse med den apparaten framstod resten av dagen som rena rama dansen på rosor. Det var bara småproblem som ropades in eller meddelades från TLC. Någon timma efter stoppet försökte två tjejer plocka med sig en fåtölj på en sjutton, medan en kille tyckte att det var hur normalt som helst att kånka ombord ett klaffbord på en annan tur. Kort efter det kom första ‘underlig figur nära plattformskanten’-varningen för dagen vilket innebar ett par tågs suicide watch tills personen ifråga klivit på en tur utan att vingla ner på spåret. 41:an fick veta vid Slussen att han skulle ha en avtuppad man i sin V2 och att det skulle röra sig om en överdos, varför vakter tillkallades att kolla om så var fallet. Eftersom ambulans inte tillkallades rörde det sig säkerligen helt enkelt om en praktfylla som sov ruset av sig. Veoliahoran hade tre sådana sussandes i ett och samma tåg runt sjutiden. Man låter dem sova ett varv, har de inte gått av när man kommer den där andra gången till ändstationen är det dags att be om vakter. Men de tre i tåget visade sig vara av den sorten som vaknar till, upptäcker att ‘jävlar, var är jag? bäst att gå av’ och antingen byter tåg eller inväntar stationen de egentligen skulle till. Skulle man däremot köra nitton och ha Bajsmannen (aka ‘den berömda illaluktande mannen’) i tåget kliver han aldrig av, utan fortsätter åka fram och tillbaka tills vakter kommer… om de nu mot förmodan gör det. Vakterna vill helst inte ta i honom med tång eller köra honom någonstans med bilen då det skulle kräva sanering efteråt. Dessutom kan de inte göra något åt att hans närvaro stör de andra passagerarna, eftersom han inte stör ordningen. Enda gången de kommer är när förarna säger att de har en sovande fylla istället. Jag har inte sett till honom sedan i våras, de har nog plockat in honom på psyk igen. Nåväl. Vi har ju åtminstone ett original intakt med Jesustanten, iallafall. 🙂

Framåt kvällen fortsatte det att vara lugnt, med skillnaden att horder människor började vallfärda in till stan. Veoliahoran kunde riktigt känna i stolen hur tåget blev lättare när ett hundratal klev av för att göra krogarna osäkra vid Medborgarplatsen. Folk myllrade som svartmyror på plattformen medan de köade till rulltrappan. Mitt i helglunken ropade tur 3 ut över radion att en trafikant hört och sett en ruta bli krossad infart Gubbängen. Föraren blev ombedd att besiktiga tåget i Farsta Strand och jodå, det var en ruta som var helt krackelerad. Eftersom det bara var ytterfönstret som blivit sönderkastat kunde vagnen fortsätta i trafik, men det blev ett självklart tågbyte varvet efter, med tur 4 som ändå skulle ner i hallen. Saker händer i klump i tuben, en nitton varnade för spårbeträde Brommaplan samtidigt som en annan tur sorgset meddelade att hon nog körde över en katt i Blackeberg. Spårbeträdarna var förmodligen bara rekande klottrare och katten tycktes antingen ha klarat sig eller ha nio liv eftersom efterföljande tåg inte såg till den. En sjutton fick fel signalbild in till bryggan Gullmarsplan, ett evenemangståg parkerade på Pollak. Sedan blev det tyst på radion.

Veoliahoran reste hem i mellanhytt med radion på, snurrandes mellan alla tre banornas radiokanaler, men det var lugnt. Som förare blir man då fundersam, man vet att lugnet och tystnaden kan bedra. Eller kanske var det inte bara tur två som åkte på pyspunka idag, utan även Stockholm?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s