Frostbiten

Arbetet inleddes med eftersviterna av ett sjukdomsfall som hade lett till ett maffigt stopp under tidiga eftermiddagen. Som alltid innebar detta att ett antal personer satt på fel tåg eller fick sitta alldeles för länge på sina turer. Cirka tre timmar efter sjukdomsfallet började förarna hamna rätt igen efter TLCs avlösningspussel samt omturande. Sedan ropade en nittontur in att han nästan fått koppelåkare vid Globen, men att killen tvekat och backat undan från tåget. Däremot kunde han kanske få för sig att försöka åka med nästa tåg på kopplet. Tur 76 fick i uppdrag att kolla om grabben var kvar och återkomma med rapport. Ingen försökte sig på en ny koppelåkning, tack och lov är ‘dagens ungdom’ alldeles för lat för att orka anstränga sig mer än en gång. 😉

Föraren på tur 43 ropade upp efter att han tagit tåget i Alvik och meddelade att han hade en hel hög fascinerande felkoder. Bland annat var en hel vagns nödtalenheter ur funktion, sedan hade han 866 och ett par 500-koder på det. Rena smörgåsbordet, med andra ord… lösningen blev den allsmäktiga omaktiveringen i Hagsätra. Det fungerade som smort. En omaktivering som inte fungerade som smort var den på tur 12, som fått 1031 och inte kunnat köra ordentligt. Efter att ha fått igång tåget poppade den förbannade felkoden upp igen. Det var bara för TLC att beordra utrymning samt byte av körände: han stod iallafall lämpligt till, i Råcksta, vilket innebar att det bara var att rulla ner direkt i Vällingbydepån.

Någon som försökte åka med ett tåg var den fulla damen på stn Hökarängen som blev upprörd när hon inte hann på en artontur och sedan ännu mer frustrerad när hon inte hann på tur 5. Hon snackade med sina lika berusade kamrater och hann liksom aldrig uppmärksamma när det kom ett tåg. Alla artonturer varnades på ren rutin -vem vet, hon kanske till sist skulle lyckas vingla ned på spåret eller samla sina fyllekompisar till massiv dörrhållningsattack? Tack och lov hände nu inte någonting liknande. Istället ropade tur 4 om att han inte fick upp en av dörrarna i V2 hur mycket det än trycktes på knapparna. Ingen felkod gick att se i tågstatus heller. För att undvika överflödigt meck beslöt man att dörren skulle stängas av och turen rullade sedan runt hela kvällen med ett rödlappat dörrpar.

Tur 26 ropade att hon nog kört på en katt mellan Kärrtorp och Björkhagen. Föraren på tur 27 fick det digra uppdraget att se om så var fallet och huruvida katten låg kvar på spårområdet. 27:an meddelade att visst gjorde den det, den levde fortfarande men var skadad och låg en bit från signalen. Tur 29 förtydligade senare med att den låg vid avståndsmärke 5+2. Någon timma senare stannades tur 21 i Kärrtorp medan personal plockade bort katten. Mässens djungeltrummor sade att katten faktiskt hade överlevt; den hade tydligen fått sig en rejäl smäll i skallen men haft åtta liv kvar.

Nästa tur till rakning var 33, som hade fått flera trafikantklagomål beträffande en mystisk lukt, eller snarare stank, i V2. Föraren meddelade att han gick bak för att inspektera detta fenomen. När han kom tillbaka och tåget började rulla rapporterades det att lukten var stark både i V2 och V3, samt att det nästan luktade som smörsyra. (Alla som någon gång av misstag inhalerat smörsyra glömmer det aldrig.) Föraren menade att orsaken kan ha varit det gäng ungdomar som medan tåget stod still på stationen hade sprungit in och ut genom dörrarna som små vildar.

TLC hojtade sedan åt tur 40 att köra förbi Hässelby gård på polisens order. Vidare information fick vi inte, men det blev inte långvarigt eftersom förbikörningsordern hävdes redan innan 41:an hunnit fram dit.

Under stora delar av eftermiddagen och kvällen hade det i samlad tropp knatat runt fem varselklädda herrar nere vid gropen Odenplan. När det började bli dags för sjutton att vända där fick vi veta varför; strömskenan hade kalvat och under resten av trafikdygnet skulle det bli till att vända Hötorget, gå ut på bryggan och ner i botten på densamma för att invänta rätt lucka efter nitton. Sedan skulle sjutton rulla fram till plattform 2 vid Rådmansgatan, byta körände och köra söderut. Omständigt som bara den -fråga bara tur 25, som fick göra detta först. När tur 26 i sin tur skulle rulla norrut meddelade TLC att banarbetarna ville använda hans tåg som ett slags provtåg, han skulle därmed skylta Odenplan och sedan försiktigt rulla ner i gropen och ge akt på banpersonalens signaler. Det gick bra både ner och upp, bara fyrtio minuter efter utlyst kaosläge var problemet löst och bryggan kunde åter öppnas. Tur 27 fick trots detta fint finna sig i att tömma Hötorget och göra om 25:ans procedur med att invänta rätt lucka och gå i transport till Rådmansgatan…

Framåt tio-elva började det halka till när man körde mellan stationerna utomhus. Vintern är i antågande, go’vänner; skyddsbrädorna liksom slipersen var glittriga av frost. Snart kommer snön. 🙂

Annonser

One response to “Frostbiten

  1. Snö, snö, snö!! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s