Duggregn, duggregn, duggregn. Hela eftermiddagen och kvällen gick i skitvädrets tecken, att tur 33 tidigt gled förbi Alvik kändes som ett omen. Men det skulle faktiskt inte bli så farligt; trots halkfläckar här och där var det inga större problem när man skulle bromsa. Därför var läget således grönt hela kvällen. Även inomhus, trots att läckan T-Cen söderut fortfarande inte blivit tätad. Men man jobbar på det, rapporterade TLC.
Vår serie depåtrubbel fortsatte idag med att tur 71 i Vällingbydepån ropade upp till TLC för att meddela att det i ledarhytten i V3 satt en stor lapp där det stod att vagnen inte fick gå som ledarvagn. VM i Högdalen hade skrivit att det var på grund av ATP-fel. Vagnmästaren i Vällingby, med personal, hastade ut till spåret där 71 stod och började jobba på att rangera om tågsetet. Snart var det all systems go för turen, som kunde rulla ut i trafik. Nu skulle man kunna vara glirig och mena att depåpersonalen fan får kolla sådant innan de dumpar vagnarna på spåret, men å andra sidan är det väl en tio-fjorton vagnar numera som har en lapp av något slag på fönsterbrädan. Det är frontrutsrepor, ATP-fel, permanent VV-kortis och fan och hans moster. Det är säkert inte lätt att hålla på och möblera om alla dessa vagnar i rätt ordning. Förr eller senare kommer vi väl även till punkten då det kommer bli skralt med bra burkar att sätta som ledarvagnar. Men det borde ta åtminstone en sisådär fyra-fem år?
Snöblåsaren stod även den i VY och väntade på att få åka hem till Hammarbydepån. Det fick den minsann, TLC släppte ut den framför en arton som fick ligga och krypköra mellan varven eftersom den lilla röda vagnen såklart var infogad i ett set CX-vagnar, som lugnt tuffade genom stan framför. Bakom radades tågen upp på kö samt serverades tågkänning på varenda station eftersom de låg tätt inpå varandra. Ytterligare förseningar var att vänta. Tur 36 blev på grund av halka plus försiktighetskörning åtta minuter sen upp till Guppet och TLC vände därmed turen på mellanspåret i Högdalen för att gå i rätt tid norrut. Alla tåg gick återigen enligt tidtabellen.
Tji fick TLC, strax ropade tur 21 från Skarpnäck med felkod 56. Föraren kunde inte få klarsignal, varför han ombads kvittera och se om det gick. Men kvitteringen var lönlös, tåget stod envist kvar med kontrasignal och rörde sig inte. Nu efterfrågades fler felkoder. Uppdateringen i tågstatus visade upp en hel radda mer eller mindra fascinerande felkoder, men den mest intressanta för TL var 1033. Det blev till att göra en hel omaktivering och efter den hade alla felkoder utom 401 (fälld dvärgbrytare) försvunnit och klarsignal hade erhållits. Tur 23 hade fått stå kvar i Bagarmossen under tiden, med det i bakhuvudet hojtade TL ‘nej, kör, bara kör’ när 21:an undrade om han skulle lasta på folk. Det bidde vändning gropen Odenplan och rätt tid söderut sedan, enligt Veoliahorans källa.
74:an ropade in dagens första fylledrällande när en man på stn Fridhemsplan satt fem-tio centimeter från tåget. Det var alldeles för nära tågsidan för att föraren skulle känns sig bekväm, varför han gick bak och tittade till mannen. Det visade sig såklart att killen var drängfull. Han hade missbedömt avstånden när han skulle av och hade då fastnat med foten mellan tåg/plattform och ramlat framlänges. Sedan hade han förblivit sittandes medan han försökt klura ut vad som hänt. Ingen skada skedd, med andra ord. Turen kunde lugnt rulla vidare och tågen som stått still bakom följde efter.
Mitt i rusningen gjorde TLC ett utrop om allmänt meddelande från bana 2. Röda linjen skulle ha gott om lediga jobb under helgen och ända fram till tisdagen för de som ville kompetensköra. Med tanke på att mängder block 8-utbildade har flytt till andra jobb eller har gått ner på deltid och därmed inte hört meddelandet, kan det nog fortfarande bli krisigt på tvåan iallafall.
Tur 3 fick, precis som många andra artonturer på sistone, indikation på nödöppnad dörr i V3 när tåget stod på mellanspåret i Vällingby. Vagnsbilden på IDUn visade ingenting, felkoderna fanns enbart i tågstatus. Föraren gick bak och kollade dörren, som inte alls var nödöppnad. Tur 4 stannades i Råcksta medan 3:an försökte sig på att göra en ny dörrmanöver för att se om det löste problemet. TLC undrade om det fungerade, men det gjorde det inte. Alla dörrar utom det felindikerande dörrparet var öppna. Stäng och se om klarsignalen kommer tillbaka, tyckte TLC. Föraren meddelade att det fick han inte, istället tänkte han prova att nödöppna dörren och sedan återställa. Ibland brukar det fungera. Medan han promenerade iväg med L-nyckeln vände TLC 4:an i Råcksta genom att meddela den föraren att han skulle byta körände och bli ny 3:a. När föraren på 3:an i samma veva kom tillbaka och hade fått klarsignal, sade man i förbifarten att han skulle bli ny tur 4 och gå i den turens tid istället. Nästa nittontur stannades i Blackeberg, tur 5 stannades vid Islandstorget och nästa södergående tur fick snällt vänta på andra sidan plattformen i Råcksta medan den nya trean vändes. Det var ett alldeles eget litet minitumult, plötsligt ylade TL ‘tur 4! Gamla turen 3! du skulle invänta fyrans tid!’ Gamla trean var på väg mot Råcksta och fick stå där inväntandes fyrans ordinarie tid. Samtidigt fick han veta att turen återigen var turen tre och att nya turen tre återigen hade blivit turen fyra. De skulle bara åka på varandras tider. Detta eftersom fyran hade avlösning Gullmarsplan så att rätt förare kunde hamna på rätt tåg. Veoliahoran misstänker att bryggan i Hökarängen fick se en del action idag.
På kvällen meddelade TLC att vi vid frågor om röda linjen (linje 13) skulle hänvisa till ersättningsbussar mellan Sätra och Axelsberg. Det hade nämligen skett en olycka i Mälarhöjden. Det första som hände när Veoliahoran stannade vid T-Centralen var förstås att en nyfiken karl med stor entusiasm frågade om någon hade hoppat framför tåget. Efter att ha jobbat ett tag i tuben vet man att folk frågar det jämt så fort det blir stopp någonstans. Men även om man blir van är det lika sjukt osmakligt att se tokleende personer komma fram och fråga om det är PUT. Folk är fan för morbida.
Men låt oss nu lämna dessa personer och avsluta kvällen på bana 1. Liksom i fallet med 74:an fick snart 31:an sin egen snubbelpelle. En man hade trillat och gjort sig illa i tåget. Han hade kommit springande med sin väska och fått in den mellan dörrarna på tåget. När föraren öppnade dörrarna på nytt hade mannen, som var mycket berusad, fallit raklång och slagit sig. Man kunde riktigt höra hur TL skakade på huvudet och stönade. Fredag igen…
EMTEÄRRHORA 
Nån som vet vad som hände på bana 2 vid halv tvåtiden. Förbikörning stadion och tekniska på polisens order. Mer säger ju inte SLs hemsida. Själv hade jag en jäkla tur att vara på, förmodligen, det sista tåget som stannade vid stationerna.
Bes, troligtvis var det ett rån eller likande som fick polisen att beordra förbikörning.
Angående att personer komemr fram och frågar om det är PUT vid förseningar för jag erkänna att även en annan har det som första tanke vid förseningar när en ”olycka” har hänt. Jag brukar dock inte fråga föraren om det är en PUT eller ej,.
Jag fick ta emot ganska hårda verbala slag för några år sedan då jag berättade om en PUT som hänt vid FHP på bana 3. Jag fick stå kvar i Kungsan ett bra tag och fick många frågor om vad som hade hänt. Jag svarade först att det hade hänt en olycka vid Fridhemsplan. Många frågade då om någon hade blivit påkörd, och jag svarade jakande utan att ge fler detaljer (trots att jag visste lite om vad som hänt).
Jag berättade om detta i Spårvägssällskapets Forum och blev utskälld för att jag ”utsatt” de stackars trafikanterna för denna information utan att veta huruvida de var psykologiskt kapabla att ta emot den! Men det var ju inte så att jag lämnade informationen utan att bli just tillfrågad om det handlade om en påkörning, och även då berättade jag inget utan bara bekräftade.
Jag kör efter denna devis: Vill du inte veta svaret, ställ då inte frågan. Verkar som om inte alla håller med om det.
TimK, jag håller med, jag brukar göra likadant. Jag har ingen sekretess att hålla och ser ingen orsak att försöka vara hemlig. När man ropar ut störningsinformationen använder man SL-språket, men när någon vill veta personligen så får dom svar. Visst, om någon bara frågar var som har hänt så säger jag ”olyckshändelse”, men är det inte nöjda med svaret så säger jag som det är. En del vill därefter dessutom veta ”jaha, men hur lång tid tar det då?”, då svarar jag helt enkelt att det tar så lång tid som räddningstjänsten behöver för sin insats.
Bea: Rån mot Handelsbanken (även Roslagsbanans trafik Stockholm Ö-Mörby stoppades ett tag). http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=860157
TimK: Jag håller helt med. De som verkligen vill veta får säkert reda på det förr eller senare ändå. Bättre att svara som det är direkt, så slipper de åtminstone grubbla kring vad som menas med ”olycka”. Räcker ju med att bara bekräfta som du gjorde.
Förövrigt stod det om olyckan på SvD.se. Verkade vara en nasty historia, tunnel-PUT är inget vidare.
Eek: Ja, det var ungefär den linje jag körde med. På första frågan svarade jag ”det har varit en olycka vid Fridhemsplan, därför står vi still här”, och på andra frågan (om det var PUT) svarade jag bara ”ja” eller ”ja, det stämmer”. Det fick räcka.
På frågan om hur lång tid det skulle ta svarade jag enkelt att jag inte hade en aning och att det inte gick att få reda på det, det kunde inte förutses.
Egentligen hade min kollega på andra sidan (på spår 1, ”Hjulstasidan”; jag stod på spår 2) berättat att det brukade ta ungefär 40 minuter. I det här fallet varade stoppet i 80 minuter; jag skulle ha avgått från KTG 14.09 och kunde äntligen köra iväg 15.29.
Detta var lyckligtvis det enda PUT som hände när jag var i tjänst i tuben.
Angående att informera om PUT:er; just när det gäller självmord är det inte ovanligt att folk låter sig inspireras av andra (det gäller ju inte alla trafikanter, men dem som går i sådana tankar) och av den anledningen vill man helst ”undanhålla” den informationen. Det är även därför polisen inte tar upp självmord i ”hänt senaste dygnet”-notiserna– det smittar.
kreti, det är ju en sak vad man säger så att säga officiellt. Men vi kan ju inte ta någon indivudellt ansvar om någon verkligen vill veta.
Vid såna långa stopp brukar jag sitta med öppen hyttdörr, informera SL-aktigt via högtalarna och sen bara sitta och papegoja ”ja, nej, ja, ja, nej, nej, snart, ja, nej, en stund, ja, nej, fråga i spärren, ja, nej, bussen, ja, nej” till alla som vandrar fram som nyfikna spån med 1000 frågor.
Brukar göra som TimK och eek. Kommer någon fram och frågar specifikt om det rör sig om PUT blir det ett bekräftande svar. De har trots allt ställt frågan med ett scenario i bakhuvudet redan. Man börjar ju liksom inte mässa i micken ‘det var en mörk och stormig natt och Åke hoppade framför tåget’…
Precis som Alaniska säger är det så att folk söker informationen ändå. I statistikverktyget på bloggen ser jag varje dag vad folk har googlat på för att hitta hit och det är en fem-sex sökningar på olyckor, framförhopp, etc.
Övrig info: I micken informeras det alltid SL-mässigt, som sagt. Resten är precis som eek säger bara ett repetitivt besvarande av ja- och nejslaget samt ett ständigt upprapande av ersättningsbussar.
Folk söker även på olyckor och kommer in på min blogg.
Nej, om någon kommer fram och frågar handlar det väl oftast inte om någonting annat än att den själv, av någon anledning, anser sig betjänt av informationen. Som trafikant vet man ju vid det här laget t. ex. att det normalt går något snabbare att fixa en trasig dörr än att (förhoppningsvis) genomföra en större räddningsinsats.
Sedan handlar både frågorna och det morbida intresset mycket om att hantera rädslan inför sådana saker, precis som tunnelbaneförarnas ”äh, jag klippte för många”-skämt inför längre ledigheter.
Men tycker nog att det kan vara värt att tänka på att de potentiella framförhopparna inte får informationen från vare sig polisen eller sl, men att bloggarna numera i viss utsträckning bistår dem med den.
kreti, jo, det har du ju absolut rätt i. Jag tycker inte heller att det finns någon särskilt funktion i att berätta så mycket om det på bloggar, annat än att kanske i förbifarten nämna att det har hänt, och oftast vet vi inte ens vi heller några detaljer.
Ärligt talat så är ju ofta vi förare inte heller ändå särskilt intresserade av det, alla vet ju vad som händer och några detaljer är överflödiga. Dessutom så har vi ju drabbade kollegor att respektera också.
Så, kontentan är väl att det oftast (undantag finns ju såklart) räcker med att nämna att det har hänt, och sen fokusera storyn på det som vi tycker är intressant, nämnligen efterföljande kaos och korkade trafikanter, och lägga snaskiga detaljer därhän.
Word.