Tunneltankar – the review

Bild skamlöst stulen från filmens hemsida.

Bild skamlöst stulen från filmen Tunneltankars hemsida.

De två recensenterna Veoliahoran och Veoliasubban bänkade sig under denna eftermiddag med popcorn i knät (och mängder Jolt-cola i systemet) för att titta på filmen Tunneltankar som igår kväll sändes på Svt 1. Vi hoppas att ni inte missade det, trots allt låg programmet som TV-tips på Urspårning samma dag. I mässen har anslaget om filmen suttit uppe på anslagstavlan samt legat uppkopierat i ett exemplar per bord. Två lagom pretto konstnärer vid namn Bigert & Bergström har för Svt Dokumentärs räkning gjort en 30 minuter lång film om några tunneltågförares tankar och drömmar. Bilden domineras av fronten på ett CX-tåg, med fokus på föraren och hyttfönstret. På varje ny station kliver föraren ut och ersätts av en ny som berättar någonting eller funderar. Se filmen själva på Skanstull södra eller på Svt Play. Läs även Beas blogginlägg om spontana förarreaktioner. Nu över till våra intryck! (Vi har försökt vara lika lagom pretto som kreatörerna.)

I och med att berättelserna flödar, strömmar även bilder, mönsterscheman och ljus förbi i landskapen/tunneln utanför hytten. Det är stilistiskt rent, snyggt och ger en smart underbyggd förstärkt känsla kring vad förarna säger. Känslan i allmänhet är för övrigt både enslig, finstämd och surrealistisk på en och samma gång, som om man har velat förmedla en annan värld än den vanliga folk rör sig i. En kontrast etableras: -en känsla av ensamheten i underjorden och hytten kontra personerna som befinner sig i den, vilka privat vistas i samhället utanför tunnelsystemet och som när de träder in i den andra världen ögonblicksmässigt fyller tunnlarna med sina egna intryck, värderingar samt personligheter. Det som kollegorna pratar om är enkla vardagsgöromål, fritidsintressen, vad man fördriver tiden med i hytten, litet grann om arbetets innebörd, trafikantanekdoter, med mera.

Det intressanta för trafikanter som ser den här filmen är att förarna blir någonting mindre anonymt. Det är inte satans lakejer som bara hatar dem och därför slänger igen dörrarna framför näsan på dem. För oss som förare är det självklart jättekul att se våra kollegor på TV, samt att se yrket skildras som något annat än den kollektiva bistra stereotyp många man talar med annars brukar måla upp. Men samtidigt som filmen är stilistiskt snygg och tanken bakom den är både god samt intressant, saknas en röd tråd. Handling behöver inte vara linjär för att vara intressant, däremot behöver den leda till någonting som lyfter fram en starkare poäng utöver det som visas. Jovisst, det är intressant -dock spretigt redigerat. Filmen levde inte upp till våra förväntningar, förmodligen för att vi hade väntat oss någonting helt annat. Men den är trevlig och växer definitivt efter ett par genomtittningar. Veoliasubban var stenhård och ville ge en etta i betyg, Veoliahoran ville ge tre komma fem; vi har därmed kompromissat och ger Tunneltankar två och en halv C20 i spänd väntan på Stockholms tunnelbana – dokusåpan. Vad tyckte ni om filmen?

c20betyg

Annonser

4 responses to “Tunneltankar – the review

  1. Jag tyckte…, vad tyckte jag??? Jag tyckte den var för kort. Fler förare och fler stationer. Tåget ska väl åka tillbaka också??

  2. Jag satt mest och irriterade mig på att ”tåget” åkte baklänges.

  3. /j: Ja, det var lite irriterande.

  4. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker… jag håller med om att den saknade någon slags handling. Hade nog kunnat hjälpas om förarna fått prata lite längre. Nu kändes det mest ”nähä”. Tror grejen gjort sig bättre i bok med fler förare, som den är nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s