I stadens spår – the review

i_stadens_spar2

Litteratur

Författare: Johan Fredin-Knutzén
Titel: ”I stadens spår -Fotografier från Stockholms tunnelbana”
Förlag: Trafik-nostalgiska förlaget

Boken är hopsatt av en då deltidsarbetande tunneltågförare och fotograf, som ofta fick frågan alla vi förare får av bekanta: ‘hur ser det ut där nere?’, ‘hur är det att vara förare och sitta längst fram?’, etc. Johan Fredin-Knutzén bestämde sig för att visa detta genom fotografier eftersom det var svårt att exakt beskriva hur tunnlarna såg ut samt hur det var att vistas i dem.

I stadens spår är verkligen en ögonfröjd, men det blir lätt ett litet väl romantiskt skimmer som sänker sig över de många gånger ödsligt vackra bilderna. Eftersom merparten bilder är tagna nere i tunnelsystemet eller mellan stationerna förmedlas en bra mycket lugnare och harmonisk arbetsmiljö jämfört med den vi ofta befinner oss i. Avsaknaden på människor gör att tunnlar, broar och andra strukturer framstår som tysta drömlika betongmonument fastfrusna i tiden. Det är ett nästan poetiskt drömlandskap som målas upp, men boken har å andra sidan aldrig utgivit sig för att vara dokumentär. En del skulle kalla den tågentusiastporr, andra kan säkert se den som en karta/manual för graffitimålare och klottrare medan några bara ser boken för det den är; en riktigt glassig fotobok i elegant liggande a4-format med tunnelbanan som motiv. Precis som i alla fall de där man hanterar mörk samt svart bakgrund blir det lätt fingerfettsfläckar på sidorna, varför vi uppmanar alla läsare av boken att bläddra försiktigt.

Det märks att föraren i huvudsak har kört på bana 2 eftersom den är flitigt representerad i materialet. Inom bokens 96-sidiga spann hittar vi 49 st fotografier från röda linjen, bana 1 kommer på en god andraplats med 35 bilder medan bana 3 dragit nitlotten och bara har tio bilder med, trots att infarten till Rissnedepån pryder framsidan. Tre bilder innehåller spår som delas av både tub1 och 2, även nerfarten till trean från bana 1 vid Fridhemsplan finns med. Självklart håller man alltid sin egen hemmalinje för att vara bäst, men ett bredare bildutbud hade varit trevligt. Det finns så många intressanta prång som har missats, exempelvis tunnelliggargrottorna och arbetesavdelningarna som ibland kan ligga mitt i tunnelväggen när man åker förbi. Det är dock kul att se bilder på tunnlar som påbörjats för framtida projekt. Tanken är i Karolinskagrenens fall att den sträckan ska vara invigningsklar år 2012. Hur nu i hela friden det ska gå till…

Flera tunnelmyter lämnas som sagt obesvarade. Ryktena om den igenmurade tunneln från kungliga slottet (som ska gå tvärsigenom tunneln mellan Gamla stan och T-Centralen) och om militärernas hemliga tunnlar med ingång från vårt system är flitiga, någon äventyrlig själ kan skriva en bok om tunnelbanans många myter och illustrera detta med bildexempel? Mer reportageböcker om tuben kanske? För den som är mer praktiskt intresserad av tubens historia finns Stockholm under att tillgå eller varför inte gå spårvägsnörd all the way och köpa I lokaltrafikens gryning?

Nåväl. I stadens spår är iallafall en snygg och mycket prisvärd fotobok, den kostar väl mellan 120-160kr på någon av dina favoritnätbokhandlar. Det är också verkligen en utmärkt presentbok för både tåg- och fotonördar eftersom tuben är ett motiv det är få förunnat att fotografera på samma ingående sätt. Den bör därför sitta som gjuten i den spårvägsintresserades bokhylla.

Betyget blir tre och en halv C20, det var nära en fyra men vi har skalat bort poäng pga banrepresentativiteten samt den aningen för idylliska tubskildringen.

c20betyg3

Annonser

8 responses to “I stadens spår – the review

  1. Det beror kanske på att tvåan har mest intresserad miljö? Ettan har inte lång sträcka under jord alls, men den lilla korta är intressant. Trean ser nästan lika ut var man än åker. Kan ha med det att göra? Hallå?

  2. Det kunde gott ha varit fler bilder med människor. Överfulla perronger vid rusning eller större stopp.

  3. Instämmer med Fd tutf, ettan är tråkigt, en å samma vagntyp som rullar överallt, alla stationer ser likadana ut nästan, tvåan är en mer berg och dalbana bana som har mer spännande miljöer och olika vagntyper.
    Jag tycker den borde fått 4 C20. 😉

  4. Fd tutf: Det finns några intressanta ställen på bana 3 som inte togs upp. Som uppvuxen på blå linjen måste man ju fan få klaga lite över detta! Att ettan inte fått lika många bilder som tvåan var vare sig förvånande eller upprörande. Jag var snarare överraskad över hur många depåbilder från Vällingby och Högdalen det var som kom med.

    Bea: Mm, det tycker vi med. Lite variation för att få en helhetsbild över yrkets natur och inte bara utomhussträckornas förträfflighet.

    Spike: Vänta bara tills tvåan får ärva alla gamla C20 när nya vagntypen kommer. Då är alla lika tråkiga. 😉 Nej, tre och en halv är helt rätt betyg för vår del. Vi drog av en vagn pga bristen på liv och rörelse samt en halv för representativiteten.

  5. VH: Den kommer ju idag,(den ombyggda C6orna ska ut i trafik), kan inte VH & Co gör en recension/utvärdering av vagnen i mån av tid?;)

  6. på flashback.info’s UE-forum finns ju en del intressant läsning, dock ska man väl hålla sig borta från fiendeterritorium

  7. Spike: Det var en riktigt bra idé! Recension av ståvagnarna… hm. Lite jobbigt bara att behöva vänta in dem varje gång.

    sp: Ibland är fiendeterritorium ett rätt intressant ställe att befinna sig på. Man lär sig hur UE-folk och graffare resonerar.

  8. VH: Det är sant men har inte VH kontakt med någon av de forna hatbloggarna som huserade på tvåan som kanske kan ge en del värdefull information?;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s