Det sjunde inseglet

Tur 25 ropade om några ungar i Skarpnäck som enligt trafikantuppgift hoppade ned på spåret bakom tåget, sprang mellan vagnarna och levde runt. Med andra ord varnades 26:an som var på infart och vakter beställdes innan någon hann blinka. Utöver detta strul var det småfelens dag. Flera invändiga gula lampor blev mörka, tur 78 fick problem med en dörr inne i hytten som gick upp hela tiden och vilken på TLCs inrådan tejpades tillfälligt tills montören kunde titta till vagnen. Tur 4 hörde ett ‘plånk’ vid Råcksta och föraren konstaterade på nästa varv att det var en glipa i dörren, luft kom in vid körning och när han kände på dörren var den lös i nederkanten. Det gick att köra med dörren, men den var väl inte riktigt hel.

Eftersom det var mycket vagnkrångel blev det såklart ett par tågbyten på banan. Tur 8 fick tågbyte på grund av felaktig frontruta, tur 74 hade gått i transport till Pollak och kunde därför smidigt bytas med 8:an när den kom norrut till Gullmarsplan. Tur 78 turade om till tur 4 och 4:an till 78 söderut varpå nya 78 sedan gick i transport in i Högdalen. Mitt i allt bytande rapporterade TLC att tur 25 skulle ta det mycket försiktigt in mot Alvik, det var spårbeträdare i farten. 25 tog det lugnt och såg personerna ifråga. TLC meddelade att det förmodligen var klottrare och föraren i sin tur meddelade åt vilket håll killarna sprang. Tur 76 hade blivit målad och skulle se över hur stor skada det var som var skedd. Efter att föraren rapporterat in både V2 och V3 som målade bestämde man att turen skulle gå till Hagsätra och sedan direkt ner i depån.

Någon gång under slutet av rusningen ljöd en tyfon högt. Trafikanter kom fram och undrade varför Veoliahoran hade tutat. Svaret blev att det inte var  Veoliahoran som hade tutat. Mystiken steg ett par stationer, tills tur 78 ropade att han hade tutat på en man som stod två centimeter från plattformskanten och vägrade flytta på sig. Vid T-Centralen -ett flertal stationer bort. Tyfonen är bra så mäktig. Man glömmer nästan bort det ibland eftersom den så sällan används. Apropå varningar kom det även denna eftermiddag larm om koppelåkare. Det verkar ha brett ut sig till att bli en epidemi.

För en gång skull kommer det finnas ett tåg extra i Vällingbydepån imorgon. TLC slängde ut en förfrågan på radion om vilka som kunde tänka sig att köra in i Vällingby istället för Högdalen. Hela två förare nappade. 21:an, som fick veta att just den turen inte gick att skicka till Vällingby och 37:an, som skulle in i Högdalen några minuter över ett på natten men som kunde köra tåget till Vällingby istället om skjuts hem gick att ordna. Sagt och gjort, TLC lovade glatt hemkörning av förare. Frågan är nu givetvis om detta med att få in mer tåg i VY kommer bli standard eller inte och om man i framtiden kommer tycka sig ha råd att använda depåpersonal till de transporterna.

Någon gång vid sju eller halv åtta fick tur 9 i Gamla stan problem med en dörr som inte ville stängas ordentligt. Föraren fick inte klarsignal och ropade upp om problemet. TLC sade åt honom att gå bak och försöka stänga dörren med en del beprövade knep. Inget resultat. Man började snabbt stoppa tågen bakom turen medan felsökningen pågick och när det konstaterades att dörrfelet inte tycktes gå att avhjälpa fick 9:ans förare order att rymma ut tåget. Sedan efterfrågades som vanligt felkoder. Vid det laget sträckte sig tågkön ner till Alvik. Först kom bara en kod om hindrad dörr på IDU:n, men sedan dök koder om nödöppnade dörrar upp. Föraren gick bak för att återställa, under tiden stannade man fler tåg, i Stora mossen och Abrahamsberg. TB hade kommit till platsen för att hjälpa till och efter en titt på den ursprungligen felande dörren stängdes denna av. Tur 9 kom således på rull, vilket innebar goda nyheter för alla södergående tåg som fick klartecken att köra.

Lyckan blev kortvarig, TLC undrade snart varför tur 32 stod still vid T-Centralen. Det småirriterade svaret blev att någon lustig idiot hade nödöppnat en dörr medan dörrparen varit öppna. Återigen fick trafiken bakom stoppas, det blev en diger lista för TL att rabbla medan föraren begav sig bakåt med L-nyckeln i näven. Strax därpå rullade tur 32 igen och alla södergående tåg fick körorder. Men då gick den felande dörren upp igen på tur 9, som nu hade nått Medis. En tredje gång stannades trafiken medan TB stängde dörren. Föraren fick dock inte klarsignal. TB fixade med dörren igen och sedan bar det av igen… tills turen nådde Skanstull, där föraren skulle byta plats med kollegan på sjuttonturen som parkerat på samma station (så att de hamnade rätt). Nu krånglade det igen; alla dörrar utom den felande hade blivit avstängda över IDU:n och turen blev på något vänster stående igen medan TB hjälpte till att ha igen dörren. TL rabblade sin långa lista tåg som skulle avvakta. Efter mycket om och men kördes iallafall tåget äntligen undan. Veoliahoran led med föraren på tur 9, förmodligen var det förarens första stora egna vagnfel ute på banan. Det är så himla lätt att all vagnteorin far ut genom ena örat när praktiken knackar på den där första gången. Men det har sagts förr; erfarenheten gör en bra mycket rikare!

Några avlösningar sprack i vagnfelets farvatten, förare bytte platser ute på linjen och mitt i röran rapporterade tur 2 in stenkastning mellan Hökarängen ochFarsta centrum. Samtidigt vägrade signal 338 (mellan Hammarbyhöjden och Skärmarbrink norrut) att bli grön på grund av en fällning som var omöjlig att få bort. Förarna på sjutton fick först trycka P och passera signalen i stopp, sedan gick man över till att lägga röd-gult för tågen. Rälsbrott misstänktes, men ingen förare såg någonting misstänkt. Det mycket symboliska slutet på röran med tur 9 ägde sedan rum runt halv nio när 9:an, som gått i transport till Alvik för att där vända på fyran, turades om till tur 1. 1:an, som stod på bryggan Hötorget, turades om till 9 och gick söderut, förarna fick byta plats söder om staden. En till två timmar senare anlände arbetare från Banverket till området vid signal 338 för att försöka hitta felet som orsakade fällningen och få rätsida på det.

Trodde ni att dagen var över och att detta långa inlägg var slut? Nja. Det finns alltid tid för ett litet addendum. Vagnfel, signalfel och… ja, vad saknas? Växelfel, såklart! Det blev växelfel in i Högdalsdepån, vilket rapporterades när tur 41 skulle in i hallen. 41:an körde sedan fel, varpå rangerare skuttade in i V1 och körde tillbaka tåget en aning så att föraren på 41 snabbt skulle kunna reparera missen. Tur 43 och 21 fick köra motspår in i hallen. Senare fick tur 3 till och med äventyra sig genom att spetta växel!

Annonser

3 responses to “Det sjunde inseglet

  1. Verkar vara kraft i dessa tyfoner, kanske skulle se till och få tag i en ;).

    Undra om tyfonerna inte skulle användas lite oftare för att väcka folk och få snöbollskastare att springa hem till hemma.

  2. Jag brukar tuta ofta och mycket, uttrustningen måste ju motioneras så att man vet att den fungerar… 😉

    Snöbollskastare i de lägre åldrarna är roligast (de äldre bryr sig inte ett smak), snöbollarna mosas i händerna och man kan ana hur de står och kämpar för att hålla inne ett par droppar i byxorna.

    En söndag med två vagnar och man ska hem och är less på folk som inte kan läsa eller aldrig har åkt en söndag förut, ja, då har det allt hänt att man har signalerat lite åt en och annan ouppmärksam som stått som ett fån längst bort och väntat, med ryggen mot tåget och inte sett alls att tåget stannat kort.

    Fast man får ju ha lite finkänslighet, att tyfonera på en som står och balanserar på plattformskanten innan man har fått ner tåget till en säkerhastighet är inte alltid helt lyckat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s