Ett jädrans massa stillastående

Fredagseftermiddagen rivstartade med en allmän varning till förarna på bana ett. Polisen hade fått in ett tips om en självmordsbenägen ung tjej som skulle finnas på T-Centralen. Polis var på väg dit och förarna uppmanades nu att dels ta det försiktigt, men även att hålla ögonen öppna samt återkomma med rapporter. Ingenting mer hördes om tjejen, allt var lugnt på stationen och det hela hade väl gått bra. Hon hade kanske lämnat stationen, blivit omhändertagen av polis eller vänner. I samma veva meddelades det att någon hade tappat en plånbok på ett norrgående tåg tio minuter tidigare. Alla turer ombads ta en extra titt under vändningarna, då trafikanten inte visste vilken linje denne hade åkt med. Tyvärr återfanns inte plånboken vad Veoliahoran vet. Litet senare glömde en man sin väska på en artontur. Föraren ropade att det var hans tåg det gällde, då trafikanten knackat på hyttfönstret när föraren redan hade tryckt på snabbstarten. Tåget gicks igenom i Farsta strand med halvlyckat resultat.

Vid tretiden ropade tur 36 in från Brommaplan att en dam hade ramlat i hans tåg. Det blev vidarefärd söderut några stationer, till Krillan, där tåget stod stilla medan föraren gick bak för att titta till damen. När han kom tillbaka till hytten kom beskedet att hon förmodligen behövde en ambulans. Den äldre kvinnan hade lyckats få en sittplats efter fallet, men hon hade fått problem med höfterna; det gick helt enkelt inte att resa sig upp från sätet, kroppen var oförmögen att lyda henne. Turen blev således stående i väntan på ambulansen. Anledningen till parkering Krillan var givetvis att det är ett ypperligt ställe att bedriva motspårskörning på när det kärvar sig ute på linjen. I Vällingby blev det mitt i alltihopa en fällning, vilket innebar att en tur eller två fick köra på röd-gult. TLC arbetade under tiden febrilt med att stanna tåg norr och söder om Kristineberg -en tågkö av södergående tåg bildades fram till Alvik, samtidigt stannades norrgående tåg från Thorildsplan och bakåt. Planen var att släppa förbi tre turer på motspår söderut, sedan skulle tre norrgående turer få köra och så vidare. När det blev okej för turerna som stått still norrut att åka, planerades genast nästa två sjok turer på mot- och medspår. Men ambulanspersonalen hade nu kommit till platsen och tog med sig damen, varpå trafiken kom igång igen. Förseningarna blev inte så stora (åtta till tio minuter) och kunde köras igen av förarna på ett varv.

På detta följde två timmar småstrul, där tur 50 hade problem i depån och fick hjälp, tur 45 hade gått i nödbroms infart Råcksta, tur 24 ropade in fler isvandrare i Gamla stan, tur 9 meddelades att han skulle få tågbyte med tur 73 när det var dags för extraturens ingång, tur 1 fick felet med ventilationen som stängde av sig själv vilket vi fick reda på är ett programmeringsfel, tur 27 och 22 ropade på var sin del av banan in brytningsfel i sina frontrutor, …

Och då ropade tur 71 in en bunt felkoder, vilka resulterade i en hastighetsbegränsning på 30 km/h. Föraren fick order att stå kvar med tåget på Alviksbryggan och prova att göra en omaktivering. Först tycktes detta fungera – tågstatusen var ren – men sedan pep alla felkoderna igång igen. 71:an råddes göra ännu en omaktivering samt invänta befälet på citybilen som snart skulle anlända till Alvik. Den andra omaktiveringen fungerade fint, men för säkerhets skull valde man att ta tåget ur trafik.

Två småstora händelser, det var nog allt tänkte vi. Men mer roligt skulle hända: Tur 28 ropade in och undrade om det var något problem med strömmen nere i Skarpnäck. Föraren hade fått upp en lång radda felkoder som talade om frånvarande linjespänning och diverse andra elbristrelaterade fel. En omaktivering gjordes, men felkoderna kom tillbaka igen. Södra bilen tryckte pellen i botten riktning Skarpnäck, TLC började slussa ett tåg åt gången ner till Skarpnäck på spåret bredvid 28:an. De södergående tågen fick köa i Kärrtorp och Bagarmossen, när tåget i Bagis fick tågmöte var det klartecknet för att rulla ner till ändstationen och vända. Linjemontör kallades ner till stationen, strax därpå landade södra bilen. Under tiden fick tur 28 en felkod om att batterinivån var riktigt låg och det började misstänkas att strömskorna slagits av. Men någon halvtimme senare meddelade TLC att tågen som lämnade stationen norrut skulle åka i max 20-30km/h.

Tankarna på ett större fel började hopa sig i huvudet på Veoliahoran som spänt inväntade nästa steg i följetongen. Det kom tvärt bara en kort stund senare när TB förkunnade att det nog inte skulle köras fler tåg ner till Skarpnäck. Tur 24 som väntade i Bagarmossen fick sällskap av tur 25 på andra sidan plattformen efter att TLC gått ut med det allmänna meddelandet till förarna på linje sjutton att vändningarna skulle ske i Bagarmossen, detta då en strömskena kalvat nere i Skarpnäck. (Det var litet mer än ett halvår sedan sist.) Stoppet varade i litet mer än tre timmar medan det jobbades hårt med att åtgärda den trilskande strömskenan. Tur 28 stod fortfarande strömlös på stationen och föraren kunde inte göra något mer än att vänta ut banarbetet. Runt tio var trafiken ner till Skarpnäck igång igen.

Då hade trafiken mellan Stora Mossen och Islandstorget varit inställd ett tag på grund av ordningsproblem, vilket bidrog till följdförseningar och inställda turer.

Det var en riktigt händelserik fredag! Lördagen blir säkert rena semestern i jämförelse.

Annonser

4 responses to “Ett jädrans massa stillastående

  1. Ett typiskt exempel på att ropa hej innan man burit soppåsen över parketten.

  2. Åh, jag hoppas att strömskenan håller ikväll. Fatta pinan att sitta med en vagn i en halvtimme i Bagis… =(

  3. EEK: Än så länge så verkar uppfångningskenan vid växelparitet vid infart Skarpnäck hålla iallafall. 😉

  4. Rena semestern var det, ja. Funderat på in sidokarriär som synsk? 😉

    Ramlade rakt in i strulet vid skarpnäck igår, med väldigt varierande information om vad som hänt och skulle ske. Vänta och se-strategin i bagis funkade återigen, tio minuter senare fick ett tåg klart att åka ända ut.

    Och idag skulle jag ut till bromma… Big props till den överpedagogiska föraren som förklarade passöppning och annat för att vi inte skulle blir rädda för de stängda dörrarna. 🙂 Lättade upp tjugo minuters försening litegrann.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s