Maratonmannen

Stockholm Marathon gick av stapeln idag vilket märktes inte bara på folkmängden, utan även på etappen som gick förbi Slussen. För varje gång det rullades mellan Slussen-Gamla stan tunnades antalet springande ut och till sist kom bara ett fåtal flämtandes eller linkandes. Eftersom busstrafiken var oregelbunden idag blev tunnelbanan tungt belastad.

Tur 24 hade fått en AC-enhet som luktade bajs och ropade in detta till TLC. Efter litet snack meddelade TLC föraren att det skulle bli tågbyte i Gullmarsplan norrut, där 24:an skulle ta 36:ans vagnar. De två tågen turades om redan från Hagsätra respektive Skarpnäck och rullade mot Guppet. Efter bytet tycktes det ha blivit strul med identiteterna, iallafall för 36:an, som rapporterade att tåget inte dök upp på skyltarna vid ankomst till station samt under stationsuppehållet. TLC trollade med knäna och sedan verkade allt vara väl. Någon timma senare ropade tur 21 från Odenplan norrut. Föraren menade att hon var tvungen att gå bak och återställa ett antal nödöppnade dörrar och dragna nödbromshandtag innan det gick att rulla ner till bryggan. Under tiden då dessa åtgärdades höll sig TLC upptagna genom att stanna tågen bakom. Även nästa sjuttontur fick köa till Odenplan men inte så länge då föraren på 21:an strax ropade att hon rullade, vilket blev signalen som drog igång trafiken igen.

Allehanda småsaker hände under eftermiddagen. En ‘Ville’ glömde sin plånbok på tur 20 och kastade sig på första bästa sjutton för att jaga efter den. Tur 26 meddelade detta till TLC, som bad föraren på tur 20 att rädda plånboken från V1:ans bakre regioner. Tur 24 ropade in om en ‘upprörd trafikant’, vars sällskap ‘Rakel’ nyss hade hoppat på gröna (istället för röda?) linjen och som undrade om någon kunde säga till i högtalarna att Rakel skulle åka till Slussen. TLC meddelade att det tåget var i Gullmarsplan och 24:an konstaterade att då undrade nog Rakel varför Mariatorget aldrig dök upp. Sedan ropade en förbryllad tur 32 från Ängbyplan, där en dörr indikerades vara öppen trots att alla dörrar egentligen var stängda. Han måste gå bak och titta. Efter en promenad till den aktuella vagnen såg föraren att dörren hade gått igen precis som alla andra, men den hade inte slutits helt. En knuff senare meddelade han att turen var på rull samt hur det förhöll sig. Skulle det hända igen var det bara att stänga av dörrparet -och visst hände det igen, men på nästa varv. Föraren fick återigen gå bak och återställa…

Sedan förpestade ett indikationsfel vardagen för TLC. Det såg ut som om en bit av banan var strömlös, varpå flera tåg stannades medan man letade efter orsaken. Men det fanns ström och efter ett par minuter släpptes trafiken på igen.

Tur 34 rapporterade att han enligt trafikantuppgift hade två utslagna män i tåget, några medresenärer hade försökt ruska liv i dem men inte lyckats. TLC ringde Trygg-C och beskedet blev att vakterna skulle hjälpa till i Alvik norrut. De två mycket påverkade herrarna ‘av modell yngre’ vinglade dock av och gick istället ombord på ombord på södergående tur 43. Planerna ändrades då så att vakter skulle komma till Fridhemsplan, men tyvärr fastnade de i bilköer och istället fick 43:an assistans på T-Centralen, där vaktpatrullen inte hittade någonting alls.

Tur 25 ropade in en ovanlig felkod som hade med HB-trycket att göra, men när TLC skulle ta numret på vagnen hade felkoden försvunnit -föraren kunde med andra ord kvittera bort den. Men TLC var ändå oroliga och bad föraren hålla koll på HB-trycket så att det inte sjönk under onaturliga värden. Sedan ordnades raskt ett tågbyte med tur 26 i Skarpnäck eftersom scenariot med att ha ett luftläckande tåg ståendes mitt i vägen ute på banan inte kändes bra.

Från Thorildsplan ropade tur 31 (?) in att en maratonlöpare på plattformen inte mådde bra alls. Mannen kräktes och såg allmänt borta ut, han hade varit en hårsmån från att bli träffad av ett tåg när han stack ut huvudet över spåret. Södergående tåg kunde rapportera att maratonmannen förmodligen bara var slutkörd; han såg helt färdig ut -sliten, utmattad och i desperat behov av vatten. Efter att ha sprungit 42.195 meter i gassande sol och genom svett ha förbrukat allt vatten från de sjutton vätskekontrollerna ville han nog bara hem.

Annonser

2 responses to “Maratonmannen

  1. Nog finns det andra sätt att döda sig själv, men vill man bliva svettens martyr, då är det väll bara att springa tills man stupar… Inget i detta liv skulle få mig att springa på fritiden, dock i jobbet springer jag gärna, där får jag ju betalt…

  2. Abra kadabra: Man ska ALDRIG springa på jobbet! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s