Ett regndränkt Stockholm

Tur 21 ropade in att plattformsgrinden i södra änden av Odenplan var öppen. Denna stängdes kvickt av tur 5, som promenerade över plattformen. En trivial händelse kan tyckas, men varje öppen grind är även ett potentiellt spårbeträde. Människan är av naturen en nyfiken filur och står en dörr öppen kikar vi gärna in, likaså kan någon få för sig att promenera ner på spåret. Det har hänt.

Tur 38 fick ett nödanrop om ett sjukdomsfall i tåget när det stod på stn Rådmansgatan norrut. Tågen stannades bakom medan föraren gick bak för att undersöka fallet. Det var en äldre man med bröstsmärtor som behövde assistans. Han gick av och ordningsvakter var snart på plats för att vara mannen behjälplig. En tur till ropade inom kort att en man som tog sig för bröstet gått på hans tåg. TLC menade att de hade den äldre mannen och vakterna på bild i kamerorna, men sedan lät det som om de allihop hade gått ombord. Det var litet otydligt. Men trafiken flöt iallafall på.

Mitt på eftermiddagen framträdde Globen som en snövit golfboll mot en mörk, alldeles grafitgrå himmel och det dröjde inte länge förrän blixtarna ljungade söder om söder. Med de kritvita, vasst knotiga blixtarna kom ösregnet som ursinnigt piskade mot plattformarna och rälen. Vid den norra infarten till Fridhemsplan började det läcka in vatten och snart bildades flera meter stora pölar strax höger om rälen. Tur 29 felanmälde sin vindrutetorkare som hoppade ur när han försökte använda den, vilket var helvetiskt med tanke på vädret. Innerstadsstationerna blev snabbt tungt belastade eftersom fortfarande sommarklädda stockholmare raskt tagit sig ner till tuben för att åka hem från det plaskvåta eländet. Och på utomhusstationerna sprang trafikanterna kors och tvärs med tidningar, paraplyer och allehanda provisoriska skydd. Regnet avtog snart i styrka men låg kvar i luften och visst smattrar det fortfarande litet hemtrevligt på fönsterbrädan medan VH sitter här inne i värmen med en mugg varm choklad nära och knattrar på tangentbordet. Än så länge har vi varken sett till någon ryssvärme eller den berömda ‘varmt ända in i september’-värmen tidningarna talar om. Det börjar snarare dra åt höst igen.

Tur 8 ropade in en spya från Blåsut. Det var ingen förorening i tåget denna gång, utan någon hade mått väldigt dåligt på plattformen precis vid trevagnsmärket norrut och när förarna öppnade hyttdörren möttes de av en inte fullt så ljuvlig doft av unket kräks. TLC kallade omgående på en städpatrull.

Under ordinarie trafikgång brukar det finnas ett antal extratåg på både linje arton och nitton, men nu när sommartrafiken fortfarande rullar har behovet för dem inte funnits. Nu har dock de flesta stockholmare kommit tillbaka från semestern, vilket resulterar i sena turer på grund av folktrycket. Därmed har specifika reserv/extratåg funnits som förstärkningsalternativ denna vecka. Dagens extratåg stod och tog det lugnt på bryggan Rådmansgatan i väntan på något att göra. Snart hojtade TLC att de behövde ta förarens tjänster i anspråk; han skulle köra till Hagsätra på grund av något strul med tur 38 (?). Sagt och gjort. När det cirka fyrtio minuter senare var dags att vända för att rulla norrut ropade extratåget (numera tur 82) in att IDU:n var svart. TLC frågade om föraren hade klarsignal, svaret blev att dörrarna fortfarande var öppna. Jomen då var det väl bara att stänga dem, tyckte TL. Föraren skulle gärna göra det, problemet var bara att han inte såg att logga in. Efter ett försök med lösenordet och enter kom den efterlängtade klarsignalen och det gick att köra till allas stora fröjd.

När 82:an lämnade Hagsätra passade en arg man på att sparka på tåget, vilket föraren direkt ropade om. Tur 39 blev varnad för denne och ropade sedan själv in att den arge mannen fortfarande var kvar på plattformen samt att han nu hade hotat både spärrexpeditören och förare. Hagsätra fick snart se mer ordningsstörande hända. Någon timma senare ropade tur 33 att en man hade lagt sig tillrätta på plattformen. TLC lyfte luren till Trygg-C och beställde dit ordningsvakter. Ett tag senare ropade tur 34 att mannen på plattformen definitivt behövde ordningsvakter, det verkade inte som om han skulle kunna ta sig därifrån på egen hand. Han var dessutom livrädd för att SL skulle ringa polisen. TLC meddelade strax att han klivit på förarens tåg och föraren menade då att hon ville ha dit ordningsvakter för att få av karln, eftersom han hade gylfen nere och gick runt och blottade sig. Han verkade dessutom vara duktigt berusad. TLC ringde för att kolla var vakterna fanns och de skulle inte hinna till Hagsätra, men däremot Stureby om han fortfarande fanns kvar.

Radion var tyst medan det började skymma, men snart ropade en arg förare på tur 20 om att han lämnat Guppet sent på grund av en trafikant som hindrat dörrarna. Trafikanten hade skrikit att hon betalat biljetten (?) och föraren hade skrikit tillbaka frågandes om hon hade betalat för att hindra dörrarna också. Det knastrade rejält, men föraren lät riktigt arg vilket är förståeligt. Det är beklämmande hur lite respekt en del trafikanter har för dörrstängningen och sina medtrafikanters rätt att komma hem i tid.

Tur 28, som skulle vända i Alvik, fick oväntade dörrproblem när hon försökte lämna stationen norrut. Någon hade nödöppnat en dörr. Turerna bakom stannades medan föraren gick för att återställa och se huruvida personen fanns kvar i tåget eller ej. Det som mötte henne var två nödöppnade dörrar; en mot plattformssidan och en mot spåret. Efterföljande tur 34 ombads ta det försiktigt vid infarten, men det verkade vara utan anmärkning och kvartstrafiken kunde börja rulla ostört.

Dagens snackis var Fridhemsplan och hur påfrestande den stationen har blivit arbetsmässigt; den är numera rysligt svårbedömd vid dörrstängning eftersom folkmassorna från blå linjen anländer i olika grupper till plattformen, ofta med ojämna mellanrum. Det leder till att det ofta är folk som hindrar dörrarna för att hålla upp dem för sitt sällskap som kanske fortfarande står i rulltrappan. Sådant händer ibland på övriga delar av banan när någons godtycke går ut över medtrafikanter, men då är det enstaka fall. I och med avstängningen är det hela tåglaster folk som ska med. Och när man har som max femton sekunders stationsuppehåll innan tåget måste köra vidare blir det oundvikliga småförseningar vid denna station om ett stort antal trafikanter i sista sekunden ska springa på samtidigt som dörrsignalen ljuder. Som en kollega uttryckte det; ‘man kan ju inte klämma tretti pers, liksom’.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s