Hela radion stormar

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ‘slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget. 🙂

Annonser

2 responses to “Hela radion stormar

  1. Tubkultur i City-tidningen hade med MH`s bloggadress idag.

    Rena rama kändisen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s