Småstrul i Alvik

Diskussionerna kring säkerheten i tuben fortsätter. SEKO bemöter SL:s testsystem för varning vid spårbeträde med kalla fakta; enda helt säkra lösningen för att förhindra att folk hoppar ned på spåret eller trillar ned är en inglasning. Ty ett tåg kan inte bromsas så att det står stilla på ett par sekunder. Vi snackar om flera ton tåg, folk i tåget (samt ett antal färre boggis än i de gamla tågen om man pratar om C20) och en bromssträcka på flera, flera meter. Vilket också nämns i artikeln.

Något som vi kanske borde nämna är det faktum att alla som blir påkörda inte dör; fler klarar sig -närmare bestämt 75%. I trafiken försöker vi förhindra olyckor innan de sker; alla som arbetar med den spårbundna trafiken, från trafikledare till spärrisar, förare, städare och värdar av olika slag, har god koll på när man behöver varna om eventuell olycka. Står någon för nära plattformskanten på andra sidan varnar den förare som lämnar stationen det mötande tåget över radion, likaså varnar TLC när de har fått tips om starkt berusade på plattformen eller om någon beter sig udnerligt (ex. står på en och samma station, vankar av och an länge samt stirrar på spåret). Men hur mycket man än försöker undvika något händer det ibland iallafall. Och då är det fördjävligt för alla inblandade parter.

Idag var det en idealisk arbetsdag där ingenting direkt hände. Sådana dagar är de bästa. Tur 2 fick med sig en trafikant ner på bryggan vid vändningen i Alvik, där personen ifråga nödöppnade en dörr för att komma ut. Föraren förklarade att hon skulle vända och passageraren lugnades av det beskedet. Vad föraren inte hade räknat med var att dörren inte ville återställas helt, utan den indikerades fortfarande som öppen på IDU:n. Nästa arton rullade till bryggan och fick med sig tvåans resenär tillbaka till Alvik. I samma veva lyckades föraren på tvåan trycka igen det trilskande dörrparet och fick därmed order att gå i transport söderut för att gå i rätt tid från Farsta strand. Trean rullade efter i trafik och sedan var det mesta frid och fröjd. Då både dimma ute i det fria och från förarnas andedräkter förkunnade att kylan var tillbaka igen kom självfallet de iskalla hytterna och passagerarutrymmena som ett brev på posten. Pass.utrymmets problem är välkänt; kretskort saknas och då blir det kallt. Dessa berömda kretskort tycker man ju borde gå att beställa. Det känns riktigt skamset de gånger man får köra runt ett tåg där flera vagnar är kalla. Beträffande hytterna trodde vi att problemet var löst med hjälp av den nya kupévärmaren/flygplansmotorn men ett antal sådana värmare har under de senaste dagarna felanmälts då de gått sönder…

SMHI; snälla, ge oss goda nyheter framöver. Vi vill ha sol.

Annonser

2 responses to “Småstrul i Alvik

  1. ”Står någon för nära plattformskanten på andra sidan varnar den förare som lämnar stationen det mötande tåget över radion, likaså varnar TLC när de har fått tips om starkt berusade på plattformen eller om någon beter sig udnerligt (ex. står på en och samma station, vankar av och an länge samt stirrar på spåret). Men hur mycket man än försöker undvika något händer det ibland iallafall.”

    Är det därför man får stå ut med sånt här?

    Förstår mig inte på det här tänket – ni kan ju inte läsa folks tankar eller ändra på fysikens lagar. Det blir bara terror för oss resenärer.
    Som du skriver själv så stannar man inte ett tåg så lätt
    – tänk att du kommer i 60 km/h mot stationen och nån som ”är trött på livet” helt plötsligt kommer inifrån stationen och hoppar 20 m framför tåget. Det finns det ingen chans i världen att stanna och man kan omöjligt väja på räls
    – helt omöjligt att förutse eftersom personen stod ett par meter in på plattformen skymd av väggen (och därmed inte syntes alls från tunneln).
    Några dagar senare blir jag trakasserad av väktare som tror att jag ska begå självmord för att jag står nära grinden i änden av plattformen (vilket ofta är en skön plats med lite folk att stå vänta på och en riktigt bra plats att filma på)
    – anledningen var att jag syntes från tunneln genomgallret, då jag står lite närmare kanten än självmordskandidaten gjorde.

    Det är exempel på hur det går till 99% som står nära grinden hoppar inte men vi blir likväl trakasserade. Över 99% av dom som ”beter sig underligt” på andra sätt också hoppar inte heller framför tåget. Man kanske hänger länge på en station för att möta en polare som man bestämt träff med (oftast vankar man av och an eftersom det är tråkigare att stå helt still och vänta).

    Varför ta på sig skulden för något som helt bestäms av fysikens lagar och de facto att man inte kan läsa tankar
    – bara för att man råkar sitta i hytten?
    En sak är ju att man förespråkar säkerhetshöjande åtgärder som inglasning av stationerna men den där paranojjan leder ju ingenstans och den är ett helvete för alla resenärer men särskilt för oss tågintresserade.

    Det är ju stor skillnad om man t ex kör bil och kör på nån för man varit ouppmärksam (då har man ju en skuld till olyckan)
    Eller en situation där man hade en chans att undvika olyckan men ”gjorde fel val” (man kanske t ex hade kunnat unvika en påkörning om man vejt istället för bromsat). Där kan man förstå att föraren mår skit i månader efteråt.
    Men dessa olyckor har ju föraren inte en chans att undvika och har därmed ingen skuld i.

  2. Jag ska även komma ihåg att logga ut ibland..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s