Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

Annonser

5 responses to “Nödöppningshets i Högdalen

  1. Vet ej om du läser Postvagnen men detta har jag skrivit där.

    Några funderingar kring en tunnelbaneincident i veckan
    http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=330809

    Tåg 442 nödstannar då någon går och rycker i nödbromsarna
    http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=329783

    PS: Du skriver bra, spännande, intressant och insiktsfullt – men för sällan 🙂

    /Årskort Guld SJ

  2. Och den andra incidenten var ingen ”put” utan bara en berusad herre som ramlat emot tåget som dock stod stilla vid plattformen..

  3. Det är bara två hastighetsbegränsningar till beställda vid Stureby men vem vet – det kan bli fler innan kantbalkarna är färdiggjutna. Känns skönt att veta att man snart ska ut och skylta upp när regnet öser ner som värst…

  4. Alltid lika roligt att läsa ett nytt inlägg. Jag undrar dock var besparingen ligger i att köra tvåvangståg istället för trevagnståg? För det känns som eventuell längre tid mellan service (om detta sker efter fastställa kilometer/tid) äts upp av ökade personalkostnader, för en avkopplad vagn ska väl köras tillbaka till depån?

    Tack för tipset om SLs youtubekanal. fanns en del intressanta filmer där.

  5. J: Exakt, det är väl tänkt att kopplingsövervakaren ska köra hem kopplingsforan till depån, ställa av, kvittera in och sen åka tillbaka till ändstationen för att göra som samma procedur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s