Category Archives: fyllon

Två dagars lugn halka

Torsdag och fredag var lugna dagar om man jämför med veckans första hälft, där spårledningsfelen dominerade arbetsdagarna. På torsdagen återgick förarna till den vardagliga lunken med att exempelvis ropa om igelkottar som hjälplöst låg mellan rälerna och kanske kunde bli överkörda, om inte kollegorna tog det försiktigt.

Och ett säkert hösttecken kom under morgonen när en förare gled förbi Farsta centrum och meddelade TLC att hon var tvungen att köra vidare till Hökarängen. Detta då tåget hade glidit så pass långt att det inte gick att vare sig öppna dörrarna eller spärra första dörrparet för att öppna resten. I rask följd kom flera halkrapporter från banans södra delar och någon svarade från västerort att det var halt där också, längre ut på linjen. TLC reagerade med fast omedelbarhet och förkunnade att det nu var gult läge på hela bana 1! Förarna var desto mindre imponerade, eftersom TLC med några knapptryck sänkte farten på alla sträckor, vilket betydde att man inte kunde köra igen förlorad tid genom innerstan. Därmed började förseningarna. Tåg efter tåg hamnade efter i turlistan och vissa turer kunde vara upp till tio-tolv minuter sena. Förarna ute i västerort hälsade att det inte längre var halt där och förarna söder om söder började ropa samma sak. Några timmar efter det gula lägets införande tyckte ändå TLC att man kunde ta bort hastighetsbegränsningen genom stan och tågen började långsamt komma ikapp turlistan.

Fredagen kom och med den det femte indragna standbytåget på en vecka (?), varför det fanns en extra reserv i Gullmarsplan. (Det är helt enkelt vagnbrist, utöver personalbrist.) Dagen var lugn, sånär som på några enstaka fyllor som hade somnat i tågen, men det var flera förare som framåt eftermiddagen råkade ut för spruckna avlösningar och fick köra vidare. I mässen satt flera och sökte tjänster, då det är inlämning av placeringsbegäret nu på söndag. De bläddrade i sina häften med grupperingar, tjänstelistor och gjorde noggranna bedömningar utifrån dessa vilka tjänster det var som fungerade bäst för dem. Nästa vecka kommer resultatet upp på någon av anslagstavlorna och då får förarna en första aning om hur deras liv kommer att se ut under det kommande året.

Dagens snackis: SL:s tal om att en kollisionsincident kräver en avliden, fem allvarligt skadade eller egendomsskador på 20 miljoner kronor har blivit en källa för diverse skämt från förarnas sida. Flera har anmärkt på formuleringen ‘en avliden’ och menar att det är bättre att utreda fel samt säkerhetsbrister innan de leder till skador eller dödsfall.

Annonser

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Lunka på, lunka på…

Jordbävning blev det inte när stora trafikstrulet efter flera veckor till sist kom, men nog kan man säga att det var en intensiv arbetsdag för alla förare, spx, pfv, ksv, trafikledare, med flera. Redan under fredagens tidiga timmar hade ett spårledningsfel kunnat konstateras vid Slussen och detta skulle vara hela dagen, kvällen och nästan in mot natten. På eftermiddagen blev nian av med en strömsko och fick totalt strömbortfall flera gånger på sträckan Medborgarplatsen-Gullmarsplan. I Skärmarbrink var det bara att tömma tåget och ta in trasan på bryggan. (Självklart såg traktens mindre begåvade ‘konstnärer’ till att klottra tåget i flera omgångar under kvällen.) Samtidigt verkade det som om strömskon vid sitt frånfälle även hade tuttat eld på tidningspapper eller dylikt i växeln mellan Slussen och Medborgarplatsen, där rökutveckling uppstod. (Enligt SvD var det en fiberduk, inte papper.) Både befäl och räddningstjänsten ryckte ut till stationen och trafiken stannades tills dess att inspektionen av platsen var klar. När klartecken till körning kom luktade det fortfarande bränt papper -tillsammans med spårledningsfel både infart Slussen söderut och sedermera även i växeln Gullmarsplan söderut mot Skärmarbrink var kaoset snart ett faktum.

TLC, som var en man kort denna eftermiddag, gjorde så gott de kunde med att styra om trafiken. Dessvärre hade de fått order from above att inte ställa in extratågen, som därför åkte ut på banan och orsakade mer kaos när hela innerstan snabbt blev igenkorkad av södergående köande tåg som bara kunde köra några meter åt gången fram till signal 013 infart Slussen, där förarna fick trycka P och passera signal i stopp. (Likaså var det framför signal 239 vid Gullmarsplan.) Hade tåget väl kommit förbi signalen var det bara att köra i normal hastighet. Ganska snart insåg man att det var alldeles för många tåg ute och dessa började tömmas, köras in på bryggor och vändas upp på diverse ställen. Inga omtågningar gjordes under de första timmarna, utan förarna åkte omkring med sina (i vissa fall 30-50 minuter) sena tåg och hoppades på bättre tider. Dessa bättre tider kom tyvärr inte direkt, utan många förare satt över tiden på sina tåg eller fick lov att fortsätta köra efter att de hade slutat för dagen.

Mitt i alltihop fick tur 72 ett nödbromshandtag draget i Fridhemsplan och fick gå bak för att återställa. Tur 12 ombads vända vid Rådmansgatan på bryggan och gå i transport till Vällingbydepån, men var istället tvungen att gå i trafik när det visade sig att två fulla ryssar fortfarande fanns kvar ombord. Tur 79 fick ett nödbromshandtag draget på Pollak och tur 78 jublade över att signal 013 blev grön, men ropade mindre muntert sedan över radion för att hälsa att tåget gått i nödis eftersom signalen tvärt slog om till rött. Banarbetarna höll nämligen på att fixa och dona med den fastlåsta växeln som orsakade felet och signalen slog om litet som den ville under en timma tills de (slitandes i sitt anletes svett) började få fason på den.

Under tiden ropade fler och fler förare att de hade suttit maxtiden sex timmar på sina tåg och syndikalisternas blockad blev verksam efter fem timmar på samma tåg. TLC och TX pusslade med avlösningar, raster och hemgångar så gott det gick. Men med sengångarkörandet genom staden var det svårt att få till de ordinarie avlösningarna. Reserverna gick åt fort, som alltid vid större trafikstörningar var det bara att hålla tummarna för att det stod någon och väntade när man skulle ha rast eller gå hem. Radion dominerades av P-knappstryckningar och både trötta, rastberövade förare samt trafikledare som varken fick toapauser eller ro. För att rensa upp bland tågröran ute på banan började tåg köras in i depåerna på löpande band. När det blev dags för nästa skift på TLC hade orken runnit av oss alla och de förare som hade suttit alldeles för länge på sina turer, utan någon avlösning ännu i sikte, fick ställa upp tågen på bryggor, mellanspår och äntligen gå hem. Förutsatt att de inte jobbade över genom att köra transporter till Vällingbydepån eftersom Högdalshallen enligt uppgift nästan var full.

I samma veva började de festsugna stockholmarna ge sig ut på stan för att sätta sprätt på lönepengarna. Tonårsfyllorna som höll i dörrar, spårsprang i Blåsut och nödöppnade samma dörrar som de höll i bidrog inte direkt till att minska de förseningar som fanns. Som tur var hade omtågningen då påbörjats och framåt elva var det flera tåg som låg någorlunda rätt tidsmässigt.

MH hade i jämförelse med sina kollegor en relativt lugn dag, men likaväl var det förbannat skönt att komma hem. Kära arbetskamrater, vi slet alla som djur idag och förtjänar att sova riktigt jävla gott i natt.

Hela radion stormar

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ‘slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget. 🙂

Kanske ett twitter

Sjuan fick ett tågbyte i Gullmarsplan norrut ungefär samtidigt som en kollega på infart till Medis söderut såg att en person ramlade ned på spåret framför tåget. Föraren stannade tåget och trafikanterna drog upp mannen på plattformen. Han var mycket full och omhändertogs senare av ordningsvakt så att han inte skulle ramla ner en gång till. TLC mötte upp vid Gullmarsplan för att se hur det var med den chockade kollegan och en annan förare hade redan innan ankomsten snabbavlöst henne.

Mellan Gubbängen och Skogskyrkogården fanns en YTL på plats och begärde C-skydd med jämna mellanrum. Vad detta handlade om vet vi inte, men eventuellt kanske banarbetarna som vandrade längsmed Farstagrenens spår hade något att göra med detta.

I Hagsätra stod tur 38 och i V2 låg en däckad fylla mot ett av dörrparen. Det gick inte att få liv i mannen, trots att en bekant till honom gjorde sitt bästa med väckningsförsöken. Vakter beställdes. Senare undrade TLC om 38:an hade sett någon polis eller ambulanspersonal, varpå föraren menade att hon nu stod i Rågsved och att det dragits ett nödbromshandtag just i V2. Ordern blev att invänta ambulansen och föraren traskade bak för att återställa handtaget under tiden. När hon kom tillbaka meddelade TLC att fyllan hade vinglat av och att det gick bra att köra vidare, vilket var just det som föraren också hade tänkt säga.

Rusningen var lugn, trots att trenden med mycket folk på stan tycks hålla i sig. En kollega menade att det har blivit fler avstigande i Fridhemsplan och teoretiserade kring att flera resenärer har fått för vana att åka gröna linjen istället för den blå för att komma dit. Vem vet? Tur 77 genomförde dagens andra tågbyte när TLC sade åt föraren att ta 78:ans vagnar redan i depån. Och 78:an fick 77:ans gamla vagnar samt passagerare i form av personer som skulle göra någon mätning från vagnen. Vid femsnåret började det att regna, men det enda hala spåret som rapporterades in var den gamla återkommande plattformssträckan på St:Eriksplan…

Så lugnt som det har varit de senaste veckorna är det väl snart dags för jordbävning eller dylikt. Tills dess kanske bloggen borde flytta till Twitter? 😉

Tryck P, för farao!

Lördagar är nästan alltid lugna. Under eftermiddagens början orsakade en CX-transport till bana tre litet huvudbry för TLC då den tvärstannade mitt i vägen på väg genom växeln. Efter igångsnackande av den stackars pressade föraren på ett sätt som minst sagt liknade en intensiv, glassig actionfilm (‘TRYCK PÅ P! TRYCK PÅ P! NER MED LUCKAN; TRYCK P!’) lyckades transporten efter sju-åtta minuters stillastående rulla hemåt mot trean. Tur 53 som hade fått vänta i Fridhemsplan under tiden fick vända på fyran i Alvik, medan man vände upp tur 76 i Vällingby.

Under större delen av arbetsdagen var det mycket folk ute, en hel del av dem åkte till Globen och nittonturerna åkte runt med en annan destinationskod för att visa ‘via Globen’ på IDTS-skyltarna. En förare undrade varför, varpå TL med en rysning av avsmak svarade att det var ‘Monstertrucksgala’ där under hela lördagen. Först runt nio-halv tio kunde nitton snurra tillbaka koden. Hela eftermiddagen och kvällen regnade det, vilket bara var bra ty när det väl har regnat femtioelva timmar är inte rälen lika hal längre och gult läge kunde således undvikas.

En full kille hade också kolliderat med ett tåg (när han skulle på?) och därmed slagit sig ordentligt i huvudet samt krossat en vinflaska. Ordningsvakt skickades dit för att titta till honom och i övrigt lekte TLC med vakter följa John under en halvtimma medan en fylla åkte fram och tillbaka i södra innerstan. Mannen lyckades med konststycket att kraftigt vinglande byta tåg och färdriktning varenda gång de planerade att plocka av honom. Vakterna triumferade dock till sist, på den nystädade stn Slussen. Stationen är städad, men den är fortfarande inte ren; den är nog för ingrodd och klottret har blekts en smula av veckans behandlingar men är inte borta. Dags att stänga och råsanera? Förbikörning Slussen, det vore något, det! 😉

Tradig tisdag

Fyllor, fyllor, överallt var det fyllor denna tisdag. MH hade inte mindre än två rollatorfyllor i sitt tåg samtidigt under eftermiddagen. Som tur var traskade de snällt av på sina stationer istället för att somna eller bli illamående. -Från Skanstull ropade en förare om att en ‘fullgubbe’ låg avsvimmad mot plattformsgrinden i norränden av plattform två. Kort därefter rapporterade nästa förare att det inte bara var en utan hela två gubbar som snarkade liggande intill varandra mot grinden. Ordningsvakter kallades, under tiden kom ett anrop från en arton som hälsade att en fylla klivit av i Sandsborg och ‘raglade mot söderspåret’. Tur 3 och 71 varnades, trean fick med sig mannen i tåget och fortsatte mot Farsta strand. När tåget lämnade stationen blev det stenkastat av ungar och TLC tog uppgifter om var de stod någonstans. Samtidigt undrade nya turen 48 om han skulle gå i transport från hallen eller ej, vilket resulterade i transport till Åkeshov för att därifrån gå i trafik. Trean ropade igen från Farsta strand, där ‘den katastroffulla’ mannen hade vinglat av tåget för att sedan kliva på det igen. Vakter skulle titta till mannen i Sandsborg, men han gick av redan i Hökarängen för att hälsa på ‘två kompisar i samma skick’ och sedan strosa ombord på tur 74, som ropade från Tallkrogen där han klivit av. Tur 76 meddelade att han hade klivit på hennes tåg och att hon höll ett öga på honom och sedan tycktes han ha hittat rätt station ty mer nyheter om mannen hördes inte över radion.

Det var mycket folk ute, precis som det var förra veckan och tågen var tidvis tungt belastade genom innerstan. Men trafiken flöt ändå på bra. Något som är glädjande är att plattformsvärdarna börjar varma i kläderna nu och särskilt de vid Gullmarsplan var idag mycket behjälpliga vid dörrstängningarna genom att övertala dörrhindrare att ta nästa tåg, patrullera plattformen och svara på trafikantfrågor.

När tur 23 ropade att hans hytt var iskall och att det bara blåste kalluft trots att värmen vridits upp, påmindes vi om att det snart är vinter och frågan är om den berömda ‘kretskortsbristen’ kommer att orsaka ännu fler tågbyten detta år. Förhoppningsvis går alla kalla hytter/vagnar att ‘laga’ med korten så att vare sig förare eller trafikanter behöver huttra av köld. Tur 5 ropade också om ett vagnfel; hennes tåg hade fått en felkod om allvarligt ATP-fel vilket innebar att en felrapport skrevs som fick följa med in i hallen. Nästa felanmälan kom från tur 25, som hade en kraftigt vibrerande körspak. Föraren menade att det kändes som om handen var bortdomnad när man släppte spaken efter inbromsning. Det lät inte alls bra tyckte TLC och ordnade ett tågbyte med 76:an i Skärmarbrink.

I övrigt var det en lugn dag, en svinkall eftermiddag och en mindre kall kväll.

Dagens snackis: 1) DK-listorna, cred till Dan Petrini som tagit på sig att skicka ut dem igen.  2) Namnskyltarna.