Kategoriarkiv: helgjobb

Koppelåkarsöndag

Söndagen var lika lugn som lördagen, kanske var den till och med lugnare. Diverse småhändelser piggade upp förarnas vardag men mest förflöt dygnets första hälft i stilla ro.

Tur 40 rapporterades ha en trafikant som vid ankomst till stationen hade ramlat ut från tåget som en säng potatis. Mannen var mycket berusad och blev liggande vid plattformskanten på den vita linjen. Förarna turades om att hålla uppsikt över honom medan Trygg-C skickade vakter. Tur 41 meddelade kort efter sin ankomst att passagerare hjälpte upp mannen på en bänk. Där satt han sedan i drucken slummer tills vakterna nådde fram för att höra hur det var med honom och vart han hörde hemma.

Tur 2 ropade om klotter i sin V2:a, i passagerarutrymmet bakom hytten. Det noterades men vagnen fortsatte rulla i trafik då färgen var torr. Nästa varv ropade tvåan igen, denna gång eftersom han hade upptäckt att en av städarnas städmaskiner stod obemannad mitt på Skanstulls plattform, på den norra delen av densamma. TLC lyfte luren till DLC och lokalvården, under tiden ombads förarna inkomma med rapporter om huruvida maskinen rört sig eller ej. -Detta då det aldrig är en god idé att lämna lösa föremål/fordon/etc. på plattformen eftersom de ibland kan hamna på spåren. Det finns alltid någon individ som tycker att det kan vara roligt att se vad som händer om så skulle ske. Därav försiktigheten. Snart hade rätt personer kontaktats och maskinen avlägsnades. Senare lät det som att tur 39 knastrade fram att det fanns en kundvagn på en plattform. Även den avlägsnades.

Tur 33 ropade in ett dörrfel ungefär samtidigt som tvåan rapporterade om klotter. Problemet för 33:an var att ett av dörrparen stängdes mycket långsamt, det gick så långsamt att föraren fysiskt fick hjälpa till att knuffa igen dörrarna för att dörrbladen skulle sluta tätt. Ett par stationer senare kompletterade föraren sin felanmälan genom att förklara att dörrparet nu var avstängt i väntan på montörs ömma omsorger. (Ett långsamt stängande dörrpar innebär att betydelsefulla sekunder går förlorade varje station och på en lång linje som nitton kan det sammanlagt bli 2-3 minuter som försvinner totalt.)

Samtidigt hälsade tur 24 i Skarpnäck att hans tåg blev stående där eftersom polisen sökte igenom det efter någon eller något. Stoppet blev inte långvarigt då polisen bedömde att de kort därpå kunde släppa iväg tåget.

Dagens längsta händelseförlopp bestod av koppelgranskningar vilka flera förare fick utföra efter att det vid många tillfällen under söndagen inkommit rapporter om koppelåkare. Rapporterna gällde både röda och gröna linjen samt koncentrerades kring Slussen, varför alla förare uppmanades hålla utkik efter personer som rörde sig misstänkt runt kopplen. Både tur 8 och tur 42 fick kila bakåt och se efter om de fått med sig någon koppelåkare, men båda kunde till allas lättnad meddela att så inte var fallet. Men den höjda uppmärksamheten gällde fortsatt.

På eftermiddagen fick tur 39 felkod 24, fel på körspaken. Problemen gjorde att turen blev sen och tur 25, som vanligtvis åker efter 39:an, kom fram till Gullmarsplan först (på 39:ans tid) och fick vänta in trafikanterna. Strax därefter ropade 39:an att hans tåg hade gått i nödis när det lämnade tunneln från Skanstull mot GUP, felkod 24 lyste dock med sin frånvaro. Föraren fick tillstånd att trycka P och körde vidare. När tåget nådde Svedmyra, anropade föraren TLC igen för att berätta att felkod 24 hade kommit tillbaka. Den hade återkommit ända sedan Alvik söderut. TLC rådde att omaktivera, men efteråt var felkoden kvar och tåget fick tömmas.  Föraren bytte körände och åkte sedan direkt in i Vällingbydepån via Råcksta. Efter fixande i depån kunde tur 39 köra upp till Vällingby för att där gå norrut i rätt tid.

Dagens snackis: Tjänstebegärspapper finna att hämta på TX. De som hade bläddrat igenom dessa undrade förvånat varför det bara var två hophäftade A4-papper samt en bibba tjänster som låg i kuverten. Sökblad för sociala tjänster, listor över platskontorens placeringsordning samt sidan med preferenser (in/ut, utlåning/ingen utlåning, ha elev/inte ha elev, osv) saknades och en kollega skrattade gott åt att placeringen blivit både försenad och felhanterad. Han skrev skojfriskt ‘1’ som placeringsnummer på framsidan och lade ned papprena i kuvertet igen…

Rulltrapporna står still på flera stationer i följd i innerstan. Enligt flera kollegor hade TLC, efter en förares förfrågan, meddelat att rulltrapporna står still eftersom reservdelar till dem saknas. Någon föreslog att kanske även personalbrist på grund av semestrar spelade in i detta. Förhoppningsvis görs någonting åt rulltrapporna denna vecka.

Butlertjänster. MUF var inte sena med att hoppa på det hela och klä ut sig till butlers på T-Centralen. Utöver själva ordet butler fanns det små guldkorn i det förslag som Ilija Batljan (S) lade fram. Om alliansen fortsätter att styra efter valet lär samma tjänster säkerligen införas förr eller senare, men under ett annat namn.

Spårvagnspremiären i lördags. Den nya spårvägen går traditionellt från Djurgården och in till Norrmalm, men det är första etappen. Sven Nordin (M) berättade i City i torsdags att nästa spårväg kommer att bli mellan Hammarby sjöstad och Slussen, man tittar även på att få till en spårvagnslinje på Folkkungagatan och att förlänga vidare från Slussen in till Norrmalm. Blir det ett nyss Slussenelände, eller har arkitekterna till Nya Slussen tänkt igenom trafiklösningen ordentligt?

Annonser

Lördagen när tågen var för korta

Himlen var mörk, skuggorna som kastades över spåren var långa och vinden fick håret att piska mot kinderna. Hela dagen var en lång väntan på regn, men dropparna började falla först när MH hade kommit hem.

På arbetet kunde det snabbt konstateras att de två vagnar långa tåg som rullade runt ute på banan var alldeles för korta för folkmängderna på plattformarna. Många förare ropade in för att anmäla förseningar, problem med lasttryck och liknande fel. Det påpekades om och om igen att de korta tågen var en oerhört dum idé på en lördag. TLC höll med, men menade att man ingenting kunde göra eftersom trafikbeställningen från SL var sådan. Från och med nästa lördag kommer lördagarna dock att trafikeras med fullängdståg. MTR:s nya besked om koppling i övrigt förkunnades på en lapp som låg i mässen -kopplingen införs i höst, men när detta blir är än så länge okänt. Det söks dock ‘kopplingshjälp’ och intresserade förare uppmanades att ta kontakt med sin närmaste chef.

Det var utöver korta tåg-debaclet en lugn lördag. Föraren på tur 76 hade dock lite svårt att iordningsställa sitt tåg, eftersom detta hade gått i sekundär mod redan vid första uppnycklingen. Efter sedvanlig felsökning samt omaktivering, meddelade föraren tio minuter innan körstart att iordningställandet skulel börja. Två vagnar tar kort tid att se om, varför föraren senare rapporterade att tåget var redo att rulla ut på sin ordinarie tid.

Tur 75 var med om flera mindre saker denna dag, bland annat meddelade trafikanterna att en liggande person fanns i tåget. Denne lyftes av vid Hötorget av ordningsvakter. När nästa förare tog över tåget visade det sig att det var problem med sikten genom frontrutan och vagnfelsrapport skrevs. En annan förare som ropade in en felanmälan var föraren på tur 54, som meddelade att hans V2:a vobblade någonting alldeles förskräckligt mellan Hökarängen och Farsta centrum. Några kollegor talade senare om saken och menade att det hade med själva spåret mellan stationerna att göra, då de hade varit med om att deras tåg hade betett sig på ett liknande sätt på sträckan. En teori om dåligt draget spår framlades, liksom en om multipla solkurvor. Fortsättning följer.

När vi nämner Farstagrenen, måste självfallet även tur 59 finnas med. Föraren ropade om att hans tåg hade gått i depåmod, han hade försökt flytta tåget litet grann och hade felsökt, men depåmoden släppte inte. TLC bad honom omaktivera för att sedan försöka köra. Efter den åtgärden började 59:an rulla långsamt upp mot Farsta centrum. Men depåmoden ville inte ge med sig och tåget kröp fram på sant sengångarmanér. TLC beordrade tur 52 i Hökarängen att stå still och vänta på mötande tåg, samtidigt som man hojtade på södra bilen att åka till Farsta. Föraren på 59:an lämnade tacksamt över sina trafikanter till bakomvarande tur 51, som fick gå på motspår förbi Farsta centrum och sedan över på normalspår efter stationen, medan TB inväntades. Södra bilen tycktes ha varit i närheten, ty inom kort landade den i Farsta och TLC gav Tomten tillstånd att bryta HS för att kunna flytta tåget. Sagt och gjort. Sedan bar det av mot Gullmarsplan för vidare transport in i hallen och tågbyte.

Framåt tvåtiden blev plattformarna mörka av resenärer som myllrade runt och misstroget var tvungna att titta både en, två och tre gånger på IDTS-skyltarna när de korta tågen dundrade in på stationerna. Flera av dem kom fram och frågade med viss skräck i rösten om det var så här det skulle bli nu framöver. Den lättnadens suck som de utstötte vid beskedet att så inte var fallet, var mycket talande. I norra änden av Hötorgets plattform satt en tant med rollator. Hon väntade på ett tåg som hade plats för henne och hennes gånghjälpmedel. Men tågen var fulla. Kanske väntar hon där ännu?

Sommartider, sommartider…

Det är definitivt dags för en blogguppdatering. Här kommer veckan som gick i referat och även lite dagsaktuella skojiga saker.

Knappt hade glöden från bussbranden vid Slussen falnat förrän det var dags igen, denna gång var det bana 1 som drabbades av en brand. Rapporterna var av skilda slag; först ropade en förare att det var en ordentlig brand på gång i spåret nära stn S:t Eriksplan, en annan ropade att det kom rök men såg ingen eld. Rökutvecklingen var i vart fall bekräftad och därmed blev det stopp i innerstan medan trafiken styrdes om till att vändas i bland annat Odenplan. Räddningstjänsten kom dit, en mindre kabelbrand sades det röra sig om och polisen ville utrymma både tåg och station medan läget bedömdes. Efter någon timma var trafiken återigen igång, med det vanliga efterföljande omtågandet och spruckna avlösningar.

På tisdagen och onsdagen avvisades några cyklar, någon enstaka burkplockare var i farten och båda dagarna slog TLC larm om att förarna skulle vara försiktiga då personer i stan tycktes fundera på att göra någonting riktigt dumt. Dessutom hade man passat på att poängtera en gång för alla vem det är som ska gå på vilken toalett, genom att sätta upp viktorianska kvinno- och mansprofiler på toalettdörrarna. På torsdagen klämde en av MH-medarbetarna en rollator och råkade stänga dörrarna framför näsan på en blind man. En riktig otursdag, med andra ord. Sådana har vi alla.

Artonhundratalet har kommit till GUP?

På fredagen kulminerade rapporterna om halkan mellan Farsta centrum och stranden med att tur 6 fick slirning och gled mer än en vagnslängd förbi rödljuset i tunneln. Tur 5, som höll på att lämna Farsta strand, stannade med hytten utanför plattformen när signalen där slog om till rött då femman bröt igenom ATP:n från sitt håll. Både femman och sexan blev stående medan befäl styrde radiobilen mot platsen. Tur 7 vände i Farsta centrum på plattform två under tiden. Snart var dock befälet framme och kunde köra tillbaka en station, för att där sedan tömma tåget på resenärer. Han noterade frankt att V1:an hade fått ‘känsliga små plattor’ och gick i transport till GUP, där en avlösare tog över, vände på bryggan och körde in trasan i Högdalsdepån. TLC turade om ett par artontåg och sexans gamla förare skickades på drogkontroll, vilket är brukligt vid rödljuskörningar. Underligt dock, då detta uppenbarligen handlade om att tåget självt inte hade gått att få stopp på. Vagnarna är förmodligen helt bortplockade från trafiken för närvarande och som säkerhetsåtgärd har en hastighetsbegränsning på 30 lagts längs plattformssträckan i Farsta centrum, vilken övergår i sth 20 i tunneln mot Farsta strand.

Självklart hände det mer under fredagen; en tant fastnade med väskan i dörren på ett tåg varpå en dörr nödöppnades och tur 26 kunde torrt/roat konstatera att det stod en man och onanerade öppet på plattformen i Alvik när hennes tåg rullade in till stationen. Vakter kontaktades för att kontrollera plattformen och fredagen fortsatte sedan med diverse cyklar som avvisades.

På lördagen fortsatte gåsmarscherna mellan de två Farstastationerna och det tycktes verkligen vara på linje arton som det mesta hände. Tur 54 ropade att en man med blå tröja hade blivit kvar på stn Skogskyrkogården, där han gapade och skrek. Då han inte verkade må så bra ombads förarna köra försiktigt vid infart och vakter kontaktades omgående. 54:an skulle få mer att göra under dagen när en dörr nödöppnades Gullmarsplan söderut… detta hände även en andra gång på bryggan i Alvik -föraren gick för att återställa dörren och prata med trafikanten som hade öppnat den, samtidigt beordrades 55:an att gå i transport från Alvik till Abrahamsberg och vända där. Efter mycket om och men, samt en försäkran till de tre dörröppnande killarna om att tåget strax skulle åka till Alvik igen, rullade äntligen 54:an iväg söderut. Tur 60 rapporterade om den nu ständiga halkan mellan Bagarmossen och Skarpnäck tur och retur, samtidigt fick 58:an veta att det eventuellt fanns en liggande i V2:an och att kundservicevärdar (!) skulle titta igenom tåget vid Gullmarsplan. Och jo, visst försökte folk att plocka med sig cyklar även denna dag. Lördagen var ju ändå den mest somriga dagen på mycket länge och stockholmarna vimlade glatt runt på stan, på plattformarna och solade på varenda gräsplätt som fanns. Söndagen var lugn och molntung jämfört med lördagen. En herrelös hund irrade runt på plattformen i Rågsved i nästan tjugo minuter innan vakter fick tag i den.

Och nu är det måndag igen. En dag som inleddes med att förare och resenärer möttes av ett plötsligt enkelspår mellan Skärmarbrink och Kärrtorp. Anledningen var ett planerat banarbete… som ingen tycktes veta någonting om. Inga meddelanden om detta hade skickats ut eller anslagits på tavlan bredvid TX, inte heller hade trafikanterna informerats om trafikändringen. På TLC slog nyheten om att bangubbar med lok precis intagit söderspåret mellan Björkhagen och Kärrtorp ned som en blixt från klar himmel, ledningen över bana 1 ställde sig också frågande till varför de fanns där. Men spåret var iallafall avstängt, vilket markerades med hindermärken och de varselklädda arbetarna strosade omkring med sina verktyg på området. På Gullmarsplan hade det enligt en kollega varit mycket springande och snart hade det stått klart att det hade utfärdats ett tillstånd för arbetet, men huruvida arbetet skulle bli av eller ej hade varit otydligt. Tills denna måndag. Enkelspårstrafiken ska enligt ett anonymt mejl fortsätta under tre veckor, fram till den sjätte juni och tågtrafiken går under denna tid med tjugominutersintervall mot Skarpnäck. Från GUP går tågen på klockslagen 04, 24 och 44. Bussar förstärker också trafiken.

Uppdaterat: 20:48 – SL har tagit bort linje 17:s enkelspår från sin störningsinformation. Vad det betyder i nuläget vet vi tyvärr inte.

Uppdaterat: 21:00 – Bussarna är nu indragna och linje 17 går enligt ordinarie tidtabell. (Vilket strax är 15-minuterstrafik.)

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Vulkanaskans vecka

Veckans första dagar var lugna, sedan kom askan med stort ‘a’ och stoppade all flygtrafik. Deppade stockholmare som bokat resor utomlands för att komma ifrån vardagen fick slita vidare i vardagslunken, allt eftersom flygen ställdes in. Med stora rubriker om askans möjliga fara, samt fall mot Stockholm, väntade sig MH nästan att det blev stopp i trafiken på grund av askmoln. Men en starkare kyla till trots, lös solen snällt på himlen under stora delar av helgen.

På fredagen arbetade banarbetarna, de som byter slipers mellan T-Centralen och Rådmansgatan, med bryggan Hötorget/Rådmansgatan. Kort efter att de hade lämnat arbetet kom första rapporten om att det forsade vatten från bryggan. Ett andra anrop följde om att det framförallt kom från rör under bryggan Rådmansgatan. TLC gjorde en notering och frågade under dagen fler förare om de kunde se vart vattnet kom ifrån. Och visst forsade det in vatten från den nämnda bryggdelen -i mängder! Det verkade dock inte ha orsakat halka av något slag. Men givetvis kartlades aktiviteten på bryggan för en senare åtgärd. Vem vet, kanske hade Eyjafjallajökulls utbrott spridit sig till stockholms tunnelbana? 😉

Under helgen syntes i vart fall flera vårtecken längsmed banan:
Burkplockarna lufsade runt på plattformar och i tågen med sina plastsäckar, burkplockartänger och plasthandskar. Ingen av dem verkade ha sprungit på spåret, av radiotrafiken att döma. Barnvagnarna poppade upp lite varstans som svampar ur jorden och manade till extra uppmärksamhet, då stressade föräldrar gärna använder vagnarna till att leka murbräcka med sitt barns mentala välbefinnande som insats. Och var och varannan station tycktes få besök av trafikanter med cyklar, vilket gjorde att TLC hojtade åt förarna att inte ta dessa med sig. Cykelförbudet är heligt i tunnelbanan och därför följer TLC, vid minsta indikation på cykel, alltid cyklisten noga med stationernas kameror för att se till att de inte kliver på tågen. Cykeltrafikanterna, eller de med vuxencykel, vet ofta att det är förbjudet att ha med sig cykeln och därför gömmer de sig ofta bakom pelare, Selecta-automater eller under trappor i hopp om att kunna smita in någonstans längre bak i tåget. Barncyklar får dock åka med, om de inte har kedja (trehjuling) eller kapslad kedja (kedjan inplastad i ett fult block).

Under söndagen gick det dessutom ett envist rykte om att en civilklädd säkerhetsutredare från MTR patrullerade innerstan för att kontrollera förarna. Denne letade hörlurar, påslagna mobiler och annat skoj. I mässen skämtades det litet grann om att ett TUB-SÄPO hade bildats och att ‘storebror ser oss’.

Och måndagen, då? Den var lugn. Tisdagen likaså. Det mest irriterande för förarna är den där hastighetsbegränsningen, på sth 30, i norrgående riktning -det känns som om den aldrig kommer att försvinna. Och om två månader firar den tillfälligt permanenta hastighetsbegränsningen mellan Slussen – Gamla stan tvåårsjubileum. Vi får se om det händer någonting mer intressant under återstoden av veckan. Men, som en kollega påpekade i ett mejl till MH-teamet: ‘IN is the shit’ vad gäller händelser på jobbet…

En trögstartad vår

För MH:s del har det varit väldigt lugnt ute de senaste två veckorna på morgonen. Utöver en mycket frustrerande tillfällig hastighetsbegränsning, västerut genom stora delar av innerstan, har det mest hänt småsaker hit och dit. Hastighetsbegränsningen som omnämns är givetvis den mellan T-Centralen och Rådmansgatan, vilket drabbar tre hela stationer. Den hade inte varit besvärlig om det inte sedan två år tillbaka redan ligger en praktiskt taget permanent tillfällig hastighetsbegränsning på just 30 mellan Slussen och Gamla stan. Det går förvisso att köra 60-70 en bit efter GAS, men sedan måste man bromsa in lagom till TCE eftersom börvärdet piskar en i ansiktet efter kurvan ovanför backen vid infart till stationen. Det är med andra ord nästan fyra stationer som drabbas och det räcker med litet större belastning i form av rusning/folkmassor för att tågen ska bli litet senare än vanligt på väg norrut. På morgonen är problemen inte fullt lika stora som de förmodligen kan vara på eftermiddagen, eftersom den rusningen pågår ett par timmar längre än morgonrusningen. Den nyare av hastighetsbegränsningarna beror på spårarbeten, man håller på att byta slipers och liknande. Det känns också i tåget vid de berörda platserna; tåget kan vagga till eller ‘sjunka’ ned och sedan upp där om man känner efter. Som alltid känns varje tågrörelse betydligt mer i hytten.

På torsdagen hade det tydligen varit en besvärlig dag för kollegorna som satt reserv, då reservjobben plötsligt hade försvunnit och ersatts med färdiga körjobb. Personalbristen var stor den dagen. På fredagen verkade planeringen dock ha varit bättre; varje gång man gick förbi mässen satt samma reserver där och tråkade med varsin planka. (Plankan=lista med avlösningar som ska bevakas.)

I söndags när nattrafikens tåg började rulla mot depåerna skakade det till på tur 78. Halv sex på morgonen försökte föraren sända flera gånger från Rågsved söderut, bara för att hela tiden bli avbruten av oroliga trafikanter. När anropet väl kom till TLC meddelade föraren att det utbrutit fullt slagsmål mellan olika grupper på stationen. Som brukligt är vid storskaliga bråk, började kombattanterna att hoppa ned på spåret bakom tåget för att komma undan när det gick upp för dem att vakter eller polis kunde komma när som helst. De klättrade över staketen, några blev kvar på spåret och när norrgående tåg var på väg in till stationen fick det stanna av säkerhetsskäl då en kvarvarande person gömde sig vid plattformsgrinden -förmodligen i väntan på tågets passerande. När denne upptäckte att tåget stod still sprang han fram till staketet och klättrade över det. Det stillastående tåget kunde därefter rulla in försiktigt till stationen och öppna dörrarna. 78:an, som precis hade lyckats få igen sina dörrar, lämnade stationen och rapporterade att slagsmålet fortsatte i biljetthallen. I Hagsätra tömdes tåget för att enligt turlistan åka hem till depån. TLC frågade hur det var med föraren, han mådde under omständigheterna bra, men berättade smått skakad om att bråkstakarna hade slagit ut tanden på en resenär. Densamme (eller en annan resenär?) hade dessutom fått nästan hela örat avslitet på ena sidan av huvudet.  På väg ner mot Högdalen stannades transporten av polisen som ville ta uppgifter, då de hade anlänt till platsen och gripit flera personer. En stund senare blev det förståeligt lite problem med att köra in i depån då föraren var upprörd, man märkte att han ville åka hem och sova bort bilderna av slagsmålet. Med södra bilens assistans kunde 78:an iallafall snart åka in i depån. Då brakade ett bråk lös i Fridhemsplan, vilket rapporterades in omedelbart av en vaktpatrull -där var de vårdslösa nog att slåss såpass att de slängde ned varandra på spåret och med strax ankommande tåg kom varningen i rättan tid. Tur 8 tog det mycket försiktigt på väg in till stationen, men som tur var hade bråket då antingen retts upp eller flyttat på sig; det fanns inga personer på spåret.

Söndagen fick sedan sitt lugn, men med osedvanligt många sovande ombord på tågen. Det kändes som om det var vakternas enda sysselsättning i tuben under morgonen var att väcka sovande passagerare. Solen sken då dagen grydde, men det varma välgörande skenet övergick sedan i duggregn, spöregn och till sist stora fluffiga flingor som yrde runt i luften. Snön hade återerövrat Stockholm. MH körde milt modfälld över detta faktum genom staden och möttes av lika modfällda passagerare, som stod på plattformarna med tomma blickar och brustna förhoppningar om en vår som plötsligt hade satts på undantag. Snöovädret fortsatte hela dagen, men våren kämpade emot för full kraft och den mesta snön smälte vid kontakt med marken. Dagen efter fick kung Bore erkänna sig besegrad när våren räckte ut tungan mot honom och solen stack fram mellan molnen igen.

I övrigt är avtalsrörelsen igång och det verkar som om alla parter står långt från varandra. Tanken var att förhandlingarna skulle vara klara den 31:a mars, men det datumet lär bli en aning förskjutet. Handels varslar om strejk inom handeln till den 1:a april, ca. 5000 anställda runtom i landet omfattas -strejken är inte utformad att drabba konsumenten i första hand, utan företagen. Livsmedelsarbetareförbundet har också varslat sin motpart från och med den 1:a april. Fackförbundet GS varslar också, om övertidsblockad från och med den 5:e april. Klubb 119:s blogg uppdaterar fortlöpande vad det är som händer i frågan. Det kan bli aktuellt med sympatistrejker eller liknande. Ex. SEKO kan komma att varsla om en sådan. Det kommer då kanske fungera som så att yrken med inkomstbringande funktion för SL, konduktörer och spärrvakter, tas ut i strejk. Trafiken lär dock flyta på som vanligt. På Emteärrhora uppdaterar vi när vi vet mer om vad SEKO, DSTS och ST tycker samt tänker om saken. Fortsättning följer, mao.

Klottersäsongen är kommen, men än så länge tycks det vara för kallt för kluddtomtarna att börja sabotera trafiken. De nöjer sig för närvarande med att klottra och måla på inomhusstationerna.

Kalabalik på tub

Natten hade varit lång och hård för de tappra själar som körde tåg, ledde trafik och informerade både i spärr och biljetthallar. Flera växelfel, strömlöst på Söderströmsbron och förbiglidningar hade det blivit. Den mest omtalade av de sistnämnda var tåget som gick i nödis i Gullmarsplan och därmed gled hela vägen till Söderströmsbron -det stod redan tåg inne i Gamla stan vilket blev beordrat att åka omedelbart i form av att TLC skrek’ KÖR!KÖR! KÖÖÖÖÖR!!!’. Kollisionen hade varit nära och många förare tvivlade på om det egentligen var en särskilt bra idé att bedriva trafik utomhus i detta läge. I vart fall på en större skala. Snöbromsen fick under natten och denna dag användas grundligt mellan stationerna för att tågen skulle kunna stanna; det var även trevagnståg istället för de ordinarie tvåvagnsåken som brukar cruisa runt banan på söndagarna -skälet sades vara att öka chansen att stanna på stationerna. Snöblåsare, snöslungor, plogfordon, skottare, arbetslok och trafikbefäl slet häcken av sig under natten för att försöka göra spåren farbara. Trots åtgärderna och flera dagskottarteams suveräna insats blev det dessvärre kaos under dagen för nästan samtliga trafikslag. SL med flera fortsätter att uppmana folk att stanna hemma och med facit i hand är det lätt att förstå varför. SMHI:s Klass 2-varning slog in ordentligt.

Tur 26 konstaterade runt femtiden att sträckan Hammarbyhöjden-Kärrtorp var strömfattig och stod bara ett par minuter senare still; tåget drog inte på grund av att linjespänning saknades. Föraren ombads byta körände för att se om det gick att köra tillbaka tåget, eventuellt för att ‘ta sats’ så att det kunde orka framåt senare. Men det var inte långt tåget kom och efter diverse försök, planer på enkelspår, etc. träffades valet att ställa in trafiken mellan Gullmarsplan-Skarpnäck och istället låta ersättningsbussar köra på sträckan. Dessa beställdes snabbt, men kom sent och därför fick förarna hänvisa till ordinarie bussar i området. Eftersom det inte var det minsta lugnt på radion och stopp samt fel uppstod överallt kom en del information lätt bort sig, exempelvis den om vilka stopp det var som hade fått ersättningsbussar eller ej och att tågen på gröna linjen inte stannade i Gamla stan söderut på grund av dålig matning. (Strömmen var usel där och tågen skuttade fram i häftiga hack som om det vore flygkrasch på gång. Under natten hade flera tåg fått köras tillbaka till T-Centralen så att man kunde ‘ta sats’ och komma förbi bron.) TLC koncentrerade sig på att försöka hålla igång trafiken så gott det gick.

Ett av morgonens problem var givetvis den fortfarande avstängda bryggan i Gullmarsplan där stoppbocken har flyttats en bra bit av trasan i fredags och urspårningen i Vällingbydepån. Dessa två saker gjorde att tåg fick vändas på andra ställen än vanligt och att tågen från Vällingby enbart kunde åka in/ut ur depån via Råcksta. Upp till Råcksta är det en rejäl backe och i den var det flera nyutryckta tåg som tack vare den låga farten och snön började glida baklänges. Samma sak var det med backen upp från depån i Högdalen -en förare på väg mot trafikspåret fick röd signal framför sig innan växlarna och var tvungen att bromsa framför denna… varpå tåget började åka baklänges tillbaka nedför backen. Växelfelen gjorde att hemgångarna kom in sent och när det i Högdalsdepån var tänkt att två tåg skulle åka ut var både ett snöröjningsfordon i farten och ett annat tåg på väg in. Föraren på det senare frågade om spår, fick det, började köra in och fick problem med att lägga om växeln framför sig. Inga nya fräscha tåg kunde åka ut, inga gamla sunkiga nedspydda tåg kunde åka in. I Vällingbydepån fick tur 51 problem med linjespänningen och kom ingen vart. Efter cirka tio minuter-en kvart blev föraren riktigt arg på tåget och det tycktes hjälpa då silverfisken plötsligt behagade flytta på sig.

Ute på banan var det vinterkalabalik. På sina håll var spåren så igensnöade att det hade blivit helt isolerat och svårt för tågen att överhuvudtaget få någon kontakt med strömskenan. Dessutom drabbades flera turer av vagnfel, varav ett betydande inträffade vid Stora mossen. Tåget blev stående på linjen och hur mycket det än slets, byttes körände, tricksades och lirkades från förares och befäls sida ville det sig inte. Till slut fick man göra sträckan spänningslös, jorda densamma och sedan utrymma tåget. När utrymningen var klar och strömmen åter hade lagts i stod trasan fortfarande kvar. Det enda sättet att bedriva trafik på förbi den var att köra enkelspår samt motspår. Tågen från stan vände i Kristineberg och gick på motspår till Odenplan (växeln i Krillan är som vi alla vet helt igensnöad), där de fick släppa av sina trafikanter, vända på bryggan för att hamna på söderspår igen, åka upp, släppa in trafikanterna igen och köra vidare. Södergående tåg vände även de i Kristineberg och åkte sedan tillbaka, oftast mot Hässelby strand. Montören kom inom kort till trasan och påbörjade arbetet med att försöka flytta den.

När montören till sist hade satt tåget i rullning visade det sig bli en äventyrsfylld färd mot Alvik. Plötsligt hojtade han panikslaget att det inte fanns några bromsar; det gick inte att få stopp på tåget. TLC gav ett lugnande besked om att det för närvarande inte stod något tåg i Alvik, trasan kunde lugnt glida nedför backen och stanna där den stannade för att sedan köras undan. Under tiden ropade en tur att det inte var det minsta roligt att hennes tåg gled förbi varenda station längsmed Farstagrenen så att det fick backas och en annan tur ropade från Hötorget att hans tågs bromsar inte ville ta alls; på eget bevåg hade han spärrat både första och andra dörrparet för att kunna släppa av trafikanterna. TLC såg problemen, gav order om utrymning samt transport till bryggorna i Hötorget respektive Odenplan. När så tur 5 fick ett vagnfel på T-Centralen söderut blev det totalstopp under ett flertal minuter, under vilka trafiken bakom stannades och radiobilen ryckte ut. TLC planerade snabbt ihop en motspårskörning, ty eventuellt skulle det kanske gå att köra undan femman från den andra köränden. Sagt och gjort -föraren på tåget vid Hötorget fick först byta körände och gå norrut genom växeln, efter kom femman som hade fått klarsignal i V1. I samma veva kördes sedan trasan i Alvik undan och trafiken rullade så smått igång igen. Med ödesdigra förseningar.

Både under natten och morgonen satt förarna mellan fem till sju timmar utan rast på sina tåg då det var svårt att ordna avlösningar. Trafiken var helt enkelt alldeles för oregelbunden och få var på rätt plats vid rätt tillfälle. Ofta gapade avlösningsplatserna tomma och då var det bara att köra vidare. Tröttheten i arbetskåren märktes av när många matt frågade om de kunde få avlösning för att äta eller för att gå hem eftersom de haft slut för dagen länge. Tur 37 höll nästan på att missa sin avlösning när strömförsörjningen i backen mellan Kristineberg och Alvik var skral. Liknande var det säkerligen på både röda och blå linjen, där störningar förekom. Blå linjen ersattes med bussar mellan Hallonbergen och Akalla, röda linjen ersattes med buss mellan Norsborg och Alby. Med så många sträckors trafikavsaknad/oregelbundenheter ska våra busskollegor ha en eloge för det arbete de fick utföra. Alla våra kollegor som informerade vid bussar och i biljetthallarna får inte glömmas bort de heller.

Informationen från taket på plattformarna tycktes dock ha glömts bort alldeles under långa perioder och trötta förare fick veta exakt vad resenärerna tyckte om SL, SJ, fan och hans moster. En del skrek tillmälen, hytte med nävar, pekade menande på sina klockor och hotade ibland förarna med stryk. Flera kollegor menade oroligt att smockan tidvis hängde i luften och att de inte kände sig trygga. Det är förståeligt att man är jävligt arg över att tågen aldrig kommer, men den ilskan kan man ge utlopp för någon annanstans. Eller kanske snarare på ett annat sätt istället. Alla förare, spärrexpeditörer, med flera är också vi trafikanter. Vi förstår därför så väl den frustration som infinner sig när trafiken inte fungerar eftersom vi själva också känner den. Det är inte kul att komma en halvtimme-timme sent till stationerna eller att inte ha koll på vad det är som händer för informationens skull. Det är inte kul att bromsa bara för att glida förbi stationer som man försöker stanna vid. Det är inte heller kul att fastna ute på linjen strömlös och pulsa fram och tillbaka i halvmeterssnö mellan hytterna i lönlösa försök att flytta ett stillastående tåg. Känslan av maktlöshet som infinner sig är välbekant. Vi gör alla vårt bästa och tack alla ni resenärer som förstår det och tog er tid att ge en välbehövlig kamratlig klapp på axeln eller ett vänligt ord. Det är för er vi plikttroget pulsar i den där snön, smygstannar/snöbromsstannar tågen och informerar så gott vi kan.

Nu går MH till sin läsfåtölj, sveper in sig i morgonrocken trots att klockan bara är 18 och pimplar té. Det är dags att återfå sin normala kroppstemperatur. Imorgon prövas trafiken i rusningarna ordentligt. Var beredda på mer kollektivtrafikstrul.

Dagens citat:
#1: ”Det här är tamigfan det värsta jag har varit med om!” -ung förare
#2: ”Nej, nej, nej. Du skulle varit med på sjuttiotalet!” -äldre förare
#3: ”Jag är i backen mot X och har röd signal! Jag måste få grönt! Annars fastnar jag här!” -förare med god bankännedom
#4: ”Det går inte att köra här, vi kommer inte vidare.” -Snöblåsen