Kategoriarkiv: jourstäd

Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

Annonser

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Ett Ufo i förorten

Ännu en dag ett liv. Och lugnt på radion.

Tur 76 ropade om att det vobblade och höll på varje gång han startade tåget, vilket ledde TLC till att misstänka ett boggiefel. Tur 37 ropade sebare under rusningen och hade problem med sin radio som det stod ‘Ufo’ på, vilket brukar betyda att vagnens hemmabana inte är bana ett. Det i sig var inte så underligt, men att radion från och till fick in bana 2 istället för 1 var mer bekymrande. ATP:n verkade också småstrula och snart kallades det på en montör… som inte kunde göra så mycket åt saken. Under tiden hade TLC meddelat att SL-personal höll till vid T-Centralen och att de eventuellt skulle inspektera ATP:n, ATO, ATC etc. genom att åka med en bit i hytterna på tågen. VH såg dock ingen sådan personal i stan.

Från Slussen rapporterade tur 78 att hyttdörren hade fastnat i plattformen norrut. Det blev ett kortare stopp på någon minut bara. I Hagsätra brann det. Tur 41 meddelade att branden dock inte var på tunnelbanans område utan strax bakom stationen, i ett skogsparti. En ordningsvaktspatrull åkte dit för att bedöma läget och även södra bilen satte kurs mot stationen. Vakterna kunde inte lokalisera branden och bedömningen blev att den inte påverkade fortsatt trafikering, varpå södra bilen kunde avbryta sin uttryckning.

När 41:an senare rullade genom stan ropade han om tågkänning. TLC bekräftade att det var trångt med tågen fram till STora mossen. Något allmänt strul verkade ha hänt med tur 79, 39 samt några till eftersom föraren på 39:an inte fick någon avlösning vilket i sin tur gjorde att flera avlösningar sprack. 79:ans förare körde in i VY och kontaktade TX. Efter en halvtimma tycktes trafiken ändå rulla på bra och övningstågen åkte ut på banan. Tur 42 hade någon fylla som lyftes av i Alvik och fick städ på en förorening denne hade lämnat efter sig. Senare ropade tur 32 om en äldre man i Alvik som släpade runt på påsar och ville norrut -förmodligen var denne också en fylla eller dylikt eftersom vakter plockade av honom från tur 27 på plats.

Kräkslördag

Lugnet efter stormen. Lördagseftermiddagen var ett perfekt tillfälle för alla förare som var med om gårdagen att ladda batterierna. Ytterst få saker hände. Någon tur hade problem med en ATO-knapp som hade fastnat i intryckt läge men detta rådde montören bot på under sitt andra besök. Tur 64 fick problem med radion i V3 och föraren svarade därför inte när TLC ropade på honom genom stan. Efter ett tag hade han fått ordning på den och ropade för att meddela detta. Som belöning fick han ett ‘bra jobbat’ och ett uppdrag att leta ryggsäck i V1:an när han kom fram till Skarpnäck.

Stackars jourstäd kallades in stup i kvarten för att städa bort spånade spyor. Det var många sådana denna dag, tur 83, 67 och 73 ropade alla och ville bli av med kräks av alla de slag. Stora, små och rinniga.

Tur 81 rapporterade att det fanns ‘en märklig person’ i grön parkas på plattformen i Bandhagen. Denna hade vankat fram och tillbaka där i över två timmar, ända sedan föraren var där sist. TLC lyfte luren till Trygg-C och varnade samtliga nittontåg för personen. Ingenting mer hördes om henne/honom. På vägen tillbaka in mot stan ropade 81:an igen. Denna gång för att varna kollegorna eftersom det sprang en katt på spåret söder om Enskede gård. Då ingenting mer hördes om den heller får vi anta att kissen sprang ut under staketet någonstans i närheten.

Tur 61 ropade om en aggressiv man i tåget som trakasserade de andra trafikanterna och bad därför om ordningsvakt. Men det fanns inga att tillgå -föraren fick veta att de eventuellt skulle komma efter vägen, förmodligen i Skarpnäck. Strax efter det meddelade TLC tur 71 att det skulle bli tågbyte norrut mellan tur 55 och 71 eftersom 55:an hade fått plattor och 71:an skulle hem till hallen.

Klottervaganza på bana ett

Stockholm, regn och rusning är ett recept på trafikstockning både på vägar och räl. Det blev som vanligt mycket folk på innerstadsstationerna i takt med att eftermiddagen regnade bort, men rusningen var inte fullt så stressig som den kunde ha varit. Tur 23 ropade om klotter i sin V2:a, vilket föraren fick jourstäd till omgående. Sedan behagade tur 7 klappa ihop ute i Råcksta -tåget gick i nödbroms trots att det var grönt på signalen och föraren fick tillstånd att trycka P. Men knapptryckandet fungerade inte, istället blev det till att omaktivera. Men inte heller det fungerade och föraren hade fortfarande kontrasignal. TLC bad henne att prova trycka P igen men tåget rörde sig inte ur fläcken. Föraren undrade om en andra omaktivering var aktuell, varpå TLC gav order om utrymning till att börja med. Men självklart skulle det inte gå så lätt att flytta tåget; dörrarna gick inte att få upp och föraren fick då tillsammans med en kollega göra en manuell utrymning av trafikanterna. Efter detta och litet till gick tåget fortfarande inte att skaka liv i. Nordvästra bilen hade nu landat och bröt HS, vilket fungerade perfekt. Förare, befäl och tåg rullade ner i Vällingbydepån till spår 18 och sedan bar det av till vagnmästaren. Trafiken var därmed åter igång.

Ännu en tur ropade om klotter i sitt tåg och fick jourstäd. Tur 79 (?) i depån meddelade att tåget fick felkod 56 varje gång han nycklade upp i en hytt och en hel omaktivering gjordes för att råda bot på detta. Snart ropade tur 75 att nittonturen han nyss mött var klottrad i bak och dessutom prydde en klotterorm kollegans hela vagnssida. TLC tog kontakt med tur 36 och bad honom inspektera vandaliseringens omfattning, 75:an inflikade att det var ordentligt kluddat på förarhytten. Men det var inte en målning direkt, utan mängder streck och tags. Drygt en halvtimme senare hade TLC skakat fram ett tågbyte i Högdalen söderut för 36:an och klottertåget försvann således in i hallen.

Under dagen monterade några herrar ner den tillfälliga plattformen i Björkhagen och äntligen kommer vi då snart få slippa 30-sträckan där. I Vällingby visade IDTS-skyltarna för mellanspåret fel hela dagen, vilket också anmäldes ett flertal gånger. Det var oklart vari felet bestod, men det förekom under alla artons vändningstimmar. Apropå arton ropade sedan tur 3 in… just det -klotter! från bryggan i Alvik. Någon hade taggat fem rutor med hjälp av en sprayburk och jourstäd tillkallades. Kunde de inte få bort det skulle ännu ett tågbyte ske. Vi hörde dock ingenting mer på radion om detta och antar att stålsanerarna på jourstäd lyckades trolla bort tagsen.

Med jämna mellanrum kom rapporter och varningar för cyklar samt fyllor över radion, annars påpekade man från TLC:s håll mest att det var halt ute och att alla förare skulle ta det försiktigt.

Runt niotiden ropade föraren på tur 6 att han behövde få avlösning Gullmarsplan söderut eftersom han plötsligt hade fått oerhört ont i magen. TLC undrade om han orkade köra dit eller om han behövde bli avlöst redan ute på linjen. Vidare menade TL att han kunde utrymma tåget vid Rådmansgatan och gå ut på bryggan där för att sedan gå till stn Rådmansgatan eller Hötorget, en reserv kunde köras dit med bil. Magsmärtorna gjorde sig påminda och föraren valde att utrymma. Men sedan var han tvungen att gå upp till Rådmansgatan innan han åkt ut på bryggan, varför det nu blev stopp bakom. Med lite meck lät det som om man styrde tåg på motan förbi sexan och tåg togs även ner till gropen. Södra bilen kom till undsättning och körde undan det tomma tåget till bryggans Hötorgssida och reserven kunde snart hämta det där.

Dagen bjöd således på relativt mycket dramatik. Våra tankar är med kollegan som tvingades lämna tåget och vi hoppas innerligt att han mår bättre nu. Det är fördjävligt att bli sjuk/illamående/etc. som förare. Man är så utlämnad i underjorden.

Ett regndränkt Stockholm

Tur 21 ropade in att plattformsgrinden i södra änden av Odenplan var öppen. Denna stängdes kvickt av tur 5, som promenerade över plattformen. En trivial händelse kan tyckas, men varje öppen grind är även ett potentiellt spårbeträde. Människan är av naturen en nyfiken filur och står en dörr öppen kikar vi gärna in, likaså kan någon få för sig att promenera ner på spåret. Det har hänt.

Tur 38 fick ett nödanrop om ett sjukdomsfall i tåget när det stod på stn Rådmansgatan norrut. Tågen stannades bakom medan föraren gick bak för att undersöka fallet. Det var en äldre man med bröstsmärtor som behövde assistans. Han gick av och ordningsvakter var snart på plats för att vara mannen behjälplig. En tur till ropade inom kort att en man som tog sig för bröstet gått på hans tåg. TLC menade att de hade den äldre mannen och vakterna på bild i kamerorna, men sedan lät det som om de allihop hade gått ombord. Det var litet otydligt. Men trafiken flöt iallafall på.

Mitt på eftermiddagen framträdde Globen som en snövit golfboll mot en mörk, alldeles grafitgrå himmel och det dröjde inte länge förrän blixtarna ljungade söder om söder. Med de kritvita, vasst knotiga blixtarna kom ösregnet som ursinnigt piskade mot plattformarna och rälen. Vid den norra infarten till Fridhemsplan började det läcka in vatten och snart bildades flera meter stora pölar strax höger om rälen. Tur 29 felanmälde sin vindrutetorkare som hoppade ur när han försökte använda den, vilket var helvetiskt med tanke på vädret. Innerstadsstationerna blev snabbt tungt belastade eftersom fortfarande sommarklädda stockholmare raskt tagit sig ner till tuben för att åka hem från det plaskvåta eländet. Och på utomhusstationerna sprang trafikanterna kors och tvärs med tidningar, paraplyer och allehanda provisoriska skydd. Regnet avtog snart i styrka men låg kvar i luften och visst smattrar det fortfarande litet hemtrevligt på fönsterbrädan medan VH sitter här inne i värmen med en mugg varm choklad nära och knattrar på tangentbordet. Än så länge har vi varken sett till någon ryssvärme eller den berömda ‘varmt ända in i september’-värmen tidningarna talar om. Det börjar snarare dra åt höst igen.

Tur 8 ropade in en spya från Blåsut. Det var ingen förorening i tåget denna gång, utan någon hade mått väldigt dåligt på plattformen precis vid trevagnsmärket norrut och när förarna öppnade hyttdörren möttes de av en inte fullt så ljuvlig doft av unket kräks. TLC kallade omgående på en städpatrull.

Under ordinarie trafikgång brukar det finnas ett antal extratåg på både linje arton och nitton, men nu när sommartrafiken fortfarande rullar har behovet för dem inte funnits. Nu har dock de flesta stockholmare kommit tillbaka från semestern, vilket resulterar i sena turer på grund av folktrycket. Därmed har specifika reserv/extratåg funnits som förstärkningsalternativ denna vecka. Dagens extratåg stod och tog det lugnt på bryggan Rådmansgatan i väntan på något att göra. Snart hojtade TLC att de behövde ta förarens tjänster i anspråk; han skulle köra till Hagsätra på grund av något strul med tur 38 (?). Sagt och gjort. När det cirka fyrtio minuter senare var dags att vända för att rulla norrut ropade extratåget (numera tur 82) in att IDU:n var svart. TLC frågade om föraren hade klarsignal, svaret blev att dörrarna fortfarande var öppna. Jomen då var det väl bara att stänga dem, tyckte TL. Föraren skulle gärna göra det, problemet var bara att han inte såg att logga in. Efter ett försök med lösenordet och enter kom den efterlängtade klarsignalen och det gick att köra till allas stora fröjd.

När 82:an lämnade Hagsätra passade en arg man på att sparka på tåget, vilket föraren direkt ropade om. Tur 39 blev varnad för denne och ropade sedan själv in att den arge mannen fortfarande var kvar på plattformen samt att han nu hade hotat både spärrexpeditören och förare. Hagsätra fick snart se mer ordningsstörande hända. Någon timma senare ropade tur 33 att en man hade lagt sig tillrätta på plattformen. TLC lyfte luren till Trygg-C och beställde dit ordningsvakter. Ett tag senare ropade tur 34 att mannen på plattformen definitivt behövde ordningsvakter, det verkade inte som om han skulle kunna ta sig därifrån på egen hand. Han var dessutom livrädd för att SL skulle ringa polisen. TLC meddelade strax att han klivit på förarens tåg och föraren menade då att hon ville ha dit ordningsvakter för att få av karln, eftersom han hade gylfen nere och gick runt och blottade sig. Han verkade dessutom vara duktigt berusad. TLC ringde för att kolla var vakterna fanns och de skulle inte hinna till Hagsätra, men däremot Stureby om han fortfarande fanns kvar.

Radion var tyst medan det började skymma, men snart ropade en arg förare på tur 20 om att han lämnat Guppet sent på grund av en trafikant som hindrat dörrarna. Trafikanten hade skrikit att hon betalat biljetten (?) och föraren hade skrikit tillbaka frågandes om hon hade betalat för att hindra dörrarna också. Det knastrade rejält, men föraren lät riktigt arg vilket är förståeligt. Det är beklämmande hur lite respekt en del trafikanter har för dörrstängningen och sina medtrafikanters rätt att komma hem i tid.

Tur 28, som skulle vända i Alvik, fick oväntade dörrproblem när hon försökte lämna stationen norrut. Någon hade nödöppnat en dörr. Turerna bakom stannades medan föraren gick för att återställa och se huruvida personen fanns kvar i tåget eller ej. Det som mötte henne var två nödöppnade dörrar; en mot plattformssidan och en mot spåret. Efterföljande tur 34 ombads ta det försiktigt vid infarten, men det verkade vara utan anmärkning och kvartstrafiken kunde börja rulla ostört.

Dagens snackis var Fridhemsplan och hur påfrestande den stationen har blivit arbetsmässigt; den är numera rysligt svårbedömd vid dörrstängning eftersom folkmassorna från blå linjen anländer i olika grupper till plattformen, ofta med ojämna mellanrum. Det leder till att det ofta är folk som hindrar dörrarna för att hålla upp dem för sitt sällskap som kanske fortfarande står i rulltrappan. Sådant händer ibland på övriga delar av banan när någons godtycke går ut över medtrafikanter, men då är det enstaka fall. I och med avstängningen är det hela tåglaster folk som ska med. Och när man har som max femton sekunders stationsuppehåll innan tåget måste köra vidare blir det oundvikliga småförseningar vid denna station om ett stort antal trafikanter i sista sekunden ska springa på samtidigt som dörrsignalen ljuder. Som en kollega uttryckte det; ‘man kan ju inte klämma tretti pers, liksom’.

Barnvagnsrabalder och förhindrat spårspring

Gårdagen i sammanfattning:

Tur 4 hade sth 60 och allmänna felkoder relaterade till hastighet samt strömförsörjning. Föraren ombads kolla om strömskorna satt som de skulle, vilket de också gjorde. Men felkoderna kom och gick flera gånger under dagen varför det funderades på tågbyte.

Tur 42 ropade från T-Centralen norrut där det nyss brutit ut slagsmål mellan två trafikanter på plattformen. En kvinna med barnvagn rammade folkmassan rakt framifrån när hon skulle springa på tåget och körde över en person i processen. Denna person blev förbannad och slog till kvinnan, som såklart tände på alla cylindrar. Sedan trissade de upp varandra.  Föraren konstaterade att han inte kunnat göra något åt det eskalerande bråket, han åkte därför därifrån men menade att ordningsvakter kanske var en bra idé att skicka dit.

Tur 39 meddelade sedan halvförbryllat att han måste ha suttit i andra tankar eftersom han tydligen hade kört förbi Skanstull söderut. Detta uppdagades av trafikanterna som kom fram stationen efter och frågade varför tåget hade kört förbi Skanstull. Det är sådant som händer ibland. En trafikhändelserapport fick skrivas.

Tur 64 ropade från Fridhemsplan om ett sjukdomsfall. Man kunde ana en viss stresspanik komma krypande på TLC när TL kved fram att ‘ånej och det som är tåg i tunneln bakom dig’ och sedan stannade en hel radda tåg. Med hjälp av informationsvärdarna/spx:er på stationen kunde dock personen komma ur tåget och sätta sig på en bänk på plattformen varpå trafiken rullade vidare obehindrat.

I Vällingby fick tur 31 problem med sina dörrar. De ville helt enkelt inte öppna sig, inte ens om föraren tryckte på dörrpermissiven. En omaktivering gjordes som löste saken tillfälligt, men föraren påminde TLC om att samma sak hade hänt tidigare under dagen med tåget och det dröjde inte länge förrän TL hade spikat en tågbytesdejt för 31:an och hemvändande 66:an i Högdalen norrut.

På Pollak stod tur 64. Och på tur 64 fanns en kvinna som blivit kvar efter tömningen/ljussläckandet. Denna kvinna nödöppnade en dörr på bryggan och föraren sprang bak illa kvickt för att se till att hon inte sprang ner på spåret samt för att återställa dörren. Turerna 41 och 31 varnades för eventuellt disorienterad spårspringare, men föraren på 64:an kunde strax meddela att kvinnan var tillbaka i tåget och att hon var lugn. Sedan bar det av nedför backen till pfd 2, där passageraren med en lättnads suck äntligen kunde kliva av. Folk har i allmänhet en benägenhet att drabbas av panik när de blir kvar i tåget. Det är både skrämmande och irriterande för föraren (det sistnämnda om dörrar öppnas, nödbromsar dras, osv) men samtidigt är det mycket förståeligt. Passagerarna har inte samma kunskap som vi förare om turlistan, vilka tåg som vänder var och så vidare. Självklart blir de då rubbade ur eftermiddagsrutinen och kallsvettiga när tåget börjar åka åt helt fel håll eller stannar på fel ställe. ‘Tänk om ingen har upptäckt att de är kvar i tåget? Tänk om det var det sista tåget? Man vet ju aldrig!’ Och då kommer den desperata insikten (i brist på bättre ord) om att man måste ta ödet i egna händer, vilket på så vis resulterar i två A-felmeddelanden i förarhytten…

Tur 24 fick veta av en avstigande kollega i Skärmarbrink söderut att hon hade ett nyklottrat dörrpar i V3. Det var stora blöta tags. TLC frågade föraren om det gick att köra vidare eller om tåget borde utrymmas. Föraren menade att det inte var så mycket folk i tåget och att ingen lutade sig mot dörren; det gick iallafall att köra till Skarpnäck där ytterligare inspektion skedde. Föraren rapporterade att det inte var någon idé att gå i trafik på grund av den blöta färgen och beordrades då att gå i rätt tid, men i transport, mot T-Centralen där jourstäd skulle släppa ombord sig själva och sanera. Jourstäd hoppade således på och sanerade så gott de kunde, för att sedan meddela att tåget åter var passagerarvänligt och klart för trafik från Thorildsplan. Föraren fick skriva en rad på klottret ändå, eftersom allt inte gått att få bort från dörrparet. De kvarvarande klotterresterna fick hallen ta hand om.

VH däckade tyvärr igårkväll vid hemkomsten, varför inlägget blivit försenat. Men då kan man se det så här istället; då blir det hela två (!) inlägg idag! Hurra! 😉