Kategoriarkiv: kundservice

Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

Annonser

En makalös manick

Följande kom i VH-mailen idag: ”Du skrev att du inte visste nåt om handdatorn så här e några bilder.” Bifogat var mycket riktigt flera bilder på den nya handdatorn som plattformsvärdar, servicevärdar med flera (?) kommer att bära med sig i tjänsten. Det ser ut att vara en Nautiz X5/Nautiz eTicket, som enligt produktinformationen är optimerad för biljett- och säkerhetskontroller. Operativsystemet är Windows Mobile och tjänstemännen med datorn på sig ska lätt kunna ta reda på väsentlig trafikinformation snabbt. Störningsinformation poppar upp som mail/meddelanden i realtid på skärmen så att personalen alltid ska veta hur de bäst ska kunna serva kunden. En riktigt fiffig mackapär, med andra ord. Men låt oss nu bjuda på ett montage av bilderna:

handdator

Tappa och plocka

Tur 25 ropade in ett stenskott på frontrutan efter konstens alla regler och tur 40 rapporterade att en person sprang på söderspåren från Hagsätra i riktning mot Rågsved. Föraren tillade att det förmodligen hade hänt något på torget som gjort att killen valt att gena via tunnelbanans makadam. Två turer avsynade spåret, men den springande killen tog sig nog upp på plattformen i Rågsved eller hoppade över staketet eftersom ingen av förarna hade sett honom. Samtidigt skulle tur 71 åka på motan ut från Högdalsdepån eftersom en nitton skulle in i hallen från plattform ett. När ännu en nitton skulle förbi var man på grund av det upptagna norrspåret tvungen att använda mellanspåret för trafik och 71:an fick vänta snällt medan allt körande fram och tillbaka skedde. Sedan gick det bra att svischa ut på banan. Givetvis var flera extraturer inställda idag liksom det har varit nu under de senaste veckorna. Tur 78 och 74 (?) var inställda och tur 79 åkte runt med enbart två vagnar.

Eftermiddagen och rusningen var avslappnad. Kanske är det ett underligt ord att beskriva rusningen med, men då vi slapp helgregnet och vinden som piskade Stockholm till underkastelse gjorde dagens torra rällag att körningen blev riktigt trevlig. Inte hände det så mycket heller, utöver att varenda människa i stan verkade tappa sina mobiler på spåret. Citybilen och ordningsvaktspatruller rände hit och dit för att plocka upp saker. Tur 76 råkade förvisso ut för en lite småjobbig sak och det var ännu ett kvastskaft som skulle slänga in näven i hytten för att försöka öppna dörrarna på egen hand, något som denne misslyckades med. Föraren menade att det var lätt att tröttna på alla som inte förstår att vi kör tåg och att kollektivtrafiken inte är en lekplats.

Mitt i rusningen felanmälde tur 44 en av ITV:erna på T-Centralen söderut. Den visade något helt annat än tågsidan och säkerligen hade någon eller något pillat på kameran så att den fallit ur position. Detta fel gjorde dörrstängningen lite skrämmande med tanke på folkmängderna. En förare beskrev det hela som att ‘stänga i blindo’. Efter rusningen ropade tur 44 igen; från Hässelby strand, där två killar hade klottrat tåget. Föraren undrade om hon kunde byta vagnar med tur 43 i Hagsätra. Efter att ha kunnat konstatera en monsterstor målning på 44:ans V2:a meddelade TLC att det mycket riktigt skulle bli tågbyte med 43:an.

Dagens snackis: fortfarande placeringen och den nya uniformen. Senaste nytt i uniformsfrågan är att cirka en tredjedel har skickats ut, samt att storlekarna på uniformen ofta har varit för små. Men en kollega som avlöste VH sade att några personer redan har börjat använda den nya uniformen, det låter därför inte som om storlekarna är helt åt helsike.

Play it again, Sam.

Tur 64 åkte fel när det var dags att ta sig upp på Pollak och vända, vilket rapporterades till TLC som sade åt föraren att vända på plattform ett i Stureby och skriva på det. Resten av Pollakvändningarna gick bra, inga fler felaktiga signaler dök upp.

Tur 25 ropade in spårspring i Gamla stan. Mannen klampade över till andra plattformen och klättrade upp på den. Han verkade vara full och tänkte åka med första bästa tåg. Strax därefter kom ett anrop från tur 66 angående den nitton tåget mötte. Det var klottrat. TLC sade åt tur 32 att spana in sin V3:a och återkomma med rapport. Föraren kunde efter en titt meddela att V3:an var taggad och att det fanns en klotterorm som löpte längsmed V2:an. TLC ordnade ett tågbyte med tur 65 i Högdalen nästa gång de två tågen körde söderut. Tur 65 fick snart samma problem som 31:an häromdagen; dörrarna ville inte öppnas när turen stannat vid en av stationerna. Efter en omaktivering fungerade dock dörrarna mycket bättre och tågbytet genomfördes. Någon timma eller två senare fick tur 32 självklart samma fel och nu skrev föraren på det så att det kunde undersökas i depån.

Regnet kom idag igen, men det var inte en lika obönhörlig väderlek som under gårdagen. Lite regn kom emellanåt, himlen var mörk och det blixtrade till ibland. Trafiken flöt på bra, men det verkade som om åskvädret hade slagit ut radion -konversationer och rapporter höggs av mitt i meningarna och snart gick TLC ut med meddelandet att ‘som ni märker har vi problem med radio-‘… Tystnad. Sedan berättade Svedberg att radion krånglade men att proffsen var på plats för att ordna upp allt. (Det vill säga personal från Motorola, vilka anropades ett par gånger.) Det tog dock timmar att få radion att fungera hjälpligt och många var de felrapporter eller order som fick tas om igen och igen och igen.

Tur 36 i Stora mossen ropade in felkod 1854 i samtliga tre vagnar. TLC sade åt föraren att omaktivera tåget i Hagsätra. Föraren menade att det var ‘stängorder ej mottagen’, antydandes att det kanske inte var så bra att köra runt med ett dörrproblem i vardande. TLC frågade om det gick att öppna och stänga dörrarna samt få klarsignal, vilket föraren svarade jakande på. Därmed blev det fortsatt färd söderut. Men redan nästa station dök felkoden upp i anslutning till ännu fler dörrar och TLC ändrade omaktiveringsordern till att utföras redan i Alvik. Det var ett bra beslut, eftersom tåget efter omaktiveringen inte hade en endaste felkod.

I avdelningen kundservice ropade tur 25 från Skarpnäck där ett barn hade tappat ner en leksak på spåret under tåget. Föraren undrade om kanske nästa tåg kunde hämta upp den, men TLC sade att det minsann blev till att skicka upp dem två rulltrappor till spärrexpeditören. På så vis blev det hela korrekt, men mer omständigt, behandlat. Kanske plockades leksaken upp, kanske ligger den kvar ännu…

Påsar och hundtanter

Det var en riktigt lugn dag idag. Värmen har kommit tillbaka, den är inte lika stark som förut men visst märktes det på att trafikantmängden i innerstan ökade markant jämfört med hur det har varit under de mulna dagarna.

Tur 38 fick höra av några kontrollanter att han kanske hade ett sjukdomsfall eftersom en man låg på golvet i tåget. Efter att ha tittat till mannen rapporterade föraren att han antingen var full eller hade fått solsting och tuppat av. Nu satt han i vart fall i kontrollanternas sällskap och dessa skulle ringa om läget förvärrades med honom.

Sedan hoppade en sjuåring på ett tåg i Vällingby utan att vänta på sina föräldrar. Tur 39 fick i uppdrag att se om det var någon form av uppståndelse längsmed tågsidan som hade med detta att göra. När det tvärtom var lugnt på 39:an gick TLC ut med ett allmänt meddelande till tågen mellan Vällingby och Åkeshov om att alla skulle hålla koll utifall att pojken dök upp någonstans.

En förare på en artontur ropade om att en trafikant glömde någon blå påse på ett tåg vid Odenplan och undrade om den hade hittats. TL sade åt föraren att säga åt trafikanten att kontakta spärren. Föraren menade att det hade han redan gjort, han bara undrade om påsen hittats. ‘Det är bra om du överlåter trafikledandet åt mig!’, kläcker TL då ur sig. Det blir tyst en stund. Föraren förklarar att trafikanten följt med på hans tåg för att sedan fråga om påsen. Snart kom det ett anrop från en förare på sjutton som hade hittat den och påsen kunde på så sätt hamna i rätta händer Alvik söderut. Tur 22 hade en jobbig kvinna på sitt tåg och tur 21 ropade att en dam med hund vägrat sätta sig i M-delen trots att föraren hänvisat till den, dessutom var hon otrevlig. Föraren önskade sig vakter som kunde lära damen hyfs och att sitta i rätt del av tåget.

Tur 28 fick på kvällen ett underligt fel och ropade in detta till TLC. Dessvärre verkade föraren vara för stressad/förbannad och talade mycket fort. TLC hängde inte med, varpå hojtet ‘stationsinfon stänger av sig själv!’ utstöttes. Föraren fick order att omaktivera på bryggan i Alvik. Ögonblicken efter ropade TLC åt 28:an att köra in försiktigt till Alvik då det låg en kvinna på plattformen. Hjälp var på väg.

Någon timma senare tyckte en cyklist att han skulle åka norrut med tur 27 från Hökarängen. Föraren bad honom kliva av tåget, men han vägrade och parkerade sig i V1:an tills grupptrycket från de andra passagerarna blev för stort. Då gick han av med cykeln och lämnade förhoppningsvis stationen så att han slapp få vakter på sig.

Heaven can wait

Helg och tunneltågåkande istället för körande. Alltid angenämt, denna gång utan några fyllor sittandes bredvid.

Anledningen till åkandet var hämtandet av en pryl i närheten av Nockeby torg, varför det även åktes 12:an. Där blev det intressantare, eftersom ett par herrar bakom ryggen diskuterade lokalbanornas framtid nu när MTR tar över tuben. Veoliahoran älskar att tjuvlyssna på konversationer och denna var ju spårvägsrelaterad. Den ene diskuterade förtjust möjligheterna; tänk hur mycket mer Veolia nu kommer att ha råd att satsa på lokalbanorna. Tänk om turtätheten kunde ökas på Nockebybanan, eller om man kunde bistå med extraservice i stil med morgontidningar samt kaffe och croissant! Den andre höll med om att det vore rena toppenscenariot men att det knappast var sannolikt. Den förste hävdade dock fortfarande att en ny paradisålder skulle infalla, den andre skulle bara vänta och se.

Hm. Alltså… är det över huvud taget möjligt att öka turtätheten på lilla Nockebybanan? Dels är banan så liten, men sedan finns det väl heller inga pengar till det. I mässen har en del snarare diskuterat att det kommer att bli sämre för lokalbanorna nu.

För någon vecka eller så sedan skrev vi att uniformsförslaget skulle skrotas. Urspårning skriver om det senaste från intranätet, där det framgår att provkollektionen bara var ett experiment för att få synpunkter inför ‘framtida behov’. Men framtiden är nu, det är tvåtusental och vi behöver verkligen nya uniformer. Detta innebär alltså att det återigen har slösats mängder med pengar på något som inte blir verklighet. ”Utöver redovisning av resultatet av enkäten planerar SL inga ytterligare aktiviteter i uniforms- projektet.” När provuniformerna lämnas tillbaka till enhetscheferna under vecka sju går uniformsprojektet i graven. Istället hoppas vi nu på Kung fu-dräkter, här enligt Mimsans förslag:

Jävlas inte med tunneltågföraren!

Jävlas inte med tunneltågföraren!

Dörrarna stängs… inte?

Segstartad var ordet för denna veckas första dag. Inte ett dugg hände annat än de obligatoriska P-knappstryckningarna i rusningens startskede samt givetvis nere i Skarpnäck, där ATP-slingan för närvarande är urkopplad. Det sitter en fritextskylt där nu om att vi ska trycka P för att lämna stationen. Många sjuttonturer fick på grund av dessa tings tillstånd även en snitsig 1031:a vid uppstart.

Men nu över till det roliga; någon gång vid halv fem-fem ropade föraren på tur 44 från Hässelby strand om att han inte fick klarsignal. Dörrarna var stängda, men en dörr verkade krångla enligt bl. a. IDU. Huruvida den invändiga gula lös eller ej missade Veoliahoran tyvärr. Men kontrasignalen stirrade iallafall röd och grann 44:ans förare i synen. TLC hojtade snabbt åt tur 46 i Vällingbydepån att rulla upp till Råcksta som en ny 44:a och gå i trafik därifrån. Avlösningar fick ordnas senare. Sedan stannades tur 32 i Hässelby gård eftersom tur 31 fortfarande stod inne vid stranden tillsammans med trasan. Under tiden felsöktes det.

Alla dörrar var verkligen stängda, till och med den enda som indikerades vara öppen. Mysko, tyckte föraren på gamla 44:an och TLC höll med. De funderade på vad som skulle göras och sade åt föraren att vrida omkopplare 73 i den felande vagnen, sedan ändrade de sig och sade åt honom att prova det enklaste, det vill säga att stänga av dörren, först. Någon minut senare rapporterade föraren att det inte fungerade. TLC bad honom då invänta TB för att sedan ändra sig ännu en gång och be 44:an att prova vred 73 innan det. Den här gången gick det som smort och trasan stoltserade med en välkommen grön klarsignal. Tur 31 lämnade Hässelby. Nu skulle man bara släppa in tur 32 till stationen och sedan skulle trasan få tågväg rakt ner i hallen. 32:an rullade in och 44:an bad om tillstånd att trycka P, eftersom tåget inte ville flytta på sig. Trasan var på rull… trodde vi nog alla. Men icke.

Tågskrället gick envist i nödbroms när det precis lämnat stationen och felkod 531 pep fram sig på IDU:n. Föraren tillfrågades först om han stod i vägen med trasan och ombads sedan göra en omaktivering. Han fick knata tillbaka till V1 för att köra tillbaka turen till stationen så att han inte tog spårledningen. Tur 33 stannades i Hässelby gård eftersom det var fullt i Hässelby med både tur 32 och trasan. När 32:an lämnat Hässelby strand och 33:an anlänt till densamma kom trasan 44 äntligen på rull. Nordvästra bilen lyssnade med spänning på radion utifall att tåget skulle få för sig att revolta igen, men det blev ingen mer dramatik för gamla 44:an, som i stilla lunk gled ner i depån och försvann från banan.

Apropå Vällingbydepån kan man nog lugnt säga att signalen 1503 hamnat på de flesta extratågförares hatlista, då ännu fler turer gick i nödbroms framför den under måndagseftermiddagen. TLC meddelade att man noterat problemet och efterfrågat en lösning. Förhoppningsvis löser sig alltså detta snart. Nödbromsarna haglade annars över banan också idag, eftersom det på grund av snön blev halt ute vilket innebar slirningar och att flera gled in i tågkänningar. Först var snön av det bra slaget med stora fina flingor, men senare övergick det till att vara något slags snöblandat regn nästintill eftersom flingorna smälte redan innan de träffade vindrutan. Det blev halkigt på sina håll, med andra ord.

Tur 28 ropade från Skarpnäck att en flicka hade tappat sin mobil under hans V1:a. TLC meddelade att han skulle säga åt flickan att gå upp till spärrvakten och säga åt denne att ringa TLC så att TB kunde skickas. Okej, tyckte föraren och gjorde så. Nästa gång turen landade i Skarpnäck hade flickan dykt upp igen, denna gång med sin pappa som hon hade hunnit hämta. De hade stått uppe vid spärren i över en timma utan att någon kommit. Spärrisen hade tydligen sagt något i stil med ‘jag vet ingenting’ och föraren fick återigen rådet att be både flicka och pappa att uppsöka spärrvakten och be denne ringa. Ack, detta underbara rutinförfarande enligt protokollet… Varför inte bara låta föraren på inkommande tåg plocka upp mobilen när den andra turen lämnat Skarpnäck? Det är inte protokoll, men går snabbare än att kalla dit ett befäl (eftersom vi förare också har spårbehörighet). Det har gjorts många gånger förr och resenärerna som tappat prylen brukar bli jätteglada när man plockar upp den.

Vid Gullmarsplan rapporterade tur 4 att hissen på plattform fyra fått spel då dörren till den bara stod och gick utan att stängas. När den slog igen far den upp direkt. DLC kontaktades omgående.

Sedan fick tur 22 dörrproblem vid Brommaplan söderut och det var självklart dörrparet längst bak som strulade. Föraren ordnade dock detta snabbt och stängde av dörren illa kvickt. Det förstod dock inte de trafikanter som våldskutade till den och enbart blev stående som fågelholkar flera sekunder innan de promenerade till nästa dörrpar. 22:an undrade därför om något norrgående tågs förare kunde ränna över plattformen och lappa dörren litet snabbt. TLC meddelade att detta inte gick då det kunde stoppa trafiken. TB skulle skickas ut för detta ändamål istället. Senare rappoerterades det att båda befälen var upptagna, men då hade en vänlig själ i 22:ans sluthytt redan varit framme med de röda lapparna. Slutet gott, alltså.

Nu skulle vi kunna skriva om tur 33:s orderbyte eller misstänkta sjukdomsfall som inte var något allvarligt, men då blir detta inlägg på tok för långt…