Kategoriarkiv: nödöppnad dörr

Rök utan eld

Tur 31 felanmälde tidigt på morgonen sin frontruta, vilken föraren fick ordentlig huvudvärk av att titta ut genom under körningen. Rutan hade ett brytningsfel som gjorde att värmetrådarna framträdde som tydliga vågor. Sådana fel har blivit allt fler sedan skyddsplasten på ömse sidor om rutan installerades. Andra vanliga effekter plasten har i kombination med rutan är att den blir ‘mjölkig’ eller att den får stora bubblor i kanterna. (Skyddsplasten tillkom efter en PUT-incident där föraren fick en person över sig när frontrutan rasade in, alla småfel till trots är det därför ändå bra att den finns.) Efter att montören hade undersökt 31:ans ruta beslöt man att genomföra ett tågbyte när tåget var på norra sidan banan, nära Vällingbydepån.

I Vinkelboda, under bron över Drottningholmsvägen, höll man på med något slags underhållsarbete och röken bolmade upp mellan slipersen. När tågen kom rullande in i kurvan såg det först ut som rejäl rökutveckling, innan stålställningarna och underhållsarbetarna syntes. Några förare ropade in om röken, för att få bekräftelse på att TLC visste vad det var som försiggick under bron. Det visste de. Och allt var frid och fröjd.

Tur 33 fick en dörr nödöppnad på T-Centralen och gick bak för att undersöka saken. TLC kallade in Citybilen som förstärkning för säkerhets skull, om stoppet skulle bli långvarigt. Under tiden hittade föraren på 33:an en man som inte verkade må så bra, men som inte svarade när han ställde frågor. Efter att ha återställt dörren och rapporterat till TLC, konstaterade föraren att de andra passagerarna hade hjälpt mannen ut på plattformen och att det gick att köra, så snart han hade återställt ännu en nödöppnad dörr. Inga fler saker hände, hjälp kallades till den illamående mannen och trafiken rullade igång igen.

Tur 8 verkade ha något slags problem som involverade ATO-körningens funktion. MH missade tyvärr stora delar av åttans första anrop, men det problem som hade uppstått kvarstod dock efter en omaktivering.

Vid tiotiden kom beskedet som alla har väntat på i månader nu -alla restriktioner mellan Farsta och Farsta strand hävdes. Det vill säga både rödljusstoppet och hastighetsbegränsningen. Kollegorna påpekade att det var tur, eftersom MTR i hösttjänsterna har sett till att korta både kör- och vändtider över hela banan. Bland annat har tjänsteplaneraren tagit bort en minut söderut mot Farsta och då hastighetsbegränsningen lade till en minut på den totala körtiden, känns det verkligen skönt att slippa köra i sth 30 mellan FAR och FAS. Att köra i höst kommer att bli tillräckligt stressigt allaredan, enligt en insatt kollega.

Dagens snackis: Arton och nitton byter turnummer med varandra i höst. Varför? Diskussionen var både road och uppgiven i mässen. En förare menade att han minsann tänkte ropa tur 36 om han körde linje 19, tur 6 i framtiden. Sedan fick TLC klura ut vilken turen var alldeles själva.

Farsta strand. Vi förare hade hoppats på att få gratis äpplen efter att ha uthärdat Farstastrulet, precis som invånarna längsmed Farstagrenen fick när avstängningen hävdes för två år sedan.

Annonser

Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

Sommartider, sommartider…

Det är definitivt dags för en blogguppdatering. Här kommer veckan som gick i referat och även lite dagsaktuella skojiga saker.

Knappt hade glöden från bussbranden vid Slussen falnat förrän det var dags igen, denna gång var det bana 1 som drabbades av en brand. Rapporterna var av skilda slag; först ropade en förare att det var en ordentlig brand på gång i spåret nära stn S:t Eriksplan, en annan ropade att det kom rök men såg ingen eld. Rökutvecklingen var i vart fall bekräftad och därmed blev det stopp i innerstan medan trafiken styrdes om till att vändas i bland annat Odenplan. Räddningstjänsten kom dit, en mindre kabelbrand sades det röra sig om och polisen ville utrymma både tåg och station medan läget bedömdes. Efter någon timma var trafiken återigen igång, med det vanliga efterföljande omtågandet och spruckna avlösningar.

På tisdagen och onsdagen avvisades några cyklar, någon enstaka burkplockare var i farten och båda dagarna slog TLC larm om att förarna skulle vara försiktiga då personer i stan tycktes fundera på att göra någonting riktigt dumt. Dessutom hade man passat på att poängtera en gång för alla vem det är som ska gå på vilken toalett, genom att sätta upp viktorianska kvinno- och mansprofiler på toalettdörrarna. På torsdagen klämde en av MH-medarbetarna en rollator och råkade stänga dörrarna framför näsan på en blind man. En riktig otursdag, med andra ord. Sådana har vi alla.

Artonhundratalet har kommit till GUP?

På fredagen kulminerade rapporterna om halkan mellan Farsta centrum och stranden med att tur 6 fick slirning och gled mer än en vagnslängd förbi rödljuset i tunneln. Tur 5, som höll på att lämna Farsta strand, stannade med hytten utanför plattformen när signalen där slog om till rött då femman bröt igenom ATP:n från sitt håll. Både femman och sexan blev stående medan befäl styrde radiobilen mot platsen. Tur 7 vände i Farsta centrum på plattform två under tiden. Snart var dock befälet framme och kunde köra tillbaka en station, för att där sedan tömma tåget på resenärer. Han noterade frankt att V1:an hade fått ‘känsliga små plattor’ och gick i transport till GUP, där en avlösare tog över, vände på bryggan och körde in trasan i Högdalsdepån. TLC turade om ett par artontåg och sexans gamla förare skickades på drogkontroll, vilket är brukligt vid rödljuskörningar. Underligt dock, då detta uppenbarligen handlade om att tåget självt inte hade gått att få stopp på. Vagnarna är förmodligen helt bortplockade från trafiken för närvarande och som säkerhetsåtgärd har en hastighetsbegränsning på 30 lagts längs plattformssträckan i Farsta centrum, vilken övergår i sth 20 i tunneln mot Farsta strand.

Självklart hände det mer under fredagen; en tant fastnade med väskan i dörren på ett tåg varpå en dörr nödöppnades och tur 26 kunde torrt/roat konstatera att det stod en man och onanerade öppet på plattformen i Alvik när hennes tåg rullade in till stationen. Vakter kontaktades för att kontrollera plattformen och fredagen fortsatte sedan med diverse cyklar som avvisades.

På lördagen fortsatte gåsmarscherna mellan de två Farstastationerna och det tycktes verkligen vara på linje arton som det mesta hände. Tur 54 ropade att en man med blå tröja hade blivit kvar på stn Skogskyrkogården, där han gapade och skrek. Då han inte verkade må så bra ombads förarna köra försiktigt vid infart och vakter kontaktades omgående. 54:an skulle få mer att göra under dagen när en dörr nödöppnades Gullmarsplan söderut… detta hände även en andra gång på bryggan i Alvik -föraren gick för att återställa dörren och prata med trafikanten som hade öppnat den, samtidigt beordrades 55:an att gå i transport från Alvik till Abrahamsberg och vända där. Efter mycket om och men, samt en försäkran till de tre dörröppnande killarna om att tåget strax skulle åka till Alvik igen, rullade äntligen 54:an iväg söderut. Tur 60 rapporterade om den nu ständiga halkan mellan Bagarmossen och Skarpnäck tur och retur, samtidigt fick 58:an veta att det eventuellt fanns en liggande i V2:an och att kundservicevärdar (!) skulle titta igenom tåget vid Gullmarsplan. Och jo, visst försökte folk att plocka med sig cyklar även denna dag. Lördagen var ju ändå den mest somriga dagen på mycket länge och stockholmarna vimlade glatt runt på stan, på plattformarna och solade på varenda gräsplätt som fanns. Söndagen var lugn och molntung jämfört med lördagen. En herrelös hund irrade runt på plattformen i Rågsved i nästan tjugo minuter innan vakter fick tag i den.

Och nu är det måndag igen. En dag som inleddes med att förare och resenärer möttes av ett plötsligt enkelspår mellan Skärmarbrink och Kärrtorp. Anledningen var ett planerat banarbete… som ingen tycktes veta någonting om. Inga meddelanden om detta hade skickats ut eller anslagits på tavlan bredvid TX, inte heller hade trafikanterna informerats om trafikändringen. På TLC slog nyheten om att bangubbar med lok precis intagit söderspåret mellan Björkhagen och Kärrtorp ned som en blixt från klar himmel, ledningen över bana 1 ställde sig också frågande till varför de fanns där. Men spåret var iallafall avstängt, vilket markerades med hindermärken och de varselklädda arbetarna strosade omkring med sina verktyg på området. På Gullmarsplan hade det enligt en kollega varit mycket springande och snart hade det stått klart att det hade utfärdats ett tillstånd för arbetet, men huruvida arbetet skulle bli av eller ej hade varit otydligt. Tills denna måndag. Enkelspårstrafiken ska enligt ett anonymt mejl fortsätta under tre veckor, fram till den sjätte juni och tågtrafiken går under denna tid med tjugominutersintervall mot Skarpnäck. Från GUP går tågen på klockslagen 04, 24 och 44. Bussar förstärker också trafiken.

Uppdaterat: 20:48 – SL har tagit bort linje 17:s enkelspår från sin störningsinformation. Vad det betyder i nuläget vet vi tyvärr inte.

Uppdaterat: 21:00 – Bussarna är nu indragna och linje 17 går enligt ordinarie tidtabell. (Vilket strax är 15-minuterstrafik.)

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Lunka på, lunka på…

Jordbävning blev det inte när stora trafikstrulet efter flera veckor till sist kom, men nog kan man säga att det var en intensiv arbetsdag för alla förare, spx, pfv, ksv, trafikledare, med flera. Redan under fredagens tidiga timmar hade ett spårledningsfel kunnat konstateras vid Slussen och detta skulle vara hela dagen, kvällen och nästan in mot natten. På eftermiddagen blev nian av med en strömsko och fick totalt strömbortfall flera gånger på sträckan Medborgarplatsen-Gullmarsplan. I Skärmarbrink var det bara att tömma tåget och ta in trasan på bryggan. (Självklart såg traktens mindre begåvade ‘konstnärer’ till att klottra tåget i flera omgångar under kvällen.) Samtidigt verkade det som om strömskon vid sitt frånfälle även hade tuttat eld på tidningspapper eller dylikt i växeln mellan Slussen och Medborgarplatsen, där rökutveckling uppstod. (Enligt SvD var det en fiberduk, inte papper.) Både befäl och räddningstjänsten ryckte ut till stationen och trafiken stannades tills dess att inspektionen av platsen var klar. När klartecken till körning kom luktade det fortfarande bränt papper -tillsammans med spårledningsfel både infart Slussen söderut och sedermera även i växeln Gullmarsplan söderut mot Skärmarbrink var kaoset snart ett faktum.

TLC, som var en man kort denna eftermiddag, gjorde så gott de kunde med att styra om trafiken. Dessvärre hade de fått order from above att inte ställa in extratågen, som därför åkte ut på banan och orsakade mer kaos när hela innerstan snabbt blev igenkorkad av södergående köande tåg som bara kunde köra några meter åt gången fram till signal 013 infart Slussen, där förarna fick trycka P och passera signal i stopp. (Likaså var det framför signal 239 vid Gullmarsplan.) Hade tåget väl kommit förbi signalen var det bara att köra i normal hastighet. Ganska snart insåg man att det var alldeles för många tåg ute och dessa började tömmas, köras in på bryggor och vändas upp på diverse ställen. Inga omtågningar gjordes under de första timmarna, utan förarna åkte omkring med sina (i vissa fall 30-50 minuter) sena tåg och hoppades på bättre tider. Dessa bättre tider kom tyvärr inte direkt, utan många förare satt över tiden på sina tåg eller fick lov att fortsätta köra efter att de hade slutat för dagen.

Mitt i alltihop fick tur 72 ett nödbromshandtag draget i Fridhemsplan och fick gå bak för att återställa. Tur 12 ombads vända vid Rådmansgatan på bryggan och gå i transport till Vällingbydepån, men var istället tvungen att gå i trafik när det visade sig att två fulla ryssar fortfarande fanns kvar ombord. Tur 79 fick ett nödbromshandtag draget på Pollak och tur 78 jublade över att signal 013 blev grön, men ropade mindre muntert sedan över radion för att hälsa att tåget gått i nödis eftersom signalen tvärt slog om till rött. Banarbetarna höll nämligen på att fixa och dona med den fastlåsta växeln som orsakade felet och signalen slog om litet som den ville under en timma tills de (slitandes i sitt anletes svett) började få fason på den.

Under tiden ropade fler och fler förare att de hade suttit maxtiden sex timmar på sina tåg och syndikalisternas blockad blev verksam efter fem timmar på samma tåg. TLC och TX pusslade med avlösningar, raster och hemgångar så gott det gick. Men med sengångarkörandet genom staden var det svårt att få till de ordinarie avlösningarna. Reserverna gick åt fort, som alltid vid större trafikstörningar var det bara att hålla tummarna för att det stod någon och väntade när man skulle ha rast eller gå hem. Radion dominerades av P-knappstryckningar och både trötta, rastberövade förare samt trafikledare som varken fick toapauser eller ro. För att rensa upp bland tågröran ute på banan började tåg köras in i depåerna på löpande band. När det blev dags för nästa skift på TLC hade orken runnit av oss alla och de förare som hade suttit alldeles för länge på sina turer, utan någon avlösning ännu i sikte, fick ställa upp tågen på bryggor, mellanspår och äntligen gå hem. Förutsatt att de inte jobbade över genom att köra transporter till Vällingbydepån eftersom Högdalshallen enligt uppgift nästan var full.

I samma veva började de festsugna stockholmarna ge sig ut på stan för att sätta sprätt på lönepengarna. Tonårsfyllorna som höll i dörrar, spårsprang i Blåsut och nödöppnade samma dörrar som de höll i bidrog inte direkt till att minska de förseningar som fanns. Som tur var hade omtågningen då påbörjats och framåt elva var det flera tåg som låg någorlunda rätt tidsmässigt.

MH hade i jämförelse med sina kollegor en relativt lugn dag, men likaväl var det förbannat skönt att komma hem. Kära arbetskamrater, vi slet alla som djur idag och förtjänar att sova riktigt jävla gott i natt.

Storfrämmat på bryggan Gullmarsplan

Eftermiddagen mjukstartade med att tur 59 fick gå bak för att kolla en dörr i Sandsborg. Det var inte värre än att den hade blivit slapp på grund av någon alltför ivrig trafikant och föraren kunde relativt lätt få igen den. Sedan följde ett par timmars lördagslugn, några felrapporter och fyllor ropades in. Tur 52 fick veta att avlösaren satt på den nitton som var på ingång från Kristineberg. Det kunde bli lite trångt med tid där. TLC hade inte behövt oroa sig för 52:ans vidare framfart; avlösaren hann ta över tåget. Men strax knastrade det till från tur 72, som meddelade att kollegan hade glömt att stänga hyttdörren och att han därför var tvungen att gå bak och stänga. Sju minuter senare rullade 72:an norrut precis innan 81:an hade behövt stannas i Krillan. Sensmoralen i det är givetvis ‘glöm inte att stänga hyttdörren’. 😉

65:an ropade in klotter, en askkoppsbrand på stn Rådmansgatan orsakade huvudbry och föraren på tur 55 hälsade från Farsta strand att hennes V1:a tyckte att den befann sig i depå. Tåget vägrade släppa den tanken och tre omaktiveringar samt ett YTL:s anländande senare bröts HS. Det blev transport hem till depån för att hämta ut nya (och mindre envisa) vagnar. På andra sidan stan undrade tur 71 vad det var för tåg som låg framför honom. TLC muttrade att det var tur 83 och frågade barskt varför 83:an var sen. Svaret blev bland annat halkan, som eleven på tåget hade att brottas med. 83:an vändes upp i Vällingby för att gå i rätt tid söderut. Dryga timmen gick och polisen beordrade förbikörning av Stureby då en knivbeväpnad man befann sig på plattformen. Polisen arbetade snabbt för att göra ett gripande och det var bara tur 78 som hann köra förbi innan klartecken kom.  Ungefär samtidigt kom de första rapporterna från tur 63 om att IDU:n i V3:an krånglade. Det problemet skulle senare växa någon timme senare när tåget var på väg norrut och felkoder började pipa fram. Bland annat en kod som menade att det minsann var fel på IDU i V3 och även på överföring/kommunikationsfel i koppel. Föraren ombads tömma tåget och åka in i depån för tågbyte.

När trasan hade rullat ut på bryggan Gullmarsplan meddelade en förbipasserande kollega att det var en hel del folk kvar i V3. På grund av felen hade trafikanterna inte hört tåget tömmas och satt nu på bryggan tillsammans med föraren, som skulle köra fram för att släppa av dem vid plattform tre innan det bar iväg till depån. Men självklart skulle det inte gå så lätt. IDU:n var helt mörk och det gick inte att logga in. Föraren slog in inloggningskod och enter i blindo varpå tåget kunde börja rulla mot trean. Då var befäl och en reserv på väg för att hjälpa till utifall att körning från annan vagn skulle behövas. Framme vid plattform tre hade körningen gått bra och föraren nödöppnade en dörr för att släppa ut trafikanterna. Efter att ha återställt dörren visade det sig att tåget fortfarande trodde att dörren var nödöppnad och propsade på att framföras i sth 30. Två tåg väntade i backen på att komma upp till Gullmarsplan och TLC sade åt dem att börja rulla samtidigt som befäl och förare åkte till Globen för att genomföra en dörrmanöver i hopp om att indikationen om öppen dörr skulle försvinna. Någon minut senare var 63:an äntligen på väg mot Högdalsdepån.

Med det föll lugnet som en sammetslen, tung ridå åter på plats över kvällen och stannade där… ända tills Trygg-C meddelade att ungdomarna var stökiga i Skarpnäck och höll på att köra ned sopkärl i tunnelbanan. Förarna fick ta det försiktigt vid vändning och det antyddes att saker kunde hamna på spåret.

Två sjukdomsfall och en fällning

Två sjukdomsfall fick utgöra början på den vagnbristhärjade fredagsrusningen. Först var det ett vid Gullmarsplan söderut, en halvtimma – fyrtio minuter senare var det ett till på tur 1 (?), vilket resulterade i ett maffigt stopp från T-Centralen till Gullmarsplan. Både Citybilen och Södra bilen skyndade till T-Cen för att styra upp det hela, precis när åtta tåg till slut stod och köade lyckades de få ut personen på plattformen i väntan på hjälpen. Den kom snabbt därefter samtidigt som trafiken norrut rullade igång på allvar. Stoppet bidrog dock till en del förseningar och TLC fick lägga lite pussel med avlösningar, omtågande och genom att vända upp en del turer. Cirka två timmar tog det, sedan verkade det mesta ha ordnat sig.

Medan TLC trafikledde i stoppets efterdyningar ropades det om stenkastning i Vällingby norrut och tur 71 fick med sig en kvinna ut på Alviksbryggan och panikslagen som hon var började strax dörrar att nödöppnas varpå föraren gick bak för att återställa. Efter några minuter kunde han köra upp till Alvik utan vidare problem. Framåt slutet av rusningen passade man på att göra ett tågbyte mellan tur 32 och 79. Sedan rapporterade en nitton från Åkeshov att det låg en varselväst i södra änden av stationen och att den kanske borde plockas bort så att ingen skulle få för sig att klä ut sig till behörig och ränna runt på spåret. Ungefär samtidigt rapporterades det att någon grind eller lucka i Hässelby hade skruvats halvt loss/var öppen. För att avrunda alla småproblem ropade tur 29 med ett allvarligare; föraren hade fått HS-plomben i handen när han skulle kontrollera den. TB dök snart upp för att plomba om, varpå 29:an kunde lämna Skarpnäck bara några minuter för sent.

Dryga halvtimmen senare började spårspringandet. Tur 37 ropade att det stod en kille på norrspåret i Ängbyplan, vilket senare dementerades till Islandstorget. Han hade stått med armbågarna vilande på plattformen och föraren visste inte vad han gjorde, om han hade poserat för någon med kamera eller bara hoppat ned för att hämta någonting. Men avsynande blev det iallafall åt båda hållen, ända till Blackeberg eftersom killen kunde ha tagit sig in i tunnlarna. Man kan aldrig vara nog försiktig eller tumma på säkerheten när det gäller sådana saker. Ingen spårbeträdare hittades och strax ropade tur 28 att IDU:skåpet i Stora mossen hade blivit klottrat. Det var sorgliga tags, kluddarna hade inte ens ansträngt sig och då är frågan om det ens går att definiera bokstäverna som tags. Det var snarare en förolämpning mot graffare och småklottrare.

Nåväl. Runt halv åtta-tiden uppstod en bamsefällning på norrspåret mot Hässelby strand. Flera turer fick krypa mellan Hässelby gård och stranden, en gick till och med på motan när det bar av söderut. Inom kort konstaterade TLC att fällningen inte gick att få bort och då lade man istället rödgult för att tågen skulle kunna ta sig in till ändstationen. Banjouren kallades in för att titta på växlar och spår mellan de två stationerna; de hittade ett rälsbrott på norrspåret vilket innebar körstopp in till stranden. Tågen fick istället vända i Hässelby gård och hänvisa trafikanterna till buss 119. Trafiken rullade dock igång så smått när kvartstrafiken började. Nu blev det problem längre söderut, närmare bestämt i Gamla stan, där bana 2 ringt TLC för att varna för spårspring i Gamla stan. Den eller de som spårsprang var på tvåans spårområde, men då både röda och gröna linjerna går där stannades inom kort trafiken; situationen bedömdes vara för allvarlig för att vidare körning skulle göras. Stoppet varade i drygt 20 – 30 minuter.

Det låter som om folk inte har hunnit spendera alla sina lönepengar ännu. VH hoppas för kollegornas skull att natten blir lugnare än vad kvällen till sist blev.