Kategoriarkiv: ordningsproblem

Koppelåkarsöndag

Söndagen var lika lugn som lördagen, kanske var den till och med lugnare. Diverse småhändelser piggade upp förarnas vardag men mest förflöt dygnets första hälft i stilla ro.

Tur 40 rapporterades ha en trafikant som vid ankomst till stationen hade ramlat ut från tåget som en säng potatis. Mannen var mycket berusad och blev liggande vid plattformskanten på den vita linjen. Förarna turades om att hålla uppsikt över honom medan Trygg-C skickade vakter. Tur 41 meddelade kort efter sin ankomst att passagerare hjälpte upp mannen på en bänk. Där satt han sedan i drucken slummer tills vakterna nådde fram för att höra hur det var med honom och vart han hörde hemma.

Tur 2 ropade om klotter i sin V2:a, i passagerarutrymmet bakom hytten. Det noterades men vagnen fortsatte rulla i trafik då färgen var torr. Nästa varv ropade tvåan igen, denna gång eftersom han hade upptäckt att en av städarnas städmaskiner stod obemannad mitt på Skanstulls plattform, på den norra delen av densamma. TLC lyfte luren till DLC och lokalvården, under tiden ombads förarna inkomma med rapporter om huruvida maskinen rört sig eller ej. -Detta då det aldrig är en god idé att lämna lösa föremål/fordon/etc. på plattformen eftersom de ibland kan hamna på spåren. Det finns alltid någon individ som tycker att det kan vara roligt att se vad som händer om så skulle ske. Därav försiktigheten. Snart hade rätt personer kontaktats och maskinen avlägsnades. Senare lät det som att tur 39 knastrade fram att det fanns en kundvagn på en plattform. Även den avlägsnades.

Tur 33 ropade in ett dörrfel ungefär samtidigt som tvåan rapporterade om klotter. Problemet för 33:an var att ett av dörrparen stängdes mycket långsamt, det gick så långsamt att föraren fysiskt fick hjälpa till att knuffa igen dörrarna för att dörrbladen skulle sluta tätt. Ett par stationer senare kompletterade föraren sin felanmälan genom att förklara att dörrparet nu var avstängt i väntan på montörs ömma omsorger. (Ett långsamt stängande dörrpar innebär att betydelsefulla sekunder går förlorade varje station och på en lång linje som nitton kan det sammanlagt bli 2-3 minuter som försvinner totalt.)

Samtidigt hälsade tur 24 i Skarpnäck att hans tåg blev stående där eftersom polisen sökte igenom det efter någon eller något. Stoppet blev inte långvarigt då polisen bedömde att de kort därpå kunde släppa iväg tåget.

Dagens längsta händelseförlopp bestod av koppelgranskningar vilka flera förare fick utföra efter att det vid många tillfällen under söndagen inkommit rapporter om koppelåkare. Rapporterna gällde både röda och gröna linjen samt koncentrerades kring Slussen, varför alla förare uppmanades hålla utkik efter personer som rörde sig misstänkt runt kopplen. Både tur 8 och tur 42 fick kila bakåt och se efter om de fått med sig någon koppelåkare, men båda kunde till allas lättnad meddela att så inte var fallet. Men den höjda uppmärksamheten gällde fortsatt.

På eftermiddagen fick tur 39 felkod 24, fel på körspaken. Problemen gjorde att turen blev sen och tur 25, som vanligtvis åker efter 39:an, kom fram till Gullmarsplan först (på 39:ans tid) och fick vänta in trafikanterna. Strax därefter ropade 39:an att hans tåg hade gått i nödis när det lämnade tunneln från Skanstull mot GUP, felkod 24 lyste dock med sin frånvaro. Föraren fick tillstånd att trycka P och körde vidare. När tåget nådde Svedmyra, anropade föraren TLC igen för att berätta att felkod 24 hade kommit tillbaka. Den hade återkommit ända sedan Alvik söderut. TLC rådde att omaktivera, men efteråt var felkoden kvar och tåget fick tömmas.  Föraren bytte körände och åkte sedan direkt in i Vällingbydepån via Råcksta. Efter fixande i depån kunde tur 39 köra upp till Vällingby för att där gå norrut i rätt tid.

Dagens snackis: Tjänstebegärspapper finna att hämta på TX. De som hade bläddrat igenom dessa undrade förvånat varför det bara var två hophäftade A4-papper samt en bibba tjänster som låg i kuverten. Sökblad för sociala tjänster, listor över platskontorens placeringsordning samt sidan med preferenser (in/ut, utlåning/ingen utlåning, ha elev/inte ha elev, osv) saknades och en kollega skrattade gott åt att placeringen blivit både försenad och felhanterad. Han skrev skojfriskt ‘1’ som placeringsnummer på framsidan och lade ned papprena i kuvertet igen…

Rulltrapporna står still på flera stationer i följd i innerstan. Enligt flera kollegor hade TLC, efter en förares förfrågan, meddelat att rulltrapporna står still eftersom reservdelar till dem saknas. Någon föreslog att kanske även personalbrist på grund av semestrar spelade in i detta. Förhoppningsvis görs någonting åt rulltrapporna denna vecka.

Butlertjänster. MUF var inte sena med att hoppa på det hela och klä ut sig till butlers på T-Centralen. Utöver själva ordet butler fanns det små guldkorn i det förslag som Ilija Batljan (S) lade fram. Om alliansen fortsätter att styra efter valet lär samma tjänster säkerligen införas förr eller senare, men under ett annat namn.

Spårvagnspremiären i lördags. Den nya spårvägen går traditionellt från Djurgården och in till Norrmalm, men det är första etappen. Sven Nordin (M) berättade i City i torsdags att nästa spårväg kommer att bli mellan Hammarby sjöstad och Slussen, man tittar även på att få till en spårvagnslinje på Folkkungagatan och att förlänga vidare från Slussen in till Norrmalm. Blir det ett nyss Slussenelände, eller har arkitekterna till Nya Slussen tänkt igenom trafiklösningen ordentligt?

Annonser

Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

Dålig fjutt i västerort

Dagen började lugnt och ljuset målade Stockholm i sina vackra färger under gryningstimmarna. MH tuffade belåtet omkring med sitt tåg under morgonrusningen och det verkade som om tisdagen skulle bli ännu en i raden av rätt händelselösa dagar. Men då började rapporter komma över radion om att det var dåligt med ström mellan Abrahamsberg och Åkeshov. Kort därefter ropade förarna att de hade fått totalt linjespänningsbortfall och att tågen inte drog. TL svarade sammanbitet att det var strömlöst från Abrahamsberg till Hässelby strand; i praktiskt taget hela västerort blev tågen stående på stationerna medan kunnigt folk försökte ta reda på vad det var som felades med strömmen. Tåg började vändas i Stora mossen, Abrahamsberg och Alvik. Den sistnämnda stationen var den det vändes mest vid. Ersättningstrafiken gick mellan just Alvik och Hässelby strand. Varsamt lotsades tågen genom stan fram en station i taget av trafikledningen, för att i Kristineberg eller Thorildsplan (oftast) få veta var de skulle vända. Under tiden kunde förarna i västerort mest bara acceptera läget, dvs att de inte kom någonstans och informera om vad det var som gällde med jämna mellanrum. Runt en timma senare meddelade förarna hoppfullt att strömmen började komma tillbaka på  en del stationer, men TL höll kvar tågen en stund för att låta dem pumpa upp alldeles för låga HB-tryck, för att hinna planera trafiken och för att -viktigast av allt- strömmen skulle komma tillbaka överallt.

När trafiken åter började rulla till och från västerort var det inte överallt; det var fortfarande strömlöst mellan Råcksta och Hässelby strand, varpå ersättningstrafiken kortades ned till att gå mellan de stationerna. Nu blev det också problem med extratågen, eftersom flera av dessa skulle gå ned i depån via Råcksta eller Vällingby -inte bara sträckorna på banan var strömlösa, utan det läget hade även drabbat depån. Istället vändes extratågen eller kördes in temporärt på uppställningsspår och bryggor medan man försökte bedriva trafik på de sträckor som hade ström. Dryga halvtimmen senare kunde tågen mellan Hässelby och Råcksta till sist börja rulla. Medan avlösningarna sprack i lika skarpt snabb takt som ett på ett gammalt hederligt kinesiskt smatterband, påbörjades omtågningen av linje 18 samt 17. Linje 19 följde snart efter, så fort det stod klart att tågen låg i en någorlunda vettig ordning. Framåt halv tolv-ett sjönk lugnets varma kappa sig i stilla försiktighet ned över banan. Dagens trafikstrul var över.

Trodde vi, ja. En timma och en rapport om spårbeträde ute i Hässelby senare, var TLC tvungna att stanna trafiken igen. Tågen på väg mot Hässelby fick vända i Vällingby, eftersom en man hade tagit sig in på spårområdet och vägrade lämna det. På radion lät det som om han stod på eller hade slagit sig ned på spåret och strömmen på sträckan bröts omgående. Trafikanterna hänvisades till ordinarie bussar från Vällingby och vändningarna fortsatte där medan de av ärendet berörda instanserna omhändertog mannen. En halvtimme senare var trafiken åter igång på hela gröna linjen.

Mitt upp i alltsammans ropade tur 2 från Farsta strand om att det luktade mycket starkt i södra änden av stationen; lukten var sprejfärg och vi vet ju alla vad det betyder -klottersäsongen har börjat, kluddfjantarna är återigen tillbaka och i deras farvatten kommer de inställda avgångarna på grund av skadegörelse, vilka inte bara kostar pengar utan framförallt stockholmarnas tid och tålamod, eftersom folk faktiskt kunde ha åkt med de inställda tågen någonstans…

Dagens snackis:
1) Bombdåden i Moskvas tunnelbana. Läskigt. Scenarior över hur det skulle se ut om samma sak hände i Sverige dyker såklart upp i de flesta förares tankar.

2) Almega, som representerar arbetsgivarna, tycker att 0% löneförhöjning och mer arbete är en bra idé. Lokal och individuell lönesättning tycks vara årets arbetsgivarmodell. Läs mer om individuell lönesättning här och här. Passa på att läsa om vad Almega håller som huvudpunkter i avtalsrörelsen 2010. Och självfallet vad spårtrafikdelegation (som agerar för arbetstagarna) skriver. Vad säger kollegorna? Det är blandat. Merparten tycks dock vara emot arbetsgivarnas förslag. Likaså MH-teamet. Det är viktigare med rättvisa villkor åt alla. För intresserade är det demo imorgon mot Almegas lönepolitik, samling på Stureplan kl. 13:00, för avmarsch mot Almegas huvudkontor på Östermalm.

Uppdatering: Både DN och SvD passade på att skriva lite om dagens tubprövningar. Roligast är som vanligt DN, där kommentarfältet alltid utgör god underhållning. SvD skriver kort om både strömlösheten och spårspringet.

En trögstartad vår

För MH:s del har det varit väldigt lugnt ute de senaste två veckorna på morgonen. Utöver en mycket frustrerande tillfällig hastighetsbegränsning, västerut genom stora delar av innerstan, har det mest hänt småsaker hit och dit. Hastighetsbegränsningen som omnämns är givetvis den mellan T-Centralen och Rådmansgatan, vilket drabbar tre hela stationer. Den hade inte varit besvärlig om det inte sedan två år tillbaka redan ligger en praktiskt taget permanent tillfällig hastighetsbegränsning på just 30 mellan Slussen och Gamla stan. Det går förvisso att köra 60-70 en bit efter GAS, men sedan måste man bromsa in lagom till TCE eftersom börvärdet piskar en i ansiktet efter kurvan ovanför backen vid infart till stationen. Det är med andra ord nästan fyra stationer som drabbas och det räcker med litet större belastning i form av rusning/folkmassor för att tågen ska bli litet senare än vanligt på väg norrut. På morgonen är problemen inte fullt lika stora som de förmodligen kan vara på eftermiddagen, eftersom den rusningen pågår ett par timmar längre än morgonrusningen. Den nyare av hastighetsbegränsningarna beror på spårarbeten, man håller på att byta slipers och liknande. Det känns också i tåget vid de berörda platserna; tåget kan vagga till eller ‘sjunka’ ned och sedan upp där om man känner efter. Som alltid känns varje tågrörelse betydligt mer i hytten.

På torsdagen hade det tydligen varit en besvärlig dag för kollegorna som satt reserv, då reservjobben plötsligt hade försvunnit och ersatts med färdiga körjobb. Personalbristen var stor den dagen. På fredagen verkade planeringen dock ha varit bättre; varje gång man gick förbi mässen satt samma reserver där och tråkade med varsin planka. (Plankan=lista med avlösningar som ska bevakas.)

I söndags när nattrafikens tåg började rulla mot depåerna skakade det till på tur 78. Halv sex på morgonen försökte föraren sända flera gånger från Rågsved söderut, bara för att hela tiden bli avbruten av oroliga trafikanter. När anropet väl kom till TLC meddelade föraren att det utbrutit fullt slagsmål mellan olika grupper på stationen. Som brukligt är vid storskaliga bråk, började kombattanterna att hoppa ned på spåret bakom tåget för att komma undan när det gick upp för dem att vakter eller polis kunde komma när som helst. De klättrade över staketen, några blev kvar på spåret och när norrgående tåg var på väg in till stationen fick det stanna av säkerhetsskäl då en kvarvarande person gömde sig vid plattformsgrinden -förmodligen i väntan på tågets passerande. När denne upptäckte att tåget stod still sprang han fram till staketet och klättrade över det. Det stillastående tåget kunde därefter rulla in försiktigt till stationen och öppna dörrarna. 78:an, som precis hade lyckats få igen sina dörrar, lämnade stationen och rapporterade att slagsmålet fortsatte i biljetthallen. I Hagsätra tömdes tåget för att enligt turlistan åka hem till depån. TLC frågade hur det var med föraren, han mådde under omständigheterna bra, men berättade smått skakad om att bråkstakarna hade slagit ut tanden på en resenär. Densamme (eller en annan resenär?) hade dessutom fått nästan hela örat avslitet på ena sidan av huvudet.  På väg ner mot Högdalen stannades transporten av polisen som ville ta uppgifter, då de hade anlänt till platsen och gripit flera personer. En stund senare blev det förståeligt lite problem med att köra in i depån då föraren var upprörd, man märkte att han ville åka hem och sova bort bilderna av slagsmålet. Med södra bilens assistans kunde 78:an iallafall snart åka in i depån. Då brakade ett bråk lös i Fridhemsplan, vilket rapporterades in omedelbart av en vaktpatrull -där var de vårdslösa nog att slåss såpass att de slängde ned varandra på spåret och med strax ankommande tåg kom varningen i rättan tid. Tur 8 tog det mycket försiktigt på väg in till stationen, men som tur var hade bråket då antingen retts upp eller flyttat på sig; det fanns inga personer på spåret.

Söndagen fick sedan sitt lugn, men med osedvanligt många sovande ombord på tågen. Det kändes som om det var vakternas enda sysselsättning i tuben under morgonen var att väcka sovande passagerare. Solen sken då dagen grydde, men det varma välgörande skenet övergick sedan i duggregn, spöregn och till sist stora fluffiga flingor som yrde runt i luften. Snön hade återerövrat Stockholm. MH körde milt modfälld över detta faktum genom staden och möttes av lika modfällda passagerare, som stod på plattformarna med tomma blickar och brustna förhoppningar om en vår som plötsligt hade satts på undantag. Snöovädret fortsatte hela dagen, men våren kämpade emot för full kraft och den mesta snön smälte vid kontakt med marken. Dagen efter fick kung Bore erkänna sig besegrad när våren räckte ut tungan mot honom och solen stack fram mellan molnen igen.

I övrigt är avtalsrörelsen igång och det verkar som om alla parter står långt från varandra. Tanken var att förhandlingarna skulle vara klara den 31:a mars, men det datumet lär bli en aning förskjutet. Handels varslar om strejk inom handeln till den 1:a april, ca. 5000 anställda runtom i landet omfattas -strejken är inte utformad att drabba konsumenten i första hand, utan företagen. Livsmedelsarbetareförbundet har också varslat sin motpart från och med den 1:a april. Fackförbundet GS varslar också, om övertidsblockad från och med den 5:e april. Klubb 119:s blogg uppdaterar fortlöpande vad det är som händer i frågan. Det kan bli aktuellt med sympatistrejker eller liknande. Ex. SEKO kan komma att varsla om en sådan. Det kommer då kanske fungera som så att yrken med inkomstbringande funktion för SL, konduktörer och spärrvakter, tas ut i strejk. Trafiken lär dock flyta på som vanligt. På Emteärrhora uppdaterar vi när vi vet mer om vad SEKO, DSTS och ST tycker samt tänker om saken. Fortsättning följer, mao.

Klottersäsongen är kommen, men än så länge tycks det vara för kallt för kluddtomtarna att börja sabotera trafiken. De nöjer sig för närvarande med att klottra och måla på inomhusstationerna.

Hela radion stormar

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ‘slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget. 🙂

Opp och ner, ner och opp

Efter det andra dragna nödbromshandtaget på 90 minuter (både tur 41 och 2 råkade ut för okynnesdragningar) undrade MH om det skulle bli lillördag i förskott, men trafiksabotörerna blev färre från och med rusningen.

Tur 33 ropade förbryllat om en manöverpanel i sin hytt; den hade skruvats fast upp och ner, vilket innebar att öppnaknapparna stängde och stängknapparna öppnade tågdörrarna. Föraren menade att det redan fanns en felrapport skriven sedan tidigare på dagen och frågade om det fanns något förslag på vad som skulle göras. TLC tyckte att det lät ‘helt knasigt’, men tyvärr var det något man nog enbart kunde åtgärda i depån. Även nästa förare på 33:an ropade om panelen och TLC meddelade att felet var känt. Huruvida någon linjemontör kom till undsättning eller ej vet vi inte. I samma veva felanmälde tur 1 sin körspak som var trög och önskade sig en mätning. Montörerna skulle få fullt upp under större delen av tisdagen.

En handfull minuter senare ropade tur 43 att två killar lekte dörrvakter i hans tåg och att vakter gärna fick plocka av dem omgående. TLC lyfte luren och i nästa andetag hälsade tur 44 att något par slogs på stn Gamla stan. Vakter skakades fram till 43:an och tur 22 fick i uppgift att se hur det såg ut i GAS. 22:an rapporterade att det var lugnt på plattformen och ordningsproblemen slog efter det av på takten. Tur 43 hade det däremot en smula mer kämpigt; i backen upp till Gullmarsplan jävlades strömförsörjningen med tåget, på väg in till Hagsätra fick föraren köa eftersom tåget innan höll på att lämna stationen norrut och strax därpå gick tåget i nödis. MH kände med kollegan när denne kärnfullt sade att ‘det är inte min dag idag’. Alla har vi sådana skitdagar på jobbet emellanåt -dagar då tåget alltid är sent, när trafikanterna fastnar i dörrar mer än vanligt och när vagnfel eller ordningsproblem står som spön i backen. Kanske blir det ett stopp eller skäll som grädde på moset. Alla kan känna igen känslan, vare sig man kör tåg eller inte.

Tur 8 fick göra en omaktivering efter att tågets dörrar hade självstängts vid två tillfällen, tur 75 blev sen ner i depån efter att en man letat igenom V2:an efter sina tappade nycklar och tur 39 (?) körde nästan på en hund i Högdalen -hunden smet ut genom ett hål i staketet när tur 41 rullade från stationen. Snart ropade tur 76 att mannen i Vällingby stod kvar, nu utanför hennes V2:a. Kanske tänkte han leta igenom den också? 75:an tyckte att det lät underligt med tanke på att personen hade åkt med hennes tåg, vad skulle han då i det efterföljande tåget att göra? MH misstänkte att mannen ämnade leta efter nycklarna på spåret. (Hur jakten på dessa gick har vi ingen aning om, någon bloggläsande kollega kanske vet mer.)

Senare rapporterade tur 42 att plattformen i Svedmyra verkade vara hal då en kvinna hade halkat omkull två gånger i rad och spx fick ta sig en titt för att bedöma huruvida det behövde sandas. Tur 7 ropade från Odenplan norrut om att södergående sjuttons V1:a var målad. TLC hojtade på tur 28 för att höra om föraren hade sett något när han hade bytt körände, men det hade han inte vad MH förstod. Hade tåget blivit målat på bryggan? Nåväl. Medan sjuan fortsatte sin tjänstgöring ämnade tur 8 rulla mot hallen men fick stanna till vid plattform tre i Gullmarsplan för att ruska liv i en sovande och få av denne innan det var dags för hemfärd på allvar.

Steget efter

Gårdagen var så oerhört lugn att MH beslöt sig för att FPS:a på kvällen istället. Inboxen var också tom, vilket sällan händer och det kändes avslappnande att sätta sig framför teven med en nattmacka och MW2. Vad hände då igår som kunde ha varit värt att nämna?

Det regnade hela dagen -igen. Vilket det fortfarande gör… ett mjukt nästan smekande ljud av regndroppar mot fönstret vaggar för närvarande nästan in MH i en skrivarkoma. Lite klotter rapporterades in och några allmänna mindre vagnfel. Fyllor fanns det som vanligt gott om, men på söndagarna är det färre som rör sig ute på stan; istället är det de vanliga A-lagarna som åker omkring i sina egna trakter och de brukar sköta sig eftersom de är gamla i gemet. Det är de som kommer fram, klappar en på axeln och hälsar gott innan de kliver på. Inne i stan ropade en chockad tur 6 att en kille som missade tåget hade blivit arg som ett bi och börjat sparka våldsamt på hytten. Att folk blir arga, pekar finger och svär är lugnt, men när de i blint ursinne knackar på hyttfönstret, sparkar på tåget och i allmänhet beter sig som svin är det inte okej. Flera som betedde sig illa var ungdomarna vid Brommaplan som kastade sten och jord mot tur 32. Föraren ropade vid överfallstillfället och sedan ännu en gång för att bekräfta att det fastnat ‘jordkokor’ på tåget. Någon timma senare skulle omfattningen av skadegörelsen utökas ytterligare när ett mötande tåg meddelade att 32:an även hade en krackelerad ruta. Lugnare var det för evenemangstågen, som körde fram och tillbaka ett par gånger under kvällen och sedan in i depå utan några som helst kontroverser.