Kategoriarkiv: ordningsvakter

Lördagen när tågen var för korta

Himlen var mörk, skuggorna som kastades över spåren var långa och vinden fick håret att piska mot kinderna. Hela dagen var en lång väntan på regn, men dropparna började falla först när MH hade kommit hem.

På arbetet kunde det snabbt konstateras att de två vagnar långa tåg som rullade runt ute på banan var alldeles för korta för folkmängderna på plattformarna. Många förare ropade in för att anmäla förseningar, problem med lasttryck och liknande fel. Det påpekades om och om igen att de korta tågen var en oerhört dum idé på en lördag. TLC höll med, men menade att man ingenting kunde göra eftersom trafikbeställningen från SL var sådan. Från och med nästa lördag kommer lördagarna dock att trafikeras med fullängdståg. MTR:s nya besked om koppling i övrigt förkunnades på en lapp som låg i mässen -kopplingen införs i höst, men när detta blir är än så länge okänt. Det söks dock ‘kopplingshjälp’ och intresserade förare uppmanades att ta kontakt med sin närmaste chef.

Det var utöver korta tåg-debaclet en lugn lördag. Föraren på tur 76 hade dock lite svårt att iordningsställa sitt tåg, eftersom detta hade gått i sekundär mod redan vid första uppnycklingen. Efter sedvanlig felsökning samt omaktivering, meddelade föraren tio minuter innan körstart att iordningställandet skulel börja. Två vagnar tar kort tid att se om, varför föraren senare rapporterade att tåget var redo att rulla ut på sin ordinarie tid.

Tur 75 var med om flera mindre saker denna dag, bland annat meddelade trafikanterna att en liggande person fanns i tåget. Denne lyftes av vid Hötorget av ordningsvakter. När nästa förare tog över tåget visade det sig att det var problem med sikten genom frontrutan och vagnfelsrapport skrevs. En annan förare som ropade in en felanmälan var föraren på tur 54, som meddelade att hans V2:a vobblade någonting alldeles förskräckligt mellan Hökarängen och Farsta centrum. Några kollegor talade senare om saken och menade att det hade med själva spåret mellan stationerna att göra, då de hade varit med om att deras tåg hade betett sig på ett liknande sätt på sträckan. En teori om dåligt draget spår framlades, liksom en om multipla solkurvor. Fortsättning följer.

När vi nämner Farstagrenen, måste självfallet även tur 59 finnas med. Föraren ropade om att hans tåg hade gått i depåmod, han hade försökt flytta tåget litet grann och hade felsökt, men depåmoden släppte inte. TLC bad honom omaktivera för att sedan försöka köra. Efter den åtgärden började 59:an rulla långsamt upp mot Farsta centrum. Men depåmoden ville inte ge med sig och tåget kröp fram på sant sengångarmanér. TLC beordrade tur 52 i Hökarängen att stå still och vänta på mötande tåg, samtidigt som man hojtade på södra bilen att åka till Farsta. Föraren på 59:an lämnade tacksamt över sina trafikanter till bakomvarande tur 51, som fick gå på motspår förbi Farsta centrum och sedan över på normalspår efter stationen, medan TB inväntades. Södra bilen tycktes ha varit i närheten, ty inom kort landade den i Farsta och TLC gav Tomten tillstånd att bryta HS för att kunna flytta tåget. Sagt och gjort. Sedan bar det av mot Gullmarsplan för vidare transport in i hallen och tågbyte.

Framåt tvåtiden blev plattformarna mörka av resenärer som myllrade runt och misstroget var tvungna att titta både en, två och tre gånger på IDTS-skyltarna när de korta tågen dundrade in på stationerna. Flera av dem kom fram och frågade med viss skräck i rösten om det var så här det skulle bli nu framöver. Den lättnadens suck som de utstötte vid beskedet att så inte var fallet, var mycket talande. I norra änden av Hötorgets plattform satt en tant med rollator. Hon väntade på ett tåg som hade plats för henne och hennes gånghjälpmedel. Men tågen var fulla. Kanske väntar hon där ännu?

Annonser

Nödöppningshets i Högdalen

Det vore säkerligen bra att uppdatera bloggen oftare, men med tanke på att MH och team i likhet med de flesta förare är relativt utleda på/uttröttade av sommarens långa tjänster, är det alltför ofta en fika på stan för att varva ned och sedan sängen som blir det självklara alternativet numera. Detta till trots finns det givetvis en hel del att rapportera om.

Två dagar efter det senaste inlägget började stockholmarna att komma hem från semestern en masse och plattformarna dignade av dramaten- samt resväskor samtidigt som föräldrar försökte hålla reda på sina sommarlovsfirande barn (vilka såklart tänkte leva loppan ända till lovets allra sista timma, såsom barn gör). Då den stora hemkomsten sammanföll med en helg, blev med ens mycket uppenbart/tydligt att de kortare lördagstågen med två vagnar inte räckte på långa vägar. Resenärerna sprang så gott de kunde för att hinna med, kånkande på sitt tunga bagage och med andan tätt hackande i halsen. Från avkoppling och semester till panikstress är det bara en gångtunnels vandring; mellan Centralstation och T-centralen, alternativt flygbussen och tuben. Att tvingas in i stress och trängsel direkt vid hemkomsten kan knappast vara nyttigt. Det är inte heller människovärdigt att stå hoppackade som sillar. Många var förarna som i mässen undrade vad SL höll på med eftersom tågen var fortsatt korta ända in i augusti. Ty vilken människa som helst, med ett kryddmått förnuft, inser det fatala i att köra korta tåg när hela stadens befolkning kommer tillbaka.

Några förare spekulerade i att man säkert försökte testa hur det gick att köra korta tåg i allmänhet, eftersom SL inte vill betala för fullängdståg under ‘lågtrafik’. Samma vecka gick det att läsa i fackets infoblad, Seko i detta fall, om att man hade träffat arbetsgivaren och fått besked om att det i de nya hösttjänsterna skulle tillkomma koppling på gröna linjen. Tågen skulle alltså kortas från tre till två vagnar efter kl. 21 på vardagskvällar och kl. 19 på lördagar. I helgerna skulle det köras korta tåg fram till nio på morgonen, varefter man skulle koppla ihop dem till fullängdståg, tillade en kollega. Förarna, som vet hur många människor det är som är ute och åker på helgerna, var blandat skeptiska och upprörda. Den eniga åsikten var att då det inte fungerar med två vagnar på söndagar, kändes det ytterst orimligt att förvänta sig att det skulle fungera på lördagar. En kollega menade att man borde gå till tidningen med uppgifterna. Knappt hade han sagt det, förrän Seko dessutom skickade ut ett pressmeddelande om saken. Snart hade ett flertal tidningar uppmärksammat detta, bl.a. Stockholms Fria och även Radio Stockholm sände ett inslag om det. I mässen diskuterade förarna i flera dagar om huruvida lördagskopplingen skulle bli av och inte, det senare blev bekräftat i förrgår när Seko informerade att kopplingen på lördagar var inställd och att koppling på vardagskvällar var uppskjuten på obestämd framtid.

Under veckan och helgen som gick hände en hel del. Alltför mycket för att kunna återges, men här nedan följer delar av händelserna:

På linje sjutton dök en hastighetsbegränsning upp helt oannonserad lagom till förra helgen. När tågen lämnade Hammarbyhöjden söderut, för färd mot Björkhagen, sjönk börvärdet obönhörligt till sth 50. Efter att ha kört halva sträckan, var det dock inte svårt att förstå varför; rälsen var kapad och det verkar pågå arbete med en större solkurva där.

En förare hälsade att plattform tre vid Gullmarsplan behövde saneras, detta eftersom en man hade bajsat där. Flera förare ropade under litet mer än en timme efteråt, då lukten var outhärdlig. Värre hade det dock varit för föraren som hade rapporterat om händelsen, då mannen efter sitt toalettbesök hade klivit ombord på tåget och förorenat flera säten, med mera i V3. Jourstäd fick med andra jobb två riktiga skitjobb, om man nu ska vara ordvitsig.

I mitten av förra veckan promenerade några bangubbar mellan Thorildsplan och Kristineberg flera gånger, utan att ge ordentliga klarsignaler och skärrade/arga förare rapporterade detta omedelbart till TLC, som lovade att ringa för att upplysa om hur man signalerade korrekt. Detta tycktes dock inte ha hjälpt, då det under dagen kom flera nya anrop om herrarna ifråga. På norrsidan skötte sig banarbetarna utomordentligt, då de sök upp utåt Hässelby gård-Hässelby strand för att syna räls, strömskenor, elskåp och annat smått och gott. Efter att ha signalerat mycket korrekt, kunde förarna bekräfta signalen tillbaka, varpå vidare infart till ändstation var möjlig.

På söndagkvällen förra veckan, beslöt en trafikant sig för att till varje pris komma med tåget varpå han hindrade förarens hyttdörr att stängas och slog föraren. Mannen kom av förståeliga skäl inte med tåget iallafall och föraren omhändertogs inom kort, kollegor berättade morgonen efter att han hade körts till sjukhus där eventuella skador hade dokumenterats. Trafikanten sades ha varit väldigt full. Men likförbannat ska man inte ge sig på sina medmänniskor trots några groggar innanför västen. Missat tåg eller ej.

I Högdalen stannade tur 35 tvärt en vardagsmorgon, när någon hade nödöppnat en dörr vid avgång norrut. Eftersom tåget knappt hunnit lämna stationen stannade det istället och föraren gick bak för att inspektera samt återställa nödöppnaren. Han hittade ingenting underligt, ingen hade heller sett någonting. Men när han kom fram till hytten igen för att köra, möttes han av kontrasignallampans hånfullt knallröda sken. På IDU:ns display fanns ännu ett felmeddelande om en nödöppnad dörr. På vägen tillbaka var det således en trafikant som hade tröttnat på att vänta och tagit saken i egna händer genom att släppa ut sig själv. Eller kanske var det två trafikanter, då det efter kvittering av första meddelandet stod klart att fler dörrar var öppna. Föraren promenerade bakåt igen och TLC anropade södra bilen, vars befäl trampade gasen i botten i kurs mot Högdalen.

Efter den andra återställningen kunde allt ha gått bra. Om det inte vore för att ännu fler dörrar hade blivit nödöppnade när föraren kom tillbaka till hytten. Trafikbefälet hade nu landat och var på väg nedför trapporna, samtidigt som nästa linje nitton fick stå och vänta i Rågsved. Eventuellt kunde det bli fråga om att åka motspår därifrån, eftersom 35:an stod för nära växeln för att mellanspåret skulle kunna användas. Under den tredje återställningen fick föraren vara kvar i hytten medan befälet återställde dörrar. I förarhytten pep fler felmeddelanden fram och föraren talade om vilken dörr det gällde. Befälet återställde den, varpå nya dörrar nödöppnades i samma vagn som den han befann sig i. Med tanke på att det nu snarare var djävulskap än en trött trafikant som ville ut, placerades det ordningsvakter vid varje öppet dörrpar. Därefter nycklade föraren ur i V1, befälet nycklade sedan upp i V3 och körde tillbaka tåget till stationen. Då mellanspåret därmed blev farbart, fick nästföljande tåg rulla ned till stationen och ta över 35:ans passagerare medan man arbetade med att återställa alla nödöppnade dörrar. Tåget fick senare gå i transport norrut och vändas upp i Alvik för att gå därifrån i rätt tid söderut.

Dagarna efter verkade det som om nödöppnartrafikanterna försökte starta en trend; fler anrop kom om nödöppnade dörrar i Högdalen. Men inget av dessa ledde till ett lika dramatiskt händelseförlopp som det vilket drabbade tur 35.

Men annan dramatik försiggick ute på banan; i Farsta centrum har det, som flera bloggläsare redan vet, vidtagits säkerhetsåtgärder när tåg står både i Farsta centrum och på plattform 2 i Farsta strand. Detta innebär att tåg många gånger får stå och vänta söderut i Farsta på att huvudsignalen ska bli grön. När tåget på plattform två lämnar stranden och rullar bort från växeln in dit, kan södergående tåg till sist köra till ändstation. I veckan fortsatte detta och vid ett tillfälle förekom en hel del radiotrafik när tur 9 (?) stannade i Farsta med röd signal framför sig. Flera kollegor hörde hur tåg fick körorder (vilket som var detta tåg är oklart, då MH tyvärr missade delar av radiodiskussionen) varpå tåget i Farsta centrum körde. Mot rött. När TLC såg detta, fick föraren tömma tåget och invänta trafikbefäl samt sin avstängning. Under resten av dagen ropade flera förare på radion och frågade hur länge förfarandet med röd signal skulle finnas, men det var det ingen som visste. Även hastighetsbegränsningen på sth 30 kvarstår.

I Åkeshov försvann en hastighetsbegränsning under veckan, men mellan Stureby och Bandhagen tillkom en som innebär att tågen får bromsa ned till sth 20. Detta beror på att man håller på med broarbeten, bland annat betonggjutande.

Det kommer förmodligen att hända en del intressant framöver, vi ska försöka skriva om det snabbt så att ni slipper så här långa inlägg.

Dagens snackis: SL Dialog, som är en ny avdelning på SL:s hemsida. Resenärer kan surfa in på sidan, tycka till, kommentera, med mera om saker som bland annat punktlighet och turtäthet. Vi får bland annat veta att SL planerar att öppna sin alldeles egna blogg. Dessutom länkar man till SL:s YouTube-kanal, som är riktigt trevlig, vi rekommenderar definitivt ett besök!

Placeringen och hösttjänsterna. Sommartjänsterna var långa och fysiskt samt fysiskt påfrestande. Kollegorna menar att hösttjänsterna verkar bli likadana. Långa tjänster innebär att förarna blir väldigt trötta, vilket lätt blir en säkerhetsrisk i längden.

Förarna på bana 2 råkade ut för två PUT-incidenter inom loppet av 24 timmar, varav en berodde på att en person skulle gena över spåret och blev påkörd av en transport. Att IDTS-skyltarna visar fyra eller fem minuter till nästa avgång betyder inte att det inte kommer tåg. Detta är någonting som MH ofta tänker på när folk skuttar ner på spåret för att hämta tappade saker, eller springer över mellanspåren vid GUP, Skärmarbrink, Vällingby, etc.

En Herbalifegrön julidag

Fredagen tycktes vara en klotterfestival; var och varannan sjutton blev klottrad invändigt eller utvändigt. På en av dem, tur 20, passade en kille med barnvagn på att rita på golvet precis bakom föraren, som såg detta och tillkallade vakter. Vakterna tog kluddaren på bar gärning och lyfte ut honom omedelbart. I övrigt fick en annan sjutton tågbyte på grund av klotter och en tredje undvek tuschpennemarodörerna med blotta förskräckelsen.

Idag fortsatte strömförsörjningsproblemen mellan Johannelund och Hässelby strand tur och retur. Förarna har nu inte fått trycka snabbstart på flera veckor och man undrar när det hela kommer att åtgärdas. Kanske blir det bättre när enkelspårstrafiken försvinner i augusti?

Tidigt på morgonen rapporterade en förare att en kille lekte med slangskåpet på Skanstulls plattform. Lymmeln hade öppnat skåpet, dragit fram slangen och sprutade nu vatten för glatta livet över plattform, spår, tåg och ITV i norränden. Vakter tillkallades, men enligt MH:s källa hade lustigkurren hunnit försvinna. Vad som inte försvann var dock kortslutningen som det spolade vattnet orsakade i norrspårets ITV, vid tvåvagnsmärket. ITV:n var bistert mörk under större delen av dagen tills samme förare felanmälde den flera timmar senare. Då kallades raskt personal till platsen för att med sin teknikmagi se till att skärmen vaknade till liv. Det gjorde den och snart var det sista spåret av morgonens vattendyrkande lymmel några långsamt torkande pölar på plattformen.

När tågen rullade ut ur depån på morgonen frågade en förare över radion varför skyltarna lös upp med ‘ingen påstigning’ när hennes tåg ankom stationerna. TLC sade att det var väl bra att de gjorde så eftersom tåget gick i transport. Det höll föraren med om. En stund samt en harkling senare förklarade föraren att hon råkat ta med sig trafikanter. Tåget, som egentligen skulle ha gått i transport till bryggan Gullmarsplan för vidare transport till Farsta, blev snabbt ett trafiktåg. Istället för att tömma vid Gullmarsplan och åtminstone rulla tom till Farsta, menade TLC att föraren lika gärna kunde låta tåget gå i trafik eftersom hon ändå plockade upp trafikanter. Flera kollegor spekulerade i vem föraren var och en kom fram till att hon säkert var inlånad från en annan bana då det för närvarande råder personalbrist på gröna linjen. Och med tanke på hur turlistan har gjorts om med en del nya koder samt hålltider, är det inte så lätt att läsa den ibland.

En förare på sjutton varskodde TLC om att det låg en valp (?) på plattform fyra, någon borde titta till den så att den inte blev uttorkad. Vakter beställdes och flera förare hann ropa under tiden. Tunneltågförare är ett djurvänligt släkte och det skulle inte förvåna MH om någon förare delade med sig av lunch eller vatten innan vakterna hann fram.

Under gårdagen började det dyka upp personer med ljusgröna väskor och nyckelband på plattformarna. De klev på tågen genom hela innerstaden, för att sedan gå av i mängder vid Globen. Kollegorna började undra vilka de var och MH med flera konstaterade att de måste tillhöra någon konferens i just Globen. Idag fick gåtan sin lösning, när de gröna väskorna samlades klungvis på plattformarna för att invadera tåg, stad och rike. Logotyperna på väskorna avslöjade att personerna tillhörde Herbalifes distributörer. De kom från hela Europa och åkte fel mest hela tiden, en kollega tipsade om att man kanske borde snurra fram kod 166 på Hagsätratågens destinationshjul för att få tillägget ‘via Globen’ att dyka upp på IDTS-skyltarna. Efter det tycktes antalet grönklädda, väskbärande Herbalifeentusiaster hitta till sitt massmöte/konferensen…

Sommartider, sommartider…

Det är definitivt dags för en blogguppdatering. Här kommer veckan som gick i referat och även lite dagsaktuella skojiga saker.

Knappt hade glöden från bussbranden vid Slussen falnat förrän det var dags igen, denna gång var det bana 1 som drabbades av en brand. Rapporterna var av skilda slag; först ropade en förare att det var en ordentlig brand på gång i spåret nära stn S:t Eriksplan, en annan ropade att det kom rök men såg ingen eld. Rökutvecklingen var i vart fall bekräftad och därmed blev det stopp i innerstan medan trafiken styrdes om till att vändas i bland annat Odenplan. Räddningstjänsten kom dit, en mindre kabelbrand sades det röra sig om och polisen ville utrymma både tåg och station medan läget bedömdes. Efter någon timma var trafiken återigen igång, med det vanliga efterföljande omtågandet och spruckna avlösningar.

På tisdagen och onsdagen avvisades några cyklar, någon enstaka burkplockare var i farten och båda dagarna slog TLC larm om att förarna skulle vara försiktiga då personer i stan tycktes fundera på att göra någonting riktigt dumt. Dessutom hade man passat på att poängtera en gång för alla vem det är som ska gå på vilken toalett, genom att sätta upp viktorianska kvinno- och mansprofiler på toalettdörrarna. På torsdagen klämde en av MH-medarbetarna en rollator och råkade stänga dörrarna framför näsan på en blind man. En riktig otursdag, med andra ord. Sådana har vi alla.

Artonhundratalet har kommit till GUP?

På fredagen kulminerade rapporterna om halkan mellan Farsta centrum och stranden med att tur 6 fick slirning och gled mer än en vagnslängd förbi rödljuset i tunneln. Tur 5, som höll på att lämna Farsta strand, stannade med hytten utanför plattformen när signalen där slog om till rött då femman bröt igenom ATP:n från sitt håll. Både femman och sexan blev stående medan befäl styrde radiobilen mot platsen. Tur 7 vände i Farsta centrum på plattform två under tiden. Snart var dock befälet framme och kunde köra tillbaka en station, för att där sedan tömma tåget på resenärer. Han noterade frankt att V1:an hade fått ‘känsliga små plattor’ och gick i transport till GUP, där en avlösare tog över, vände på bryggan och körde in trasan i Högdalsdepån. TLC turade om ett par artontåg och sexans gamla förare skickades på drogkontroll, vilket är brukligt vid rödljuskörningar. Underligt dock, då detta uppenbarligen handlade om att tåget självt inte hade gått att få stopp på. Vagnarna är förmodligen helt bortplockade från trafiken för närvarande och som säkerhetsåtgärd har en hastighetsbegränsning på 30 lagts längs plattformssträckan i Farsta centrum, vilken övergår i sth 20 i tunneln mot Farsta strand.

Självklart hände det mer under fredagen; en tant fastnade med väskan i dörren på ett tåg varpå en dörr nödöppnades och tur 26 kunde torrt/roat konstatera att det stod en man och onanerade öppet på plattformen i Alvik när hennes tåg rullade in till stationen. Vakter kontaktades för att kontrollera plattformen och fredagen fortsatte sedan med diverse cyklar som avvisades.

På lördagen fortsatte gåsmarscherna mellan de två Farstastationerna och det tycktes verkligen vara på linje arton som det mesta hände. Tur 54 ropade att en man med blå tröja hade blivit kvar på stn Skogskyrkogården, där han gapade och skrek. Då han inte verkade må så bra ombads förarna köra försiktigt vid infart och vakter kontaktades omgående. 54:an skulle få mer att göra under dagen när en dörr nödöppnades Gullmarsplan söderut… detta hände även en andra gång på bryggan i Alvik -föraren gick för att återställa dörren och prata med trafikanten som hade öppnat den, samtidigt beordrades 55:an att gå i transport från Alvik till Abrahamsberg och vända där. Efter mycket om och men, samt en försäkran till de tre dörröppnande killarna om att tåget strax skulle åka till Alvik igen, rullade äntligen 54:an iväg söderut. Tur 60 rapporterade om den nu ständiga halkan mellan Bagarmossen och Skarpnäck tur och retur, samtidigt fick 58:an veta att det eventuellt fanns en liggande i V2:an och att kundservicevärdar (!) skulle titta igenom tåget vid Gullmarsplan. Och jo, visst försökte folk att plocka med sig cyklar även denna dag. Lördagen var ju ändå den mest somriga dagen på mycket länge och stockholmarna vimlade glatt runt på stan, på plattformarna och solade på varenda gräsplätt som fanns. Söndagen var lugn och molntung jämfört med lördagen. En herrelös hund irrade runt på plattformen i Rågsved i nästan tjugo minuter innan vakter fick tag i den.

Och nu är det måndag igen. En dag som inleddes med att förare och resenärer möttes av ett plötsligt enkelspår mellan Skärmarbrink och Kärrtorp. Anledningen var ett planerat banarbete… som ingen tycktes veta någonting om. Inga meddelanden om detta hade skickats ut eller anslagits på tavlan bredvid TX, inte heller hade trafikanterna informerats om trafikändringen. På TLC slog nyheten om att bangubbar med lok precis intagit söderspåret mellan Björkhagen och Kärrtorp ned som en blixt från klar himmel, ledningen över bana 1 ställde sig också frågande till varför de fanns där. Men spåret var iallafall avstängt, vilket markerades med hindermärken och de varselklädda arbetarna strosade omkring med sina verktyg på området. På Gullmarsplan hade det enligt en kollega varit mycket springande och snart hade det stått klart att det hade utfärdats ett tillstånd för arbetet, men huruvida arbetet skulle bli av eller ej hade varit otydligt. Tills denna måndag. Enkelspårstrafiken ska enligt ett anonymt mejl fortsätta under tre veckor, fram till den sjätte juni och tågtrafiken går under denna tid med tjugominutersintervall mot Skarpnäck. Från GUP går tågen på klockslagen 04, 24 och 44. Bussar förstärker också trafiken.

Uppdaterat: 20:48 – SL har tagit bort linje 17:s enkelspår från sin störningsinformation. Vad det betyder i nuläget vet vi tyvärr inte.

Uppdaterat: 21:00 – Bussarna är nu indragna och linje 17 går enligt ordinarie tidtabell. (Vilket strax är 15-minuterstrafik.)

En trögstartad vår

För MH:s del har det varit väldigt lugnt ute de senaste två veckorna på morgonen. Utöver en mycket frustrerande tillfällig hastighetsbegränsning, västerut genom stora delar av innerstan, har det mest hänt småsaker hit och dit. Hastighetsbegränsningen som omnämns är givetvis den mellan T-Centralen och Rådmansgatan, vilket drabbar tre hela stationer. Den hade inte varit besvärlig om det inte sedan två år tillbaka redan ligger en praktiskt taget permanent tillfällig hastighetsbegränsning på just 30 mellan Slussen och Gamla stan. Det går förvisso att köra 60-70 en bit efter GAS, men sedan måste man bromsa in lagom till TCE eftersom börvärdet piskar en i ansiktet efter kurvan ovanför backen vid infart till stationen. Det är med andra ord nästan fyra stationer som drabbas och det räcker med litet större belastning i form av rusning/folkmassor för att tågen ska bli litet senare än vanligt på väg norrut. På morgonen är problemen inte fullt lika stora som de förmodligen kan vara på eftermiddagen, eftersom den rusningen pågår ett par timmar längre än morgonrusningen. Den nyare av hastighetsbegränsningarna beror på spårarbeten, man håller på att byta slipers och liknande. Det känns också i tåget vid de berörda platserna; tåget kan vagga till eller ‘sjunka’ ned och sedan upp där om man känner efter. Som alltid känns varje tågrörelse betydligt mer i hytten.

På torsdagen hade det tydligen varit en besvärlig dag för kollegorna som satt reserv, då reservjobben plötsligt hade försvunnit och ersatts med färdiga körjobb. Personalbristen var stor den dagen. På fredagen verkade planeringen dock ha varit bättre; varje gång man gick förbi mässen satt samma reserver där och tråkade med varsin planka. (Plankan=lista med avlösningar som ska bevakas.)

I söndags när nattrafikens tåg började rulla mot depåerna skakade det till på tur 78. Halv sex på morgonen försökte föraren sända flera gånger från Rågsved söderut, bara för att hela tiden bli avbruten av oroliga trafikanter. När anropet väl kom till TLC meddelade föraren att det utbrutit fullt slagsmål mellan olika grupper på stationen. Som brukligt är vid storskaliga bråk, började kombattanterna att hoppa ned på spåret bakom tåget för att komma undan när det gick upp för dem att vakter eller polis kunde komma när som helst. De klättrade över staketen, några blev kvar på spåret och när norrgående tåg var på väg in till stationen fick det stanna av säkerhetsskäl då en kvarvarande person gömde sig vid plattformsgrinden -förmodligen i väntan på tågets passerande. När denne upptäckte att tåget stod still sprang han fram till staketet och klättrade över det. Det stillastående tåget kunde därefter rulla in försiktigt till stationen och öppna dörrarna. 78:an, som precis hade lyckats få igen sina dörrar, lämnade stationen och rapporterade att slagsmålet fortsatte i biljetthallen. I Hagsätra tömdes tåget för att enligt turlistan åka hem till depån. TLC frågade hur det var med föraren, han mådde under omständigheterna bra, men berättade smått skakad om att bråkstakarna hade slagit ut tanden på en resenär. Densamme (eller en annan resenär?) hade dessutom fått nästan hela örat avslitet på ena sidan av huvudet.  På väg ner mot Högdalen stannades transporten av polisen som ville ta uppgifter, då de hade anlänt till platsen och gripit flera personer. En stund senare blev det förståeligt lite problem med att köra in i depån då föraren var upprörd, man märkte att han ville åka hem och sova bort bilderna av slagsmålet. Med södra bilens assistans kunde 78:an iallafall snart åka in i depån. Då brakade ett bråk lös i Fridhemsplan, vilket rapporterades in omedelbart av en vaktpatrull -där var de vårdslösa nog att slåss såpass att de slängde ned varandra på spåret och med strax ankommande tåg kom varningen i rättan tid. Tur 8 tog det mycket försiktigt på väg in till stationen, men som tur var hade bråket då antingen retts upp eller flyttat på sig; det fanns inga personer på spåret.

Söndagen fick sedan sitt lugn, men med osedvanligt många sovande ombord på tågen. Det kändes som om det var vakternas enda sysselsättning i tuben under morgonen var att väcka sovande passagerare. Solen sken då dagen grydde, men det varma välgörande skenet övergick sedan i duggregn, spöregn och till sist stora fluffiga flingor som yrde runt i luften. Snön hade återerövrat Stockholm. MH körde milt modfälld över detta faktum genom staden och möttes av lika modfällda passagerare, som stod på plattformarna med tomma blickar och brustna förhoppningar om en vår som plötsligt hade satts på undantag. Snöovädret fortsatte hela dagen, men våren kämpade emot för full kraft och den mesta snön smälte vid kontakt med marken. Dagen efter fick kung Bore erkänna sig besegrad när våren räckte ut tungan mot honom och solen stack fram mellan molnen igen.

I övrigt är avtalsrörelsen igång och det verkar som om alla parter står långt från varandra. Tanken var att förhandlingarna skulle vara klara den 31:a mars, men det datumet lär bli en aning förskjutet. Handels varslar om strejk inom handeln till den 1:a april, ca. 5000 anställda runtom i landet omfattas -strejken är inte utformad att drabba konsumenten i första hand, utan företagen. Livsmedelsarbetareförbundet har också varslat sin motpart från och med den 1:a april. Fackförbundet GS varslar också, om övertidsblockad från och med den 5:e april. Klubb 119:s blogg uppdaterar fortlöpande vad det är som händer i frågan. Det kan bli aktuellt med sympatistrejker eller liknande. Ex. SEKO kan komma att varsla om en sådan. Det kommer då kanske fungera som så att yrken med inkomstbringande funktion för SL, konduktörer och spärrvakter, tas ut i strejk. Trafiken lär dock flyta på som vanligt. På Emteärrhora uppdaterar vi när vi vet mer om vad SEKO, DSTS och ST tycker samt tänker om saken. Fortsättning följer, mao.

Klottersäsongen är kommen, men än så länge tycks det vara för kallt för kluddtomtarna att börja sabotera trafiken. De nöjer sig för närvarande med att klottra och måla på inomhusstationerna.

Hela radion stormar

Lillördag med regn stod på menyn idag, liksom ett flertal tågfyllor; tur 34 fick en man avplockad i Brommaplan, denne satt sedan surt på plattformen med två vakter intill sig i över en halvtimma -under tider hann tur 43 ropa om en liggande fylla som blockerade ett dörrpar mot plattformssidan och hjälpen kom i Gullmarsplan för att titta till karln. Därefter var det dags för ett hederligt gammalt vagnfel. Det ibland förekommande problemet med svårstängda hyttdörrar känner vi alla till, tur 38 rapporterade att hans hyttdörr kärvade både vid öppning och stängning. Detta så till den milda grad att TLC ganska snabbt ordnade ett tågbyte med den efterföljande turen 71 i Åkeshov. 38:an rullade in på mellanspåret, tur 22 avvaktade i Brommaplan och 71:an körde in sitt tåg på plattformsdel fyra där nittons förare med trafikanter vandrade över till det nya tåget. Gamla 71:ans förare kontrollerade att trasan var tom och körde den sedan i transport till Vällingbydepån, varpå tur 22 äntligen fick köra till sin ändstation.

Regn nämndes i början av inlägget och visst var det så att vätan var med oss hela onsdagen. I början som duggregn med gult läge som påföljd och efter ett uppehåll återkom detta dugg för att snart utvecklas till ett ordentligt höstregn. Tågen började bli litet sena, dels på grund av vätan men framförallt var det tågen som åkte i samlad tropp genom stan efter det nybytta tåget som fick smaka på förseningsstressen. 72:an (som i likhet med alla 70-turerna bara har två minuter vändtid i Farsta strand) undrade om han fick vända i Hökarängen, vilket TLC svarade nej på och när föraren menade att nästa arton låg strax bakom honom sade de nej en gång till samt sade åt föraren att ‘slå en signal’ vid ändstation. Nästa varv ropade tur 72 igen och hälsade att han låg ett antal minuter sen tack vare att TLC inte hade vänt upp tåget två varv i rad samt att några ohängda slynglar klädda i svart stod vid stn Skogskyrkogården och sprejade tåg för sitt eget höga nöjes skull. TLC noterade detta för ordningsvakternas räkning för att sedan säga åt föraren (som om han var ett barn) att denne borde ha hunnit i tid från Alvik söderut och tillade att han kunde ringa vid ändstation angående varför turen inte hade vänts upp.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över och den frustrerade kollegan förklarade skarpt att TL inte tycktes förstå hur det fungerar ute på banan när ett tåg är sent. Det blir bara senare, ty folk som väntar på stationerna avhåller sig inte från att köa till dörrpar för att ett tåg är sent. (De vill ju såklart bara hem, trycker i sakta mak in sig på tåget som börjar likna en sardinburk och undrar varför föraren ser bistert sammanbiten ut.) Han hade därför kommit till Alvik två minuter efter sin avgångstid, det fanns då ingen möjlighet att hinna ikapp. Och ringa hade han inte hunnit med på grund av förseningen; i sådana lägen är det bara att snabbt byta körände och åka. Efter några minuters stormande hätsk ordväxling menade TL att de kunde ta det över telefon istället för radion. Visserligen är det korrekt, då slipper man bråk över radion, men den jäsande besvikelsen på TLC känns så tydligt igen och det var faktiskt ändå skönt att höra en kollega lufta de tankar man som förare ibland kan ha när hela dagen är ett kallt, blött sönderstressat slit.

Efter rusningen började fyllor och ordningsproblem ånyo flöda in över radiovågorna. En rapport om en skrikande kvinna på plattformen stn Odenplan gjorde att TLC gick ut med en allmän varning om att köra försiktigt vid infart. Tur 33 hälsade snabbt att hon hade gått in i V1:an på det södergående tåget och tur 4 fick veta att vakter skulle komma för att titta till kvinnan på T-Centralen. Från T-Cen ropade fyran att vakterna gått in i tåget, de hade givit stopptecken men inte något klartecken och TLC var stressade eftersom nitton bakom fyran stod i tunnel, varför föraren fick order att köra. ‘Trots stopp omedelbart?’ undrade föraren och fick avvakta medan TL kontaktade Trygg-C. Svaret blev att vakterna skulle åka med tåget. Nästa station meddelade fyran att hon fått stopptecken viftat åt sig igen och man kunde nästan höra det kollektiva stönet på TLC. Ögonblicket efter hade vakterna plockat av kvinnan och trafiken rullade igång på allvar igen.

En lossnad dörrkåpa och ännu en avplockad fylla senare ropade tur 7 med frågan var i hela friden banarbetarna befann sig, eftersom det var tänt i tunnlarna i hela innerstan. Föraren påpekade att ATO-körning pågick och att det vore bra att få veta om arbetarna var inskrivna på någon specifik sträcka. TL förstod inte riktigt vad som menades, men det har väl helt enkelt att göra med att man inte kan köra ATO om det finns folk på spåret eller i dess direkta närhet som MH förstod det. I dylika fall måste tåget köras manuellt?

Nåväl, på det hela taget var lillördagen ändå ganska lugn.

Dagens favorittrafikanter var killarna som drog Star Wars-dialoger med stor inlevelse bakom MH:s rygg. ‘LOK! Aj ääääöm jåår fadöööör! -No, datts impåssiböl! Svosch! NIÖNIÖÖÖÖÖ!’ Tack, grabbar -ni gjorde hela dagen litet ljusare mitt i det allra mörkaste grådugget. 🙂

Opp och ner, ner och opp

Efter det andra dragna nödbromshandtaget på 90 minuter (både tur 41 och 2 råkade ut för okynnesdragningar) undrade MH om det skulle bli lillördag i förskott, men trafiksabotörerna blev färre från och med rusningen.

Tur 33 ropade förbryllat om en manöverpanel i sin hytt; den hade skruvats fast upp och ner, vilket innebar att öppnaknapparna stängde och stängknapparna öppnade tågdörrarna. Föraren menade att det redan fanns en felrapport skriven sedan tidigare på dagen och frågade om det fanns något förslag på vad som skulle göras. TLC tyckte att det lät ‘helt knasigt’, men tyvärr var det något man nog enbart kunde åtgärda i depån. Även nästa förare på 33:an ropade om panelen och TLC meddelade att felet var känt. Huruvida någon linjemontör kom till undsättning eller ej vet vi inte. I samma veva felanmälde tur 1 sin körspak som var trög och önskade sig en mätning. Montörerna skulle få fullt upp under större delen av tisdagen.

En handfull minuter senare ropade tur 43 att två killar lekte dörrvakter i hans tåg och att vakter gärna fick plocka av dem omgående. TLC lyfte luren och i nästa andetag hälsade tur 44 att något par slogs på stn Gamla stan. Vakter skakades fram till 43:an och tur 22 fick i uppgift att se hur det såg ut i GAS. 22:an rapporterade att det var lugnt på plattformen och ordningsproblemen slog efter det av på takten. Tur 43 hade det däremot en smula mer kämpigt; i backen upp till Gullmarsplan jävlades strömförsörjningen med tåget, på väg in till Hagsätra fick föraren köa eftersom tåget innan höll på att lämna stationen norrut och strax därpå gick tåget i nödis. MH kände med kollegan när denne kärnfullt sade att ‘det är inte min dag idag’. Alla har vi sådana skitdagar på jobbet emellanåt -dagar då tåget alltid är sent, när trafikanterna fastnar i dörrar mer än vanligt och när vagnfel eller ordningsproblem står som spön i backen. Kanske blir det ett stopp eller skäll som grädde på moset. Alla kan känna igen känslan, vare sig man kör tåg eller inte.

Tur 8 fick göra en omaktivering efter att tågets dörrar hade självstängts vid två tillfällen, tur 75 blev sen ner i depån efter att en man letat igenom V2:an efter sina tappade nycklar och tur 39 (?) körde nästan på en hund i Högdalen -hunden smet ut genom ett hål i staketet när tur 41 rullade från stationen. Snart ropade tur 76 att mannen i Vällingby stod kvar, nu utanför hennes V2:a. Kanske tänkte han leta igenom den också? 75:an tyckte att det lät underligt med tanke på att personen hade åkt med hennes tåg, vad skulle han då i det efterföljande tåget att göra? MH misstänkte att mannen ämnade leta efter nycklarna på spåret. (Hur jakten på dessa gick har vi ingen aning om, någon bloggläsande kollega kanske vet mer.)

Senare rapporterade tur 42 att plattformen i Svedmyra verkade vara hal då en kvinna hade halkat omkull två gånger i rad och spx fick ta sig en titt för att bedöma huruvida det behövde sandas. Tur 7 ropade från Odenplan norrut om att södergående sjuttons V1:a var målad. TLC hojtade på tur 28 för att höra om föraren hade sett något när han hade bytt körände, men det hade han inte vad MH förstod. Hade tåget blivit målat på bryggan? Nåväl. Medan sjuan fortsatte sin tjänstgöring ämnade tur 8 rulla mot hallen men fick stanna till vid plattform tre i Gullmarsplan för att ruska liv i en sovande och få av denne innan det var dags för hemfärd på allvar.