Kategoriarkiv: signalfel

Det där långa höstinlägget

Veckor kommer och går, men behovet av kollektivtrafik består. Nu är det höst, vilket alltid innebär mer slitage på vagnarna, större folkmängd och diverse roliga fel i, eller ute på, banan.

Efter en kortare inkörningsperiod har den underliga turlistan ändå blivit aningen mer etablerad än dagarna då den infördes. Den är fortfarande inte bra, i den meningen att körtiden norrut gör att nitton oftast ankommer Hässelby strand sent, varpå föraren får stressvända tåget eftersom vändtiden numera är bara fyra minuter där. Det betyder att tågen som åker söderut lämnar stationen ca två till fyra minuter sena. Körtiden söderut är längre, varför tiden körs in lagom till innerstan. Flera kollegor har påpekat att den nya turlistan gynnar innerstadsstockholmarna, men inte förortsborna. Dessutom skapar stressen norrut, plattformsbytesraster på sex minuter, samt de kortare vändtiderna, arbetsmiljöproblem. En kollega uttryckte det som att ‘det vore kul att få se en kopp kaffe någon gång’, en annan menade att ‘måste man gå (på toa) så måste man’. Sammanfattningsvis har förarna börjat lära sig att arton och nitton har bytt turnummer, men de mer arbetsmiljöovänliga aspekterna av turlistan kommer att leva kvar länge.

Vad har hänt under de senaste veckorna:
Tur 58 felanmälde sin V2:a redan i Högdalsdepån på grund av en stark, frän lukt som föraren beskrev likna den som uppstår vid klottersanering. Hon kände att det stack i hals och bröst och menade att det förmodligen inte var någon bra idé att köra ut vagnsetet i trafik, eftersom exempelvis astmatiker kunde reagera kraftigt och få andningssvårigheter. TLC kontaktade hallen, som skickade ut en sniffare och huruvida vagnarna gick ut i trafik eller ej vet vi tyvärr inte.

Tur 55 hade härom veckan svårt att ta sig ut från Vällingbydepån. Föraren rapporterade att felkod 13 dök upp på displayen, följaktligen ombads han omaktivera tåget. Sagt och gjort. Problemet var nu bara det att tåget fick för sig att snarare lägga till felkoder än att dra ifrån. Felkoderna 13 och 2 stirrade föraren i ansiktet och då tåget hindrade andra turer från att åka ut, fick han byta körände och köra tillbaka in i depån. Detta gick dock mycket långsamt, eftersom tåget drog dåligt.

I Farsta strand hade en traktor parkerats på uppställningsspåret. Det innebar att alla tåg som skulle in på plattform ett gick i nödbroms, då traktorn ‘läckte’ genom växlarna så att tågen trodde att det fanns en stoppunkt där. Ett dygns P-knapptryckande senare var dock traktorn bortkörd och trafiken till Farsta strand kunde rulla på som vanligt. Eller kunde den?

Under en dryg månad har förarna kunnat köra och stanna tågen utan några som helst problem. Det berodde på att oljelådorna inte varit lika påfyllda, att vissa underhållsfordon hade tvättats, liksom spåren och så vidare. Nu, veckor senare, var oljelådorna fyllda till bredden igen och tågen började halka runt i innerstan på de vanliga stationerna. Dessutom blev farstagrenen blixthal, vilket gjorde att spåret mellan Farsta centrum och stranden blev skrämmande att köra på. En morgon knastrade det till på radion, följt av ett rent dödsångestskrik när föraren på väg söderut kände att bromsarna inte tog alls. Med rödljuset i tunneln började tåget dessutom självbromsa tvärt, vilket gör att det glider ännu mer. Nödbromsen slog an och förvärrade läget betydligt. ‘NÖDBROMS! NÖDBROMS! NÖDBROMS!’, skrek föraren skräckslaget över radion. Med tanke på att växeln stod mot fel plattform, där framförvarande tåg just kört in, var det inte svårt att förstå varför kallsvetten började rinna på TL, kollegor och föraren själv. Krocka eller inte krocka, katastrof eller inte? -Som tur var stannade tåget av sig självt, men det hade nästan kört förbi den röda signalen med alla tre vagnarna. Föraren skickades iväg på drogtest och restriktioner återinfördes återigen mellan stationerna. Det var exempelvis sth 60 längsmed hela Farstagrenen under en vecka…

Veckan efter verkade det vara strul på samtliga trafikslag, med allmänna pendelproblem, tvärbanekaos och växelfel i Liljeholmen på röda linjen. Trafiken blev så skral på bana 2 att tur 4 ombads vända och köra mot Norsborg. Men föraren kände att han, trots behörighet, inte kände banan tillräckligt väl för att göra ett besök. Samma dag orsakade en färdbeviskontrollpatrull uppståndelse vid Globen. Tur 13 rapporterade att en kille hade flytt kontrollanterna och hoppat ned på norrspåret. Han sprang mot Gullmarsplan. Norrgående tur 10 fick i uppdrag att avsyna spåret mellan Enskede gård och Gullmarsplan. Några minuter gick och sedan kom ett anrop från föraren, som meddelade att ännu en person som hade flytt från kontrollpatrullen befann sig på spåret och att hon därför stod still. Personen sprang dock snabbt mot tvärbanan och tåget kunde sedermera långsamt rulla in till stationen. Föraren lät väldigt saklig, som de flesta brukar låta när de är chockade. Från TLC kom ingen fråga om avlösning eller om hon var okej och när hon vid Gullmarsplan meddelade att spåren, förutom incidenten vid Globen, var utan anmärkning, svarade TL att ‘jaja, avsyningen var ju bara för formens skull’. MH:s ögonbryn gick i taket vid det senare uttalandet och tankarna vandrade genast till hur stressade TLC har låtit på sistone. Det verkar inte bara vara förarna som har fått en tyngre arbetsbörda, utan även trafikledarna.

Förra veckan hade bana 1 två riktiga kaosdagar. Onsdagen inleddes med ett spårledningsfel vid Gamla stan på söderspår, vilket innebar att förarna var tvungna att trycka P för att komma vidare. Senare på morgonen anropade en tur från Gullmarsplan norrut om att tåget krängde till kraftigt bara några meter efter hållmärket på spåret från plattform ett. Befäl kallades dit och rapporterade att rälen hade kapats, den hölls samman av lite plåt och allt rörde sig. En hastighetsbegränsning på sth 15 infördes, men kort därefter hälsade befälet att skarvarna rörde sig alldeles för mycket, det blev därmed totalt körförbud från plattform ett. Förarna på linje sjutton och arton fick börja vända tågen och köra söderut, linje nitton gick som vanligt och resurser sattes omedelbart in för att göra spåret farbart vid plattform ett. Efter bara en timme hade man lyckats dra ihop alltsammans såpass bra att trafiken kunde börja rulla som vanligt, eller i vart fall hjälpligt. För förarna innebar stoppet ett allmänt kaos i form av spruckna avlösningar, för PLE blev det mycket telefonsamtal och ett allmänt pusslande för att lösa situationerna som uppstod (såsom lång tid på tåg och uteblivna raster). Framåt eftermiddagen började det mesta reda ut sig.

Torsdagen följde och var lugn. Sedan kom fredagen och tur 34, som på vägen norrut från Farsta strand gick i nödbroms (pga problem med ATP:n) ett antal gånger. När föraren kom till Sandsborg fick han order att utrymma tåget och rulla i transport till Gullmarsplan, där ett av extratågen skulle finnas och utgöra tågbyte. Förarens avlösare fick således ta över extratåget, som turades om till en ny 34:a och föraren på extratåget tog över trasan. Nya tur 34 rullade iväg norrut, samtidigt inväntade gamla 34:an grönt ljus ut till bryggan. På väg genom växeln gick det relativt bra… ända tills tåget fick för sig att gå i nödbroms igen. Denna gång nöjde det sig inte med en P-knappstryckning. Eller ens två. Som trasan stod, gick det inte att bedriva trafik. Tågen på väg in till Gullmarsplan kunde inte köra in helt till plattform två och eftersom tågtrasan stod mitt i växeln, gick det inte heller att få tågväg norrut från plattform ett. Stoppet var ett faktum. Trafikbefäl skickades till platsen, samtidigt som föraren meddelade att han hade klarsignal men att tåget inte drog. Efter några korta ordväxlingar undrade en erfaren TL hur många vagnar det fanns på displayen. Föraren meddelade att han bara hade en vagn där. De andra två verkade ha ‘tappats’ på vägen in mot bryggan. Drygt en timme senare lyckades befäl och förare få in tåget på bryggan. Sedan kördes det, i två delar, till Högdalsdepån. Även denna dag blev det därmed kaos, spruckna avlösningar och trötta förare ombads köra vidare/köra på sina raster. Tågen rullade inom kort i relativt god tid, men problemen med avlösningarna fortsatte timmar efteråt; det är så det brukar vara. Vi tycker med andra ord inte heller om när det blir stopp i trafiken. Det kanske är spännande först, eftersom det repetitiva mönstret i jobbet bryts för en stund, men när konsekvenserna av ett stopp landar i medvetandet är det inte riktigt lika roligt längre.

Denna vecka var det mest spektakulära rödljuskörningen mellan Hässelby gård och Hässelby strand. Det regnade ute och var halt i allmänhet. Tur 4, som hade fått röd signal innan Hässelby strand, kunde inte få stopp på tåget som istället gled förbi signalen med flera meter. Tur 41, som hade grönt ut från stranden, kunde småchockat konstatera att det stod ett tåg en hårsmån från hennes eget när det gick genom växeln. Tur 41 blev omturad till en fyra och tågen på nitton kunde inte åka hela vägen ut till HÄS på nästan en timma. Istället fick de köa, ömsom vända på andra ställen. När gamla fyran till sist körts in på plattform ett, var enbart ett spår tillgängligt för nittontågen fram till dess att den nya föraren på fyran kunde ta över och köra söderut.

Veckans snackis:
MTR:s VD lovade att bromsa omorganisationen, nu ska den istället genomföras från och med den första oktober. PLE och TX försvinner, arbetsledarna tar vid och det hela verkar vara allmänt rörigt. Flera kollegor undrar om hela planen är förnuftig, men vi får se hur det hela kommer att bli.

Medarbetarenkäten trillade ner i brevlådan nu i veckan och förarna förhåller sig till denna med blandade känslor; hälften tycker att det är obligatoriskt att fylla i den, hälften menar att man aldrig ska svara på sådana enkäter eftersom det alltid finns något sätt för frågeställarna att identifiera den som besvarar frågorna.

Omplaceringen har flyttats, nu är det den 18 oktober som är placeringsdatumet. Hellre sent än dåliga tjänster, därför tycker MH att det är ett bra beslut att flytta placeringen. Nackdelen med detta är dessvärre att vi förare får sitta på de slavtjänster vi har just nu under några veckor till. När man frågar PLE eller chefen om när placeringen ska skickas ut, får man veta att alla förseningar är fackets fel. När man frågar facket säger de att planerarna måste göra bättre tjänster. Och det senare kan man hålla med om; planerarna borde ha lärt sig hur man gör bra tjänster vid det här laget. Det känns som om tjänsterna har blivit sämre och sämre de senaste två åren, för att nu nå botten.

Jobbsökande. Ännu fler kollegor börjar se sig om efter nya arbeten. Detta är båda bra och dåligt; det är bra för de som har bestämt sig för att de vill göra annat och verkligen ser till att genomföra förändringar. Det dåliga är att vi kommer att förlora flera omtyckta arbetskamrater. Men vi önskar dem alla lycka till. 🙂

Annonser

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Lysande utsikter?

VH ser fram emot att gå till jobbet idag, det verkar vara mycket som händer för närvarande och kanske fortsätter det roliga på eftermiddagen?

Rökutveckling från banarbetet vid T-Centralen har rapporterats, tydligen brinner det i ett arbetståg ståendes i en tunnel mot Kungsträdgården och röken spred sig såklart snabbt genom tunnelsystemet. Resultatet är en utrymd T-Central och inställd trafik mellan Rådhuset-Västra skogen för blå linjen. Dessutom inställd trafik (på polisens order) mellan stationerna Skanstull-Odenplan på gröna samt Mariatorget-Stadion, Karlaplan på röda. Som grädde på moset för kollegorna stannar inte gröna linjen i Fridhemsplan (även det på polisens order). Blå linjens trafikanter kan således enbart ta sig in till stan med ersättningsbussarna, gröna- och röda linjernas trafikanter kommer iallafall till Gamla stan och Kungsholmen; ”För närvarande vänder t-banans gröna linje i Gamla stan och Hötorget, medan blå linje vänder i Västra skogen och röda linjen vänder i Gamla stan och Östra station.”

Tidigare på dagen blev det signalfel och pga detta var det för någon timma sedan förseningar på upp till 15 minuter.

Dagen har bara börjat och det är redan kaos. Många förare kommer idag få sitta extra länge på sina tåg, det blir indragna raster, övertid, med mera och TLC svettas förmodligen hinkar.

Se även DN, SvD, Aftonskvallret, Exet.

Revoltören 515

Tur 2 ropade att signal 515 var helt mörk. Mysko, tyckte TLC och lade rödgult. Föraren fick ändå ingen signal och till slut gav man tillstånd att köra mot signal ställd i stopp. Samma sak blev det för tur 3 tio minuter senare. Men efter det tycktes signalfelet ha ordnat upp sig. En kort stund senare ropade en artontur från Skärmarbrink och TLC undrade om föraren hade kört på någonting. Nej, inte vad han visste. Det rörde sig om en plötslig strömlöshet som blev kortvarig då strömmen snabbt kom tillbaka. Tågen runt Skärmarbrink fick dock köra litet försiktigt i början eftersom ingen visste om det var ett tillfälligt tillstånd eller ej. Men det hela avlöpte väl; inga fler strömbortfall ropades in.

En transport stod på bryggan i Alvik och väntade på att få bli utsläppt därifrån i en lämplig lucka. Luckan kom, signalen likaså och transporten började röra på sig. Sedan tog det stopp… tåget drog inte, det verkade som om kontakten med strömskenan hade skurits av på något sätt. Föraren såg efter om strömskorna satt kvar, vilket de verkade göra och ropade sedan för att fråga om han skulle fortsätta på batteridrift eller köra tillbaka. Lösningen blev att byta körände och åka tillbaka till bryggan. Där väntades det ännu ett tag innan transporten till sist kom iväg.

Sedan kom en ström av rapporter från linje sjutton. Tur 24 meddelade att V2 hade blivit klottrad och sedan även att snabbstarten inte fungerade i V1, tur 21 hade oturen att få ett hindrat dörrpar i Skärmarbrink, som visade sig sitta fast i plattformskanten. Efter litet milt våld fick föraren igen dörrparet och kunde köra vidare. Tur 26 rapporterade att han fått ett nödanrop från V2 om att dörrsignalen var olidlig. Montör kanske behövdes?

Solkurvan i backen vid Gullmarsplan rapporterades även ha blivit värre igen. Tur 43 fick uppdraget att bedöma detta och konstaterade att kurvan var ungefär likadan som dagen innan. Det krängde till, men inte värre. Tur 8 ropade in klotter i V2 (en populär vagn att kludda i denna dag) och TLC meddelade att smörjning av spåren mellan Skanstull och Slussen hade påbörjats; det kanske var halt där med andra ord.

Framåt kvällen gick TLC ut med ett allmänt meddelande till förarna att ta det försiktigt vid infart till T-Centralen i norrgående körriktning. Röda linjen hade drabbats av ett vagnfel (nödfrånskiljning) vilket innebar att ett tåg blivit stående i tunneln. Personal var på väg dit. Vi väntar med spänning på detaljer om det hela…

Det sjunde inseglet

Tur 25 ropade om några ungar i Skarpnäck som enligt trafikantuppgift hoppade ned på spåret bakom tåget, sprang mellan vagnarna och levde runt. Med andra ord varnades 26:an som var på infart och vakter beställdes innan någon hann blinka. Utöver detta strul var det småfelens dag. Flera invändiga gula lampor blev mörka, tur 78 fick problem med en dörr inne i hytten som gick upp hela tiden och vilken på TLCs inrådan tejpades tillfälligt tills montören kunde titta till vagnen. Tur 4 hörde ett ‘plånk’ vid Råcksta och föraren konstaterade på nästa varv att det var en glipa i dörren, luft kom in vid körning och när han kände på dörren var den lös i nederkanten. Det gick att köra med dörren, men den var väl inte riktigt hel.

Eftersom det var mycket vagnkrångel blev det såklart ett par tågbyten på banan. Tur 8 fick tågbyte på grund av felaktig frontruta, tur 74 hade gått i transport till Pollak och kunde därför smidigt bytas med 8:an när den kom norrut till Gullmarsplan. Tur 78 turade om till tur 4 och 4:an till 78 söderut varpå nya 78 sedan gick i transport in i Högdalen. Mitt i allt bytande rapporterade TLC att tur 25 skulle ta det mycket försiktigt in mot Alvik, det var spårbeträdare i farten. 25 tog det lugnt och såg personerna ifråga. TLC meddelade att det förmodligen var klottrare och föraren i sin tur meddelade åt vilket håll killarna sprang. Tur 76 hade blivit målad och skulle se över hur stor skada det var som var skedd. Efter att föraren rapporterat in både V2 och V3 som målade bestämde man att turen skulle gå till Hagsätra och sedan direkt ner i depån.

Någon gång under slutet av rusningen ljöd en tyfon högt. Trafikanter kom fram och undrade varför Veoliahoran hade tutat. Svaret blev att det inte var  Veoliahoran som hade tutat. Mystiken steg ett par stationer, tills tur 78 ropade att han hade tutat på en man som stod två centimeter från plattformskanten och vägrade flytta på sig. Vid T-Centralen -ett flertal stationer bort. Tyfonen är bra så mäktig. Man glömmer nästan bort det ibland eftersom den så sällan används. Apropå varningar kom det även denna eftermiddag larm om koppelåkare. Det verkar ha brett ut sig till att bli en epidemi.

För en gång skull kommer det finnas ett tåg extra i Vällingbydepån imorgon. TLC slängde ut en förfrågan på radion om vilka som kunde tänka sig att köra in i Vällingby istället för Högdalen. Hela två förare nappade. 21:an, som fick veta att just den turen inte gick att skicka till Vällingby och 37:an, som skulle in i Högdalen några minuter över ett på natten men som kunde köra tåget till Vällingby istället om skjuts hem gick att ordna. Sagt och gjort, TLC lovade glatt hemkörning av förare. Frågan är nu givetvis om detta med att få in mer tåg i VY kommer bli standard eller inte och om man i framtiden kommer tycka sig ha råd att använda depåpersonal till de transporterna.

Någon gång vid sju eller halv åtta fick tur 9 i Gamla stan problem med en dörr som inte ville stängas ordentligt. Föraren fick inte klarsignal och ropade upp om problemet. TLC sade åt honom att gå bak och försöka stänga dörren med en del beprövade knep. Inget resultat. Man började snabbt stoppa tågen bakom turen medan felsökningen pågick och när det konstaterades att dörrfelet inte tycktes gå att avhjälpa fick 9:ans förare order att rymma ut tåget. Sedan efterfrågades som vanligt felkoder. Vid det laget sträckte sig tågkön ner till Alvik. Först kom bara en kod om hindrad dörr på IDU:n, men sedan dök koder om nödöppnade dörrar upp. Föraren gick bak för att återställa, under tiden stannade man fler tåg, i Stora mossen och Abrahamsberg. TB hade kommit till platsen för att hjälpa till och efter en titt på den ursprungligen felande dörren stängdes denna av. Tur 9 kom således på rull, vilket innebar goda nyheter för alla södergående tåg som fick klartecken att köra.

Lyckan blev kortvarig, TLC undrade snart varför tur 32 stod still vid T-Centralen. Det småirriterade svaret blev att någon lustig idiot hade nödöppnat en dörr medan dörrparen varit öppna. Återigen fick trafiken bakom stoppas, det blev en diger lista för TL att rabbla medan föraren begav sig bakåt med L-nyckeln i näven. Strax därpå rullade tur 32 igen och alla södergående tåg fick körorder. Men då gick den felande dörren upp igen på tur 9, som nu hade nått Medis. En tredje gång stannades trafiken medan TB stängde dörren. Föraren fick dock inte klarsignal. TB fixade med dörren igen och sedan bar det av igen… tills turen nådde Skanstull, där föraren skulle byta plats med kollegan på sjuttonturen som parkerat på samma station (så att de hamnade rätt). Nu krånglade det igen; alla dörrar utom den felande hade blivit avstängda över IDU:n och turen blev på något vänster stående igen medan TB hjälpte till att ha igen dörren. TL rabblade sin långa lista tåg som skulle avvakta. Efter mycket om och men kördes iallafall tåget äntligen undan. Veoliahoran led med föraren på tur 9, förmodligen var det förarens första stora egna vagnfel ute på banan. Det är så himla lätt att all vagnteorin far ut genom ena örat när praktiken knackar på den där första gången. Men det har sagts förr; erfarenheten gör en bra mycket rikare!

Några avlösningar sprack i vagnfelets farvatten, förare bytte platser ute på linjen och mitt i röran rapporterade tur 2 in stenkastning mellan Hökarängen ochFarsta centrum. Samtidigt vägrade signal 338 (mellan Hammarbyhöjden och Skärmarbrink norrut) att bli grön på grund av en fällning som var omöjlig att få bort. Förarna på sjutton fick först trycka P och passera signalen i stopp, sedan gick man över till att lägga röd-gult för tågen. Rälsbrott misstänktes, men ingen förare såg någonting misstänkt. Det mycket symboliska slutet på röran med tur 9 ägde sedan rum runt halv nio när 9:an, som gått i transport till Alvik för att där vända på fyran, turades om till tur 1. 1:an, som stod på bryggan Hötorget, turades om till 9 och gick söderut, förarna fick byta plats söder om staden. En till två timmar senare anlände arbetare från Banverket till området vid signal 338 för att försöka hitta felet som orsakade fällningen och få rätsida på det.

Trodde ni att dagen var över och att detta långa inlägg var slut? Nja. Det finns alltid tid för ett litet addendum. Vagnfel, signalfel och… ja, vad saknas? Växelfel, såklart! Det blev växelfel in i Högdalsdepån, vilket rapporterades när tur 41 skulle in i hallen. 41:an körde sedan fel, varpå rangerare skuttade in i V1 och körde tillbaka tåget en aning så att föraren på 41 snabbt skulle kunna reparera missen. Tur 43 och 21 fick köra motspår in i hallen. Senare fick tur 3 till och med äventyra sig genom att spetta växel!

Det började som en skakning…

Näej, signalfelet kom tyvärr inte tillbaka och det blev därför en helt vanlig arbetsdag för Veoliahoran. Men enstaka filmteam från nyhetsredaktionerna i Stockholm dök upp här och var (Odenplan, Slussen, Medis) för att få lite rörliga bilder till sina korta reportage om signalfelet imorse. Bildmaterialet från Odenplan dök upp i de regionala nyheterna på Svt. Teamet har även varit uppe på TLC och gjort studiebesök. Det skojigaste med det sistnämnda var presstjifens kommentar ‘man får lära sig av det som inträffar och se till att det inte händer en gång till’. Detta efter att man redan konstaterat att ingen vet vad det var som gick fel med datorerna. Hm. Fråga en förare nästa gång, det är roligare; vi har en stark konspirationsteoretisk ådra som gör sig väl i TV!

Den stora grejen idag var väl de eviga felkoderna som dök upp ute på olika tåg. En tur ropade in nästan hela 400-familjen, medan en annan hade en V1:a fullproppad med så många fel att det bara var att kapitulera och omaktivera. En tredje tur fick 1032 och allmänt svårt att förflytta tåget. Lösning? Omaktivering! Ett fjärde tåg, extranitton tillika tur 46, fick inte upp dörrarna i tåget på de stationer som kräver dörrpermissiv, eftersom knappen glappade. Ni gissade rätt: omaktivering. Well, andra gången det hände, i Högdalen, fick den arme föraren order av TLC att nyckla ur och istället genomföra dörröppnandet från en annan hytt. Under tiden hann givetvis något otåligt litet as nödöppna en dörr, vilken självfallet måste återställas innan det gick att köra igen.

Hässelbykidsen formerade sig återigen denna dag, men nu lade man in motoffensiven illa kvickt och lyckades med ordningsvakters hjälp att avvisa dem från stationen. Samtidigt, på andra sidan stan i Hagsätra, hade plåtterklottrarna vaknat till liv och målat V3:an på tur 32. Rosa, lila, gult och slemgrönt i en salig röra rullade genom stan ett varv eftersom vi numera (tack vare regnvädret i onsdags) har lite vagnbrist. Samma vagnbrist som igår innebar att en del extraturers förare bara fick med sig två vagnar från depåerna. Fortsätter det regna som det just nu gör utanför Veoliahorans fönster hemma, kommer vi få kuska runt i envagnståg hela nästa vecka. Man bävar inför rusningen!

Men, men. Det märktes klart och tydligt att det var fredag, eftersom dörrklämningarna och fyllorna ökade radikalt. Den första fyllan rapporterades in redan vid tolvtiden på dagen. Det följdes av en radda anrop om fylleglada ungdomar sittandes på plattformskanterna och en 17-förare som rapporterade en spya precis innanför ett dörrpar. Även kvarglömtkategorin brukar bli intressantare på fredagarna; en herre hade ringt och bett om att föraren skulle leta efter hans påse med öl som blivit stående när han gått av. Föraren hittade mycket riktigt en påse med tre Arbogaöl i när tåget parkerat i Hagsätra. Uppgiften föraren fick från TLC var att ölmannen skulle bli mycket glad och stå i Stureby norrut. Men när tåget kom dit var trafikanten inte på plats, varpå ölen lämnades vid grinden litet fint. Man kan ju hoppas att farbrorn faktiskt iddes masa sig dit när han nu låtit andra göra sig så mycket omak för burkarna.

Andra tecken på att helgen börjat fick vi på radion i form av ett flertal tåg som fått dörrar nödöppnade. 18.2 hade tur i oturen att ha en förarkollega i sluthytten, vilket gjorde att vad som kunde ha blivit ett maffigt stopp från Alvik till Odenplan istället bara blev en parantes i ordningsproblemstatistiken när kollegan återställde dörren. Två flugor i en smäll blev det för ordningsvakterna som tillkallades för att se till att några killar slutade upp med att reta en resenär. Utöver att lösa ordningsproblemet visade det sig att den trakasserade trafikanten var burkplockare…

Sittandes på sitt sista tåg hörde Veoliahoran vid halv sju-tiden ett ömsom argt ömsom skakat radioanrop till TLC från tur 9. Föraren hade stängt dörrarna och varit på väg att lämna stationen när en dyngfull man hoppade ner på spåret med pavan i hand för att stoppa tåget. Nian stannade såklart. Vad är alternativet, liksom? Fyllhunden klampande triumferande ombord. Han ville bara poängtera att han minsann kunde stanna ett tåg för att hinna med det. Djupt inne i sin lilla alkoholdimma kunde han förmodligen inte alls koppla vare sig faran med det egna tilltaget eller den effekt det hade på föraren, som rosslade fram informationen över radion. TLC undrade om föraren kunde peka ut den överförfriskade karln, sedan meddelade de att vakter var på väg och att man skulle se till att få honom rejält bötfälld som grädde på moset.

Rödgult

Trafiken måste verkligen ha kajkat ihop om till och med sensationsjournalistikblaskan Aftonskvallret skriver något om det. Hur mycket ska vi sätta på att den tillfälliga lösningen på signalfelet är rödgult? Det lär i sådana fall bli rejääääl tågkö bakom den signalen. Undras om extraturerna kommer ut ur depån? Veoliahoran väntar med spänning på hur dagen kommer att arta sig för oss förare.

Även DN har varit framme och fått ihop en liten artikel. Där Aftonskvallret ylar om totalstopp för evigt, väljer DN att försiktigt positivt säga att trafiken är igång. Upprörda trafikanter är intervjuade och det är riktigt skoj! Fröken Pasic säger exempelvis att det är så rysligt att Gröna linjen ofta har förseningar, hon kan ju aldrig planera sitt liv. The angst! The horror!

Uhm. Är man tutf eller spx vet man att trafiken till 95% rullar som den ska på alla banor. Dag efter dag, med de vanliga förseningarna orsakade av purjon som håller dörrarna/klämmer sig själva. Av någon anledning anser ex. många vid T-Cen och Slussen att ‘dörrarna stängs’ är signalen för att försöka packa in så många som möjligt genom första/sista dörrparet i tåget innan dörrarna går igen. Panikartat. Med sådant reptiltänkande blir folk klämda, då blir det förseningar. Kollektivtrafik kan därför inte funka till 100% jämt, vilket en trafikant poängterar i Svd:s take på det hela.

Att banan är stenålders är ingenting vi kan göra något åt, den är inte byggd för den belastning som finns idag. Det är en ombyggd gammal spårvagnsbana, för gudars skull… därför kommer det bli stopp ibland. Däremot rullar tågen rätt snabbt igång så fort felet är lokaliserat och reparatör finns på plats. Ett ljus i tunneln, kanske?