Category Archives: skadegörelse

Höstkaoset som föranledde vintern

”Händer det ingenting på jobbet?” skrev en läsare i ett mejl. Jodå, det gör det. Men det mesta har den senaste veckan handlat om halka, halka och… halka. Tågen har haft svårt att stanna vid stationerna, flera har glidit förbi och många har fått trycka P och backa. I natt kom snön som SMHI hade förutspått. Och SL hälsar samhället att man är mer än väl rustad och kapabel att ta hand om vintern, trots att flera av de snöröjningsforden som skulle köpas in inte kommer förrän nästa år. En trafikant påpekade igår att man ju alltid kunde hoppas på en snöfattig vinter, men efter en blick ut genom fönstret börjar tvivlen hopas. Men, men. Varför klaga? Mycket snö betyder mycket kaos, mycket kaos betyder fler inlägg på bloggen.

Förra veckan halkades det inte bara runt ute på banan, inomhus stod förarna skockade kring skåpet med placeringsresultatet och ledade efter sina anställningsnummer. Hur skulle man jobba i år? MTR hade fyllt alla fasta tjänster och på DK IN gapade platserna tomma. UT-tjänsterna var färre i år och var tillsatta både på fasta tjänster och DK.

För er som inte förstår begreppen: DK betyder dagkommendering. Det innebär att förarna som har de tjänsterna får reda på tre dagar i förväg hur de jobbar. Fasta tjänster innebär att förarna får ett paket med tre tjänster, ex. 1901-1903, vilka de sedan har under ett års tid eller till nästa placering. Arbetstiderna borde i teorin då vara någorlunda fasta, men ändras beroende på om det är jul, nyår, midsommar eller annan helgdag som har specialtrafik. Eller om det är någon ombyggnad, som exempelvis vid renovering av station eller vid helrenovering då en hel bangren stängs av, ex. Farstagrenen. IN-tjänster är kvällstjänster, de slutar runt 22-24. UT-tjänster slutar senast 17. Sedan finns mellantjänster också,  där sluttiderna ligger mellan 18-20. Kombinationer av slaget mellan/ut, mellan/in eller natt/in finns också i år.

MTR vill kunna utnyttja personalresurserna till bristningsgränsen för att få trafiken att fungera. Med det nuvarande hårdbantade personalläget sliter arbetet på förarna och i ett sådant läge kanske placeringstjänsterna borde ha gjorts med större omsorg. För att fylla luckorna på de senare tjänsterna hade MTR gjort åtskilliga tvångsplaceringar. Förtvivlade mammor och pappor insåg att de inte skulle få träffa sina barn mer än någon gång i veckan och andra blev placerade på fel sida om dygnet, varpå ilska och misströstan följde. De senaste ryktena MH fick ta del av sade att fackets förhandlingar med MTR inte hade gått bra och att inga tjänstebyten eller mammatjänster hade beviljats. En SAC-medlem tillika ung mamma konstaterade att MTR inte ens hade svarat på SAC:s brev om förhandling. Samtidigt har en del förare fått byta tjänster utan större problem och förarna undrar i allmänhet vad det är för företag man arbetar för och varför rutinerna inte är lika för alla. En förare muttrade bistert att MTR vill splittra förarna sinsemellan på samma sätt som de har försökt splittra de olika yrkeskategorierna. Men enigheten mellan personalen i tunnelbanan växer, läs tunnelbloggen och se själv. Eller gå med i de anställdas nystartade egna forum och WoW-guild som låter intressant.

Det var inte bara placeringsångest som drabbade gröna linjen under förra veckan, utan även ett rälsbrott vid Gamla stan på bron strax efter stationen. Efter att befäl kommit till platsen meddelades det över radion att inget tåg fick lämna GAS söderut. Tågen stannades på innerstadsstationerna söderut och de förare som skulle köra ut tåg från depåerna uppmanades att stanna där och radiopassa medan man försökte reda ut situationen på banan. Norrgående tåg var tvungna att vändas för att åka söderut när det började saknas tåg mot Hagsätra, Farsta strand och Skarpnäck. Samtidigt hämtades verktyg och redskap från slakthuset (där arbetsloken finns) för att dra ihop spåret provisoriskt så att det gick att bedriva något slags trafik. Efter drygt en timmas kaos var spåret farbart och de stillastående tågen i innerstaden kunde återigen rulla söderut. Nu satt de flesta förare fel och avlösningsproblemen började. Visserligen fanns det mycket folk i Gullmarsplan, men enligt en kollega hade det varit svårt att få tag på bemanningskoordinatorn på telefon och efter flera försök hade många givit upp att fortsätta ringa. När koordinatorn till sist ringde upp, vilket hände dryga timmen senare, visste han inte vilka förare det var som var tillgängliga eller hur många det var. Därför beordrades alla som inte hade matrast att ställa sig norr- och söderut för att passa avlösningar. Men enbart för de som hade suttit i fem eller fler timmar på tågen. Utan vändtider vid ändstationerna eller minsta möjlighet till rast blir en fem timmar lång körning ren tortyr. Kaoset fortsatte under flera timmar innan förarna till sist satt på rätt tåg.

Liknande förfarande var det i förrgår kväll när någon hade klippt av kablar mellan Abrahamsberg och Brommaplan. Stoppet var ett faktum och det var problem med att bedriva trafik där ända in på morgonens första timmar under torsdagen. (Under stora delar av torsdagsmorgonen kördes ett antal vagntransporter från Högdalsdepån till Vällingbydepån pga obalans av vagnar i depåerna. Sådant var strulet kvällen innan att tågen hamnade i fel depåer och det blev vagnsövervikt i HÖ.) Förarna fick snällt ta käftsmällar i form av sprucken avlösning, ofrivillig övertid samt missade matraster. Det som drabbar trafikanterna drabbar även förarna. Skillnaden är att en förarna inte kan byta till ersättningsbussar, anmärkte en trött kollega efter att hon till sist fått veta att hon äntligen fick gå hem.

Det är självklart att avlösningar spricker när det är stopp eller blir större störningar i trafiken. Men under oktober månad har förarna i större utsträckning än förut fått lägga privatlivet på sparlåga och istället fortsätta köra om en avlösare inte dyker upp när det är dags för matrast eller gå hem. Det finns reserver, men då bemanningskoordinatorn inte har full vetskap om vilka det är som sitter i mässarna får förare utan avlösning ändå köra vidare. En reserv menade att det inte var någon idé att anmäla sig till ‘super-TX’ eftersom denne ändå inte visste hur många eller vilka det var som satt i reserven. En annan påpekade att man lika gärna kunde gå hem eftersom TLC ändå säger åt alla förare att de måste köra vidare, utan att reserven kontaktas.

Bemanningskoordinator eller ej; TLC har numren till mässen i Alvik och Gullmarsplan och kan ringa själva utan ombud om det krisar. Klart står det i vart fall att förlusten av TX är en stor förlust för MTR resursmässigt, då alla anställda inte används och en stor förlust för förarna, som inte har något skyddsnät när sjukande/friskande ska göras, när arbetspass behöver bytas, om man är sen och behöver anmäla det, reservarbetsfördelning, med mera, med mera. Arbetsledarna är dessutom svåra att få tag i. Varenda gång MH har gått förbi deras dörr är den stängd. En månad har snart gått och det känns som om omorganisationens nytta verkligen måste utvärderas. Var detta så bra egentligen? Förarna svarar unisont nej och på station är det likadant -omorganisationen där ledde till mer kaos än ordning, vilket stationskollegor mer än gärna talar om och som går att läsa om på Tunnelbloggen.

Veckans snackis: Placeringen. Dåligt skött, är den allmänna domen.

Veckans media:
Om bana och säkerhet i tunnelbanan:
Problem med lövhalka nära lösning -SvD
Allvarlig tunnelbaneolycka anmäldes inte -TV4
TBT skickar ut vagnar som inte är tillräckligt säkra -TV4
SL ser allvarligt på situationen i tunnelbanan -TV4
Bonussystem kan vara orsaken till osäkra tåg -TV4

Om personalens situation:
Förare manar till t-baneuppror -Arbetaren
”Många är otroligt arga” -ETC Stockholm

Signalfelssöndag

Veckan har varit ganska lugn. Burkplockarna har blivit fler och några cyklister har tänkt åka tunnelbana. Lördagen var desto mer händelserik; den började med att tur 57 ropade från Alvik eller Krillan om att en fylla hade trängt sig in i hytten för att försöka ta sig till förarstolen och köra tåg. Föraren hade dock lyckats övertyga mannen om att han borde hålla sig på plattformen. Där blev han kvar och efterföljande tåg varnades för 1 st. körglad överförfriskad trafikant. Men när nästa förares tåg bromsade in vid plattformen, för att släppa av och på resenärer, tycktes mannen ha lugnat sig betydligt och han gick sedan av i Fridhemsplan för att leta sig ned till blå linjens plattformar. Och vem vet, kanske fortsatte historien där?

Vid Gullmarsplans plattform två, precis vid ITV-skåpet, hade någon blivit av med både frukost, lunch och middag. Personen ifråga hade under sin promenad norrut på plattformen även spytt flera gånger och jourstäd kontaktades omgående. Dessvärre tog det ett bra tag innan de gjorde någonting åt saken (de hade säkerligen en hel del att göra efter den blöta valborgsnatten). Snart knastrade radion till och en förare på nitton, som äcklat förkunnade att den där spyan måste bort snart. Hon hade nämligen precis trampat i den under dörrstängningen. Samtidigt ropade en annan förare att plattform tre behövde saneras, då folk uppenbarligen återigen hade misstagit avlösningsplatsen för att vara en offentlig toalett.

Från linje sjutton hälsade tur 66 att några ungar hade klättrat in på spårområdet och stulit ett ploghindermärke som de nu stod och viftade med bredvid spåret. TLC bad nästa tåg undersöka saken och avvaktade, kanske var man tvungen att kontakta Trygg-C. Men norrgående tåg rapporterade att ungarna verkade ha nöjt sig med ett pinnviftsuppträdande och sedan lämnat platsen. TL slapp skicka vakter och sedan föll lugnet över radion i en hel timma eller två… tills tur 66 ropade från Kärrtorp igen (norrut denna gång och med ny förare) att hon såg i ITV:n att hennes bak var målad. Det blev helt tyst på radion. Sedan harklade sig föraren och förtydligade att V3:an var målad. TL konstaterade att det nog hade skett i Skarpnäck och plockade bort ett evenemangståg som istället fick bli ett vagnbyte till 66:an. Nästan samtidigt fick tur 56 ett vagnfel som var av den graden att tåget måste bytas; varpå nästa evenemangståg försvann för att bli tågbyte. Trasan 56 stod i Gullmarsplan på plattform 4 i drygt en halvtimme innan den kunde forslas bort och under tiden kördes all trafik via plattform 3. Tågbytet för 66:an genomfördes därför i Skärmarbrink och klottertåget gick först i transport till Skogskyrkogården, för att där vändas och rulla mot Guppet, där det vändes på bryggan för en sista transportsträcka till Högdalsdepån.

Söndagen har även den varit händelserik. På lördagen följde TLC en spårbeträdande burkplockare noga och även denna dag fick de hålla koll på en sådan. Tågen fick ta det oerhört försiktigt i Blackeberg, där mannen plockade burkar på spårområdet. Han smet sedan upp på en närbelägen bergbit, via vilken han sedan tog sig ut från banan. Och i likhet med lördagen blev linje sjutton klotteransatt även idag. Tur 23:s förare ropade från Kärrtorp söderut att en dörr var nödöppnad och att hon skulle gå bak för att återställa den. TL tyckte att det lät bra, men tänkte ett varv till och bad föraren att ta en titt längsmed vänstersidan av tåget också, eftersom det var sannolikt att tåget blev klottrat. En titt senare rapporterade hon att TL:s farhåga tyvärr var besannad. En återställning senare hade ett tågbyte börjat ordnas, men tågets avgångar ställdes in under ett varv eftersom tågbytet skulle ske i depån (?). Även tur 25 fick ett tågbyte. Ty det tåget hade en ständigt uppdykande felkod 1031, vilket gjorde att förarna var tvungna att be om att få trycka P för att kunna köra.

Men alla dessa småhändelser till trots var det under söndagseftermiddagen som det stora kaoset utbröt och fortfarande pågår. Strax efter klockan tre hojtade TLC att alla tåg i stan skulle stå still. Om förarna var på väg in till en station kunde de köra in på denna och stå still där. Efter att ha stannat tåg både till höger och vänster meddelade TL att ställverket hade ‘gått ner sig’ mellan Gullmarsplan och Fridhemsplan. Därmed hade man ingen kontroll vare sig över signal- eller växelläggande och ATP:n var kort sagt ‘körd’. De tåg som stod stilla tömdes ur illa kvickt och förarna fick hänvisa sina resenärer till ersättningsbussar. Några minuter in i ställverkskapsejsandet fick man kontroll över delarna runt Slussen-Skanstull, varpå det planerades att köra undan tåg. Men inom kort visade datorn sin grymhet genom att ilsket neka TL kontrollen igen och växlarna kunde inte läggas om för att vända ex. tur 7 vid Slussen. Man gick snabbt ut med ett allmänt meddelande till förarna om att linje 17 och 19 skulle vända i Gullmarsplan och linje 18 i Skärmarbrink.

Det är således sedan två timmar tillbaka för närvarande totalt stopp i trafiken mellan Gullmarsplan-Fridhemsplan. Och problemen verkar fortsätta. Avlösningarna spricker såklart och flera förare kommer få jobba över, kaoset efter kaoset kommer förmodligen att vara omfattande när alla tåg ska turas om och rätt person ska sättas på rätt plats. Siemens personal har säkerligen ryckt ut för att felsöka/hjälpa till att åtgärda felet och alla kollegor gör sitt bästa i ännu ett trafikkaos, samtidigt som de, vid det här laget, trafikluttrade stockholmarna möts av texten ‘stopp pga signalfel’ och söker nya färdvägar såsom Tvären, bana 2, ordinarie busslinjer, etc. När trafiken väl släpps på, kommer det gå långsamt i början eftersom en del dörrar på tågen i stan lär slitas och hållas i när alla vill hem. Och därefter blir det tågkänning när alla tågen i stan i gåsmarsch ska lämna den. Då kan det vara lönt att vänta ett par tåg och slippa den värsta trängseln.

Uppdatering 1: 17:55 -MH-teamet har fått mejl om att trafiken är redo att rulla igång norrut, men tur 7 verkar dessvärre ha fått dörrproblem. TL rapporteras vara mycket frustrerad, vilket man blir med nästan tre timmars stopp i bagaget. Efter tre timmar vill man bara att allt ska flyta.

Uppdatering 2: 18:10 -Trafiken är igång.

Steget efter

Gårdagen var så oerhört lugn att MH beslöt sig för att FPS:a på kvällen istället. Inboxen var också tom, vilket sällan händer och det kändes avslappnande att sätta sig framför teven med en nattmacka och MW2. Vad hände då igår som kunde ha varit värt att nämna?

Det regnade hela dagen -igen. Vilket det fortfarande gör… ett mjukt nästan smekande ljud av regndroppar mot fönstret vaggar för närvarande nästan in MH i en skrivarkoma. Lite klotter rapporterades in och några allmänna mindre vagnfel. Fyllor fanns det som vanligt gott om, men på söndagarna är det färre som rör sig ute på stan; istället är det de vanliga A-lagarna som åker omkring i sina egna trakter och de brukar sköta sig eftersom de är gamla i gemet. Det är de som kommer fram, klappar en på axeln och hälsar gott innan de kliver på. Inne i stan ropade en chockad tur 6 att en kille som missade tåget hade blivit arg som ett bi och börjat sparka våldsamt på hytten. Att folk blir arga, pekar finger och svär är lugnt, men när de i blint ursinne knackar på hyttfönstret, sparkar på tåget och i allmänhet beter sig som svin är det inte okej. Flera som betedde sig illa var ungdomarna vid Brommaplan som kastade sten och jord mot tur 32. Föraren ropade vid överfallstillfället och sedan ännu en gång för att bekräfta att det fastnat ‘jordkokor’ på tåget. Någon timma senare skulle omfattningen av skadegörelsen utökas ytterligare när ett mötande tåg meddelade att 32:an även hade en krackelerad ruta. Lugnare var det för evenemangstågen, som körde fram och tillbaka ett par gånger under kvällen och sedan in i depå utan några som helst kontroverser.

Lights, camera, action!

Under eftermiddagens tidiga timmar kom ett flertal rapporter om en kvinnlig filmare på stn Fridhemsplan som hade ställt upp stativet en meter från plattformskanten och filmade en blind kvinna med ledarhund. Det var i sig inte så anmärkningsvärt kanske, men det faktum att den stackars jycken stod med nosen en decimeter från tåget (dvs extremt nära plattformskanten) för att utgöra det perfekta filmscenariot gjorde att förarna reagerade och undrade om någon kunde informera dem om säkerhetsriskerna. Efter ett tag hade den blinda kvinnan försvunnit med hunden och filmaren tyckte nu att hon skulle få några snygga actionbilder på ankommande tåg, varpå hon lutade sig ut mot dem när de kom farande. Vakter var på väg att beställas, men kvinnan var borta när nästa tåg skulle titta efter henne.

Tur 24 fick tågbyte med ett reservtåg från depån vid Islandstorget på grund av plattor (?), tur 8 fick ett nödbromshandtag draget i Skogskyrkogården (vilket var jättetrevligt för föraren då nian strax stannade i Sandsborg) -några minuter senare var åttan åter på väg söderut och istället ropade en förare om att det var osedvanligt halt Thorildsplan norrut. Efter en stund gled en tur nästan förbi där och en allmän varning om försiktighet utfärdades. Rusningen hade börjat och den skulle försvåra det för tågen att komma i tid eftersom extratågen rullade ut. Med ett nästintill fixerat gult läge kunde man lätt räkna ut att förseningarna snart skulle vara ett faktum. Och visst skulle det bli akutvändningar, tiominutersförseningar på nitton och brutala/snabba dörrstängningar för att ta igen förlorad tid. MH såg en kollega klippa en hel kö mycket effektivt, en annan delade på ett turistsällskap… Regniga dagar innebär nästan alltid fullproppade inomhusstationer, vilket säkerligen prövade värdarna ordentligt; att få folk att sprida ut sig jämnt längsmed plattformen är som att ställa ned en skål foder till en hungrig hund och förvänta sig att den inte kommer kasta sig över skålen.

Apropå hundar ropade tur 34 in att en hund hade sprungit på spåret i Ängbyplan och föraren menade att han nog hade kört över den; den hade försvunnit in under tåget. Kanske låg den där, han visste inte och ville gärna titta om den hade överlevt. Det hade den. Tur 8 rapporterade snart att hunden sprang omkring på norrspåret, TLC sade åt föraren att tuta (vilket gjordes) och hunden sprang då över till söderspåret. TLC gick ut med en varning till förarna om den lösa hunden, efter det meddelade tur 35 att även han hade tutat sitt spår fritt… vilket betydde att jycken ränt över till norrspåret igen.

Ungefär samtidigt ropade en södergående arton från T-Centralen, där en kvinnlig filmare hade stått med sitt stativ och lutat sig halvt in över spåret för att få bra bilder när tåget rullade in. TLC tackade för informationen, då man försökte jaga fatt henne på grund av hennes usla säkerhetstänk. Eventuellt skickades personal eller vakter för att tala med henne. TLC ropade på tur 9 som hade stannat i Ängbyplan och förhörde sig om läget där. Föraren svarade att hunden i det ögonblicket befann sig på spåret framför tåget och att spärrexpeditören var sugen på att hoppa ned för att hämta upp den. Då spx inte har spårbehörighet ombads föraren hämta upp hunden, vilket han också gjorde och inom kort var vovven räddad och i tryggt förvar hos spx.

Rusningen med förseningar fortsatte och nästa rapport om filmare kom. En arton hade en kille i tåget som dokumenterade sin omgivning med en stor kamera på axeln. Föraren undrade om han fick filma i hennes tåg, TLC svarade att privatpersoner får filma men är projektet av professionell art måste tillstånd finnas. Kameran var som sagt stor, men det var litet osäkert huruvida någon skulle komma och titta till filmaren eller inte. Någon timma senare var det dags för tågbyte igen, denna gång var det ett orderbyte då hallen ville ha in tur 7:s vagnar tidigare och föraren fick snällt vänta in åttan vid ändstation och ta den som en ny sjua. På andra sidan stan, närmare bestämt vid Fridhemsplan, såg tur 42 att två personer bar ombord en stor möbel längst bak på det södergående tåget. TLC frågade tur 26 om han hade sett en möbel bäras ombord, men föraren hade inte sett något och tingesten förblev ett tyst mysterium.

Runt niotiden blev tur 1 nedmålad i Brommadepån. Tre maskerade killar hade klottrat på V2:an och när föraren upptäckte detta hade de sprungit iväg, men troligen befann de sig fortfarande inne på depåområdet. Föraren menade att de nog borde skicka ut personal att kolla, samt varna nästa tåg som även det löpte risken att bli klottrat. Tur 21 ombads se hur stor målningen var när tåget rullade förbi den, i backen, stillastående ettan och rapporten till TLC löd att det var längsmed de undre panelerna och stort i omfattning. Som tur var skulle kluddet inte synas mot plattformssidan under färden söderut och ettan fick order att gå i trafik till Högdalen och in i depån för att där byta tåg. Han meddelade sin avlösare, som sedan fick kontraorder -hon skulle bli avlöst i Gullmarsplan och sedan passa tur 8 norrut, vilken då skulle bli nya turen 1. Sjuans gamla vagnar, som hallen ville ha in tidigt, stannade således ändå kvar ute på banan. En kvart senare hälsade tur 21 att han tydligen hade råkat få med sig skyddsplasten (?) som hängt från Skanstulls tak. Den stora plastremsan hade släpat efter tåget hela vägen till Skarpnäck innan den upptäcktes och plockades bort.

Småstrulsplockepinn

Tur 6 ropade att urspårningsskyddet på norrspår (plattformssträckan) i Råcksta inte satt som det skulle. TLC undrade om det gick att köra in till stationen med den vanliga hastigheten på sth 50 och föraren svarade ja. Senare promenerade två varselklädda herrar runt på spåret och synade området. Mer varselklätt var det på stn Islandstorget, där någon klottersanerare ensam skuttade över spåret stup i kvarten utan att göra klartecken eller dylikt. Följden blev att förarna inte visste om han kunde signalerna eller ej och några tåg tog det försiktigt in till stationen.

Från Åkeshov ropade en norrgående nitton att två killar hade hoppat mellan vagnarna på den sjutton som stod på mellanspåret. Tur 20 ombads gå och se efter så att han inte hade fått några koppelåkare. Södergående nitton hade dock synat vagnarna och det verkade som om grabbarna bara hade genat över kopplet till den andra plattformen. Men säkerhet framför allt är tubens motto och därmed genomfördes tur 20:s granskning fullt ut. Kort efter att föraren hade meddelat att kopplen var folktomma ropade tur 77 från Odenplan, där han hade fått tuta på en kille som låtsashoppat framför tåget (dvs slänga ut överkroppen framför tåget och dra sig snabbt tillbaka). Det hade sett allvarligt ut vid infarten, men sedan hade killen bara stått och garvat åt föraren varför det gick att döma bort som skämtande, om än morbidt.

Sexan hade nu vänt i Vällingby och körde söderut, med en psykedelisk frontruta. Föraren liknade synupplevelsen med att det var som att ha på sig ett par för starka glasögon. Montören fick ärendet, men då denne var upptagen med någonting som hade hänt på bana 2 stod hoppet till Holm, som hade en lista lång som vandringsstigen upp till Kebnekaises topp… Rusningen fortsatte utan alltför stora problem. Mest ropades det om sovande personer och signaler. Sedan meddelade en märkbart irriterad förare på tur 9 att hon hade en fylla i sitt tåg som tryckte på nödtalenheten ‘hela tiden’ och sade att det var någon som tänkte spränga tåget. TLC lovade vakter i Fridhemsplan. Några minuter senare ropade nian igen om att det nu börjat trilla in pizzabeställningar och att det förmodligen rörde sig om något äldre killgäng som jävlades. Vi hoppas att vakterna plockade av dem, men ännu roligare hade det varit att utrymma tåget och skicka efter en bombpatrull redan från första stund. Vem vet om det kan vara ett tomt hot eller inte?

Fler sovande ropades in och tur 31 fick ett brandlarm utlöst i sitt tåg, varför den larmande vagnen kontrollerades i Amrahamsberg. Ingen brand kunde konstateras och trafiken flöt på. En timma eller två gick och sedan ropade en förare att han verkade sitta på fel tåg efter att ha läst på fel rad i sin tjänst. Förvisso skulle han ha tåget han nu satt på, men inte än på ett tag. TLC löste det hela relativt snabbt eftersom tåget föraren skulle ha åkte precis bakom honom. Därmed blev det förarbyte i Åkeshov och den förare som tog över sjutton körde till Alvik där han blev avlöst. För att lappa ihop tjänsteluckan fick en annan förare köra en extra södertripp på sjutton.

Tur 32 meddelade att han hade en kille i tåget som hade tagit litet väl bra grejer och var hög som ett hus. Nästan samtidigt ropade tur 26 in klotter på fönstren i en av sina vagnar. Färgen var torr, men flagade när man tog på den. När sändknappen släppts ropade tur 31 från Hagsätra för att rapportera in sin V3:a som nymålad. Det var bara att åka ner till Högdalens mellanspår, utrymma och rulla in i hallen. Uppföljningen på dessa händelser såg ut så här; 32:an fick vakter vid Gullmarsplan, 26:an skulle få jourstäd men lyckades skrapa bort allt klotter när han vände i Skarpnäck och tur 31:s förare tog ut ett nytt tåg, gick i transport till Alvik och vände på bryggan för att gå i rätt tid söderut. Tur 1 ropade sedan från Skanstull norrut, där två killar hade kastat ölburkar på tåget. De andra tågen kunde ju varnas utifallatt, menade föraren. Och varnade gjorde man; tur 26 och 40 fick veta att två marodörer eventuellt slängde burkar omkring sig. 26:an verkade ha undgått att få något på sig, men tur 40 ropade strax att de kastat mat på hans tåg och tur 20 fick kladd över frontrutan. Vakter tillkallades omgående för att kolla till de små klantarslena änglarna.

Dagens tredje klotter ropades in, från tur 23 (?) som hade fått grönvita tags i stora delar av V3:an. Sedan rapporterade tur 36 från Slussen där tåget hade gått i nödis när föraren börjat köra från stationen. Det berodde på att någon hade nödöppnat en dörr. TLC undrade först om han kunde köra vidare till Gamla stan, men blev sedan påminda om nödbromsen och pratade med bana 2 om eventuell försiktighet eftersom föraren skulle gå bak och återställa. Föraren menade att han nog kunde gå genom första vagnen och ut på plattformen. Södra bilen ryckte ut till stationen för att hjälpa till och tågen bakom stannades från Medis och upp till Gullmarsplans plattform ett samt två. Sju till åtta minuter senare rullade dock tåget igen, det hade varit en full äldre man som ville gå av och som då hade nödöppnat dörren. Svedberg drog roat igång trafiken igen med sin förkylda stämma och då var det bara att köra på signal.

Dagens snackis: När kommer MTR-kläderna och kommer de att passa? Dessutom verkar det utöver vagnbristen även vara förarbrist då var och varannan människa tycks sjukskriva sig, vilket leder till att TX ringer runt efter folk varje dag. Ökade gnetmöjligheter för alla som vill, med andra ord.

Grått och höstruskigt

Det verkade vara problem med att se turnumren på TLC idag igen, flera gånger försökte de reda ut vilket tåg som var vilket. Under tiden rullade vi runt ute på banan med en mulen himmel som tung och ruskig vilade olycksbådande över våra huvuden.

Tur 6 ropade in att han hade en dörr i V3:an som inte ville gå upp. Den stod bara och pep samt blinkade utan att göra så mycket annat. Efter att ha konsulterat TLC stängde föraren av dörren, vilket sedermera tyvärr inte hjälpte då den fortsatte sitt pip/blink. Montören fick ärendet och gav sig ut för att laga dörren eller snarare banka vett i den, kanske?

Tur 40 fick en trevlig färd norrut på eftermiddagen; först ropade föraren från Islandstorget där hon hade blivit stenkastad på frontrutan av satungar, en stund senare kunde hon lägga till att ännu en uppsättning ungar hade lagt slangar och småbråte på norrspåret cirka hundra meter efter Vällingby. TLC frågade (en andra gång) om föraren var okej och hon svarade skämtsamt att nästa unge som gjorde något skulle råka illa ut, i nästa mening sade hon att hon bara skojade och tillade att spårskräpet inte verkade ha skadat tåget. Sedan var det bara att glatt köra vidare.

Under dagen ropades flera fall av klotter in, bland annat från tur 31 och tur 20. Det var inga utvändiga målningar från kids med konstnärsambitioner utan de vanliga spindelspretande tagsen.

Tur 39 ropade in att hans IDU hade slocknat. Klarsignal fanns, men skärmen var svart. Det blev en lyckad omaktivering i Hagsätra, men när nästa förare senare skulle vända och köra söderut hände samma sak igen efter ett antal stationer. Skärmen blev svart och TLC rådde till att omaktivera i värsta fall medan de letade efter ett lämpligt tågbyte. Strax kunde de meddela att bytet skulle ske i Högdalen med hemgångaren tur 77 och så försvann trasan från banan.

Det var inte så överväldigande mycket som hände denna grå måndag, det var tidvis tyst på radion. Tur 75 ropade att det smällt till under tåget när han lämnade Hötorget, cirka en halv till en meter efter plattformen. Föraren var övertygad att han hade kört på någonting, men efterföljande tur 24 kunde rapportera att så inte var fallet då det inte låg något föremål i närheten av rälen. Vidare försökte hela sex personer ta med sig cykel på tåget, halkan mellan Rådmansgatan och St: Eriksplan fortsätter (en tur var till och med tvungen att backa vid St: Eriksplan) och när mörkret föll gjorde regnet likaså. Efter att två turer hade fått lov att backa i Hammarbyhöjden gick man ut med allmän varning för hala spår. Det luktade höst ute ikväll. Snart kommer således alla de roliga färgkoderna igen och det alltid lika populära duggregnet. Det ser vi fram emot!

Dagens snackis:
Vallfärdandet till MTR:s anställningskontor har börjat, men ändå är det en del som ännu inte har blivit uppringda.

Poängsystem VS tilldelningssystem på kläderna. Det gamla poängsystemet är vi alla plågsamt bekanta med. Förslaget på att istället använda tilldelningssystem diskuteras nu mellan MTR och SEKO. I korthet går systemet ut på att man istället för att tjäna ihop poäng och med dem köpa kläder fortlöpande ska bli tilldelad kläder en gång per år, i april månad. Man får därför tänka långsiktigt och se till att årsbeställningen täcker alla behov. Enstaka saker som exempelvis slitna tröjor och byxor kommer dock att kunna efterbeställas vid behov under året.

Sjuttoncirkusen

Skönaste felanmälan denna dag kom från övningståg 81, som stod på bryggan vid Gullmarsplan och ville mot Hammarbydepån. Det gick inte att ställa in någon destination eftersom tumhjulet hade gått sönder. Det går vilt till på utbildningsenheten, låter det som! 😉

På tur 28 hade en man hotat de andra trafikanterna och Trygg-C skickade bilpatrull söderut. Mannen gick av i Skarpnäck och fortsatte föra liv samt skrika på folk i allmänhet. Tur 41 ropade från Vällingby med en fylla ombord som strax innan ankomst till stationen skulle ha varit nere på spåret, han kräktes också med jämna mellanrum. Ännu en gång ryckte ordningsvakterna ut. Det skulle komma att ropas in fler fyllor, men dagen på radion tillhörde framförallt linje sjuttons enkelspårstrafik.

Som vi alla vet har det byggts en träplattform till vänster om norrspåret under våren. Från och med idag är stationen avstängd för renovering fram till den 10:e augusti, då det är tänkt att den ska stå klar och trafikanterna liksom förarna möttes imorse av beskedet att det är 20-minuterstrafik på linje 17. Varför? Jo, på grund av att sträckan Skärmarbrink-Björkhagen trafikeras på enkelspår söderut. Först går ett motspårståg förbi, sedan är det medspårstågets tur. Varannan sjuttontur trafikerar sträckan Åkeshov-Gullmarsplan med vändning på Pollak, förutom när ‘fulnitton’ (som TLC kallade dem) kör i rusningen. Då ska dessa tåg vändas på plattform ett i Skärmarbrink, men då detta visat sig fungera dåligt under dagen fick de bara tömma ur i Skärmarbrink och sedan gå i transport till Skogskyrkogårdens plattform ett för att vända där istället. Ett tag lät det nästan som om stackars TL skulle få hjärtinfarkt över radion, då vem som helst kan räkna ut att det blir mycket meck med tåg som kör åt bägge hållen på samma spår, eller som får fulvändas, vändas upp i Alvik och dessutom med signaler som trilskas. En av de signaler som ibland sinkade färden norrut med någon extra minut var huvudsignal 300 i Skärmarbrink som dragits ur från automatiken på grund av all trafik via pfd ett. Många förare ropade om att den stod i stopp och den var inte ensam -även på Pollak jävlades signalen en stund så att det fick läggas rödgult.

Efter förra plattformsrenoveringen i Hammarbyhöjden var det många förare (inklusive VH) som hade antagit att vi skulle köra förbi Björkhagen söderut, men stanna norrut. Vi minns alla smidigheten i den ack så enkla, men briljanta, lösningen att köra förbi och låta norrgående tåg vänta in södergående tågs HYÖ-trafikanter för att sedan köra dem till deras hemstation. Eftersom det hade fungerat så bra var det den självklara lösningen även denna gång. Trodde vi. Sedan började ryktena om enkelspårstrafik florera. Därför ropade flera förare och undrade vad det var som gällde, varpå TLC gick ut med allmänna meddelanden som bekräftade ryktena. Så ser resten av sommaren ut på sjutton. Stackars trafikanter.

Nåväl. Nog om sjutton. En tur körde förbi Stora mossen norrut efter att ha suttit i andra tankar (sådant händer), sedan blev tur 63:s avgång från Vällingby mot Guppet inställd på grund av skadegörelse som hade drabbat tur 42 i form av två krackelerade rutor. 42:an åkte ner i VY och 63:an blev således en ny 42:a. Station St:Eriksplan var lika hal som vanligt både norr- och söderut, vilket ledde till att spårjouren ryckte ut. Framåt kvällen åkte YTL runt på en ‘plocka upp folks saker från spår’-runda. Efter det skuttade någon av okänd anledning ner på spåret vid Gullmarsplans plattform två och tur 42 ropade blixtsnabbt in springet. Lika snabbt hoppade spårbeträdaren upp och tittade på medan föraren långsamt körde in tåget på stationen. Mannen stod i norra änden av plattformen och verkade göra sig beredd att gå ombord. Efter att ha fått en personbeskrivning ringde TLC efter vakter.