Kategoriarkiv: TUB3

Tryck P, för farao!

Lördagar är nästan alltid lugna. Under eftermiddagens början orsakade en CX-transport till bana tre litet huvudbry för TLC då den tvärstannade mitt i vägen på väg genom växeln. Efter igångsnackande av den stackars pressade föraren på ett sätt som minst sagt liknade en intensiv, glassig actionfilm (‘TRYCK PÅ P! TRYCK PÅ P! NER MED LUCKAN; TRYCK P!’) lyckades transporten efter sju-åtta minuters stillastående rulla hemåt mot trean. Tur 53 som hade fått vänta i Fridhemsplan under tiden fick vända på fyran i Alvik, medan man vände upp tur 76 i Vällingby.

Under större delen av arbetsdagen var det mycket folk ute, en hel del av dem åkte till Globen och nittonturerna åkte runt med en annan destinationskod för att visa ‘via Globen’ på IDTS-skyltarna. En förare undrade varför, varpå TL med en rysning av avsmak svarade att det var ‘Monstertrucksgala’ där under hela lördagen. Först runt nio-halv tio kunde nitton snurra tillbaka koden. Hela eftermiddagen och kvällen regnade det, vilket bara var bra ty när det väl har regnat femtioelva timmar är inte rälen lika hal längre och gult läge kunde således undvikas.

En full kille hade också kolliderat med ett tåg (när han skulle på?) och därmed slagit sig ordentligt i huvudet samt krossat en vinflaska. Ordningsvakt skickades dit för att titta till honom och i övrigt lekte TLC med vakter följa John under en halvtimma medan en fylla åkte fram och tillbaka i södra innerstan. Mannen lyckades med konststycket att kraftigt vinglande byta tåg och färdriktning varenda gång de planerade att plocka av honom. Vakterna triumferade dock till sist, på den nystädade stn Slussen. Stationen är städad, men den är fortfarande inte ren; den är nog för ingrodd och klottret har blekts en smula av veckans behandlingar men är inte borta. Dags att stänga och råsanera? Förbikörning Slussen, det vore något, det! 😉

Annonser

Proppat Hagsätra

En lugn torsdag med några fyrkantiga kuggar i maskineriet, kan man väl säga om eftermiddagen. Vagnbristen fortsätter -idag var fem extraturer inställda och därmed var trängseln ett faktum. Efter helgen kommer iallafall blå linjen äntligen åter trafikera T-Centralen vilket kommer att minska trafikanttrycket på gröna linjen, vilket betyder att trängseln även minskar en aning.

Tur 32 fick ett nödbromshandtag draget i Skanstull norrut. Tåget hade hunnit åka några meter in i tunneln och föraren gick bak för att återställa. När turen kom på rull meddelade han att det verkade vara en okynnesdragning; en liten tant som stod vid dörren hade sagt att en kille hade dragit i nödbromsen och försvunnit i folkmängden. TLC antydde att det kanske var en ‘ondskefull tant’ som hade dragit i handtaget… Ett tag senare ropade tur 71 från Odenplan för att upplysa TLC om att han hade halvt skrämt ihjäl folk på stn Odenplan. Det hade varit folk på spåret när han körde in, nämligen. Föraren hade hunnit stanna och lät mer arg än chockad. TL undrade hur det var med honom och fick svaret att det var lugnt, han skulle ändå bli avlöst i Gullmarsplan.

Två tågbyten hanns med under rusningen. Tur 76 gav sina vagnar till tur 2 eftersom tvåan hade något problem med frontrutan och tur 12 fick tömmas ur i Gullmarsplan, gå ut på bryggan och vidare till Pollak, för att sedan åka ner till plattform två och byta vagnar med tur 6. Tyvärr missade vi varför, men det kan ha varit tåget med hyttdörrsproblem. Tur 31 passade på att ropa in blött klotter under tiden.

Senare skulle linje nitton få idka tålamod på en situation som utspelade sig i Hagsätra, där det befann sig ett gäng av något slag. Dessa hade uppenbarligen stökat ordentligt, ty både polis och ordningsvakter kom till platsen och TLC bad tur 36 stå kvar. Likaså blev det för tur 37, 38:an fick vänta i Rågsved och snart var det kö. När TLC såg i kamerorna att polisen hade börjat förhöra föraren sade de åt honom att påpeka för ordningsmakten att det fanns gott om tåg som ville in till stationen. Inom kort började trafiken rulla, men då 36:an var väldigt sen tömdes den direkt och föraren fick köra i transport norrut. Samtidigt verkade trafiken söderut gå småtrögt tack vare något lok som rullade i sin reglementsenliga hastighet framför turerna. Sedan kom regnet. Men det var gudskelov inget mesigt duggregn (aka rälskryptonit) utan ett ordentligt regn som nu smattrar mot fönsterblecket.

Rökt förare rapporterar

När Veoliahoran anlände till jobbet var det bara att göra som flera av kollegorna; hoppa på första bästa tåg eftersom förarna från morgonskiftet hade suttit alldeles för länge och kört utan rast. Man bedrev ingen trafik genom innerstan (där var det totalstopp), utan på norra sidan vändes tågen i Odenplan och på södra sidan vändes linje sjutton i Skanstull, arton i Skärmarbrink och nitton i Gullmarsplan. På röda linjen kördes alla extratåg in, tågen vände i Mariatorget, Stadion och Karlaplan. Det var mycket folk ute och på röda möttes förarna av en hel del rök vid Östermalm. Avlösningarna sprack och raster drogs in på löpande band då ett tågs avlösare kunde befinna sig på fel sida om trafikavstängningen och den lilla trafik som fanns skulle gå med någorlunda jämna luckor. Många förare hade dessutom slut för dagen sedan lång tid tillbaka, men TLC gick ut med ett allmänt meddelande om att det i en klausul finns en force majeure för sådana här oförutsedda tillfällen. Men både de och trafikexpeditionen gjorde vad de kunde för att ordna raster och avlösare.

Det oförutsedda tillfället var såklart arbetstågsbranden (som tydligen hade startat i en laddningskabel) i en tunnel mellan T-Centralen och Kungsträdgården. TLC meddelade att det var en ordentlig brasa som räddningstjänsten kämpade med och förklarade sedan att ersättningsbussar från Gullmarsplan rullade samt att Tvärbanan kunde ta med trafikanter till Alvik så länge trafikstörningarna varade. Runt kvart-tjugo över ett hade TLC fått kopplingsbesked vilket betydde att elen skulle kunna läggas i igen (det måste alltid göras spänningslöst när räddningstjänsten arbetar, av säkerhetsskäl såklart) men trafiken kom inte igång igen förrän dryga kvarten senare eftersom man ville se om tåg som stod strömlöst fick tillbaka linjespänningen ordentligt och eftersom luckorna behövde drygas ut. Då det inte hade gått några tåg genom stan skulle det gå trögt då tågen låg med bra mellanrum på de andra sträckorna. Men snart rullade första tåget genom staden och trafiken var i full gång, sånär som på stationerna T-Centralen och Fridhemsplan vilka var avstängda på brandkårens order.

Nu när trafikkaoset långsamt klarnade tog avlösningsdramats andra akt vid och TLC undrade vilka förare det var som hade suttit länge på sina tåg. Tur 76, 82 och 71 sade i tät följd över radion att de hade suttit över sex respektive fem timmar på samma tåg jämfört med de vanliga tre till fyra. TLC noterade tiderna och började tillsammans med TX försöka få förarna att hamna rätt i tillvaron. En hierarkiskt ordnad lista gjordes där den som hade suttit längst hade topprioritet. I samma veva skulle tur 51 rulla från Farsta strand, men hans tåg hade för stora hjulplattor och borde därför inte vara ute i trafik. Vagnarna kördes tillbaka och sedan inväntades montör som VH tolkar det. Minuterna gick och förare efter förare möttes av tomma avlösningsplatser samt det glada beskedet att det inte fanns någon reserv (reserven fick påhugg redan innan tjänsten hade börjat, av förståeliga skäl). Till slut hade mångas arbetsdag överskridits med upp till två timmar; en förare ropade nästan med gråten i halsen. menandes att denne hade börjat 05:33 på morgonen och att klockan nu var 15:30. Föraren orkade helt enkelt inte mer. TLC gjorde en notering på sin lista och lyfte luren till TX.

Den stora omturningen av tågen påbörjades, för att tågen skulle gå enligt turlistan samt för att underlätta för de förare som satt på fel tåg och nu skulle börja jaga det de egentligen skulle sitta på. Mitt i all villervalla med avlösningar, småförseningar och så vidare ropade tur 83 från Ängbyplan där någon hade dragit ett nödbromshandtag längst bak i V3:an. Föraren gick bak för att återställa och meddelade när hon var tillbaka i hytten att tåget rullade med en stor färsk målning på just V3. Turen vändes upp i Vällingby och efter en närmare inspektion rapporterades en målning över hela M-delen och delar av A-delen in. TLC sade ett tag senare att det blev ett tågbyte i Högdalen söderut. Tur 82 ropade från Stora mossen, där några killar satt sig på en grässlänt med kameror i nävarna. De verkade vänta på något. Klottertåget, konstaterade TLC och ringde efter vakter efter att ha fått gossarnas mer precisa placering.

Tur 83 ropade senare igen efter tågbytet, då fel turlista låg i det nya tåget. En ny ordnades fram. På annat håll fastnade tur 79:s hyttdörr i Slussens plattform på samma ställe där de alltid fastnar norrut. En förare från syndikalisterna ropade att han behövde bli avlöst innan Alvik eftersom hans fack har blockad mot arbete som överskrider fem timmar utan rast; avlösning fick han, men först i Alvik söderut. I stan högg många trafikanter tag i en och ställde alla möjliga frågor om resvägar och bussar. Tyvärr gick blå linjens ersättningsbussar mellan Centralen och Västra skogen, vilket gjorde att vi fick hänvisa dem till att gå från Gamla stan/Hötorget eller St: Eriksplan/Thorildsplan till ordinarie hållplatser för ersättningsbussar. Det var ett jäkla meck för de stackars trafikanterna att ta sig hem. Särskilt i början, när vi inte fick någon som helst info om vart de skulle hänvisas till. Ordern blev att ropa innan stationerna ifråga. TLC fick löfte av brandkåren att de inställda stationerna skulle kunna trafikeras från ett visst klockslag, men den tiden kom och gick. Förbikörningen fortsatte. Tur 76 rapporterade att det var några personer som promenerade på T-Centralens plattform, varpå TLC menade att det säkert var personal från någon av myndigheterna på plats. 76:an påpekade att de så kallade myndighetspersonerna var i femtonårsåldern ungefär och då ropade TL på nordvästra bilens befäl som fick undersöka saken. Man undrar ju hur de hade tagit sig in eftersom alla linjer körde förbi och stället var igenbommat…

Framåt kvällen började kvälls- och nattarbetande förare sina skift. Förarna satt inte längre på fel tåg i samma utsträckning och det blev för första gången på länge ganska tyst på radion. Då och då frågade någon om det fortfarande var förbikörning T-Centralen och Fridhemsplan, vilket fick ett jakande svar från TLC. En tur fick skit från några ungdomar som stod och rökte inomhus. Det enda han hade gjort var att påpeka att rökning var förbjuden…

Runt halv tio meddelade de att tågen i St: Eriksplan och Kristineberg skulle stå still, eftersom loket som hade brunnit skulle bogseras bort från bana 3. Ordern ställdes dock in efter en stund; personal på plats ringde och meddelade att flyttandet hade försenats. Tågen kunde köra igen. Söderut meddelade tur 81 att polisen hade påbörjat sina traditionella tågkontroller, vilka pågick under 30-40 minuter. En timma senare kom beskedet att tågen åter kunde trafikera de inställda stationerna! Branden hade tagit cirka elva timmar att släcka, om man får tro Aftonskvallret.

Då var det dags för Veoliahoran att utmattat ragla hemåt, men ändå med en viss stolthet i sinnet. Återigen påminns man om vilket teamwork tunnelbanan egentligen är. Och stolt blir man även som stockholmare. Visst, en del gnäller, skäller och är arga men många är också väldigt förstående och tåliga. Det är närapå becksvart ute nu, de starkt surt rökstinkande arbetskläderna vädras ute på balkongen och kvällsduschen är avklarad. Bröstet är tungt och ögonen svider. Fan vet vad man har andats in under arbetsdagens tio färder genom stan… det luktade ju satan; olja, metall, syra, med mera. Att köra in i tunneln mot Fridhemsplan söderut och se röken komma rullande mot en gör verkligen att man tänker efter. Visserligen var det stora störningar i trafiken idag, precis som vid kabelbranden på röda linjen i december förra året. Men vi har ändå varit lindrigt drabbade -det kan lätt gå så mycket mer illa. Vid kraftig rökutveckling sprids röken snabbt ut i stora delar av tunnelsystemet och det är lätt att drömma upp värstascenarion.

Men det är rätt deprimerande, dessutom är det här blogginlägget redan löjligt långt och därför ämnar Veoliahoran nu istället göra en varm kopp choklad, krypa i morgonrocken och dega framför TV:n en stund innan det är sovdags. Ha en bra kväll och sköt om er allesammans!

Spårspring i juniorklass

Tur 9 började eftermiddagen storstilat med att gå sönder i Kristineberg. Tåget fick delas och köras till Högdalsdepån, smärre kaos utbröt eftersom avlösningarna sprack på grund av att reserverna snabbt försvann. Trafiken rullade dock på bra efter de obligatoriska åtgärderna från TLC.

Dagens följetong ropades in av en nittontur i Svedmyra som rapporterade att där arbetarna hade byggt en arbetsplattform mellan spåren fanns det ‘något blont fruntimmer’ som inte skulle vara där. TL undrade om det var en arbetare eller en civilist och svaret blev att kvinnan var civilt klädd samt hade handväska. Nästa tur förbi var 43:an som uppmanades ta det försiktigt in och se om hon behövde hjälp att ta sig därifrån. Efter att ha talat med henne kunde föraren meddela att hon väntade på en av arbetarna eftersom de skulle fika tillsammans. Arbetaren anlände och det hela rann ut i sanden… tills några timmar senare då en förare rapporterade att det satt en tjej och en kille på arbetsplattformen. TLC fick tag i företaget som sköter arbetet och representanter för detta menade att man inte hade någon på plats denna dag. Bil skickades ut till Svedmyra, men informationen ändrades sedan till att det visst fanns behöriga arbetare på plats. Därmed släppte man ärendet med den pittoreska fikaplatsen.

Tur 31 fick felkod 59 när tåget lämnade Gullmarsplan norrut. Vanligtvis följs denna felkod även av felkod 56, men så var inte fallet denna gång och dessutom verkade tåget dra än så länge. Föraren undrade med myndig stämma om han skulle omaktivera på plats eller när han kom fram till Skanstull, TL sade att det måste göras med detsamma och föraren tystnade i samma stund vredet drog till ‘från’. Under tiden började tågen stannas bakom i väntan på omaktiveringens utgång. Felkoden kvarstod dock och TLC lade tågväg till Skanstulls söderplattform åt 31:an, som med jämna P-knappstryckningar till sist lyckades parkera där och tömma tåget för att gå i transport mot Högdalsdepån för tågbyte. De norrgående tågen kunde börja rulla, men de södergående tågen fick vänta in 31:ans avfärd en liten stund till. Stoppet orsakade inga större följdförseningar, men tur 3 vändes upp i Alvik. Snarare var det en rest från det första stoppet på dagen som sedan gjorde sig påmint; en förvirrad förare ropade kort därefter att han skulle haft tur 5 men att trean rullat fram i rätt tid och att han tagit den istället. TLC sade att han hade gjort rätt i det, trean hade nämligen turats om till en femma varvet innan och det var bara att snurra på tumhjulet.

Permissivtryckandet i Kristineberg norrut har fått sin förklaring, under natten hade man påbörjat spårsänkning där och en kompletterande hastighetsbegränsning på 30 hade också lagts till. Denna var minst sagt roligt skyltad i Alvik söderut eftersom pinnarna inte räckte till. Det satt därför en pinne med orienteringsmärke samt tilläggsmärken och på en separat pinne satt en ensam pil. Detta uppmärksammades givetvis av förarna som hade svårt att förstå huruvida skyltningen gällde söder- eller norrspår. Några raska bangubbar kilade ut för att råda bot på förvirringen och skyltade om sträckan så gott de nu kunde med de komiskt korta stålpinnarna. Resultatet ser ni här nedan:

Färgglatt värre Alvik söderut. :-D

Färgglatt värre i Alvik söderut. 😀

Dagen bjöd snart på ännu ett vagnfel. Tur 42 hade en trasig kompressor och TLC uppmanade föraren att hålla ett vakande öga på HB-trycket, vilket som bekant inte får sjunka under 750 (och absolut inte under 600). Tanken var nu att göra ett tågbyte med tur 62 i Högdalen söderut och de bägge tågen snurrade om tumhjulen på en gång. Men när nya 62:an hade nått Rådmansgatan ropade föraren att HB-trycket sjunkit för varje station och nu hade ramlat från stadiga 921 till 800… TLC var snabba med att säga åt honom att tömma tåget och rulla ut på bryggan i väntan på montör. Det blev inget tågbyte och föraren på nya 42:an fick köra ett bra tag till. Trasan visade sig vara i ett så uselt skick att den kördes till depån efter att ha blivit undersökt.

Som om inte trasorna vore nog var det denna kväll match mellan IFK Göteborg och AIK på Råsunda. Eftersom blå linjen är delvis avstängd var det nu gröna linjen som fick frakta supportrarna till Fridhemsplan för byte där till tåg mot Akalla. Tur 28 blev därför fullproppad med blåvitts goa gubbar redan i Gamla stan och hade när dessa troppat av i FHP blivit så sen att tåget vändes upp i Alvik. Rester av klackarna åkte in under ett långt tidsspann och även VH fick med sig några IFK:are och gnagare norrut någon timma senare. Då framgick faktumet att stockholmare inte hittar i Stockholm som tydligast; blåvitts supportrar läste skyltarna, tog till sig informationen i högtalarna och gick en trappa ned till blå linjen. Stockholmarna ropade; ‘öh, är det på andra sidan perrongen Akalla går?’ till varandra medan de stod mitt framför den orangea skylten som göteborgarna nyss hade läst…

Avslutningsvis blev det mängder avsynande. TLC ylade ‘TUR 20, 24 -SÄNK OMEDELBART HASTIGHETEN TILL 20!’ på radion så att det sjöng i trumhinnorna ute på banan. Det skulle tydligen vara spårbeträde på gång i tunneln och sträckan skulle avsynas. Tur 24 avsynade från växelpartiet och framåt, medan TL bad tur 42 att avsyna norrspår, eftersom tur 20 redan befann sig vid stn Thorildsplan. Föraren på 20 hade inte sett något ovanligt i tunneln och det gjorde inte heller föraren på tur 42. Om spårbeträdaren hade varit där verkade denne ha gömt sig väl… eller kanske ha smitit ner till bana tre?

Ungefär en timma senare kom rapporter om att det skulle finnas barn på spårområdet mellan Abrahamsberg och Stora mossen. Förarna ombads avsyna sträckan, men inga såg något. Tur 42 som nu befann sig i ABB norrut ropade att han såg barnen; de satt halvvägs ner på berget ungefär trettio meter från stationen intill norrspåret. TLC ringde efter vakter och yttre TL som styrde ditåt med bilen. Tur 33 fyllde i att det var tre ‘lintottar’ som satt halvt gömda i grönskan och tur 22, dvs. Britt, skällde ut dem/skrämde barnen så att de klättrade ut från spårområdet. De hade tagit sig in genom att hasa under staketet och var enligt uppgift i fyra-femårsåldern. De tre flickorna hade sagt att de ‘plockade bär’… 22:ans ord hade i vart fall givit ungarna en rejäl tankeställare och när vakterna kom till platsen för att söka igenom berget var platsen utan anmärkning. Vilket förmodligen var tur för barnen, de hade väl fått århundradets utegångsförbud efter sin lilla utflykt.

En växel i norr, ett slagsmål i söder

Det pep till på radion och sedan rapporterades två män vara i mindre nöd på olika delar av banan. Från Hökarängen ropade tur 58 om att det låg en man på plattformen i Hökarängen. Han var mycket full och hade en rollator med sig, kanske behövde han hjälp? Lite senare klev han på det södergående tåget och gick tryggt av i Farsta strand. I Hässelby strand meddelade tur 71 att en man verkade ha gjort sig illa, han befann sig på plattformen och blödde litet grann. Föraren hade frågat honom om hjälp skulle tillkallas, men hade inte fått något tydligt besked. Nästa tåg kunde ta det försiktigt och se hur det stod till med mannen, eller kanske kunde Trygg-C skicka någon?

Senare på eftermiddagen gick TLC ut med ett allmänt meddelande till förarna på linje nitton. Söderspåret mellan Hässelby strand-Hässelby gård stängdes av för banarbete och därför skulle sträckan trafikeras på enkelspår. Förmodligen var det den klassiska solkurvan där som skulle bearbetas eftersom den hade varit litet större än vanligt denna dag.

I Alvik kom nästa banaktualitet när TLC ropade på tur 55 på Alviksbryggan och gav föraren tillstånd att köra mot röd signal, genom två växlar i kurva och in på söderspåret. Den första växeln skulle även granskas, eftersom den inte gick att lägga om. Föraren rapporterade att det utöver det sedvanligt skräpande tidningspappret inte fanns något som såg onormalt ut. Tur 64, som släpade efter, hade fått ställa in destination Alvik istället för Åkeshov för att hamna rätt söderut. Föraren avvaktade i Alvik medan TLC försökte lägga om växeln, men detta gick inte och ordern blev att tömma ur tåget, gå i transport till Abrahamsberg och vända där. Tur 56 fick vända i Alvik, men sedan var vändadressen Abrahamsberg under någon timma medan man försökte få ordning på växeln. Till allas lättnad gick det snart att använda bryggan i Alvik igen och saker gick åter sin gilla gång.

Tur 60 ropade in ett slagsmål på plattformen i Kärrtorp. TLC lyfte luren till Trygg-C och bad tur 68 att ta det försiktigt vid inkörning. 68:an meddelade att personerna hade lugnat sig, men de var kvar på plattformen. Uppenbarligen hade de bara tagit en liten paus; när tur 61 stannade söderut tio minuter senare var det fullt slagsmål igen. Likaså när tur 60 hade vänt och kommit tillbaka norrut. Tur 60 fick stå kvar medan vakterna landade på stationen och tur 62 varnades på 60:s inrådan då en tjej i sällskapet hade varit nere på spåret. Inom kort grep vakterna bråkstakarna och lugnet sänkte sig över söderort.

Tur 52 ropade in att snabbstarten inte fungerade och att det inte gick att dra tåget manuellt heller -om man inte först bromsade innan körspaken lades i pådrag. Mysko, tyckte föraren och det tyckte TLC också, särskilt som det inte fanns några felkoder. Efter att ha konsulterat med montör sade TLC åt föraren att dra spaken fram och tillbaka medan tåget stod still. Det skulle förmodligen fungera.

Det var annars en lugn, varm lördag med många turistfrågor och de numera obligatoriska ‘hur kommer jag till Kungsträdgården/Kista/etc’-frågorna från blå linjens trafikanter på T-Centralen.

Bortom alla gränsmärken

En pompös titel till ett pytteinlägg, det är grejer det! 😉

Visst stänkte det en skvätt, men mestadels var dagen torr och helgens ösregn var ett minne blott. Tur 42 blev tillsagd att stå still i Bandhagen och tur 40 fick gå på motspår ner till Högdalen, eftersom arbete med strömskenan på pågick och norrsträckan var strömlös. Detta var dock kortvarigt, eftersom 42:an fick köra vidare ganska snabbt. Ett tag senare ropade tur 36 att det verkade pågå något slags polisingripande med dragna vapen där han befann sig. Frågan var om han skulle stanna, köra förbi eller köra som vanligt. TLC konstaterade torrt att ingen hade informerat om ett sådant ingripande och att 36:an var välkommen att köra som vanligt.

Liksom igår var det full plattform på T-Centralen respektive Fridhemsplan och informatörerna på stn FHP undrade om förarna kunde ropa innan dörrstängning för att undvika det minikaos mängder avstigande/påstigande (som ska slussas iväg till en helt annan bana) kan åstadkomma.

Senare under eftermiddagen rapporterades det att dörrgränsmärke nummer ett på stn St:Eriksplan hade försvunnit från väggen. Det var nedslitet och kunde inte hittas, varpå det senare blev aktuellt med litet makadamtramp för ett trafikbefäl som gick på jakt efter den lilla runda metallbiten. Vid Gullmarsplan anmodades tur 34 ta det försiktigt eftersom en privatperson hade letat sig upp på motorvägsbron över spåren och ingen visste riktigt vad han tänkte hitta på. Men då det blev tyst om civilisten snabbt bör denne ha övertalats att lämna bron/blivit ledsagad därifrån.

Tur 9 togs ur trafik vid Guppet och kördes i transport in i depån på grund av något kullager, tur 23 fick en felkod om att körspaken var ur funktion men löste detta efter råd om att trycka ned spaken och gnugga den fram och tillbaka… och både förare samt TLC ondgjorde sig över den fabulöst väl sammansatta turlistan.

Centralbrons skälvande suck

Regndag nummer tre, än syns ingen mattning av de ihärdiga skurarna. Det brukar innebära diverse roligheter såsom vindrutetorkare vars livsgnista tar slut. Tur 2 ropade in en sådan -vindrutetorkaren fastnade i högläge och började spruta spolarvätska okontrollerat. TLC bad föraren skriva en rad på det. Senare skulle även tur nios vindrutetorkare ge upp. Denna senare torkare petades till av personal i Alvik och började fungera, för att sedan klappa ihop igen lagom till utomhussträckan söder om Skanstull…

Som vi skrev igår var det byte till sommartrafik denna dag och dessutom den första dagen som blå linjen var avstängd mellan Rådhuset och Kungsträdgården. Avstängningen för med sig att linje sjutton förlängs till Åkeshov även på helgerna. Att det blivit fel i turlistan för just sjuttonturerna innebar att dessa enbart hade fyra (!) minuters vändtid i Skarpnäck. Det var bråda dagar, så fort förarna kom in i en lokal där det fanns toalett rusades det dit med raketfart.

Strömavbrott skulle det såklart bli också! Strömmen gick söder om söder och det blev stopp mellan Enskede gård – Hagsätra. Tåg vändes i Enskede gård, andra stod helt stilla där de var och ersättningsbussar beställdes. Tjugo minuter senare var strömmen tillbaka och det sedvanliga förseningskaoset var igång med spruckna avlösningar. Men då strulet enbart omfattade linje nitton redde det ändå ut sig relativt snabbt med reservernas hjälp.

I Alvik rullade de gamla A30-vagnarna på Nockebybanan för sista gången innan de skrotas/försvinner och dagen till ära pryddes fronterna med svenska flaggor och blommor. Ombord på en vagn bjöds dessutom trafikanterna på dricka och bullar. Nu verkar det alltså vara så att A32:orna ska ta vid på allvar… har problemet med bromsarna på den senaste leveransen av dessa lösts således? Eller har tolvan fått överta några av Tväris gamla avlagda vagnar? Den som lever får se. Det var inte bara A30:ornas sista vandring som ägde rum i Alvik, på plattform fyra pågick en filminspelning som tog ett antal kvadratmeter i anspråk. Tur 35 ropade in att denna tog upp bra med plats och att personerna som var inblandade skuttade runt lite väl mycket på vita linjen. TB kallades därmed till platsen och allmän varning utfärdades så att tågen skulle ta det försiktigt på väg in till Alvik.

Resten av eftermiddagen var det mest regnigt och tyst på radion. Tur 7 och 1 fick stå kvar i Tallkrogen respektive Skärmarbrink när signalsystemet startades om på Farstagrenen. Någon fylla lyftes av ett tåg. Och ännu ett anrop om en fylla kom in från tur 28; ‘det är en man här i Skanstull som jag inte riktigt vet vad han sysslar med, om det är religiösa grubblerier eller om han har fått i sig någonting. Men han tillber iallafall en av pelarna på plattformen’. Återigen gick en allmän varning ut till förarna och nästa tur bekräftade att mannen stod där och viftade med armarna, han verkade vara duktigt berusad eller påverkad. Nästa tåg meddelade att mannen hade satt sig på en bänk på norra plattformsdelen. Strax därefter ropade ännu en tur från Skanstull, rörande en man sittandes på en bänk på södra plattformsdelen som hade med sig en bagagevagn från SJ…

Hela dagen ropades det med jämna mellanrum om att hela stn Gamla stan vibrerade, eller som en förare beskrev det; ‘det låter som jordbävning’. TLC svarade efter att ha talat med SL att det rörde sig om arbeten på Centralbron och att det inte skulle vara någon fara med vare sig stationen, tunneln eller tågen så länge inte något trillade ned från taket. Om så skedde skulle vi rapportera in detta omedelbart. Broarbeten eller ej så är det litet oroväckande att stänga dörrarna samtidigt som marken skälver till och öronbedövande slammer hörs, följt av långa utdragna gnäll som kan liknas med ett metallens trötta jämmersuckar. Som Tubbeltrollet sade i kommentarerna till gårdagens inlägg är det dessutom verkligen så att utrustningen i taket skakar ordentligt. Stay tuned, följetongen fortsätter säkert då arbetet fortgår i etapper under hela sommaren.

Även Hatbloggen är med på ett hörn idag, konstaterandes att sprickan i Centralbron tio meter in i tunneln gör att det inte är någon idé att stänga av vindrutetorkaren när man lämnar Gamla stan. På röda linjen hade det varit två tunnelstopp under dagen beroendes på felkoderna 56 och 59, dessutom hade ett tåg tagits ur trafik på grund av ledarvagnsförbud… hur den vagnen kom ut ur depån som blivande ledarvagn efter frånkoppling var det ingen som verkade veta. Sedermera togs ännu ett C20 ur trafik på bana 2.