Kategoriarkiv: vagnfel

Det där långa höstinlägget

Veckor kommer och går, men behovet av kollektivtrafik består. Nu är det höst, vilket alltid innebär mer slitage på vagnarna, större folkmängd och diverse roliga fel i, eller ute på, banan.

Efter en kortare inkörningsperiod har den underliga turlistan ändå blivit aningen mer etablerad än dagarna då den infördes. Den är fortfarande inte bra, i den meningen att körtiden norrut gör att nitton oftast ankommer Hässelby strand sent, varpå föraren får stressvända tåget eftersom vändtiden numera är bara fyra minuter där. Det betyder att tågen som åker söderut lämnar stationen ca två till fyra minuter sena. Körtiden söderut är längre, varför tiden körs in lagom till innerstan. Flera kollegor har påpekat att den nya turlistan gynnar innerstadsstockholmarna, men inte förortsborna. Dessutom skapar stressen norrut, plattformsbytesraster på sex minuter, samt de kortare vändtiderna, arbetsmiljöproblem. En kollega uttryckte det som att ‘det vore kul att få se en kopp kaffe någon gång’, en annan menade att ‘måste man gå (på toa) så måste man’. Sammanfattningsvis har förarna börjat lära sig att arton och nitton har bytt turnummer, men de mer arbetsmiljöovänliga aspekterna av turlistan kommer att leva kvar länge.

Vad har hänt under de senaste veckorna:
Tur 58 felanmälde sin V2:a redan i Högdalsdepån på grund av en stark, frän lukt som föraren beskrev likna den som uppstår vid klottersanering. Hon kände att det stack i hals och bröst och menade att det förmodligen inte var någon bra idé att köra ut vagnsetet i trafik, eftersom exempelvis astmatiker kunde reagera kraftigt och få andningssvårigheter. TLC kontaktade hallen, som skickade ut en sniffare och huruvida vagnarna gick ut i trafik eller ej vet vi tyvärr inte.

Tur 55 hade härom veckan svårt att ta sig ut från Vällingbydepån. Föraren rapporterade att felkod 13 dök upp på displayen, följaktligen ombads han omaktivera tåget. Sagt och gjort. Problemet var nu bara det att tåget fick för sig att snarare lägga till felkoder än att dra ifrån. Felkoderna 13 och 2 stirrade föraren i ansiktet och då tåget hindrade andra turer från att åka ut, fick han byta körände och köra tillbaka in i depån. Detta gick dock mycket långsamt, eftersom tåget drog dåligt.

I Farsta strand hade en traktor parkerats på uppställningsspåret. Det innebar att alla tåg som skulle in på plattform ett gick i nödbroms, då traktorn ‘läckte’ genom växlarna så att tågen trodde att det fanns en stoppunkt där. Ett dygns P-knapptryckande senare var dock traktorn bortkörd och trafiken till Farsta strand kunde rulla på som vanligt. Eller kunde den?

Under en dryg månad har förarna kunnat köra och stanna tågen utan några som helst problem. Det berodde på att oljelådorna inte varit lika påfyllda, att vissa underhållsfordon hade tvättats, liksom spåren och så vidare. Nu, veckor senare, var oljelådorna fyllda till bredden igen och tågen började halka runt i innerstan på de vanliga stationerna. Dessutom blev farstagrenen blixthal, vilket gjorde att spåret mellan Farsta centrum och stranden blev skrämmande att köra på. En morgon knastrade det till på radion, följt av ett rent dödsångestskrik när föraren på väg söderut kände att bromsarna inte tog alls. Med rödljuset i tunneln började tåget dessutom självbromsa tvärt, vilket gör att det glider ännu mer. Nödbromsen slog an och förvärrade läget betydligt. ‘NÖDBROMS! NÖDBROMS! NÖDBROMS!’, skrek föraren skräckslaget över radion. Med tanke på att växeln stod mot fel plattform, där framförvarande tåg just kört in, var det inte svårt att förstå varför kallsvetten började rinna på TL, kollegor och föraren själv. Krocka eller inte krocka, katastrof eller inte? -Som tur var stannade tåget av sig självt, men det hade nästan kört förbi den röda signalen med alla tre vagnarna. Föraren skickades iväg på drogtest och restriktioner återinfördes återigen mellan stationerna. Det var exempelvis sth 60 längsmed hela Farstagrenen under en vecka…

Veckan efter verkade det vara strul på samtliga trafikslag, med allmänna pendelproblem, tvärbanekaos och växelfel i Liljeholmen på röda linjen. Trafiken blev så skral på bana 2 att tur 4 ombads vända och köra mot Norsborg. Men föraren kände att han, trots behörighet, inte kände banan tillräckligt väl för att göra ett besök. Samma dag orsakade en färdbeviskontrollpatrull uppståndelse vid Globen. Tur 13 rapporterade att en kille hade flytt kontrollanterna och hoppat ned på norrspåret. Han sprang mot Gullmarsplan. Norrgående tur 10 fick i uppdrag att avsyna spåret mellan Enskede gård och Gullmarsplan. Några minuter gick och sedan kom ett anrop från föraren, som meddelade att ännu en person som hade flytt från kontrollpatrullen befann sig på spåret och att hon därför stod still. Personen sprang dock snabbt mot tvärbanan och tåget kunde sedermera långsamt rulla in till stationen. Föraren lät väldigt saklig, som de flesta brukar låta när de är chockade. Från TLC kom ingen fråga om avlösning eller om hon var okej och när hon vid Gullmarsplan meddelade att spåren, förutom incidenten vid Globen, var utan anmärkning, svarade TL att ‘jaja, avsyningen var ju bara för formens skull’. MH:s ögonbryn gick i taket vid det senare uttalandet och tankarna vandrade genast till hur stressade TLC har låtit på sistone. Det verkar inte bara vara förarna som har fått en tyngre arbetsbörda, utan även trafikledarna.

Förra veckan hade bana 1 två riktiga kaosdagar. Onsdagen inleddes med ett spårledningsfel vid Gamla stan på söderspår, vilket innebar att förarna var tvungna att trycka P för att komma vidare. Senare på morgonen anropade en tur från Gullmarsplan norrut om att tåget krängde till kraftigt bara några meter efter hållmärket på spåret från plattform ett. Befäl kallades dit och rapporterade att rälen hade kapats, den hölls samman av lite plåt och allt rörde sig. En hastighetsbegränsning på sth 15 infördes, men kort därefter hälsade befälet att skarvarna rörde sig alldeles för mycket, det blev därmed totalt körförbud från plattform ett. Förarna på linje sjutton och arton fick börja vända tågen och köra söderut, linje nitton gick som vanligt och resurser sattes omedelbart in för att göra spåret farbart vid plattform ett. Efter bara en timme hade man lyckats dra ihop alltsammans såpass bra att trafiken kunde börja rulla som vanligt, eller i vart fall hjälpligt. För förarna innebar stoppet ett allmänt kaos i form av spruckna avlösningar, för PLE blev det mycket telefonsamtal och ett allmänt pusslande för att lösa situationerna som uppstod (såsom lång tid på tåg och uteblivna raster). Framåt eftermiddagen började det mesta reda ut sig.

Torsdagen följde och var lugn. Sedan kom fredagen och tur 34, som på vägen norrut från Farsta strand gick i nödbroms (pga problem med ATP:n) ett antal gånger. När föraren kom till Sandsborg fick han order att utrymma tåget och rulla i transport till Gullmarsplan, där ett av extratågen skulle finnas och utgöra tågbyte. Förarens avlösare fick således ta över extratåget, som turades om till en ny 34:a och föraren på extratåget tog över trasan. Nya tur 34 rullade iväg norrut, samtidigt inväntade gamla 34:an grönt ljus ut till bryggan. På väg genom växeln gick det relativt bra… ända tills tåget fick för sig att gå i nödbroms igen. Denna gång nöjde det sig inte med en P-knappstryckning. Eller ens två. Som trasan stod, gick det inte att bedriva trafik. Tågen på väg in till Gullmarsplan kunde inte köra in helt till plattform två och eftersom tågtrasan stod mitt i växeln, gick det inte heller att få tågväg norrut från plattform ett. Stoppet var ett faktum. Trafikbefäl skickades till platsen, samtidigt som föraren meddelade att han hade klarsignal men att tåget inte drog. Efter några korta ordväxlingar undrade en erfaren TL hur många vagnar det fanns på displayen. Föraren meddelade att han bara hade en vagn där. De andra två verkade ha ‘tappats’ på vägen in mot bryggan. Drygt en timme senare lyckades befäl och förare få in tåget på bryggan. Sedan kördes det, i två delar, till Högdalsdepån. Även denna dag blev det därmed kaos, spruckna avlösningar och trötta förare ombads köra vidare/köra på sina raster. Tågen rullade inom kort i relativt god tid, men problemen med avlösningarna fortsatte timmar efteråt; det är så det brukar vara. Vi tycker med andra ord inte heller om när det blir stopp i trafiken. Det kanske är spännande först, eftersom det repetitiva mönstret i jobbet bryts för en stund, men när konsekvenserna av ett stopp landar i medvetandet är det inte riktigt lika roligt längre.

Denna vecka var det mest spektakulära rödljuskörningen mellan Hässelby gård och Hässelby strand. Det regnade ute och var halt i allmänhet. Tur 4, som hade fått röd signal innan Hässelby strand, kunde inte få stopp på tåget som istället gled förbi signalen med flera meter. Tur 41, som hade grönt ut från stranden, kunde småchockat konstatera att det stod ett tåg en hårsmån från hennes eget när det gick genom växeln. Tur 41 blev omturad till en fyra och tågen på nitton kunde inte åka hela vägen ut till HÄS på nästan en timma. Istället fick de köa, ömsom vända på andra ställen. När gamla fyran till sist körts in på plattform ett, var enbart ett spår tillgängligt för nittontågen fram till dess att den nya föraren på fyran kunde ta över och köra söderut.

Veckans snackis:
MTR:s VD lovade att bromsa omorganisationen, nu ska den istället genomföras från och med den första oktober. PLE och TX försvinner, arbetsledarna tar vid och det hela verkar vara allmänt rörigt. Flera kollegor undrar om hela planen är förnuftig, men vi får se hur det hela kommer att bli.

Medarbetarenkäten trillade ner i brevlådan nu i veckan och förarna förhåller sig till denna med blandade känslor; hälften tycker att det är obligatoriskt att fylla i den, hälften menar att man aldrig ska svara på sådana enkäter eftersom det alltid finns något sätt för frågeställarna att identifiera den som besvarar frågorna.

Omplaceringen har flyttats, nu är det den 18 oktober som är placeringsdatumet. Hellre sent än dåliga tjänster, därför tycker MH att det är ett bra beslut att flytta placeringen. Nackdelen med detta är dessvärre att vi förare får sitta på de slavtjänster vi har just nu under några veckor till. När man frågar PLE eller chefen om när placeringen ska skickas ut, får man veta att alla förseningar är fackets fel. När man frågar facket säger de att planerarna måste göra bättre tjänster. Och det senare kan man hålla med om; planerarna borde ha lärt sig hur man gör bra tjänster vid det här laget. Det känns som om tjänsterna har blivit sämre och sämre de senaste två åren, för att nu nå botten.

Jobbsökande. Ännu fler kollegor börjar se sig om efter nya arbeten. Detta är båda bra och dåligt; det är bra för de som har bestämt sig för att de vill göra annat och verkligen ser till att genomföra förändringar. Det dåliga är att vi kommer att förlora flera omtyckta arbetskamrater. Men vi önskar dem alla lycka till. 🙂

Annonser

Koppelåkarsöndag

Söndagen var lika lugn som lördagen, kanske var den till och med lugnare. Diverse småhändelser piggade upp förarnas vardag men mest förflöt dygnets första hälft i stilla ro.

Tur 40 rapporterades ha en trafikant som vid ankomst till stationen hade ramlat ut från tåget som en säng potatis. Mannen var mycket berusad och blev liggande vid plattformskanten på den vita linjen. Förarna turades om att hålla uppsikt över honom medan Trygg-C skickade vakter. Tur 41 meddelade kort efter sin ankomst att passagerare hjälpte upp mannen på en bänk. Där satt han sedan i drucken slummer tills vakterna nådde fram för att höra hur det var med honom och vart han hörde hemma.

Tur 2 ropade om klotter i sin V2:a, i passagerarutrymmet bakom hytten. Det noterades men vagnen fortsatte rulla i trafik då färgen var torr. Nästa varv ropade tvåan igen, denna gång eftersom han hade upptäckt att en av städarnas städmaskiner stod obemannad mitt på Skanstulls plattform, på den norra delen av densamma. TLC lyfte luren till DLC och lokalvården, under tiden ombads förarna inkomma med rapporter om huruvida maskinen rört sig eller ej. -Detta då det aldrig är en god idé att lämna lösa föremål/fordon/etc. på plattformen eftersom de ibland kan hamna på spåren. Det finns alltid någon individ som tycker att det kan vara roligt att se vad som händer om så skulle ske. Därav försiktigheten. Snart hade rätt personer kontaktats och maskinen avlägsnades. Senare lät det som att tur 39 knastrade fram att det fanns en kundvagn på en plattform. Även den avlägsnades.

Tur 33 ropade in ett dörrfel ungefär samtidigt som tvåan rapporterade om klotter. Problemet för 33:an var att ett av dörrparen stängdes mycket långsamt, det gick så långsamt att föraren fysiskt fick hjälpa till att knuffa igen dörrarna för att dörrbladen skulle sluta tätt. Ett par stationer senare kompletterade föraren sin felanmälan genom att förklara att dörrparet nu var avstängt i väntan på montörs ömma omsorger. (Ett långsamt stängande dörrpar innebär att betydelsefulla sekunder går förlorade varje station och på en lång linje som nitton kan det sammanlagt bli 2-3 minuter som försvinner totalt.)

Samtidigt hälsade tur 24 i Skarpnäck att hans tåg blev stående där eftersom polisen sökte igenom det efter någon eller något. Stoppet blev inte långvarigt då polisen bedömde att de kort därpå kunde släppa iväg tåget.

Dagens längsta händelseförlopp bestod av koppelgranskningar vilka flera förare fick utföra efter att det vid många tillfällen under söndagen inkommit rapporter om koppelåkare. Rapporterna gällde både röda och gröna linjen samt koncentrerades kring Slussen, varför alla förare uppmanades hålla utkik efter personer som rörde sig misstänkt runt kopplen. Både tur 8 och tur 42 fick kila bakåt och se efter om de fått med sig någon koppelåkare, men båda kunde till allas lättnad meddela att så inte var fallet. Men den höjda uppmärksamheten gällde fortsatt.

På eftermiddagen fick tur 39 felkod 24, fel på körspaken. Problemen gjorde att turen blev sen och tur 25, som vanligtvis åker efter 39:an, kom fram till Gullmarsplan först (på 39:ans tid) och fick vänta in trafikanterna. Strax därefter ropade 39:an att hans tåg hade gått i nödis när det lämnade tunneln från Skanstull mot GUP, felkod 24 lyste dock med sin frånvaro. Föraren fick tillstånd att trycka P och körde vidare. När tåget nådde Svedmyra, anropade föraren TLC igen för att berätta att felkod 24 hade kommit tillbaka. Den hade återkommit ända sedan Alvik söderut. TLC rådde att omaktivera, men efteråt var felkoden kvar och tåget fick tömmas.  Föraren bytte körände och åkte sedan direkt in i Vällingbydepån via Råcksta. Efter fixande i depån kunde tur 39 köra upp till Vällingby för att där gå norrut i rätt tid.

Dagens snackis: Tjänstebegärspapper finna att hämta på TX. De som hade bläddrat igenom dessa undrade förvånat varför det bara var två hophäftade A4-papper samt en bibba tjänster som låg i kuverten. Sökblad för sociala tjänster, listor över platskontorens placeringsordning samt sidan med preferenser (in/ut, utlåning/ingen utlåning, ha elev/inte ha elev, osv) saknades och en kollega skrattade gott åt att placeringen blivit både försenad och felhanterad. Han skrev skojfriskt ‘1’ som placeringsnummer på framsidan och lade ned papprena i kuvertet igen…

Rulltrapporna står still på flera stationer i följd i innerstan. Enligt flera kollegor hade TLC, efter en förares förfrågan, meddelat att rulltrapporna står still eftersom reservdelar till dem saknas. Någon föreslog att kanske även personalbrist på grund av semestrar spelade in i detta. Förhoppningsvis görs någonting åt rulltrapporna denna vecka.

Butlertjänster. MUF var inte sena med att hoppa på det hela och klä ut sig till butlers på T-Centralen. Utöver själva ordet butler fanns det små guldkorn i det förslag som Ilija Batljan (S) lade fram. Om alliansen fortsätter att styra efter valet lär samma tjänster säkerligen införas förr eller senare, men under ett annat namn.

Spårvagnspremiären i lördags. Den nya spårvägen går traditionellt från Djurgården och in till Norrmalm, men det är första etappen. Sven Nordin (M) berättade i City i torsdags att nästa spårväg kommer att bli mellan Hammarby sjöstad och Slussen, man tittar även på att få till en spårvagnslinje på Folkkungagatan och att förlänga vidare från Slussen in till Norrmalm. Blir det ett nyss Slussenelände, eller har arkitekterna till Nya Slussen tänkt igenom trafiklösningen ordentligt?

Lördagen när tågen var för korta

Himlen var mörk, skuggorna som kastades över spåren var långa och vinden fick håret att piska mot kinderna. Hela dagen var en lång väntan på regn, men dropparna började falla först när MH hade kommit hem.

På arbetet kunde det snabbt konstateras att de två vagnar långa tåg som rullade runt ute på banan var alldeles för korta för folkmängderna på plattformarna. Många förare ropade in för att anmäla förseningar, problem med lasttryck och liknande fel. Det påpekades om och om igen att de korta tågen var en oerhört dum idé på en lördag. TLC höll med, men menade att man ingenting kunde göra eftersom trafikbeställningen från SL var sådan. Från och med nästa lördag kommer lördagarna dock att trafikeras med fullängdståg. MTR:s nya besked om koppling i övrigt förkunnades på en lapp som låg i mässen -kopplingen införs i höst, men när detta blir är än så länge okänt. Det söks dock ‘kopplingshjälp’ och intresserade förare uppmanades att ta kontakt med sin närmaste chef.

Det var utöver korta tåg-debaclet en lugn lördag. Föraren på tur 76 hade dock lite svårt att iordningsställa sitt tåg, eftersom detta hade gått i sekundär mod redan vid första uppnycklingen. Efter sedvanlig felsökning samt omaktivering, meddelade föraren tio minuter innan körstart att iordningställandet skulel börja. Två vagnar tar kort tid att se om, varför föraren senare rapporterade att tåget var redo att rulla ut på sin ordinarie tid.

Tur 75 var med om flera mindre saker denna dag, bland annat meddelade trafikanterna att en liggande person fanns i tåget. Denne lyftes av vid Hötorget av ordningsvakter. När nästa förare tog över tåget visade det sig att det var problem med sikten genom frontrutan och vagnfelsrapport skrevs. En annan förare som ropade in en felanmälan var föraren på tur 54, som meddelade att hans V2:a vobblade någonting alldeles förskräckligt mellan Hökarängen och Farsta centrum. Några kollegor talade senare om saken och menade att det hade med själva spåret mellan stationerna att göra, då de hade varit med om att deras tåg hade betett sig på ett liknande sätt på sträckan. En teori om dåligt draget spår framlades, liksom en om multipla solkurvor. Fortsättning följer.

När vi nämner Farstagrenen, måste självfallet även tur 59 finnas med. Föraren ropade om att hans tåg hade gått i depåmod, han hade försökt flytta tåget litet grann och hade felsökt, men depåmoden släppte inte. TLC bad honom omaktivera för att sedan försöka köra. Efter den åtgärden började 59:an rulla långsamt upp mot Farsta centrum. Men depåmoden ville inte ge med sig och tåget kröp fram på sant sengångarmanér. TLC beordrade tur 52 i Hökarängen att stå still och vänta på mötande tåg, samtidigt som man hojtade på södra bilen att åka till Farsta. Föraren på 59:an lämnade tacksamt över sina trafikanter till bakomvarande tur 51, som fick gå på motspår förbi Farsta centrum och sedan över på normalspår efter stationen, medan TB inväntades. Södra bilen tycktes ha varit i närheten, ty inom kort landade den i Farsta och TLC gav Tomten tillstånd att bryta HS för att kunna flytta tåget. Sagt och gjort. Sedan bar det av mot Gullmarsplan för vidare transport in i hallen och tågbyte.

Framåt tvåtiden blev plattformarna mörka av resenärer som myllrade runt och misstroget var tvungna att titta både en, två och tre gånger på IDTS-skyltarna när de korta tågen dundrade in på stationerna. Flera av dem kom fram och frågade med viss skräck i rösten om det var så här det skulle bli nu framöver. Den lättnadens suck som de utstötte vid beskedet att så inte var fallet, var mycket talande. I norra änden av Hötorgets plattform satt en tant med rollator. Hon väntade på ett tåg som hade plats för henne och hennes gånghjälpmedel. Men tågen var fulla. Kanske väntar hon där ännu?

Rök utan eld

Tur 31 felanmälde tidigt på morgonen sin frontruta, vilken föraren fick ordentlig huvudvärk av att titta ut genom under körningen. Rutan hade ett brytningsfel som gjorde att värmetrådarna framträdde som tydliga vågor. Sådana fel har blivit allt fler sedan skyddsplasten på ömse sidor om rutan installerades. Andra vanliga effekter plasten har i kombination med rutan är att den blir ‘mjölkig’ eller att den får stora bubblor i kanterna. (Skyddsplasten tillkom efter en PUT-incident där föraren fick en person över sig när frontrutan rasade in, alla småfel till trots är det därför ändå bra att den finns.) Efter att montören hade undersökt 31:ans ruta beslöt man att genomföra ett tågbyte när tåget var på norra sidan banan, nära Vällingbydepån.

I Vinkelboda, under bron över Drottningholmsvägen, höll man på med något slags underhållsarbete och röken bolmade upp mellan slipersen. När tågen kom rullande in i kurvan såg det först ut som rejäl rökutveckling, innan stålställningarna och underhållsarbetarna syntes. Några förare ropade in om röken, för att få bekräftelse på att TLC visste vad det var som försiggick under bron. Det visste de. Och allt var frid och fröjd.

Tur 33 fick en dörr nödöppnad på T-Centralen och gick bak för att undersöka saken. TLC kallade in Citybilen som förstärkning för säkerhets skull, om stoppet skulle bli långvarigt. Under tiden hittade föraren på 33:an en man som inte verkade må så bra, men som inte svarade när han ställde frågor. Efter att ha återställt dörren och rapporterat till TLC, konstaterade föraren att de andra passagerarna hade hjälpt mannen ut på plattformen och att det gick att köra, så snart han hade återställt ännu en nödöppnad dörr. Inga fler saker hände, hjälp kallades till den illamående mannen och trafiken rullade igång igen.

Tur 8 verkade ha något slags problem som involverade ATO-körningens funktion. MH missade tyvärr stora delar av åttans första anrop, men det problem som hade uppstått kvarstod dock efter en omaktivering.

Vid tiotiden kom beskedet som alla har väntat på i månader nu -alla restriktioner mellan Farsta och Farsta strand hävdes. Det vill säga både rödljusstoppet och hastighetsbegränsningen. Kollegorna påpekade att det var tur, eftersom MTR i hösttjänsterna har sett till att korta både kör- och vändtider över hela banan. Bland annat har tjänsteplaneraren tagit bort en minut söderut mot Farsta och då hastighetsbegränsningen lade till en minut på den totala körtiden, känns det verkligen skönt att slippa köra i sth 30 mellan FAR och FAS. Att köra i höst kommer att bli tillräckligt stressigt allaredan, enligt en insatt kollega.

Dagens snackis: Arton och nitton byter turnummer med varandra i höst. Varför? Diskussionen var både road och uppgiven i mässen. En förare menade att han minsann tänkte ropa tur 36 om han körde linje 19, tur 6 i framtiden. Sedan fick TLC klura ut vilken turen var alldeles själva.

Farsta strand. Vi förare hade hoppats på att få gratis äpplen efter att ha uthärdat Farstastrulet, precis som invånarna längsmed Farstagrenen fick när avstängningen hävdes för två år sedan.

Våroffer, eller det lilla påskstoppet

Under helgen har enkelspårstrafiklösningen utan enkelspår bedrivits på praktiskt taget samma sätt som under fredagen. Artontågen har vänts på Hötorgsbryggan nästan lika mycket som på plattform två, Rådmansgatan. Det har varit outsägligt lugnt många och långa stunder, men idag började folk komma tillbaka från påskfirandet och därför kunde det tidvis vara en hel del resenärer på plattformarna i innerstan. Nu ville det sig dessvärre så illa att tur 82 kapsejsade i Skanstull och helt plötsligt bildades en tågkö/propp bakom, medan föraren omaktiverade tåget för att försöka få det att dra igen. 56:an fick vänta i Gullmarsplan under tiden. TLC hojtade efter både montör Holm och trafikbefäl, radiobilen lade gasen i botten och styrde mot Skanstull, men sedan Medborgarplatsen eftersom 82:an lyckades rulla exakt en station innan den klappade ihop igen. Tanken var att vända trasan i Slussen och ta hem den till depån, men strax meddelade föraren att han började tappa vagnar på IDU:ns vagnsbild och till sist visade den att han bara hade en vagn kvar. Det blev totalstopp i trafiken och TLC beordrade ut två tåg på motspår förbi trasan, samtidigt vände de en södergående linje nitton för att få igång trafiken norrut snabbt.

När TB, YTL, montör och fan och hans moster hade kommit till Medis påbörjades ett delningsarbete. Tågets vagnar kopplades isär och syftet var att köra undan trasans bitar så fort det bara gick då det var kö in mot stan från Hammarbyhöjden respektive Globen. Då det stod klart att sjuttontågen började skockas kring Skärmarbrink ropade en TL på högvarv att tur 61 skulle tömma tåget där och ‘vända på Anita Ekberg’. En kort stund senare förtydligades detta med ‘bryggan Skärmarbrink’, men föraren hade uppfattat det första och var redan i full gång att rulla bort från stationen. Nästa sjutton slussades till  SKB och gick samma öde till mötes. Linje arton fick plocka med sig trafikanterna till Gullmarsplan, för att där hänvisa dem till norrgående linje nitton. Sedan vändes arton på bryggan Gullmarsplan för att gå söderut.

Föraren på trasan hälsade att tåget var färdigdelat och redo att köras undan, vilket sedan skedde efter att de två motspårstågen hade gått över på rätt spår igen. 82:an vändes på bryggan Hötorget, vilket gjorde det knepigt för linje arton att komma fram till Rådmansgatan (det gick inte alls, med andra ord) men inom kort tömdes bryggan och trasan gick i transport till depån. Fler transporter blev det, eftersom ett par tåg hade hamnat rejält fel. Den nitton som tidigare hade vänts för att gå norrut, fick under körningen söderut veta att turen skulle tas ur trafik vid Gullmarsplan, vända på Pollak och gå i transport norrut för att gå i rätt tid från Alvik. Tur 83 tycktes ha försvunnit ett tag, eftersom den under TLC:s omtågningsvända temporärt blev en 82:a mellan Alvik och Gullmarsplan. Men det löste sig när föraren kunde köra från Guppet som en 83:a igen. Linje arton gick i tid efter sin omturning, likaså linje 17. Men frågan är om den arma föraren på tur 63, som körde vidare utan att ha fått avlösning, har kommit av sitt tåg ännu? -Det blev som vanligt lite avlösningsstrul, med andra ord. Stoppet tog tio minuter, men röran efteråt tog uppåt två timmar att reda ut för TX, TLC och förarna.

Dagens anrop:
Förare: Finns det några vakter eller så i stan? Jag har två gubbar som sitter i min V1:a och klipper varandra. Det är hår överallt.

Delad trasa

Efter lite välbehövlig vila är MH idag tillbaka med ett litet inlägg. Förra veckans nästintill eviga strul, förseningar och trafikbegränsningar har ersatts av ett lugn i tuben. Nu är det dragna nödbromshandtag och nödöppnade dörrar som ska återställas, tider som ska passas och en vardag som ska återerövras. Den större delen av vardagen under förra veckan gick åt när förarna kom hem; tröttheten hade hos många varit stor och flera kollegor rapporterade att de hade sovit sig igenom delar av eftermiddagarna. En kollega valde att sova middag varje dag, en annan sov bort hela sin fridag. Det är i vart fall en lättnad att trafiken fungerar som den ska. Undantag finns självfallet och nu ska vi beskriva ett par sådana:

Denna tisdag började med att tur 23 gick i nödis tre gånger under infart till Skärmarbrink söderut, sedan var tur 34 tvungen att backa vid Rådmansgatan norrut. Det var lite halt ute, vatten på rälsen brukar göra att man får ta det extra försiktigt -olika tunnelvagnar är olika känsliga för väta. Is spricker när tågen rullar in, men vätan ligger kvar och ställer till det. I snötider är det sällan på utomhussträckorna som det blir mest halt, istället är det inne i tunnlarna och stan som det kan slira till. Småhalkandet inne i stan orsakade dock inga direkta förseningar. Istället var det i västerort som dagens problem uppenbarade sig.

Tur 36 ropade från Blackebergstunneln söderut där tåget hade gått i sekundär mod (en tågdator död) eller liknande. Föraren såg bara en vagn på displayen, de övriga två var borta. Dessutom hade felkod 28 dykt upp i A-delen av vagnen. Man började misstänka att kopplet hade släppt eller liknande och föraren (som satt i B-delens hytt) fick gå till andra änden av V3 för att se om någon säkring var fälld eller hade ‘fallit’ av sig själv. Under tiden fick ett tåg köra motspår från Vällingby till Islandstorget, förbi trasan, eftersom man ville ha igång den södergående trafiken. Nordvästra radiobilens trafikbefäl var på väg till Vällingbydepån för att hämta montör, sedan skulle de bege sig till det stillastående tåget. Föraren konstaterade att ingenting var fel i V3:ans andra hytt, varpå TLC bad honom gå till V2 och se om en säkring eller dylikt var fälld i hytten närmast kopplet. Tågen i västerort började bli många och därför genomfördes vändningar i bland annat Alvik för att få iväg fler tåg söderut. Inom ett par minuter återkom föraren på 36:an med beskedet att det var en luftläcka i kopplet, det blåste mängder luft mellan vagnarna. Felet var funnet och uppgiften för montör, TB och förare blev att dela tåget/koppla isär vagnarna. När så hade skett kördes V3:an ned som en singelvagn till Islandstorget, där den tömdes. En stund efter det följde de återstående två vagnarna. Trasans bägge delar gick i transport till bryggan Rådmansgatan för att där vändas och köras direkt till Vällingbydepån.

När TLC lättat meddelade att trasan var borta och att trafiken kunde återgå till det normala (med de sedvanliga följdförseningarna), ropade en tur från Skanstull norrut där det var sjukdomsfall på tåget. Ambulans var tillkallad. Citybilen ryckte ut och TLC påbörjade ännu en motspårskörning, denna gång runt tåget i Skanstull. Befälet var snart på plats och hälsade att ambulanspersonalen var i full färd med att titta till den sjuka resenären. När ambulansen kommer brukar faran ofta vara över (i fall av svindel, etc), men den här gången var det så pass allvarligt att resenären var tvungen att åka till sjukhuset. Vi hoppas att personen mår bättre nu och är på benen inom kort.

Efter de två stoppen började trafiken så smått komma ikapp, men tågen låg i en osalig oordning och var därför tvungna att turas om, vilket fick följden att förarna hamnade på fel tåg. Det mesta i rast- och avlösningsstrul tycktes dock lösas med ordinarie avlösningar. Den enda som till sist satt på ‘fel’ tåg var reserven, som ropade att det var okej men att hon gärna ville ha lunchavlösning förr eller senare.

Jobbnytt: MTR söker plattformsvärdar till City, Alvik, Gullmarsplan och Liljeholmen. Jobbet går att söka på adecco.se.

Kalabalik på tub

Natten hade varit lång och hård för de tappra själar som körde tåg, ledde trafik och informerade både i spärr och biljetthallar. Flera växelfel, strömlöst på Söderströmsbron och förbiglidningar hade det blivit. Den mest omtalade av de sistnämnda var tåget som gick i nödis i Gullmarsplan och därmed gled hela vägen till Söderströmsbron -det stod redan tåg inne i Gamla stan vilket blev beordrat att åka omedelbart i form av att TLC skrek’ KÖR!KÖR! KÖÖÖÖÖR!!!’. Kollisionen hade varit nära och många förare tvivlade på om det egentligen var en särskilt bra idé att bedriva trafik utomhus i detta läge. I vart fall på en större skala. Snöbromsen fick under natten och denna dag användas grundligt mellan stationerna för att tågen skulle kunna stanna; det var även trevagnståg istället för de ordinarie tvåvagnsåken som brukar cruisa runt banan på söndagarna -skälet sades vara att öka chansen att stanna på stationerna. Snöblåsare, snöslungor, plogfordon, skottare, arbetslok och trafikbefäl slet häcken av sig under natten för att försöka göra spåren farbara. Trots åtgärderna och flera dagskottarteams suveräna insats blev det dessvärre kaos under dagen för nästan samtliga trafikslag. SL med flera fortsätter att uppmana folk att stanna hemma och med facit i hand är det lätt att förstå varför. SMHI:s Klass 2-varning slog in ordentligt.

Tur 26 konstaterade runt femtiden att sträckan Hammarbyhöjden-Kärrtorp var strömfattig och stod bara ett par minuter senare still; tåget drog inte på grund av att linjespänning saknades. Föraren ombads byta körände för att se om det gick att köra tillbaka tåget, eventuellt för att ‘ta sats’ så att det kunde orka framåt senare. Men det var inte långt tåget kom och efter diverse försök, planer på enkelspår, etc. träffades valet att ställa in trafiken mellan Gullmarsplan-Skarpnäck och istället låta ersättningsbussar köra på sträckan. Dessa beställdes snabbt, men kom sent och därför fick förarna hänvisa till ordinarie bussar i området. Eftersom det inte var det minsta lugnt på radion och stopp samt fel uppstod överallt kom en del information lätt bort sig, exempelvis den om vilka stopp det var som hade fått ersättningsbussar eller ej och att tågen på gröna linjen inte stannade i Gamla stan söderut på grund av dålig matning. (Strömmen var usel där och tågen skuttade fram i häftiga hack som om det vore flygkrasch på gång. Under natten hade flera tåg fått köras tillbaka till T-Centralen så att man kunde ‘ta sats’ och komma förbi bron.) TLC koncentrerade sig på att försöka hålla igång trafiken så gott det gick.

Ett av morgonens problem var givetvis den fortfarande avstängda bryggan i Gullmarsplan där stoppbocken har flyttats en bra bit av trasan i fredags och urspårningen i Vällingbydepån. Dessa två saker gjorde att tåg fick vändas på andra ställen än vanligt och att tågen från Vällingby enbart kunde åka in/ut ur depån via Råcksta. Upp till Råcksta är det en rejäl backe och i den var det flera nyutryckta tåg som tack vare den låga farten och snön började glida baklänges. Samma sak var det med backen upp från depån i Högdalen -en förare på väg mot trafikspåret fick röd signal framför sig innan växlarna och var tvungen att bromsa framför denna… varpå tåget började åka baklänges tillbaka nedför backen. Växelfelen gjorde att hemgångarna kom in sent och när det i Högdalsdepån var tänkt att två tåg skulle åka ut var både ett snöröjningsfordon i farten och ett annat tåg på väg in. Föraren på det senare frågade om spår, fick det, började köra in och fick problem med att lägga om växeln framför sig. Inga nya fräscha tåg kunde åka ut, inga gamla sunkiga nedspydda tåg kunde åka in. I Vällingbydepån fick tur 51 problem med linjespänningen och kom ingen vart. Efter cirka tio minuter-en kvart blev föraren riktigt arg på tåget och det tycktes hjälpa då silverfisken plötsligt behagade flytta på sig.

Ute på banan var det vinterkalabalik. På sina håll var spåren så igensnöade att det hade blivit helt isolerat och svårt för tågen att överhuvudtaget få någon kontakt med strömskenan. Dessutom drabbades flera turer av vagnfel, varav ett betydande inträffade vid Stora mossen. Tåget blev stående på linjen och hur mycket det än slets, byttes körände, tricksades och lirkades från förares och befäls sida ville det sig inte. Till slut fick man göra sträckan spänningslös, jorda densamma och sedan utrymma tåget. När utrymningen var klar och strömmen åter hade lagts i stod trasan fortfarande kvar. Det enda sättet att bedriva trafik på förbi den var att köra enkelspår samt motspår. Tågen från stan vände i Kristineberg och gick på motspår till Odenplan (växeln i Krillan är som vi alla vet helt igensnöad), där de fick släppa av sina trafikanter, vända på bryggan för att hamna på söderspår igen, åka upp, släppa in trafikanterna igen och köra vidare. Södergående tåg vände även de i Kristineberg och åkte sedan tillbaka, oftast mot Hässelby strand. Montören kom inom kort till trasan och påbörjade arbetet med att försöka flytta den.

När montören till sist hade satt tåget i rullning visade det sig bli en äventyrsfylld färd mot Alvik. Plötsligt hojtade han panikslaget att det inte fanns några bromsar; det gick inte att få stopp på tåget. TLC gav ett lugnande besked om att det för närvarande inte stod något tåg i Alvik, trasan kunde lugnt glida nedför backen och stanna där den stannade för att sedan köras undan. Under tiden ropade en tur att det inte var det minsta roligt att hennes tåg gled förbi varenda station längsmed Farstagrenen så att det fick backas och en annan tur ropade från Hötorget att hans tågs bromsar inte ville ta alls; på eget bevåg hade han spärrat både första och andra dörrparet för att kunna släppa av trafikanterna. TLC såg problemen, gav order om utrymning samt transport till bryggorna i Hötorget respektive Odenplan. När så tur 5 fick ett vagnfel på T-Centralen söderut blev det totalstopp under ett flertal minuter, under vilka trafiken bakom stannades och radiobilen ryckte ut. TLC planerade snabbt ihop en motspårskörning, ty eventuellt skulle det kanske gå att köra undan femman från den andra köränden. Sagt och gjort -föraren på tåget vid Hötorget fick först byta körände och gå norrut genom växeln, efter kom femman som hade fått klarsignal i V1. I samma veva kördes sedan trasan i Alvik undan och trafiken rullade så smått igång igen. Med ödesdigra förseningar.

Både under natten och morgonen satt förarna mellan fem till sju timmar utan rast på sina tåg då det var svårt att ordna avlösningar. Trafiken var helt enkelt alldeles för oregelbunden och få var på rätt plats vid rätt tillfälle. Ofta gapade avlösningsplatserna tomma och då var det bara att köra vidare. Tröttheten i arbetskåren märktes av när många matt frågade om de kunde få avlösning för att äta eller för att gå hem eftersom de haft slut för dagen länge. Tur 37 höll nästan på att missa sin avlösning när strömförsörjningen i backen mellan Kristineberg och Alvik var skral. Liknande var det säkerligen på både röda och blå linjen, där störningar förekom. Blå linjen ersattes med bussar mellan Hallonbergen och Akalla, röda linjen ersattes med buss mellan Norsborg och Alby. Med så många sträckors trafikavsaknad/oregelbundenheter ska våra busskollegor ha en eloge för det arbete de fick utföra. Alla våra kollegor som informerade vid bussar och i biljetthallarna får inte glömmas bort de heller.

Informationen från taket på plattformarna tycktes dock ha glömts bort alldeles under långa perioder och trötta förare fick veta exakt vad resenärerna tyckte om SL, SJ, fan och hans moster. En del skrek tillmälen, hytte med nävar, pekade menande på sina klockor och hotade ibland förarna med stryk. Flera kollegor menade oroligt att smockan tidvis hängde i luften och att de inte kände sig trygga. Det är förståeligt att man är jävligt arg över att tågen aldrig kommer, men den ilskan kan man ge utlopp för någon annanstans. Eller kanske snarare på ett annat sätt istället. Alla förare, spärrexpeditörer, med flera är också vi trafikanter. Vi förstår därför så väl den frustration som infinner sig när trafiken inte fungerar eftersom vi själva också känner den. Det är inte kul att komma en halvtimme-timme sent till stationerna eller att inte ha koll på vad det är som händer för informationens skull. Det är inte kul att bromsa bara för att glida förbi stationer som man försöker stanna vid. Det är inte heller kul att fastna ute på linjen strömlös och pulsa fram och tillbaka i halvmeterssnö mellan hytterna i lönlösa försök att flytta ett stillastående tåg. Känslan av maktlöshet som infinner sig är välbekant. Vi gör alla vårt bästa och tack alla ni resenärer som förstår det och tog er tid att ge en välbehövlig kamratlig klapp på axeln eller ett vänligt ord. Det är för er vi plikttroget pulsar i den där snön, smygstannar/snöbromsstannar tågen och informerar så gott vi kan.

Nu går MH till sin läsfåtölj, sveper in sig i morgonrocken trots att klockan bara är 18 och pimplar té. Det är dags att återfå sin normala kroppstemperatur. Imorgon prövas trafiken i rusningarna ordentligt. Var beredda på mer kollektivtrafikstrul.

Dagens citat:
#1: ”Det här är tamigfan det värsta jag har varit med om!” -ung förare
#2: ”Nej, nej, nej. Du skulle varit med på sjuttiotalet!” -äldre förare
#3: ”Jag är i backen mot X och har röd signal! Jag måste få grönt! Annars fastnar jag här!” -förare med god bankännedom
#4: ”Det går inte att köra här, vi kommer inte vidare.” -Snöblåsen