Veoliahorans råd till nya förare

Ingenting riktigt skoj hände idag. Några vagnfel, that’s it. Och några ov-ärenden…

Det mest signifikativa för den här veckan är förmodligen att den nya kullen förare är ute och kör sedan igår. Som ‘äldre’ förare känner Veoliahoran spontant att det var tur att avstängningen av Tranebergsbron var på söndagen och inte nu i veckan. Det är så himla mycket att hålla reda på precis i början av anställningen att det blir lite kortslutning när saker går fel. Men samtidigt är ett rejält trafikstrul en bra erfarenhet att göra tidigt, för att bli varm i kläderna.

Alla minns säkert sitt första stopp eftersom man inte hade den blekaste aning om vad som skulle göras. Vad var praxis, liksom? Ingen hade täckt det på utbildningen, de hade bara sagt att ‘ja, man kan få sitta ett tag om det strular’ men ingenting om vad som skulle ske sedan, om man fick avlösning eller inte. Och hur man fick jaga sin tur eller gå på första bästa fel tur, för att sedan vänta på TLCs omturande eller helt enkelt bättre tider. Att fylla i sin första tidsuppgift var också en mindre utmaning. De äldre förarna menar att det en gång i tiden fanns en jättebra enklare övertidslapp, några stycken har till och med små lager av densamma hemma.

Ja, det var omtumlande med större störningar i början, särskilt under provanställningen, eftersom man verkligen ville göra alla rätt och jagade tåg som en dåre. Efter ett tag när förarjobbet börjat sätta sig i kroppen slappnade man av. Det absolut nyttigaste råden Veoliahoran själv sög till sig var; bli bekväm med situationen, har du ett fetstopp går det inte att göra så mycket mer än att lyssna på radion och informera trafikanterna. Låt tåget jobba mer än vad du gör, brådska heller inte så att du blir stressad när trafiken väl går igång. Stressade förare kör sämre. Det lät ju väldigt logiskt, tyckte Veoliahoran och sög åt sig dessa visdomar som en svamp. Vid femte fetstoppet tog man det lugnt, gjorde det som gick och satt på tåget tills ordinarie avlösning skedde. Upp i mässen, ta lunch och sedan höra med TLC vart ens tur befann sig (ofta brukar de vara på andra sidan stan så att man får en extrarast) för att sedan gå ner för att avlösa nästa gång tåget gick förbi stationen.

Mitt råd till de nya förarna (för fetstopp och diverse konstiga situationer) blir detta; Ta’t lugnt – ta en Toy. 😉

Och hjälper inte det, drick mängder med kaffe om ni är koffeinister, man ska tydligen bli glad av det: