Alla barnvagnars jobbiga kväll

Jaa, det börjar väl bli standard att det är lugnt på lördagar nu. Det är bara de tappra kollegor som jobbar de riktigt slitiga hundpassen från 24-29 som får sig litet action. Några småsaker har iallafall skrapats ihop under denna alltigenom regntyngda kväll.

Två tågbyten hanns med under Veoliahorans vistelse ute på linjen. 21:ans radio i V3 hade slutat fungera, brytare fälldes och omaktiveringar gjordes, men radioskrället ville ändå inte blippa igång. Därmed var man tvungen att plocka bort tåget från banan, vanligtvis ska tåget gå i trafik till ändstation och sedan är det byebye. Men vi som jobbar som tågförare vet att det inte riktigt går till så; omformuleringen ‘som längst till ändstation… om ett varv eller två’ stämmer bättre in. Nu går ju 17 bara till Odenplan under helgen och det var dessutom avlösning på turen, varför tåget fick fortsätta rulla ute på banan. När bytet genomförts gjorde föraren som tog över trasan ett sändningstest -och då funkade plåtlåddan såklart! Tur 39 hade senare på kvällen oturen att bli målad och behövde därför bytas ut. Att evenemangståget 92 var på väg ut passade som hand i handske med TLCs planer och det bidde bara att gå i transport framför 39:an ut till Högdalen, där tågbytet genomfördes. De klottrade vagnarna kördes in i hallen, där 92 fick nya att köra iväg till Pollak med.

Mitt i allt detta hade antalet barnvagnar Veoliahoran kört under dagen hunnit upp i 42 till antalet och nu skulle dessutom ett helt litet gäng lattemorsor på i en proppad V1:a. Det gick inte alls bra, en av mammorna började skälla ut folk som stod i vagnen och menade att alla ståplatsutrymmen vid dörrarna var till enbart för barnvagnar, inte för någon annan och att folk fick flytta på sig eftersom mammorna hade barnvagnar. Hennes två kompisar fnös till och radade demonstrativt upp sig i kö till samma dörrpar. När folk började fräsa tillbaka att de fan kunde åka i en annan vagn eller ta nästa tåg eftersom de inte varit först på plats, samt att ungen i vagnen var ful, bröt Veoliahoran in och sade att det fanns gott om plats i mittenvagnen för barnvagnarna, dessutom skulle de slippa kivas med övriga trafikanter där. Det föll inte i god jord, taleskvinnan för den lilla gruppen blev helt mörk i synen och meddelade att hon kände sig kränkt (ah, detta modeord!). Veoliahoran ursäktade och menade att kränkt eller ej så fanns det plats i V2, V1 var full. Nej, då skulle de skita i att åka med eftersom alla och guds farmor var elaka mot dem. Okej, tyckte man då. De gör väl som de vill. De stod kvar, dörrmanöver påbörjades och självfallet kutar talesmorsan in med barnvagnen mitt mellan ett dörrpar längre bak i sista minuten. Klämd barnvagn, yl och gnäll. Dörrarna öppnas igen, nu är det allvar och Veoliahoran leker bad cop Terminator style, meddelar att nu går de banne mig på eller så tar de Alvikståget som nu ligger en ynka minut bakom. Talesmorsan hytter med näven och backar. Hon märker inte alls att hennes två polare går in i V2 medan dörrarna stängs. Det bar äntligen iväg! Förmodligen hade hon ringt och skällt ut dem direkt, eftersom de två barnvagnarna troppade ut redan på nästa station. (Och höll på att köra över en gammal tant i processen.) Uff… och så undrar småbarnsföräldrar indignerat varför alla hatar deras barnvagnar? Newsflash: det är inte vagnarna som hatas, utan terrorföräldrarnas attityd.

Tur 38 ropade in att hon hade en dunderfull man i sin V1:a, han hade kissat ner sig själv och var allmänt miserabel. Ordningsvakter beställdes och vid byte av körände ute i Hässelby strand tejpades tidningar fast över sätet (som fortfarande var plaskblött). Två andra nittonturer rapporterade in spyor i sina tåg. Spyorna spånades i väntan på jourstäd. Och läckan T-Centralen söderut har nu skapat en spännande inomhushalka. Kommer vi att få höra; ‘ehm… jag har kört förbi T-Centralen…’ snart, månne? Man kan väl i och för sig lugnt säga att det är ett jobbigt ställe att få en läcka på. Det ligger lika olägligt som rältjosanhoppsanhejset Gamla stan norrut.

Sedan tappade evenemangståget 92 linjespänningen flera gånger i rad och diskuterade detta med TLC över radion. De föreslog åtgärder och linjespänningen kom tillbaka, bara för att sedan försvinna. Radiotrafiken gick fram och tillbaka ett par minuter. Till slut rullade turen ner på bryggan Gullmarsplan för att vända och gå upp på Pollak igen. Samtidigt undrade tur 20 vad det var som försiggick infart T-Centralen söderut, varpå TLC rappt frågade tur 35 om något särskilt hände. Tur 35 svarade att det var en kille som hindrat dörrarna från att stängas flera gånger i rad och att vakter gärna fick komma och plocka av denne. TL hojtade högt att ‘du måste säga till när sådant händer! Du har tåg bakom dig!’ Medan 35:an gjorde dörrmanöver i Gamla stan inflikade tur 20 att radion hade varit upptagen. Ojsan, tyckte TLC. Så var det ju, ja. När sedan 35:an var tillbaka i hytten och sade ungefär samma sak som 20, att han hade försökt sända men att radion varit upptagen, kom ett nytt hojt; ‘Jag hade fel! Du har rätt! klartslut.’ Fan, man borde nästan ha spelat in det! Att TLC över radion erkänner att de har fel händer typ en gång om året. Men, men. 35:an fick veta att vakterna var jätteupptagna men att de skulle möta upp någonstans på vägen, allra senast Gullmarsplan. Vid Slussen kastade sedan vakter av, enligt förarens uppgift, ‘ungefär halva vagnen’…

Runt halv elva kom ett anrop som visar vilken säsong vi nu har nått fram till. Tur 31 rapporterade att ett gäng ungar på plattformen i Blackeberg hade kastat in smällare i tåget. Ingen resenär hade blivit skadad, men ungarna var kvar på plattformen. Tur 32 i Hässelby varskoddes om vad som kunde väntas i BLB, i samma andetag ropade man ’33?’ Och 33 svarade kolugnt ‘Jag hörde. Bomber och granater!’ i bästa Kapten Haddock-anda. Ja, nog är detta någonting vi kommer få höra mer om under vintermånaderna. Ända fram till februari kommer de små illbattingarna att använda sig av dessa små vapen, vilka föräldrarna ansvarsfullt nog har köpt ut åt dem på den lokala videobutiken. Jippi. Snart är det jul och nyår.