När snöstormen kom

Vintern tog återigen ett järngrepp om Stockholm när det på onsdagen helt enligt SMHI:s spådomar rådde snöstorm ute. Dagen efter var mångt och mycket översnöat, varpå tur 59 ropade tidigt på morgonen om att tåget knappt gick att köra upp för backen till Hammarbyhöjden norrut. Det var snö och is på strömskenan, tåget fick inte tillräckligt mycket ström helt enkelt. TLC undrade om det gick framåt och fick svaret att jodå, det gjorde det. Men väldigt långsamt. Någon timma senare ropade tur 25 från samma backe och den här gången fastnade tåget på linjen. TB/YTL kom till platsen och det fanns ingen annan råd än att köra tillbaka till Björkhagens station. För färd vidare norrut var man tvungen att bryta HS, annars hade det inte gått att besegra backen. Eftersom det brutits måste HS plombas om, dessutom verkade det vara något mer strul med 25:an eftersom den sedan gick i transport som trasa in i depån. Även mellan Rågsved och Hagsätra var det dåligt med ström, men där var det ingen som fastnade.

Torsdagen fortsatte i samma anda, men banans växlar tog då på sig huvudrollen när de en efter en på kritiska punkter bestämde sig för att sluta fungera. Åkeshov fick växelfel, likaså Vällingby, Högdalen och Alvik. Dessa var dock kortvariga, i Skärmarbrink verkade det vara två växlar som krånglade och TB med flera ryckte ut för att skotta samt sopa växel. Tågen på arton fick vänta i omgångar för att sedan passera signal i stopp, ge akt på växlars läge samt YTL:s handsignaler. Som grädde på moset när trafiken var som bäst igång fick tur 3 problem med det mesta vid T-Centralen på väg norrut. Det gick inte att öppna dörrarna och några fula felkoder stirrade hånfullt föraren i ansiktet. Tågen stoppades bakom och återigen ryckte befäl ut för att hjälpa till. I samma veva som befälet kom fram lyckades föraren öppna dörrarna från annan vagn och tåget kördes sedan undan.

På det stora hela fungerade dock trafiken bra, vilket den brukar göra när det snöar. Värre var det för pendeltågen och framförallt bussarna. SL hade i både gratistidningar och på nätet uppmanat folk att hålla sig till den spårbundna trafiken (och särskilt tunnelbanan) i den mån det var möjligt, varför det var mer folk än vanligt som stod på plattformarna och väntade. När belastningen ökar blir det gärna någon minut eller tres försening hit och dit men utöver det verkade de flesta turer rulla som de skulle.

Fredagen var lika vit och kall som torsdagen. MH hade turen att få varma hytter och slappade slött i dem.

Becksvart tunnel

Lördagens följetong var tur 66, som först ropade om dålig hyttvärme. Senare tillkom ett tiotal andra fel som gjorde att tåget knappt gick att framföra. Efter omaktiveringar, P-knappstryckningar och ännu fler felkoder som visade sig på IDU:n kunde föraren trots allt köra vidare. Men det var med nöd och näppe. Ett tågbyte beställdes illa kvickt och när turen nästa gång tömde i Odenplan tog den inte svängen ned till bryggan utan fortsatte i transport norrut. Tågbytet blev av i Krillan och sedan var dagens mest tjuriga tåg ur vägen.

Söndagens följetong var förmodligen den eviga ström tågbyten som främst berodde på kalla hytter. Tur 8 hade däremot ett problem av den mer ovanliga sorten; föraren ropade från tunneln mellan Thorildsplan-Fridhemsplan om att hon inte hade belysning framåt. Båda strålkastarna var mörka och helljuset fungerade inte heller. TLC undrade om det gick att köra fram till Fridhemsplan och göra en omaktivering där. Detta gjordes och dessvärre kunde föraren meddela att strålkastarna fortfarande inte var tända. TLC beordrade utrymning av tåget och transport till bryggan Rådmansgatan för att vända och gå norrut i transport. De tillade att signallampan med fördel kunde slås på och riktas framåt så att föraren skulle ha något ljus att tillgå. På bryggan visade det sig att inte heller bakljusen var tända när nyckeln vridits ifrån. Det bar strax norrut för tågbyte.

Måndagen bjöd på ett bråk mellan en man och en kvinna på tur 23. Vakter beställdes och efter att några trafikanter på eget initiativ höll koll på/höll fast mannen så att han inte gjorde några fler utfall, rullade turen vidare till Gullmarsplan, där vakterna väntade. Samtidigt ropade tur 38 om ett pikant litet uppdrag för hjältarna på jourstäd; i en av vagnarna var det blod på golvet… I mässen stod det klart att SEKO:s första valdag gick av stapeln när MH med möttes av en valbox och en kollega som uppmanade alla att rösta. Andra omgången blir imorgon.

Sedan någon vecka tillbaka har nya kupévärmare börjat installeras i vagnarna: Det kommer att ta tid och det sägs att allt ska vara klart någon gång i slutet av februari. Den nya kupévärmaren är mindre än den vita och  får enbart användas i bemannad hytt och har tre steg -av, halv- samt full effekt. Det är bra att lösningar nu kommer till de värst drabbade hytterna. Det men som kommer här är två: utblåset blir begränsat på grund av storleken -det blir dock varmt efter en stunds användning av klossen. Men nummer två rör den där stundens användning. Frågan är om förarna kommer att använda kupévärmaren eftersom den låter högt, ungefär som ett litet flygplan, vilket gör att man inte hör TLC. När den ordinarie hyttvärmen funkar låter den som en hårfön, vilket är en bättre ljudmiljö.

Gränsen för acceptabelt buller i en arbetsmiljö ligger enligt EU-direktiv på runt 80 decibel. Sedan måste arbetsgivaren tillhandahålla någon form av hörselskydd. En hårfön har en ljudnivå på 80 decibel. Ett flygplan eller en konsert ligger på 120 dB. Smärtgränsen för vad örat klarar av är 125 dB; därefter är det risk för hörselskador. Lösningar är alltid svåra när någonting redan är färdigbyggt/konstruerat och inte kan göras om. Och en extra värmefläkt kommer alltid att orsaka ett högre hyttljud. Hur det ska lösas är en fråga i sig. Med C30, kanske?

Kupévärmare v 2.0.

En batteriholk på hjul

TubNet är lanserat och lösenorden finns i postfacken. Nu kan vi alla läsa MTR:s policydokument, nyheter, med mera hemifrån. Börja omedelbart titta igenom sidan. Den saknar en hel del funktioner för närvarande, men skalet ser lovande ut.

Ute på banan var onsdagen lugn. Tur 41 fick dock en imponerande felkodslista, varav flera hade att göra med strömförsörjning och kulminerade i sjunkande batterispänning. Montören hade redan fått ett tidigare ärende på 41:an och väntade Alvik söderut. Väl framme vid stationen berättade föraren i detalj för montören vad som hade hänt/vilken status tåget hade och efter en titt kunde det konstateras att tåget måste tömmas och köras undan innan det blev värre och inte gick att flytta. Det blev B-spåret nästa för 41:an och sedan vändning på plattform ett för att rulla i transport till depån.

Och på tur 42 spökade det; när föraren hade stannat i Stora mossen (?) öppnade sig dörrarna av egen kraft och när föraren öppnade sin hyttdörr slogs varenda passagerardörr igen… återigen på egen hand, utan någon knapptryckning.

I övrigt; plattor, halka, plattor och ventilationsproblem. Kontrollanterna, det vill säga Securitasväktare med block, for idag runt med tågen längsmed hela gröna linjen och bötfällde trafikanter för glatta livet. Folk verkar inte ha haft koll på att väktarna har tagit över biljettkontrollen och därmed blev det inga massflykter från vagnarna eller spring mellan dem när Securitaspatrullen klev ombord.

Lite småstrul till trots blev det inga större stopp idag, gudskelov.

Par i fel

Ni vet hur inläggen har blivit kortare och glesare… det är lugnt, lugnt och åter lugnt att jobba i gryningslandet. Men idag blixtrade det till ute på banan och det blev minsann någonting att skriva om! Morgonen var mestadels lugn. En kall hytt hit, något kvarglömt dit och ett par felanmälningar cirkulerade i etern. Men sedan, runt klockan ett, blev det tvärstopp vid stn Fridhemsplan för den norrgående tur 38 eftersom växeln mellan FHP och Thorildsplan inte gick att lägga om. Föraren, som redan hade lämnat stationen, fick avvakta medan TLC försökte få kontroll på växeln. När detta inte gick beordrade de istället att tåget skulle köras tillbaka till stationen. Nu hade 38:an turen att ha en kollega i sluthytten, vilken nycklade upp och kunde köra in tåget. TLC hojtade på YTL, den ene befann sig i Gullmarsplan, men den andre satt i tur 33:s sluthytt och landade strax i Fridhemsplan, han fick direkt ett medgivande på sträckan mellan FHP och THP. Medan YTL traskade iväg till växeln för att ta sig en titt (alt. nödomlägga?) beordrades 33:an tömma ur, byta körände och köra norrut. 38:an fick körordern att åka söderut. Mitt i det uppblossande kaoset vändes ännu en södergående tur, denna gång i Stora mossen och tåg stoppades till både höger och vänster. När två av vändningarna var i full gång lyckades man få fason på växeln, varpå trafiken kunde släppas på som vanligt. Tur 38 fick åter byta körände men nu köra norrut, som den skulle ha gjort från början. De andra två tågen fortsatte rulla norrut och hamnade således i fel luckor. För att råda bot på både turföljd och tidtabell började en allmän omtågning, vilket i sin tur som alltid innebär att förare hamnar på fel tåg och att avlösningar spricker. Så skedde även denna dag, men förseningarna var inte fullt så besvärliga. En halvtimme senare gick tågen i skaplig tid.

Då fick tur 28, stående i T-Centralen, felkod 56 och några extrakoder, bland annat en som menade att det inte gick att öppna dörrarna. Efter dörrpermissivstryckning och dubbla omaktiveringar framgick det att tåget inte tänkte flytta sig från platsen. Och passagerardörrarna gick fortfarande inte att öppna. Dessutom saknades klarsignalen. Tur 9, som stod vid Hötorget, rymdes ur eftersom tåget bakom stod i tunnel. Föraren rullade sedan ner i backen mellan stationerna så att tåget i tunneln kunde parkera på stationen. För att undvika att fler tåg blev stående på linjen började TLC stoppa tågen bakom. Det tog inte lång tid innan ett befäl kom till undsättning, stoppet hade då varat i cirka 20-25 minuter. Vagnarna utrymdes och HS bröts, därpå blev det transportåkning i sth 30 mot hallen. TLC ställde in alla vändningsplaner och släppte på trafiken. De bakomvarande tågen kunde således nu åka i försenad sävlig tågkänningskonvoj söderut.

Och sedan tog omtågnings- och avlösningskarusellen sin andra vända för dagen…

Förändringens tid

De senaste dagarna har varit väldigt lugna, men småhala. Det har inte varit lika kallt ute och ryktesvägen har vi hört att värmeaggregaten på sina håll är igång. Nyheter (nåja) som kan nämnas är att Busslinkförarna inte är välkomna i mässen längre; avtalet har gått ut och innan ett nytt finns om att även de får använda MTRs lokaler är mässen uteslutande till för den egna personalen. I Alvik finns det däremot ett avtal så att Veoliakollegorna Dessutom börjar nu de hundra dagarna gå mot sitt slut, vilket för bana ett innebär att chefsbefattningarna inom trafik- och stationsverksamheten utannonseras från och med imorgon. Efter det ska tvåan omchefas. Samtidigt kommer facket att ha val nästa vecka. Det är många förändringar på gång.

Onsdagsrapport

Morgonen var, som alltid, lugn. Ett rälsbrott infart T-Centralen söderut komplicerade saker lite smått runt sextiden, men med banjouren på plats kunde snart tågen rulla in problemfritt till stationen utan att behöva trycka P. I Hökarängen blev det problem med en vändning på bryggan när det visade sig att föraren inte kunde köra tåget i botten helt eftersom det låg en stor snöhög vid stoppbocken. Detta gjorde såklart att växeln inte ville lägga om sig och TLC började genast ordna med motspårskörning för södergående tåg. Och norrgående tur 41 fick ordentliga problem med börvärdet (som vägrade flytta sig från noll) på Hagsätragrenen, vilket orsakade förseningar.

I övrigt har det under de senaste dagarna mest varit felanmälningar av värmeaggregat; det har varit riktigt kallt i större delen av vagnparkens hytter. Ventilationen har lagt av, AC:n har stängt av sig själv eller så har den fungerat men bara blåst kalluft. Nu ska dock ny värme tydligen äntligen ha börjat installeras. Vi får se när det blir helt klart. Fram tills dess får vi bita ihop och frysa.

Frost, istappar och rödljus

Det var bitande kallt ute denna fredagsmorgon och detta fick följden att hytt efter hytt rapporterades ha en havererad värme. Värmen slog ifrån eller dog helt på flera tåg, dessutom ropades det flera gånger om plattor och tågbyteslistan var lång redan runt åttatiden. Femman fick nya vagnar i Vällingby, sedan började depåerna gräva bland resurserna för att försöka hitta vagnar även till de andra turerna i byteskön.

Samtidigt ropade en förare om att istappsknackarna mellan Thorildsplan och Fridhemsplan var sena från spåret samt med att visa klarsignal. Efterföljande förare kunde dock upplysa TLC om att banarbetarna hade visat klartecken mycket tydligt. Kanske hade de helt enkelt blivit ordentligt förskräckta den första gången ett tåg kom dundrande varpå ögonblickets chock fick dem att hoppa undan innan klarsignalen visades. Det är högst förståeligt.

Ungefär en timme senare körde en nittontur mot rött i Hässelby strand, vilket orsakade ‘växelstrul’ eftersom tåget gått i nödis med två dörrpar förbi plattformen… vilket betydde att tåget förmodligen belade växeln. Den gick då inte att lägga om. Inga andra tåg kunde ta sig in till stranden, istället fick de vända i Hässelby gård och förarna hänvisade trafikanterna till ordinarie buss 119. Nordvästra bilen ryckte ut till Hässelby och plockade med sig en reserv från Alvik som tog över det numera tömda rödljuståget.

Roligare än så blev det inte. Efter strulet i Hässelby återgick radiotrafiken till att bestå av hyttfelanmälningar.

Efter alla helgerna

Ojsan… här har man inte varit på en till två veckor. Julen kom emellan och nyår. Sedan några dagars jäsande respektive köldskakande i hytter, varpå vi fick ett meddelande hemskickat från enhetschefen om att en ny lösning på problemet med kalla hytter har hittats. Nu ska ett nytt aggregat installeras och vi får hoppas att frågan då är löst. MTR ska ha cred för att det ändå händer saker, vi ska inte baktala Veolia men förra året fick vi bara höra att ‘det beror på något kretskort som inte går att få tag i’. Sedan sattes det punkt för frågan. MTR och TBT har istället för att låsa fast sig vid ‘kretskortet’ faktiskt letat praktiska lösningar. Nya värmeaggregat är en början. Nu vill vi ha en vinteruniform också.

Denna morgon bjöd på dubbla växelfel i Gullmarsplan och Åkeshov. Det första av dessa var relativt långvarigt och fick förseningskonsekvenser med stressvändningar, inställda extratåg med mera som följd. I det andra fallet vände man en sjutton i Alvik samt tog in ett tåg i VY medan växelstrulet ordnades upp. Dagen var annars lugn, med enstaka dörrfel som då och då kunde störa litet grann.

Julhelgsrapport

Juldagens absolut skönaste radiokonversation ägde rum på sena morgonkvisten. TLC undrade om de hade kontakt med 14.15 och föraren svarade att visst var han där. TLC replikerade med att han kanske skulle byta några siffror på tumhjulet så att han hamnade på rätt bana.

Ute på banan hade Sockenplans plattformsdörrar blivit helt övermålade av någon ovanligt skadekåt kluddpelle och detta felanmäldes frekvent under dagen allt eftersom nya förare tillkom. Det är tyvärr inte ovanligt att sådant sker under julhelgen eller andra helgdagar då det under långa stunder inte kommer några tåg/är folk ute. Man hoppas alltid mot sitt förnuft att de ska ge fan i ens arbetsplats, men klotterpjattarna har som bekant sin egen agenda där de utropar sig själva till något slags förvridna hjältar. Till Annandagen hade dörrarna tack och lov blivit sanerade.

Under veckan har det varit uruselt med ström mellan Slussen och Medborgarplatsen när man kör söderut. Det är någonting där som slår ifrån och följden blir att tåget hoppar till så fort det har mer än sth 20. Således är det bara att gasa upp till trettio och sedan ställa körspaken i nolläge tills tåget kommer in på den övre sträckan vid växeln, där strömmen är som den ska. Strömproblemen har fortsatt under helgen och eftersom det är både jul och nyår kan det dröja innan problemet åtgärdas. TLC hade tidigare i veckan skickat ut personal för att titta på sträckan men vad vi vet är ännu ingenting i lösningsväg planerat.

Annandagen var det, ja… En kort sammanfattning följer här:

Tur 64 fick brytarfel på en dörr som därmed vägrade stänga sig och efter att föraren förklarat att hon redan hade provat att göra nya dörrmanövrar (TLC brukar ta gick hon bak för att se om dörrskrället kunde puttas igen. Södra bilen kallades ut till Kärrtorp för att assistera. Turen tömdes snart ur. Efter mycket om och men samt allmänt knätrollande kunde den sedan gå i vagntransport till Gullmarsplan.

På eftermiddagen tvärdog tur 51:s handmikrofon plötsligt på väg söderut och föraren meddelade att hon inte hade någon som helst kontakt med trafikanterna som det lät. Utropen nådde inte fram. Mikrofonen i V1 hade förvisso fungerat, men frågan var om den hade nått ut till trafikanterna i V2 också eller om den enbart hade omfattat V1. Felsökning påbörjades och slutade sedan med att TLC ordnade fram ett tågbyte nästa gång turen stannade norrut i Gullmarsplan.

Ett fruktansvärt tjut ven över radion och tur 82 felanmälde sedan sin hyttdörr. Den var inte tät nog och följaktligen fick man plugga igen öronen för att kunna köra. TL konstaterade att jo, det verkade så eftersom ljudet hade hörts ända fram dit genom radiovågorna. En notering gjordes och turen fick rulla vidare. Andra gången föraren anmälde dörren undrade man om han kunde stå ut tills vidare och skriva på dörren. Han svarade jakande men menade att vagnarna behövde bytas in så fort det var möjligt då tjutandet var olidligt.

Tuben körde med tvåvagnståg hela dagen, vilket inte räckte fullt ut alla gånger. Efter klockan nio på morgonen stod det klart att startskottet för årets mellandagsrea hade gått och att folk vallfärdade in till stan för att fynda samt från stan med sina fynd. Plattformarna var lagom fulla framåt tolvsnåret och mer trängsel skulle det bli vad dagen led. Under eftermiddagen blev tvåvagnsproblemet än mer påtagligt. En förare hade fått lov att lämna ett hundratal personer både i Hötorget och på T-Centralen; efterföljande förare meddelade TLC att trafikanterna bar hockeytröjor varpå TLC meddelade att jo, det var visst hockeymatch i Globen ikväll. Men det fanns inga extratåg beställda… De ordinarie tågen fick dras med en tyngre belastning än vad som hade förväntats och det snurrades ivrigt på tumhjulen för att få fram destinationskoden ‘via Globen’. Linje 18 fick även tumhjulssnurra in ett nytt infoalternativ eftersom det går utmärkt att ta sig till golfbollen via Skärmarbrink.

Överlag var det ändå lugnt, om än halt i innerstan eftersom tågen på grund av snöandet drog med sig väta in i tunnlarna.

Julveckans nyfunna värme

Under förra veckan och denna veckas inledning har anrop efter anrop till TLC gjorts om iskalla hytter, stelfrusna förare har med skallrande tänder stapplat in i mässen nästan gråtandes av glädje över den välkomnande värmen… och på tisdagen meddelades det att en lösning var på gång. Den fick vi se igår, på onsdagen. Flera förare hade då redan pratat länge om att kupévärmare borde införskaffas; fanns det kontors-AC kunde det väl lika gott få finnas en simpel kupévärmare, menade de. MH höll med och blev därför positivt överraskad när föraren som hon avlöste stolt berättade att hans tåg minsann hade en värmefläkt! Och visst stod där en vit liten kloss i högra fönstersmygen, ivrigt surrandes och fullt upptagen med sitt värv att värma upp omgivningen. Den var mycket trevlig att ha, särskilt på utomhussträckorna där det annars brukar bli svinkallt rent utsagt i de gamla vagnarna. Senare under dagen när extratågen var på väg ut var det en kollega som hälsade att det kanske var litet onödigt att två av hans mellanhytter hade fått kupévärmaren installerad -han menade förmodligen att då alla gamla vagnar inte hunnits med än kanske det hade rangerats fram ledarvagnar i 20/21-serien utan värme varför två mellanhytter med värmefläkt… ja, ni fattar.

Förarens bästa vän.

Den 23:e december blev precis som man kunde förvänta sig; mycket ’sista minuten’-spring inne i stan (klapphandel plus julresande) fram till klockan sex och efter det sänkte sig det totala lugnet över banan. Några fyllor ropades det givetvis in om och tur 28 hade blivit klottrad invändigt (kluddpellarna tycker det är för kallt att klottra utvändigt för närvarande). Eftersom tagsen inte var helt torra tömdes tåget ur, gick ut på bryggan i Åkeshov och gick sedan i transport söderut. Tur 71 i Brommadepån blev en ny 28:a. 28:ans ordinarie förare körde klottertåget till Alvik, där en reserv tog över och själv inväntade han sitt tåg som strax kom omturat upp från bryggan. Klottertåget skulle till Högdalen, men TLC ändrade sig, vände upp det vid Rådmansgatan och hälsade att föraren kunde köra hem det till hallen i Vällingby istället.

För MH var det en mycket lugn arbetsdag sånär som på två överstressade småbarnsföräldrar som använde sina barnvagnar som murbräcka, vilket ledde till smärre hjärtklappning, att knapptryckarfingret fick motionera ett par gånger extra samt att tåget blev lite sent då hela öppna/stänga-förloppet fick göras om båda gångerna. Förseningen gick dock lätt att ta igen tack vare att Stockholm är rätt folktomt under julhelgen.

Men nu är det underbart att fira jul. Staden ligger insvept i ett tjockt vitt snötäcke där ljusen från singlar och familjer i Sofo varmt välkomnar en när tåget ömsom dundrar ömsom glider nedför backen mot Skanstull. Men där fönstren lovar värme och liv gapar plattformarna tomma. En rulltrappa går på tomgång utan en enda människa i närheten. Det fasta dunket stannar tvärt och enbart varningssignalen från dörrarna bryter den överväldigande tystnaden innan snabbstarten trycks och föraren med sitt tåg färdas vidare genom mörka tunnlar djupt under Stockholms gator och torg. I Alvik glöder det till av aktivitet när hela åtta personer kliver av. En äldre herre lyfter artigt på hatten och önskar God jul. Föraren ler och önskar god jul tillbaka. Nästa station där ett flertal människor lämnar tåget är Brommaplan. Där rör sig de annars så stressade mälaröborna med en ledighetens avslappnade maklighet i enad liten tropp mot utgången för att sedan i ett par sekunders myller grena ut sig till sina repsktive bussar. Tunneltågföraren kör vidare, vidare mot Åkeshov, Ängbyplan och ett majestätiskt glimrande vinterlandskap som tyst och stilla alltid verkar ha funnits där.