Påskens enkelspår

Under påskhelgen kommer trafiken på gröna linjen att köras på enkelspår mellan Hötorget och S:t Eriksplan, detta eftersom ‘förstärkningsarbeten inför bygget av Citybanan vid Odenplan’ då pågår. Exakta datum för enkelspåret blir den 1:a till 6:e april, med start kl. 22:00 på Skärtorsdagen och slut kl. 01:00 på tisdagen den 6:e. Alla tåg på sträckan avgår från plattformen för trafik mot Hässelby strand, dvs plattform ett.

Som brukligt är, när dylika arbeten görs, kommer trafiken på linjerna att se annorlunda ut.

Så här blir det:

Linje 17 – trafikeras enbart mellan Skarpnäck – Gullmarsplan.

Linje 18 – trafikeras mellan Farsta strand – Rådmansgatan.

Linje 19 – går mellan Hagsätra-Hässelby strand.

Avtalsrörelsen berör

Precis som Syndis skrev i kommentaren till gårdagens inlägg, har DSTS skrivit om MTR:s vilja att utöka vår arbetstid än mer och varför detta är oacceptabelt. Samtidigt cirkulerar rykten om att en viss fd sekoklubbordförande, som lämnade sin post abrupt för att bli chef hos arbetsgivaren, har försökt sälja in argumentet att förarna bara jobbar 32 timmar i veckan. (Det torde referera till var fjärde vecka, då förarna har en s.k. fyradagarsvecka. Denna tas igen med råge under de två veckor förarna jobbar sex dagar av sju. De längsta veckotjänsterna ligger på ca. 8:30-8:40 i ramtid, medan helgtjänsterna kan vara upp till 9:20 långa. Faller oturen för de dagkommenderade sig så att de får maxtid under sex dagar, skulle det röra sig om ca. 52-53 timmars arbetstid på en vecka.) Förhoppningsvis är ryktet rena skitsnacket, precis som att ständiga trettiotvåtimmarsveckor är rena fabeln. Vad som inte är någon fabel är däremot vad DSTS skriver; MTR vill faktiskt göra tjänsterna, samt tiden på tåg, längre. Det grundar vi på uppgifter från fackföreningarna och deras respektive bloggar.

Kollegorna är i allmänhet oroliga, många är förbannade. Längre tjänster, längre tid på tåg. Så låter det när vi får information om vad det är som sker för närvarande. Tjänsterna är (liksom turlistan) tänjda till det yttersta som det ser ut nu och förare som sitter för länge på tåg utan rast/möjlighet till lunch blir, som DSTS skriver, en säkerhetsfara.

Hur det än ligger till med alla rykten och halvsanningar som för närvarande cirkulerar, är det en sak som iallafall är säker; avtalsrörelsen berör oss alla. Ty kollektivavtalet är vad vi kommer vara tvungna att rätta oss efter, såväl arbetstagare som arbetsgivare, under de närmsta åren. Det mest rimliga att förvänta sig som arbetstagare är att slippa jobba tiotimmarsdagar och att kunna få en hyfsad lön varje månad, nu när ett flertal utgifter, som finns i samhället runtomkring oss, ökar.

Läs också:
Mer intressant från DSTS om avtalsrörelsen.
LO om avtalsrörelsen.
Svenskt näringsliv dissar bl.a. löneökningar.

Dålig fjutt i västerort

Dagen började lugnt och ljuset målade Stockholm i sina vackra färger under gryningstimmarna. MH tuffade belåtet omkring med sitt tåg under morgonrusningen och det verkade som om tisdagen skulle bli ännu en i raden av rätt händelselösa dagar. Men då började rapporter komma över radion om att det var dåligt med ström mellan Abrahamsberg och Åkeshov. Kort därefter ropade förarna att de hade fått totalt linjespänningsbortfall och att tågen inte drog. TL svarade sammanbitet att det var strömlöst från Abrahamsberg till Hässelby strand; i praktiskt taget hela västerort blev tågen stående på stationerna medan kunnigt folk försökte ta reda på vad det var som felades med strömmen. Tåg började vändas i Stora mossen, Abrahamsberg och Alvik. Den sistnämnda stationen var den det vändes mest vid. Ersättningstrafiken gick mellan just Alvik och Hässelby strand. Varsamt lotsades tågen genom stan fram en station i taget av trafikledningen, för att i Kristineberg eller Thorildsplan (oftast) få veta var de skulle vända. Under tiden kunde förarna i västerort mest bara acceptera läget, dvs att de inte kom någonstans och informera om vad det var som gällde med jämna mellanrum. Runt en timma senare meddelade förarna hoppfullt att strömmen började komma tillbaka på  en del stationer, men TL höll kvar tågen en stund för att låta dem pumpa upp alldeles för låga HB-tryck, för att hinna planera trafiken och för att -viktigast av allt- strömmen skulle komma tillbaka överallt.

När trafiken åter började rulla till och från västerort var det inte överallt; det var fortfarande strömlöst mellan Råcksta och Hässelby strand, varpå ersättningstrafiken kortades ned till att gå mellan de stationerna. Nu blev det också problem med extratågen, eftersom flera av dessa skulle gå ned i depån via Råcksta eller Vällingby -inte bara sträckorna på banan var strömlösa, utan det läget hade även drabbat depån. Istället vändes extratågen eller kördes in temporärt på uppställningsspår och bryggor medan man försökte bedriva trafik på de sträckor som hade ström. Dryga halvtimmen senare kunde tågen mellan Hässelby och Råcksta till sist börja rulla. Medan avlösningarna sprack i lika skarpt snabb takt som ett på ett gammalt hederligt kinesiskt smatterband, påbörjades omtågningen av linje 18 samt 17. Linje 19 följde snart efter, så fort det stod klart att tågen låg i en någorlunda vettig ordning. Framåt halv tolv-ett sjönk lugnets varma kappa sig i stilla försiktighet ned över banan. Dagens trafikstrul var över.

Trodde vi, ja. En timma och en rapport om spårbeträde ute i Hässelby senare, var TLC tvungna att stanna trafiken igen. Tågen på väg mot Hässelby fick vända i Vällingby, eftersom en man hade tagit sig in på spårområdet och vägrade lämna det. På radion lät det som om han stod på eller hade slagit sig ned på spåret och strömmen på sträckan bröts omgående. Trafikanterna hänvisades till ordinarie bussar från Vällingby och vändningarna fortsatte där medan de av ärendet berörda instanserna omhändertog mannen. En halvtimme senare var trafiken åter igång på hela gröna linjen.

Mitt upp i alltsammans ropade tur 2 från Farsta strand om att det luktade mycket starkt i södra änden av stationen; lukten var sprejfärg och vi vet ju alla vad det betyder -klottersäsongen har börjat, kluddfjantarna är återigen tillbaka och i deras farvatten kommer de inställda avgångarna på grund av skadegörelse, vilka inte bara kostar pengar utan framförallt stockholmarnas tid och tålamod, eftersom folk faktiskt kunde ha åkt med de inställda tågen någonstans…

Dagens snackis:
1) Bombdåden i Moskvas tunnelbana. Läskigt. Scenarior över hur det skulle se ut om samma sak hände i Sverige dyker såklart upp i de flesta förares tankar.

2) Almega, som representerar arbetsgivarna, tycker att 0% löneförhöjning och mer arbete är en bra idé. Lokal och individuell lönesättning tycks vara årets arbetsgivarmodell. Läs mer om individuell lönesättning här och här. Passa på att läsa om vad Almega håller som huvudpunkter i avtalsrörelsen 2010. Och självfallet vad spårtrafikdelegation (som agerar för arbetstagarna) skriver. Vad säger kollegorna? Det är blandat. Merparten tycks dock vara emot arbetsgivarnas förslag. Likaså MH-teamet. Det är viktigare med rättvisa villkor åt alla. För intresserade är det demo imorgon mot Almegas lönepolitik, samling på Stureplan kl. 13:00, för avmarsch mot Almegas huvudkontor på Östermalm.

Uppdatering: Både DN och SvD passade på att skriva lite om dagens tubprövningar. Roligast är som vanligt DN, där kommentarfältet alltid utgör god underhållning. SvD skriver kort om både strömlösheten och spårspringet.

När råttorna tystnar

Det började med att en förare hälsade att tåget inte dök upp på IDTS-skyltarna på stn Ängbyplan. Under hela dagen fortsatte sedan mysteriet med de mörka skyltarna gäcka både förare och TLC… ända tills en TL gick ut med ett allmänt meddelande på radion om att det inte var något fel på datorverket. Det fungerade fläckfritt; däremot hade råttor tuggat sönder kablarna på spåret och det var vad som orsakade problemen. Kablarna kommer att bytas under natten, när arbetsloken kommer ut på banan. MH kanske bara var trött, men tyckte det hela var jätteroligt och skrattade gott i sin hytt åt alla oss stora människor, med vår stora tågbana, som blivit förbryllade tack vare en liten ynka gnagare.

Apropå gnagare har det under vinterns senare hälft rapporterats sinsemellan kollegorna att råttan i Hagsätra har gått ur tiden. Förmodligen blev vintern för kall för den gamle trotjänaren, som så ofta och piggt pilat under strömskenan, över rälen och ner i kabelutrymmena vid stationen under flera år. Rest in peace, råttan. Dina släktingar lever iallafall vidare i innerstadens tunnlar.

En trögstartad vår

För MH:s del har det varit väldigt lugnt ute de senaste två veckorna på morgonen. Utöver en mycket frustrerande tillfällig hastighetsbegränsning, västerut genom stora delar av innerstan, har det mest hänt småsaker hit och dit. Hastighetsbegränsningen som omnämns är givetvis den mellan T-Centralen och Rådmansgatan, vilket drabbar tre hela stationer. Den hade inte varit besvärlig om det inte sedan två år tillbaka redan ligger en praktiskt taget permanent tillfällig hastighetsbegränsning på just 30 mellan Slussen och Gamla stan. Det går förvisso att köra 60-70 en bit efter GAS, men sedan måste man bromsa in lagom till TCE eftersom börvärdet piskar en i ansiktet efter kurvan ovanför backen vid infart till stationen. Det är med andra ord nästan fyra stationer som drabbas och det räcker med litet större belastning i form av rusning/folkmassor för att tågen ska bli litet senare än vanligt på väg norrut. På morgonen är problemen inte fullt lika stora som de förmodligen kan vara på eftermiddagen, eftersom den rusningen pågår ett par timmar längre än morgonrusningen. Den nyare av hastighetsbegränsningarna beror på spårarbeten, man håller på att byta slipers och liknande. Det känns också i tåget vid de berörda platserna; tåget kan vagga till eller ‘sjunka’ ned och sedan upp där om man känner efter. Som alltid känns varje tågrörelse betydligt mer i hytten.

På torsdagen hade det tydligen varit en besvärlig dag för kollegorna som satt reserv, då reservjobben plötsligt hade försvunnit och ersatts med färdiga körjobb. Personalbristen var stor den dagen. På fredagen verkade planeringen dock ha varit bättre; varje gång man gick förbi mässen satt samma reserver där och tråkade med varsin planka. (Plankan=lista med avlösningar som ska bevakas.)

I söndags när nattrafikens tåg började rulla mot depåerna skakade det till på tur 78. Halv sex på morgonen försökte föraren sända flera gånger från Rågsved söderut, bara för att hela tiden bli avbruten av oroliga trafikanter. När anropet väl kom till TLC meddelade föraren att det utbrutit fullt slagsmål mellan olika grupper på stationen. Som brukligt är vid storskaliga bråk, började kombattanterna att hoppa ned på spåret bakom tåget för att komma undan när det gick upp för dem att vakter eller polis kunde komma när som helst. De klättrade över staketen, några blev kvar på spåret och när norrgående tåg var på väg in till stationen fick det stanna av säkerhetsskäl då en kvarvarande person gömde sig vid plattformsgrinden -förmodligen i väntan på tågets passerande. När denne upptäckte att tåget stod still sprang han fram till staketet och klättrade över det. Det stillastående tåget kunde därefter rulla in försiktigt till stationen och öppna dörrarna. 78:an, som precis hade lyckats få igen sina dörrar, lämnade stationen och rapporterade att slagsmålet fortsatte i biljetthallen. I Hagsätra tömdes tåget för att enligt turlistan åka hem till depån. TLC frågade hur det var med föraren, han mådde under omständigheterna bra, men berättade smått skakad om att bråkstakarna hade slagit ut tanden på en resenär. Densamme (eller en annan resenär?) hade dessutom fått nästan hela örat avslitet på ena sidan av huvudet.  På väg ner mot Högdalen stannades transporten av polisen som ville ta uppgifter, då de hade anlänt till platsen och gripit flera personer. En stund senare blev det förståeligt lite problem med att köra in i depån då föraren var upprörd, man märkte att han ville åka hem och sova bort bilderna av slagsmålet. Med södra bilens assistans kunde 78:an iallafall snart åka in i depån. Då brakade ett bråk lös i Fridhemsplan, vilket rapporterades in omedelbart av en vaktpatrull -där var de vårdslösa nog att slåss såpass att de slängde ned varandra på spåret och med strax ankommande tåg kom varningen i rättan tid. Tur 8 tog det mycket försiktigt på väg in till stationen, men som tur var hade bråket då antingen retts upp eller flyttat på sig; det fanns inga personer på spåret.

Söndagen fick sedan sitt lugn, men med osedvanligt många sovande ombord på tågen. Det kändes som om det var vakternas enda sysselsättning i tuben under morgonen var att väcka sovande passagerare. Solen sken då dagen grydde, men det varma välgörande skenet övergick sedan i duggregn, spöregn och till sist stora fluffiga flingor som yrde runt i luften. Snön hade återerövrat Stockholm. MH körde milt modfälld över detta faktum genom staden och möttes av lika modfällda passagerare, som stod på plattformarna med tomma blickar och brustna förhoppningar om en vår som plötsligt hade satts på undantag. Snöovädret fortsatte hela dagen, men våren kämpade emot för full kraft och den mesta snön smälte vid kontakt med marken. Dagen efter fick kung Bore erkänna sig besegrad när våren räckte ut tungan mot honom och solen stack fram mellan molnen igen.

I övrigt är avtalsrörelsen igång och det verkar som om alla parter står långt från varandra. Tanken var att förhandlingarna skulle vara klara den 31:a mars, men det datumet lär bli en aning förskjutet. Handels varslar om strejk inom handeln till den 1:a april, ca. 5000 anställda runtom i landet omfattas -strejken är inte utformad att drabba konsumenten i första hand, utan företagen. Livsmedelsarbetareförbundet har också varslat sin motpart från och med den 1:a april. Fackförbundet GS varslar också, om övertidsblockad från och med den 5:e april. Klubb 119:s blogg uppdaterar fortlöpande vad det är som händer i frågan. Det kan bli aktuellt med sympatistrejker eller liknande. Ex. SEKO kan komma att varsla om en sådan. Det kommer då kanske fungera som så att yrken med inkomstbringande funktion för SL, konduktörer och spärrvakter, tas ut i strejk. Trafiken lär dock flyta på som vanligt. På Emteärrhora uppdaterar vi när vi vet mer om vad SEKO, DSTS och ST tycker samt tänker om saken. Fortsättning följer, mao.

Klottersäsongen är kommen, men än så länge tycks det vara för kallt för kluddtomtarna att börja sabotera trafiken. De nöjer sig för närvarande med att klottra och måla på inomhusstationerna.

Förra veckan den här veckan

Det känns som om det var en evighet sedan ett inlägg skrevs och kanske är det också så. Förra veckan tog bloggen bondpermis trots några intressanta händelser, vilka därför kort kommer att nämnas här nu;

Torsdagsmorgonen var i förra veckan särskilt rolig vad gäller radiotrafiken. Föraren på tur 60 undrade om signalen upp mot Vällingby från depån verkligen var riktig, skulle han inte ha två gröna ljus för att komma till mellanspåret? Nej, menade TLC och förklarade att den första skulle ha ett grönt ljus. Det var först uppe i backen som signalen stod som anger vilket spår man hamnar på. Föraren var ändå fortsatt osäker och sade att han var ovan vid bana ett. Det är inga problem -vi tar hand om dig, lugnade TL och tillade att det bara var att köra som växlarna låg upp till Vällingby. En kort stund senare raspade det till på radion igen och tur 60 hälsade att han hade fått ett antal felkoder. En halv sekund därpå beordrade TLC alla tåg (som skulle gå ut via Vällingby) att stå kvar i depån. De turer som skulle upp via Råcksta började så smått rulla ditåt men för övriga blev situationen knivig; tur 60 hade spårat ur och tågkroppen stod mitt i vägen för all utfart samtidigt som strömlöshet nu började sprida sig som fläcktyfus mellan tågen som stod mot VBY. Tur 40, som stod bakom 60, fick byta körände och rulla tillbaka in i depån. All trafik till och från depån kom att ske via Råcksta under två dagar.

Vårsolen kom på besök under helgen och värmde med sina första strålar de sommartörstande förarnas vinterbleka anleten. Den var mycket välkommen och glädjen steg betydligt i mässen. Det skulle dock ta några dagar innan värmen började ge resultat ute på banan och därmed hann det bli växelfel i Högdalen under söndagsmorgonen. Trafiken från Hagsätra fick gå via mellanspåret och tur 26 (?), som var på väg ut från depån precis när felet uppstod, fick byta körände och åka tillbaka in till hallgården för att där åter byta körände och gå på motspår till Högdalen. TLC pusslade med tåg och spår i Högdalen och lyckades få till något slags löpande trafik, även om något tåg blev litet försenat in efter nattens arbete (bl.a. tur 81?) eftersom tågen på väg in och ut ur depån bara hade ett spår att åka på.

Den veckans skönaste citat:
Förare: Jag har fått in(lämnat) ostkaka och sylt här. Hur ska vi göra med det?
TL: Köpa en liter mjölk, kom.
Förare: Jaha.
TL: Klart slut.

Delad trasa

Efter lite välbehövlig vila är MH idag tillbaka med ett litet inlägg. Förra veckans nästintill eviga strul, förseningar och trafikbegränsningar har ersatts av ett lugn i tuben. Nu är det dragna nödbromshandtag och nödöppnade dörrar som ska återställas, tider som ska passas och en vardag som ska återerövras. Den större delen av vardagen under förra veckan gick åt när förarna kom hem; tröttheten hade hos många varit stor och flera kollegor rapporterade att de hade sovit sig igenom delar av eftermiddagarna. En kollega valde att sova middag varje dag, en annan sov bort hela sin fridag. Det är i vart fall en lättnad att trafiken fungerar som den ska. Undantag finns självfallet och nu ska vi beskriva ett par sådana:

Denna tisdag började med att tur 23 gick i nödis tre gånger under infart till Skärmarbrink söderut, sedan var tur 34 tvungen att backa vid Rådmansgatan norrut. Det var lite halt ute, vatten på rälsen brukar göra att man får ta det extra försiktigt -olika tunnelvagnar är olika känsliga för väta. Is spricker när tågen rullar in, men vätan ligger kvar och ställer till det. I snötider är det sällan på utomhussträckorna som det blir mest halt, istället är det inne i tunnlarna och stan som det kan slira till. Småhalkandet inne i stan orsakade dock inga direkta förseningar. Istället var det i västerort som dagens problem uppenbarade sig.

Tur 36 ropade från Blackebergstunneln söderut där tåget hade gått i sekundär mod (en tågdator död) eller liknande. Föraren såg bara en vagn på displayen, de övriga två var borta. Dessutom hade felkod 28 dykt upp i A-delen av vagnen. Man började misstänka att kopplet hade släppt eller liknande och föraren (som satt i B-delens hytt) fick gå till andra änden av V3 för att se om någon säkring var fälld eller hade ‘fallit’ av sig själv. Under tiden fick ett tåg köra motspår från Vällingby till Islandstorget, förbi trasan, eftersom man ville ha igång den södergående trafiken. Nordvästra radiobilens trafikbefäl var på väg till Vällingbydepån för att hämta montör, sedan skulle de bege sig till det stillastående tåget. Föraren konstaterade att ingenting var fel i V3:ans andra hytt, varpå TLC bad honom gå till V2 och se om en säkring eller dylikt var fälld i hytten närmast kopplet. Tågen i västerort började bli många och därför genomfördes vändningar i bland annat Alvik för att få iväg fler tåg söderut. Inom ett par minuter återkom föraren på 36:an med beskedet att det var en luftläcka i kopplet, det blåste mängder luft mellan vagnarna. Felet var funnet och uppgiften för montör, TB och förare blev att dela tåget/koppla isär vagnarna. När så hade skett kördes V3:an ned som en singelvagn till Islandstorget, där den tömdes. En stund efter det följde de återstående två vagnarna. Trasans bägge delar gick i transport till bryggan Rådmansgatan för att där vändas och köras direkt till Vällingbydepån.

När TLC lättat meddelade att trasan var borta och att trafiken kunde återgå till det normala (med de sedvanliga följdförseningarna), ropade en tur från Skanstull norrut där det var sjukdomsfall på tåget. Ambulans var tillkallad. Citybilen ryckte ut och TLC påbörjade ännu en motspårskörning, denna gång runt tåget i Skanstull. Befälet var snart på plats och hälsade att ambulanspersonalen var i full färd med att titta till den sjuka resenären. När ambulansen kommer brukar faran ofta vara över (i fall av svindel, etc), men den här gången var det så pass allvarligt att resenären var tvungen att åka till sjukhuset. Vi hoppas att personen mår bättre nu och är på benen inom kort.

Efter de två stoppen började trafiken så smått komma ikapp, men tågen låg i en osalig oordning och var därför tvungna att turas om, vilket fick följden att förarna hamnade på fel tåg. Det mesta i rast- och avlösningsstrul tycktes dock lösas med ordinarie avlösningar. Den enda som till sist satt på ‘fel’ tåg var reserven, som ropade att det var okej men att hon gärna ville ha lunchavlösning förr eller senare.

Jobbnytt: MTR söker plattformsvärdar till City, Alvik, Gullmarsplan och Liljeholmen. Jobbet går att söka på adecco.se.